Åh, Torgny, denna ljuvliga man vars böcker jag aldrig riktigt begripit mig på.
I denna bok får vi kika in i Lindgrens minne. Han berättar episoder ur sitt och sin släkts liv, inte som det med nödvändighet begav sig utan som han minns det.
Första delen av boken tycker jag om där han berättar om sin familj och släkt, sin barndom och ungdom. Men sen... Ja, sen berättar han om möten med gamla gubbförfattare och andra gamla gubbar och då är jag inte med längre. Riktigt tråkigt och jag bara somnade och somnade och somnade. Men det är ok. Vi är liksom på ganska olika plan Torgny och jag...
Mitt favoritställe är nog när han cyklar på en gångare, skäller ut denne efter noter för att sedan åka till sin redaktion för att skriva en artikel om en odräglig cykelmarodör som samma dag kört på en stackars oskyldig gångtrafikant.
Det är också kul det här med hans tankar om minnet.
T ex, ett av hans minnen menar hans vänner att han inte kan ha eftersom han inte var född när händelsen inträffade. Men han minns det. Så där kan det verkligen vara.
Jag har själv minnen som jag undrar om jag verkligen varit med om eller om jag själv bara målat upp det i min hjärna.
Torgny Lindgren läser själv sin bok och det är en sån fröjd att höra honom.
Jag har ju även haft glädjen att få lyssna till honom lajv när han föreläste för oss på Pastoralinstitutet i Uppsala. Det var fantastiskt!
torsdag 30 december 2010
onsdag 29 december 2010
Recension - Offerrit, av Johannes Källström
Offerrit : en annorlunda berättelse om besatthet
Av Johannes Källström
Massolit förlag, 2010-10-22
ISBN: 9789197890236 • Förlag:
Format: Ljudbok (MP3 CD)
Det går inte så bra för kommunen. Fabriken ska läggas ner och hur ska då befolkningen kunna sysselsätta sig? Ja, överleva?
Det är adventstider och nu behöver människorna muntras upp, få se ett ljus i mörkret.
Man kontaktar den ende från kommunen som verkligen blivit något, lyckats. En sedan länge utflyttad man som blivit verkligt stor ute i världen.
Detta visar sig vara ett lyckodrag. Han är villig att göra en jätteinsats.
Men... När han och hans kumpan dyker upp blir inget som planerat...
Jag hade tänkt mig att detta skulle vara en skräckis utan de där gamla deckardragen. Men till min bedrövelse upptäckte jag snart att jag misstagit mig.
Där finns de gamla ledsamma dragen - poliser som tilltalar varandra med efternamn, en synnerligen eländig (men dock inte ungkarl) huvudpersonspolis, en odräglig polischef osv osv.
Jag blir förstås besviken men någonstans vid kapitel fyrtio (det är ganska korta kapitel) vänder det. Hurra!
Jag är ingen kännare av skräck och har inte så stor erfarenhet av den genren. Därför kan jag inte avgöra om det här är bra eller dålig skräck. Men på mig funkar den även om jag då hade velat ha mer av den varan och mindre av poliskonstaplar.
Jag gillar den här sortens skräck. Skräck som inte skrämmer en från vettet utan som ger små ilningar, skapar en härlig mörk stämning och får mig att vilja läsa mer.
De två karaktärerna som står för själva skräckinslagen är ett par riktigt sköna snubbar som vränger på tillvaron. Djuren de omger sig med hjälper också till att skapa en absurd overklighetskänsla.
Jag tyckte även länge att boken kändes väldigt förutsägbar. Men också detta försvann där vid kapitel fyrtio. Plötsligt var jag inte på något sätt säker på hur det hela skulle avlöpa. Mycket bra!
Jag kan tycka att det ibland, som så ofta när det gäller skräck, kan bli lite överdrivet.
Alltså att man försöker göra det ännu mera obehagligt genom vissa överdrivna detaljer.
Som i beskrivningen av en stor, skabbig råtta som befinner sig på fel plats och med ett rätt skrämmande beteende. Råttan, platsen och beteendet räcker gott och väl för att inge obehag. Men då lägger Källström till detaljen med ett öga som det rinner var ur.
Varför? Jag tycker inte det blir mer skrämmande för det. Tvärt om tar det udden av det hela.
Äckel är inte skräck för mig. Det är bara äckligt.
Rent språkligt är jag inte helt nöjd.
Källström har ett ok språk som funkar på den här sortens böcker. Men korrläsaren har inte gjort sitt jobb särskilt väl.
På flera ställen upprepas samma ord allt för ofta. Sådant tål jag verkligen inte men det må vara hänt. Värre är de ställen där en person t ex reser sig två gånger, vacklar fast han sitter på marken eller helt plötsligt har handskarna på fast de nyss var avtagna. Not good.
Över lag tycker jag att det här har varit en schyst läsupplevelse. Absolut tillräckligt bra för att jag skulle kunna tänka mig att ge mig på något mer av samma författare.
Uppläsare är Anders Ekborg och det är andra gången på kort tid jag får njuta av hans ljuva stämma.
Förra gången jag lyssnade till hans röst tyckte jag att han gjorde ett fantastiskt jobb. Den här gången börjar han ganska platt tycker jag. Men i takt med att berättelsen växer växer även hans uppläsning.
(Just nu finns den här boken på Bokus mellandagsrea, både på mp3-skiva, cd och inbunden.)
Av Johannes Källström
Massolit förlag, 2010-10-22
ISBN: 9789197890236 • Förlag:
Format: Ljudbok (MP3 CD)
Det går inte så bra för kommunen. Fabriken ska läggas ner och hur ska då befolkningen kunna sysselsätta sig? Ja, överleva?
Det är adventstider och nu behöver människorna muntras upp, få se ett ljus i mörkret.
Man kontaktar den ende från kommunen som verkligen blivit något, lyckats. En sedan länge utflyttad man som blivit verkligt stor ute i världen.
Detta visar sig vara ett lyckodrag. Han är villig att göra en jätteinsats.
Men... När han och hans kumpan dyker upp blir inget som planerat...
Jag hade tänkt mig att detta skulle vara en skräckis utan de där gamla deckardragen. Men till min bedrövelse upptäckte jag snart att jag misstagit mig.
Där finns de gamla ledsamma dragen - poliser som tilltalar varandra med efternamn, en synnerligen eländig (men dock inte ungkarl) huvudpersonspolis, en odräglig polischef osv osv.
Jag blir förstås besviken men någonstans vid kapitel fyrtio (det är ganska korta kapitel) vänder det. Hurra!
Jag är ingen kännare av skräck och har inte så stor erfarenhet av den genren. Därför kan jag inte avgöra om det här är bra eller dålig skräck. Men på mig funkar den även om jag då hade velat ha mer av den varan och mindre av poliskonstaplar.
Jag gillar den här sortens skräck. Skräck som inte skrämmer en från vettet utan som ger små ilningar, skapar en härlig mörk stämning och får mig att vilja läsa mer.
De två karaktärerna som står för själva skräckinslagen är ett par riktigt sköna snubbar som vränger på tillvaron. Djuren de omger sig med hjälper också till att skapa en absurd overklighetskänsla.
Jag tyckte även länge att boken kändes väldigt förutsägbar. Men också detta försvann där vid kapitel fyrtio. Plötsligt var jag inte på något sätt säker på hur det hela skulle avlöpa. Mycket bra!
Jag kan tycka att det ibland, som så ofta när det gäller skräck, kan bli lite överdrivet.
Alltså att man försöker göra det ännu mera obehagligt genom vissa överdrivna detaljer.
Som i beskrivningen av en stor, skabbig råtta som befinner sig på fel plats och med ett rätt skrämmande beteende. Råttan, platsen och beteendet räcker gott och väl för att inge obehag. Men då lägger Källström till detaljen med ett öga som det rinner var ur.
Varför? Jag tycker inte det blir mer skrämmande för det. Tvärt om tar det udden av det hela.
Äckel är inte skräck för mig. Det är bara äckligt.
Rent språkligt är jag inte helt nöjd.
Källström har ett ok språk som funkar på den här sortens böcker. Men korrläsaren har inte gjort sitt jobb särskilt väl.
På flera ställen upprepas samma ord allt för ofta. Sådant tål jag verkligen inte men det må vara hänt. Värre är de ställen där en person t ex reser sig två gånger, vacklar fast han sitter på marken eller helt plötsligt har handskarna på fast de nyss var avtagna. Not good.
Över lag tycker jag att det här har varit en schyst läsupplevelse. Absolut tillräckligt bra för att jag skulle kunna tänka mig att ge mig på något mer av samma författare.
Uppläsare är Anders Ekborg och det är andra gången på kort tid jag får njuta av hans ljuva stämma.
Förra gången jag lyssnade till hans röst tyckte jag att han gjorde ett fantastiskt jobb. Den här gången börjar han ganska platt tycker jag. Men i takt med att berättelsen växer växer även hans uppläsning.
(Just nu finns den här boken på Bokus mellandagsrea, både på mp3-skiva, cd och inbunden.)
torsdag 16 december 2010
Det bästa ljudboksformatet!
Jag tycker allra bäst om att lyssna på ljudböcker i ipoden eftersom den är mycket smidigare på alla sätt och vis - inga skivbyten, inga lösa laddningsbara batterier att slarva bort, lättare och nättare. Den stör dessutom inte resten av familjen när jag läser på kvällar och nätter. Cd-spelaren surrar och burrar och har sig.
Det är visserligen lite jobbigare när man somnar ifrån ipoden eftersom den bara går och går men fördelarna uppväger tycker jag.
Jag köper dock aldrig nedladdningsbara mp3-böcker eftersom jag tycker det är så tråkigt att inte ha den fysiskt. Jag älskar min hylla med ljudböcker!
Så det bästa ljudboksformatet är helt klart mp3 på cd-skiva.
Då får jag både boken i min ipod och i min bokhylla. Mp3-bokomslagen är dessutom mycket mycket tunnare än cd-boksomslag så man får plats med fler.
Tyvärr är det inte så många böcker som ges ut på mp3-skiva.
Jag hoppas verkligen fler förlag anammar detta utmärkta koncept!
Det är visserligen lite jobbigare när man somnar ifrån ipoden eftersom den bara går och går men fördelarna uppväger tycker jag.
Jag köper dock aldrig nedladdningsbara mp3-böcker eftersom jag tycker det är så tråkigt att inte ha den fysiskt. Jag älskar min hylla med ljudböcker!
Så det bästa ljudboksformatet är helt klart mp3 på cd-skiva.
Då får jag både boken i min ipod och i min bokhylla. Mp3-bokomslagen är dessutom mycket mycket tunnare än cd-boksomslag så man får plats med fler.
Tyvärr är det inte så många böcker som ges ut på mp3-skiva.
Jag hoppas verkligen fler förlag anammar detta utmärkta koncept!
fredag 10 december 2010
Varghunden, av Jack London
Varghunden läste jag när jag var liten och jag minns att jag blev väldigt berörd av den. Liksom jag blev av allt som hade med djur att göra.
Även om Vittand inte gjorde lika starkt intryck på mig nu så var det ett mycket kärt återseende.
Varghunden handlar om Vittand som är trefjärdedels varg och en fjärdedels hund. Vi får följa honom från det att han blir till och på hans krokiga väg genom livet.
Vi får uppleva hat och krälek genom en varghunds kropp och gjärta.
Jag gillar Jack London. Jag gillar klassiker. De kunde det där med äventyr, författarna förr i tiden...
jag måste nog ändå säga att jag tyker bättre om Londons bok
Skriet från vildmarken.
Den gick verkligen rakt in även i mitt vuxna hjärta.
Jag tror att den här läsupplevelsen försämrades lite av Tomas Löfdahls uppläsning. Jag tyckte inte alls om den. Alldeles för okänslig.
Även om Vittand inte gjorde lika starkt intryck på mig nu så var det ett mycket kärt återseende.
Varghunden handlar om Vittand som är trefjärdedels varg och en fjärdedels hund. Vi får följa honom från det att han blir till och på hans krokiga väg genom livet.
Vi får uppleva hat och krälek genom en varghunds kropp och gjärta.
Jag gillar Jack London. Jag gillar klassiker. De kunde det där med äventyr, författarna förr i tiden...
jag måste nog ändå säga att jag tyker bättre om Londons bok
Skriet från vildmarken.
Den gick verkligen rakt in även i mitt vuxna hjärta.
Jag tror att den här läsupplevelsen försämrades lite av Tomas Löfdahls uppläsning. Jag tyckte inte alls om den. Alldeles för okänslig.
lördag 4 december 2010
Lyckan är en sällsam fågel, av Anna Gavalda
Jag fick den här boken av min lillasyster för ett tag sen.
Hon hade köpt den till sig själv men tyckte den var så deprimerande så att hon inte orkade läsa klart den. Jag tror inte hon hade kommit längre än till cd fyra.
Jag hade hört och läst från fler håll att det här var en seg deppbok så jag drog mig för att börja läsa den.
Jag hade förmodligen aldrig ens läst den om jag inte fått den från systra.
Men eftersom jag tyckte så otroligt mycket om
Tillsammans är man mindre ensam
så ville jag ändå ge den en chans.
Så det gjorde jag med inställningen att den inte alls skulle vara lika bra som min tidigare upplevelse av Gavaldas författeri.
Och oh, vilken tur för mig att min syster övergav den. För det här var en helt fantastisk bok!
Visst är den sorgsen men på ett härligt melodramatiskt sätt.
Och mannen som är huvudperson upplever jag inte alls som någon tragisk stackare. Han är snarare en människa med ett oupprett förflutet, som på många sätt haft ett vackert liv, men som nu hamnat i en livskris = nått en livsavgörande vändpunkt.
Mannen i sig är kanske inte den mest spännande personen men de karaktärer som omger honom är det desto mer.
Från första meningen vill jag bara glupa i mig den här boken med dess språk, karaktärer och gripande historia. Mums!
och det vänder faktiskt.
På en gård bland en massa djur och barn, hos en kvinna med en minst lika dramatisk och gripande berättelse som mannens, där vänder det.
Anders Ekborg gör en av de finaste uppläsningar jag hört!
Hon hade köpt den till sig själv men tyckte den var så deprimerande så att hon inte orkade läsa klart den. Jag tror inte hon hade kommit längre än till cd fyra.
Jag hade hört och läst från fler håll att det här var en seg deppbok så jag drog mig för att börja läsa den.
Jag hade förmodligen aldrig ens läst den om jag inte fått den från systra.
Men eftersom jag tyckte så otroligt mycket om
Tillsammans är man mindre ensam
så ville jag ändå ge den en chans.
Så det gjorde jag med inställningen att den inte alls skulle vara lika bra som min tidigare upplevelse av Gavaldas författeri.
Och oh, vilken tur för mig att min syster övergav den. För det här var en helt fantastisk bok!
Visst är den sorgsen men på ett härligt melodramatiskt sätt.
Och mannen som är huvudperson upplever jag inte alls som någon tragisk stackare. Han är snarare en människa med ett oupprett förflutet, som på många sätt haft ett vackert liv, men som nu hamnat i en livskris = nått en livsavgörande vändpunkt.
Mannen i sig är kanske inte den mest spännande personen men de karaktärer som omger honom är det desto mer.
Från första meningen vill jag bara glupa i mig den här boken med dess språk, karaktärer och gripande historia. Mums!
och det vänder faktiskt.
På en gård bland en massa djur och barn, hos en kvinna med en minst lika dramatisk och gripande berättelse som mannens, där vänder det.
Anders Ekborg gör en av de finaste uppläsningar jag hört!
onsdag 24 november 2010
Midaqq-gränden, av Naguib Mahfouz
På min resa
jorden runt
har jag nu besökt och lämnat Egypten och Kairo.
Det har varit en högst angenäm visstelse.
"Mycket vittnar om att Midaqq-gränder är en ädelsten från gågna tider och att den en gång strålat som en stjärna i Kairos ärofulla historia."
Så börjar denna historia och jag blir genast mycket intresserad av denna gränd.
Vi får blicka in i dess inskränkta och begränsade värld och följa livet där under några månader.
Vi får lära känna dess invånare - deras vanor, deras drömmar och längtan, deras vardag och deras tankar.
Jag känner verkligen hur jag har fått uppleva Egyptens Kairo under 40-talet.
Jag fascineras över hur författaren framställer sin samtid nästan som hade han våra nutidsglasögon på.
Jag undrar för vem han skrev. Var det för sitt eget folk eller för resten av världen? Elelr både och?
Mest imponeras jag nog av hur han beskriver kvinnan.
Hur hon här, till skillnad från i
Sultanbrudens skugga
verkar vara ganska fri.
Han målar upp många starka, driftiga, dominanta och självständiga kvinnor.
Samtidigt är de ändå så underkastade mannen och hans värld.
Hon är fri att gå ut men ändå innestängd mellan hemmets väggar, beroende av mannens inkomst.
Om hon inte är änka. Då verkar hon ha större friheter.
och vad händer med den flicka som inte längtar efter att föda och fostra barn? En flicka som har andra drömmar?
Mahfouz är sannerligen en god berättare och är en av få nobelpristagare som lyckas få mig på kroken.
Om jag ska ha något att invända mot boken så är det möjligen dess ibland lite väl långa och tröttsamma dialoger. Framför allt när det handlar om människor som är osams.
Men det är ingen stor grej och jag blir samtidigt nyfiken på om det är ett författardrag eller om det faktiskt var så man bråkade i små gränder i Kairo under 40-talet.
(Finns inte som ljudbok.)
jorden runt
har jag nu besökt och lämnat Egypten och Kairo.
Det har varit en högst angenäm visstelse.
"Mycket vittnar om att Midaqq-gränder är en ädelsten från gågna tider och att den en gång strålat som en stjärna i Kairos ärofulla historia."
Så börjar denna historia och jag blir genast mycket intresserad av denna gränd.
Vi får blicka in i dess inskränkta och begränsade värld och följa livet där under några månader.
Vi får lära känna dess invånare - deras vanor, deras drömmar och längtan, deras vardag och deras tankar.
Jag känner verkligen hur jag har fått uppleva Egyptens Kairo under 40-talet.
Jag fascineras över hur författaren framställer sin samtid nästan som hade han våra nutidsglasögon på.
Jag undrar för vem han skrev. Var det för sitt eget folk eller för resten av världen? Elelr både och?
Mest imponeras jag nog av hur han beskriver kvinnan.
Hur hon här, till skillnad från i
Sultanbrudens skugga
verkar vara ganska fri.
Han målar upp många starka, driftiga, dominanta och självständiga kvinnor.
Samtidigt är de ändå så underkastade mannen och hans värld.
Hon är fri att gå ut men ändå innestängd mellan hemmets väggar, beroende av mannens inkomst.
Om hon inte är änka. Då verkar hon ha större friheter.
och vad händer med den flicka som inte längtar efter att föda och fostra barn? En flicka som har andra drömmar?
Mahfouz är sannerligen en god berättare och är en av få nobelpristagare som lyckas få mig på kroken.
Om jag ska ha något att invända mot boken så är det möjligen dess ibland lite väl långa och tröttsamma dialoger. Framför allt när det handlar om människor som är osams.
Men det är ingen stor grej och jag blir samtidigt nyfiken på om det är ett författardrag eller om det faktiskt var så man bråkade i små gränder i Kairo under 40-talet.
(Finns inte som ljudbok.)
torsdag 11 november 2010
Sultanbrudens skugga, av Assia Djebar
Det gick ju inte så bra för mig i Nordamerika i oktober. Jag tänker
återkomma dit men nu, när blötsnön ligger tung utanför fönstret, har jag fortsatt
resan jorden runt
och landat i Afrika.
"Sultanbrudens skugga" handlar om två algeriska kvinnor - Isma som gjort sig fri från sin make och Hajila som blir hennes efterträdare.
Isma som verkligen en gång älskat sin make och i njutning och glädje delat dennes säng är stark. Kanske lyckas hon bryta med honom och hans dominans just för att han älskar henne så.
Hajila är också stark på sitt sätt men mellan henne och maken finns ingen kärlek och närhet.
Det här är en bok som bland annat berättar om kvinnoförtryck, kvinnovärlden innanför hemmets väggar, friheten utanför, misshandel och våldtäkt, kärlek och njutning, slöjans makt och befrielsen i det turkiska badets hetta och kyla.
Att läsa "Sultanbrudens skugga" var nyttigt för mig då jag har fått närma mig en värld som är så långt från min egen.
Den är vackert skriven och berättad men lite väl poetisk för min smak.
Ja, alltså jag gillar ju poesi.
Skriver ju t.o.m lite själv.
Men jag vill förstå den och det gör jag inte riktigt i det här fallet.
Kanske är det kulturellt - Afrika når inte riktigt fram till mig - kanske är jag inte tillräckligt kulturell... Antagligen är det lite av varje.
Jag är i alla fall glad över mitt första afrikastopp.
Nu befinner jag mig i Egypten och det är grejer det!
Återkommer förstås med en rapport här ifrån när jag är färdig.
Jag hade verkligen för mig att jag sett Sultanbrudens skugga som ljudbok men nu hittar jag den ingenstans. Så jag tror bara den finns som talbok.
återkomma dit men nu, när blötsnön ligger tung utanför fönstret, har jag fortsatt
resan jorden runt
och landat i Afrika.
"Sultanbrudens skugga" handlar om två algeriska kvinnor - Isma som gjort sig fri från sin make och Hajila som blir hennes efterträdare.
Isma som verkligen en gång älskat sin make och i njutning och glädje delat dennes säng är stark. Kanske lyckas hon bryta med honom och hans dominans just för att han älskar henne så.
Hajila är också stark på sitt sätt men mellan henne och maken finns ingen kärlek och närhet.
Det här är en bok som bland annat berättar om kvinnoförtryck, kvinnovärlden innanför hemmets väggar, friheten utanför, misshandel och våldtäkt, kärlek och njutning, slöjans makt och befrielsen i det turkiska badets hetta och kyla.
Att läsa "Sultanbrudens skugga" var nyttigt för mig då jag har fått närma mig en värld som är så långt från min egen.
Den är vackert skriven och berättad men lite väl poetisk för min smak.
Ja, alltså jag gillar ju poesi.
Skriver ju t.o.m lite själv.
Men jag vill förstå den och det gör jag inte riktigt i det här fallet.
Kanske är det kulturellt - Afrika når inte riktigt fram till mig - kanske är jag inte tillräckligt kulturell... Antagligen är det lite av varje.
Jag är i alla fall glad över mitt första afrikastopp.
Nu befinner jag mig i Egypten och det är grejer det!
Återkommer förstås med en rapport här ifrån när jag är färdig.
Jag hade verkligen för mig att jag sett Sultanbrudens skugga som ljudbok men nu hittar jag den ingenstans. Så jag tror bara den finns som talbok.
lördag 6 november 2010
Skraplotter, av Kerstin Ekman
Jaha, så var sista delen i Ekmans serie Vargskinnet äntligen utläst.
Det var ingen rolig historia.
Detta var jag emellertid beredd på eftersom
Sista rompan
(andra delen i serien) var riktigt seg.och trälig.
Enda anledningen till att jag läste den här var att jag köpte den samtidigt som den förra och ville ge den en chans.
Desutom har jag svårt att lämna karaktärer som jag från början tyckt mycket om.
Skraplotter boken var alltså inte någon höjdare och jag var flera gånger på väg att lägga ner den.
Men berättelsen - som mest handlade om tragiska människor - höll mig kvar på något sätt även om jag bitvis sov mig igenom.
Som ni förstår rekommenderar jag inte den här boken men första delen - Guds barmhärtighet - är helt fantastisk och bör inte missas.
Boken hjälps upp en del av Helena Brodins gudomliga uppläsning.
Det var ingen rolig historia.
Detta var jag emellertid beredd på eftersom
Sista rompan
(andra delen i serien) var riktigt seg.och trälig.
Enda anledningen till att jag läste den här var att jag köpte den samtidigt som den förra och ville ge den en chans.
Desutom har jag svårt att lämna karaktärer som jag från början tyckt mycket om.
Skraplotter boken var alltså inte någon höjdare och jag var flera gånger på väg att lägga ner den.
Men berättelsen - som mest handlade om tragiska människor - höll mig kvar på något sätt även om jag bitvis sov mig igenom.
Som ni förstår rekommenderar jag inte den här boken men första delen - Guds barmhärtighet - är helt fantastisk och bör inte missas.
Boken hjälps upp en del av Helena Brodins gudomliga uppläsning.
måndag 25 oktober 2010
och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla, av Håkan Nesser
Ingen Nesser utaen en deckarhistoria...
Och ni vet ju vad jag tycker om deckare...
men ska jag ändå läsa deckare så är Nesser ett ok alternativ.
Jag gillar honom. Särskilt gillar jag hans egna uppläsningar.
I "och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla" är inte själva deckargrejen riktigt i centrum.
Det skulle i och för sig inte bli någon berättelse utan den men det här är främst en ganska klassisk ungdomsskildring.
En förälskad tonårspojke i en liten håla på 60-talet.
Ganska kul, ganska underhållande och så inte så mycket mer...
Lätt och avkopplande läsning helt enkelt.
Lite extra krydda blir det föresten för mig av att boken är fylld av namn på platser från mina egna barndomstrakter.
Och ni vet ju vad jag tycker om deckare...
men ska jag ändå läsa deckare så är Nesser ett ok alternativ.
Jag gillar honom. Särskilt gillar jag hans egna uppläsningar.
I "och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla" är inte själva deckargrejen riktigt i centrum.
Det skulle i och för sig inte bli någon berättelse utan den men det här är främst en ganska klassisk ungdomsskildring.
En förälskad tonårspojke i en liten håla på 60-talet.
Ganska kul, ganska underhållande och så inte så mycket mer...
Lätt och avkopplande läsning helt enkelt.
Lite extra krydda blir det föresten för mig av att boken är fylld av namn på platser från mina egna barndomstrakter.
torsdag 21 oktober 2010
onsdag 20 oktober 2010
Ni missar väl inte...
...utlottningen av den fina boken "Livets små egenheter" av fotokonstnären Marica Källner!
Klicka
HÄR
och delta!
Klicka
HÄR
och delta!
tisdag 19 oktober 2010
Ingen bra start i Nordamerika...
På färden
runt jorden
har visstelsen i nordamerika hittills inte gått så bra...
När jag kom hem från bb och läst läst ut Andarnas hus högg jag glupskt in på Paul Austers Illusionernas bok.
Men den var för hårdtuggad för mig.
Första kapitlet var ok. Visserligen ganska tråkigt men jag tänkte att det nog kunde bli bra. Under andra kapitlet tappade Auster mig helt.
Dansande mustascher är inget för mig alls helt enkelt.
Jag bara somnade så jag la ner.
Till min stora glädje kom Och var hrö du hemma från biblan så lägligt. Jaha, då var den cd-skivan (talbok) helt sarjad och gick inte att läsa.
Så jag måste på nåt sätt ta mig till biblan nån dag och fixa en ny.
Inte så lätt med bäbis men det ska väl ordna sig.
Som sagt, ingen jättebra start men jag kommer nog igen...
runt jorden
har visstelsen i nordamerika hittills inte gått så bra...
När jag kom hem från bb och läst läst ut Andarnas hus högg jag glupskt in på Paul Austers Illusionernas bok.
Men den var för hårdtuggad för mig.
Första kapitlet var ok. Visserligen ganska tråkigt men jag tänkte att det nog kunde bli bra. Under andra kapitlet tappade Auster mig helt.
Dansande mustascher är inget för mig alls helt enkelt.
Jag bara somnade så jag la ner.
Till min stora glädje kom Och var hrö du hemma från biblan så lägligt. Jaha, då var den cd-skivan (talbok) helt sarjad och gick inte att läsa.
Så jag måste på nåt sätt ta mig till biblan nån dag och fixa en ny.
Inte så lätt med bäbis men det ska väl ordna sig.
Som sagt, ingen jättebra start men jag kommer nog igen...
fredag 15 oktober 2010
Andarnas hus, av Isabel Allende
På min väg
runt jorden
blev jag kvar lite längre än tänkt i syd/mellanamerika.
Det beror på att den bok jag helst ville läsa - "Andarnas hus" - tog tid på sig att anlända från biblioteket.
Men nu är den läst och oh vilken härlig upplevelse!
"Andarnas hus" är en fyllig och annorlunda släktkrönika.
Karaktärerna är minst sagt speciella och handlingen slingrar och krumbuktar sig via dessa människor och en bit av Chiles historia på ett härligt sätt som känns unikt och mycket levande.
Språket är en fröjd och framställningen har den sorts humor som kan få mig att skratta högt. Samtidigt finns där ett djupt allvar och jag växlar mellan skratt och värk i hjärta och själ.
Allende är en otrolig författare och den här boken rekommenderar jag å det varmaste.
Likaså hennes bok
Inés min själs älskade
som är en helt annan sorts historia men ett fantastiskt porträtt av en fantastisk kvinna.
(Andarnas hus finns inte som ljudbok.)
runt jorden
blev jag kvar lite längre än tänkt i syd/mellanamerika.
Det beror på att den bok jag helst ville läsa - "Andarnas hus" - tog tid på sig att anlända från biblioteket.
Men nu är den läst och oh vilken härlig upplevelse!
"Andarnas hus" är en fyllig och annorlunda släktkrönika.
Karaktärerna är minst sagt speciella och handlingen slingrar och krumbuktar sig via dessa människor och en bit av Chiles historia på ett härligt sätt som känns unikt och mycket levande.
Språket är en fröjd och framställningen har den sorts humor som kan få mig att skratta högt. Samtidigt finns där ett djupt allvar och jag växlar mellan skratt och värk i hjärta och själ.
Allende är en otrolig författare och den här boken rekommenderar jag å det varmaste.
Likaså hennes bok
Inés min själs älskade
som är en helt annan sorts historia men ett fantastiskt porträtt av en fantastisk kvinna.
(Andarnas hus finns inte som ljudbok.)
onsdag 13 oktober 2010
Vår älskade Molly är kommen till världen!!!
Oj, vad jag har velat uppdatera bloggen men det har bara inte funnits tid (det senaste inlägget var schemalagt...).
För, för drygt en vecka sen kom vår Molly till världen.
5/10 kl 08.46 drog hon sitt första andetag.
Jag skulle verkligen vilja lägga upp en bild på henne men blogger och min skärmläsare (det program som översätter till punktskrift och tal) är inte riktigt kompatibla när det gäller den funktionen. Jag behöver hjälp av Jonatan men vi är ju aldrig vid datorerna samtidigt nu för tiden.
Men
här
har han lagt upp ett litet album med några bilder om ni vill kika in.
Bloggandet blir som sagt väldigt eftersatt men läsningen funkar bra hittills.
Att amma och läsa är ju toppen!
Jag har läst ut andarnas hus och jag ska blogga om den så snart jag bara hinner.
Hoppas ni alla har det bra i det fina höstvädret!
För, för drygt en vecka sen kom vår Molly till världen.
5/10 kl 08.46 drog hon sitt första andetag.
Jag skulle verkligen vilja lägga upp en bild på henne men blogger och min skärmläsare (det program som översätter till punktskrift och tal) är inte riktigt kompatibla när det gäller den funktionen. Jag behöver hjälp av Jonatan men vi är ju aldrig vid datorerna samtidigt nu för tiden.
Men
här
har han lagt upp ett litet album med några bilder om ni vill kika in.
Bloggandet blir som sagt väldigt eftersatt men läsningen funkar bra hittills.
Att amma och läsa är ju toppen!
Jag har läst ut andarnas hus och jag ska blogga om den så snart jag bara hinner.
Hoppas ni alla har det bra i det fina höstvädret!
torsdag 7 oktober 2010
Livets små egenheter - en utlottning du inte får missa
Idag fyller bloggen min två år.
För att fira detta och för att uppmuntra min oerhört ambitiösa och duktiga syster
Marica Källner
vill jag lotta ut hennes fotobok
Livets små egenheter.
På bokens baksida står följande:
"Livets små egenheter är titeln på konstnären Marica Källners fotobok.
Marica ser en fotografisk möjlighet i nästan alla de små egenheter
som vardagslivet ger.
Hon inriktar sig främst för porträttfotografering,
men i denna bok finns även ett par naturbilder.
Marica har använt sig av ett flertal modeller,
både ambitiösa (däribland Sharon Grentzelius)
och en hel del hjälpsamma vänner och familjemedlemmar.
Vissa bilder gestaltar hon själv
och hon kallar de bilderna för ett porträtt av en känsla."
Om du vill vinna denna fina bok vill jag förstås att du låter mig veta det i en kommentar här, men också att du skriver ett blogginlägg där du berättar om utlottningen och länkar till den och till
Maricas hemsida.
Den är nämligen väl värd ett besök.
Har du ingen blogg går det bra att vara med ändå men tipsa då gärna någon konst- och kulturintresserad i din närhet.
Dragning 21/10.
Välkommen och lycka till!
För att fira detta och för att uppmuntra min oerhört ambitiösa och duktiga syster
Marica Källner
vill jag lotta ut hennes fotobok
Livets små egenheter.
På bokens baksida står följande:
"Livets små egenheter är titeln på konstnären Marica Källners fotobok.
Marica ser en fotografisk möjlighet i nästan alla de små egenheter
som vardagslivet ger.
Hon inriktar sig främst för porträttfotografering,
men i denna bok finns även ett par naturbilder.
Marica har använt sig av ett flertal modeller,
både ambitiösa (däribland Sharon Grentzelius)
och en hel del hjälpsamma vänner och familjemedlemmar.
Vissa bilder gestaltar hon själv
och hon kallar de bilderna för ett porträtt av en känsla."
Om du vill vinna denna fina bok vill jag förstås att du låter mig veta det i en kommentar här, men också att du skriver ett blogginlägg där du berättar om utlottningen och länkar till den och till
Maricas hemsida.
Den är nämligen väl värd ett besök.
Har du ingen blogg går det bra att vara med ändå men tipsa då gärna någon konst- och kulturintresserad i din närhet.
Dragning 21/10.
Välkommen och lycka till!
måndag 4 oktober 2010
En vecka kvar... Hur blir det sen?
Idag är det precis en vecka kvar till beräknat förlossningsdatum...
Det skulle förstås inte alls göra oss något om det blev tidigare men det kan ju lika gärna bli två veckor senare...
När det är första barnet så här är ju senare troligare än tidigare.
Det viktigaste för mig är att det får gå naturligt till - inget igångsättande eller kejsarsnitt.
Ja ja, vi får se, vi får se. Spännande är det.
Nu när jag går här hemma har jag massor med tid för att läsa och det är underbart.
När jag hittar en bok jag dras in i har jag den i öronen nästan hela tiden.
Jag har sagt det förut men jag säger det igen - ljudböcker och talböcker är så superbra att plugga in när man gör hemmasysslor. Idag har jag t ex röjt köket, fixat i tvättstugan, matat hönsen och tömt alla krukor med vissnade tomat- och gurkplantor med Andarnas hus i öronen.
Jag blir alltid så mycket mer motiverad att göra allt sånt där när jag har en bra bok till hands.
men hur blir det sen? Snart? När vi har en liten bäbis här hemma.
Jag inbillar mig att jag kommer kunna fortsätta läsa.
Jag inbillar mig att jag kommer ha en massa bra tillfällen. Som t ex vid amning barnvagnspromenader och under de vanliga sysslorna när bäbisen förhoppningsvis sover.
"Icke" säger min svärmor.
Vad säger ni?
Kan, orkar och vill man fokusera på böcker när man har ett spädbarn?
Jag tycker att det borde gå.
Lika väl som att sitta och glo på meningslösa tv-serier som så många småbarnsföräldrar verkar ägna så mycket tid åt...
Det skulle förstås inte alls göra oss något om det blev tidigare men det kan ju lika gärna bli två veckor senare...
När det är första barnet så här är ju senare troligare än tidigare.
Det viktigaste för mig är att det får gå naturligt till - inget igångsättande eller kejsarsnitt.
Ja ja, vi får se, vi får se. Spännande är det.
Nu när jag går här hemma har jag massor med tid för att läsa och det är underbart.
När jag hittar en bok jag dras in i har jag den i öronen nästan hela tiden.
Jag har sagt det förut men jag säger det igen - ljudböcker och talböcker är så superbra att plugga in när man gör hemmasysslor. Idag har jag t ex röjt köket, fixat i tvättstugan, matat hönsen och tömt alla krukor med vissnade tomat- och gurkplantor med Andarnas hus i öronen.
Jag blir alltid så mycket mer motiverad att göra allt sånt där när jag har en bra bok till hands.
men hur blir det sen? Snart? När vi har en liten bäbis här hemma.
Jag inbillar mig att jag kommer kunna fortsätta läsa.
Jag inbillar mig att jag kommer ha en massa bra tillfällen. Som t ex vid amning barnvagnspromenader och under de vanliga sysslorna när bäbisen förhoppningsvis sover.
"Icke" säger min svärmor.
Vad säger ni?
Kan, orkar och vill man fokusera på böcker när man har ett spädbarn?
Jag tycker att det borde gå.
Lika väl som att sitta och glo på meningslösa tv-serier som så många småbarnsföräldrar verkar ägna så mycket tid åt...
söndag 3 oktober 2010
Det brinnande havet, av Erik Eriksson
"Det brinnande havet" utspelar sig under åren kring sekelskiftet 1700-1800-tal och handlar om Johanna och börjar med att berätta om hur hon vid 13 års ålder mister sin far när han är ute med postbåten under en storm.
Det är krig i Europa och ryssland hotar Sveriges östkust. Grisslehamn som gränsar till Åland får ett centralt läge.
Här finns också en telegraf som förmedlar viktiga budskap över havet.
Johanna får arbete som piga i posthuset och får därigenom träffa många olika människor som besöker postmästaren och hans fru på sin genomresa.
Däribland en viss sergeant....
Tja, det är en helt ok bok men inte mycket mer än så.
Jag gillar den historielektion som bjuds. Det är ju till stor del det jag vill ha när jag läser historiska romaner.
Boken är också relativt välskriven även om det inte är något hisnande vackert språk.
Men själva historien... Nä sådär alltså. Jag tycker att den är alldeles för klassisk och förutsägbar. Ni vet av typen "vi har hört den förut". Det kan ju vara trevligt ibland men inte i det här fallet.
Det tog tid att komma igenom boken. Inte för att den var tung eller svårläst utan bara för att den inte grep tag. Jag längtade inte efter att fortsätta helt enkelt.
Kanske är jag lite extra kräsen eftersom det här är en favoritgenre och har rätt höga krav på den här sortens böcker.
Jag tror säkert att många kan uppskatta det brinnande havet.
Uppläsaren Kerstin Weigl var för mig en ny bekantskap. Hon betonar lite märklgit ibland kan jag tycka men gör annars en lågmäld och behaglig uppläsning.
Det är krig i Europa och ryssland hotar Sveriges östkust. Grisslehamn som gränsar till Åland får ett centralt läge.
Här finns också en telegraf som förmedlar viktiga budskap över havet.
Johanna får arbete som piga i posthuset och får därigenom träffa många olika människor som besöker postmästaren och hans fru på sin genomresa.
Däribland en viss sergeant....
Tja, det är en helt ok bok men inte mycket mer än så.
Jag gillar den historielektion som bjuds. Det är ju till stor del det jag vill ha när jag läser historiska romaner.
Boken är också relativt välskriven även om det inte är något hisnande vackert språk.
Men själva historien... Nä sådär alltså. Jag tycker att den är alldeles för klassisk och förutsägbar. Ni vet av typen "vi har hört den förut". Det kan ju vara trevligt ibland men inte i det här fallet.
Det tog tid att komma igenom boken. Inte för att den var tung eller svårläst utan bara för att den inte grep tag. Jag längtade inte efter att fortsätta helt enkelt.
Kanske är jag lite extra kräsen eftersom det här är en favoritgenre och har rätt höga krav på den här sortens böcker.
Jag tror säkert att många kan uppskatta det brinnande havet.
Uppläsaren Kerstin Weigl var för mig en ny bekantskap. Hon betonar lite märklgit ibland kan jag tycka men gör annars en lågmäld och behaglig uppläsning.
onsdag 29 september 2010
Årets ljudbokspris
På bokmässan (som jag inte heller detta år kunde vara med på p.g.a en viss uppsväld kroppsdel...) delades
Iris Ljudbokspris
ut.
I år gick priset till Jonas Jonasson för boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och till bokens uppläsare Björn Granath.
Jag har inte läst boken men är nu riktigt sugen.
Det var väldigt länge sen som jag hörde Granath i någon uppläsning men jag gillar honom.
Jag tror att de flesta böcker jag hört med honom har varit rätt obehagliga, något somv erkligen passar hans röst.
Jonassons bok däremot ska ju vara väldigt rolig och det skulle vara kul att få höra Granath göra en sådan gestaltning.
Boken i sig är jag också nyfiken på så nu får den åka upp på min boklista.
Iris Ljudbokspris
ut.
I år gick priset till Jonas Jonasson för boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och till bokens uppläsare Björn Granath.
Jag har inte läst boken men är nu riktigt sugen.
Det var väldigt länge sen som jag hörde Granath i någon uppläsning men jag gillar honom.
Jag tror att de flesta böcker jag hört med honom har varit rätt obehagliga, något somv erkligen passar hans röst.
Jonassons bok däremot ska ju vara väldigt rolig och det skulle vara kul att få höra Granath göra en sådan gestaltning.
Boken i sig är jag också nyfiken på så nu får den åka upp på min boklista.
fredag 24 september 2010
Berlinerpopplarna, av Anne B Ragde
Tre bröder.
Den äldste lever med sin mor och för sina grisar på släktgården.
Mellanbrodern driver begravningsbyrå i trakten och har inte besökt gården på sju år.
Den yngste, sladdbarnet, lever i Köpenhamn med sin sambo och har inte varit hemma på gården sedan han lämnat den för tjugo år sedan för att slippa vara byggdens "fjolla".
På gården finns också bördernas fader men han räknas liksom inte. Osynlig, onödig och föraktad går han där och gör vad han blir tillsagd.
Så finns också dottern till den äldste brodern.
Hon har inte haft mycket kontakt med sin far men de ringer varandra några gånger per år.
Så hamnar brödernas mor, släktgårdens härskarinna, på dödsbädden och allt blir förändrat och upp och nedpåvänt.
Det tog et tag för mig att fångas av den här boken och dess karaktärer.
Faktiskt nästan halva boken. Den kändes så seg och gick så långsamt framåt i handlingen.
Den största orsaken till detta är de långa utläggningarna om hur ett hembesök inför begravning, liksvepning, grisskötsel, mjölkning m.m går till.
Jag gillar verkligen författare som gjort ordentlig research. Det finns få saker som stör mig så mycket i en bok eller text som när berättaren enbart går på sina fördomar, förutfattade meningar och otillräckliga kunskaper.
Jag vill verkligen inte lägga sordin på någons fantasi men vill man ha en trovärdig och välskriven historia behöver vissa saker faktiskt kollas upp.
Antagligen en av anledningarna till att jag inte tar mig för att skriva någon roman. Det påminner allt för mycket om uppsatsskrivning på universitetet...
Vad jag vill komma fram till med det stickspåret är att det känns som att Ragde faktiskt vet vad hon snackar om.
Som bonnunge, naturbruksgymnasieelev och med föräldrar som under de senaste åren varit inom begravningsbranchen anser jag mig kunna avgöra det.
Det är imponerande men hon gör för stor grej av det.
Kanske är det för att jag redan vet hur det går till men jag vill inte ha föreläsningar. De känns inte som någon naturlig del i berättelsens flöde.
men, det är främst i den första halvan av boken de här kunskapsdemonstrationerna förekommer, då varje karaktär presenteras. När det är avklarat sätter berättelsen mer fart och jag dras in i den, börjar fästa mig vid karaktärerna.
Och just när det börjar bli riktigt bra tar det slut...
Och ja, jo, jag vill nog läsa nästa del i serien också. Jag kan ju inte lämna den här familjen nu i det här skedet då saker och ting faktiskt verkar börja hända.
Irene Lindh gör som vanligt ett gott arbete som uppläsare.
Den äldste lever med sin mor och för sina grisar på släktgården.
Mellanbrodern driver begravningsbyrå i trakten och har inte besökt gården på sju år.
Den yngste, sladdbarnet, lever i Köpenhamn med sin sambo och har inte varit hemma på gården sedan han lämnat den för tjugo år sedan för att slippa vara byggdens "fjolla".
På gården finns också bördernas fader men han räknas liksom inte. Osynlig, onödig och föraktad går han där och gör vad han blir tillsagd.
Så finns också dottern till den äldste brodern.
Hon har inte haft mycket kontakt med sin far men de ringer varandra några gånger per år.
Så hamnar brödernas mor, släktgårdens härskarinna, på dödsbädden och allt blir förändrat och upp och nedpåvänt.
Det tog et tag för mig att fångas av den här boken och dess karaktärer.
Faktiskt nästan halva boken. Den kändes så seg och gick så långsamt framåt i handlingen.
Den största orsaken till detta är de långa utläggningarna om hur ett hembesök inför begravning, liksvepning, grisskötsel, mjölkning m.m går till.
Jag gillar verkligen författare som gjort ordentlig research. Det finns få saker som stör mig så mycket i en bok eller text som när berättaren enbart går på sina fördomar, förutfattade meningar och otillräckliga kunskaper.
Jag vill verkligen inte lägga sordin på någons fantasi men vill man ha en trovärdig och välskriven historia behöver vissa saker faktiskt kollas upp.
Antagligen en av anledningarna till att jag inte tar mig för att skriva någon roman. Det påminner allt för mycket om uppsatsskrivning på universitetet...
Vad jag vill komma fram till med det stickspåret är att det känns som att Ragde faktiskt vet vad hon snackar om.
Som bonnunge, naturbruksgymnasieelev och med föräldrar som under de senaste åren varit inom begravningsbranchen anser jag mig kunna avgöra det.
Det är imponerande men hon gör för stor grej av det.
Kanske är det för att jag redan vet hur det går till men jag vill inte ha föreläsningar. De känns inte som någon naturlig del i berättelsens flöde.
men, det är främst i den första halvan av boken de här kunskapsdemonstrationerna förekommer, då varje karaktär presenteras. När det är avklarat sätter berättelsen mer fart och jag dras in i den, börjar fästa mig vid karaktärerna.
Och just när det börjar bli riktigt bra tar det slut...
Och ja, jo, jag vill nog läsa nästa del i serien också. Jag kan ju inte lämna den här familjen nu i det här skedet då saker och ting faktiskt verkar börja hända.
Irene Lindh gör som vanligt ett gott arbete som uppläsare.
onsdag 22 september 2010
10 i topp ljudboksuppläsare
Det är sannerligen på tiden att jag, som förmodligen är en av bokblogosfärens största ljudbokskonsumenter, sammanställer och presenterar mina favorituppläsare.
Det blir en "tio i topp" men utan inbördes ordning eftersom de här ljudboksuppläsarna har sina egna kvaliteer som inte riktigt går att rangordna.
Här kommer de alltså:
1. Katarina Ewerlöf är en av de mest fantastiska uppläsare man kan tänka sig. Hon lyckas med allt. Förmodligen skulle hon kunna få vilken skitbok som helst att bli riktigt njutbar.
Men exempel på bra böcker som hon har läst in är Sista chansen av Marian Keyes, Brännmärkt av Catharina Ingelman-Sundberg och
Mig äger ingen av Åsa Linderborg.
2. Johan Rabaeus är en uppläsare som jagständigt lovordar. Jag gillar honom verkligen!
Mitt första möte med honom var i Liftarens guide-serien (av vilka enbart de tre första finns som ljudböcker) och han gör det redan galna än galnare. varje karaktär får sin egen röst och dialekt och hans tolkning av berättelsen är sjukt bra och rolig.
Men det finns andra böcker som detta med galna röster inte passar lika bra i och det är lätt att tro att en sån här uppläsare inte riktigt har känslan för det. Men det har Rabaeus.
Berättelsen om Pi,
Katedralen vid havet
och
Marley och jag
är exempel på detta.
3. Gunilla Röör med sina mjuka, känslofyllda uppläsningar har sin givna plats i denna lilsta. Hennes röst når rakt in i hjärtat.
Tips på bra böcker hon har läst in är Sue Monk Kids
Jungfrutronen
och
Honungsbiets hemliga liv
4. Jag är en av alla världens Harry Potter-älskare och då måste förstås Krister Henriksson nämnas.
Likt Johan Rabaeus ger han karaktärerna olika röster och jag gillar absolut hans tolkningar.
Deras förmåga att vara lyhörda för olika stämningar har de också gemensamt.
Jag tror faktiskt att jag bara har läst en bok som han har läst in utanför Potter-serien och det är den fantastiska Flyga drake av Khaled Hosseini.
En uppläsning han gör med bravur.
5. Rachel Mohlin är uppläsare av de flesta av Marian Keyes inlästa böcker. Förutom dessa har jag också hört henne i
Kärlek, vänskap och choklad av Alexander McCall Smith.
Hon gör otroligt charmiga tolkningar och lyfter fram berättelsen på ett speciellt sätt.
Hon är toppen helt enkelt.
6. Per Lagergren läser in Richard Bachs
Måsen.
Det är den enda uppläsning av honom jag hört men jag tycker mycket om den. Finstämt och berörande.
7. Helena Brodin är bl.a uppläsare till Kerstine Ekmans serie Vargskinnet.
Det gör hon helt otroligt bra med känsla och inlevelse.
8. En uppläsare jag skulle vilja stifta närmare bekantskap med är Eric Ericson.
Den enda bok jag läst med honom är
Vem vill bli miljardär av Vikas Swarup
och han gör det så fint.
Mera Ericson!
9. Det finns många bra författaruppläsningar och en tänkte jag ta med här.
Viveca Lärn läser ofta in sina egna böcker och det är jag så glad för. Jag skulle önska att hon kom hem till mig och satt på min sängkant och läste när jag skulle sova.
10. För inte så länge sen läste jag
Kalla det vad faan du vill
och blev våldsamt imponerad av Sanna Perssons uppläsning och tolkning av boken.
Det märks att hon har lagt ner mycket kraft och energi på att göra det bra och få till dialekt, attityd och brytning.
Jag vet inte om hon läst in något mer men hon har helt klart en plats i ljudboksuppläsare tio i topp.
Bubblare
Det finns en man som jag verkligen älskar. Vi har aldrig mötts men han har många gånger talat rakt in i mitt öra med sin fantastiskt vackra röst.
Mannen heter Ove Ström och är talboksinläsare.
Jag kan inte för mitt liv förstå att han inte har blivit anlitad av något förlag att läsa in ljudböcker.
Om nu mot all förmodan någon ljudboksförlagsperson skulle läsa det här inlägget - kontakta Ove Ström! Jag skulle nästan köpa vilken ljudbok som helst bara han är uppläsaren!
Ja, det var det.
Vilka är era ljudboksuppläsarfavosar?
Det blir en "tio i topp" men utan inbördes ordning eftersom de här ljudboksuppläsarna har sina egna kvaliteer som inte riktigt går att rangordna.
Här kommer de alltså:
1. Katarina Ewerlöf är en av de mest fantastiska uppläsare man kan tänka sig. Hon lyckas med allt. Förmodligen skulle hon kunna få vilken skitbok som helst att bli riktigt njutbar.
Men exempel på bra böcker som hon har läst in är Sista chansen av Marian Keyes, Brännmärkt av Catharina Ingelman-Sundberg och
Mig äger ingen av Åsa Linderborg.
2. Johan Rabaeus är en uppläsare som jagständigt lovordar. Jag gillar honom verkligen!
Mitt första möte med honom var i Liftarens guide-serien (av vilka enbart de tre första finns som ljudböcker) och han gör det redan galna än galnare. varje karaktär får sin egen röst och dialekt och hans tolkning av berättelsen är sjukt bra och rolig.
Men det finns andra böcker som detta med galna röster inte passar lika bra i och det är lätt att tro att en sån här uppläsare inte riktigt har känslan för det. Men det har Rabaeus.
Berättelsen om Pi,
Katedralen vid havet
och
Marley och jag
är exempel på detta.
3. Gunilla Röör med sina mjuka, känslofyllda uppläsningar har sin givna plats i denna lilsta. Hennes röst når rakt in i hjärtat.
Tips på bra böcker hon har läst in är Sue Monk Kids
Jungfrutronen
och
Honungsbiets hemliga liv
4. Jag är en av alla världens Harry Potter-älskare och då måste förstås Krister Henriksson nämnas.
Likt Johan Rabaeus ger han karaktärerna olika röster och jag gillar absolut hans tolkningar.
Deras förmåga att vara lyhörda för olika stämningar har de också gemensamt.
Jag tror faktiskt att jag bara har läst en bok som han har läst in utanför Potter-serien och det är den fantastiska Flyga drake av Khaled Hosseini.
En uppläsning han gör med bravur.
5. Rachel Mohlin är uppläsare av de flesta av Marian Keyes inlästa böcker. Förutom dessa har jag också hört henne i
Kärlek, vänskap och choklad av Alexander McCall Smith.
Hon gör otroligt charmiga tolkningar och lyfter fram berättelsen på ett speciellt sätt.
Hon är toppen helt enkelt.
6. Per Lagergren läser in Richard Bachs
Måsen.
Det är den enda uppläsning av honom jag hört men jag tycker mycket om den. Finstämt och berörande.
7. Helena Brodin är bl.a uppläsare till Kerstine Ekmans serie Vargskinnet.
Det gör hon helt otroligt bra med känsla och inlevelse.
8. En uppläsare jag skulle vilja stifta närmare bekantskap med är Eric Ericson.
Den enda bok jag läst med honom är
Vem vill bli miljardär av Vikas Swarup
och han gör det så fint.
Mera Ericson!
9. Det finns många bra författaruppläsningar och en tänkte jag ta med här.
Viveca Lärn läser ofta in sina egna böcker och det är jag så glad för. Jag skulle önska att hon kom hem till mig och satt på min sängkant och läste när jag skulle sova.
10. För inte så länge sen läste jag
Kalla det vad faan du vill
och blev våldsamt imponerad av Sanna Perssons uppläsning och tolkning av boken.
Det märks att hon har lagt ner mycket kraft och energi på att göra det bra och få till dialekt, attityd och brytning.
Jag vet inte om hon läst in något mer men hon har helt klart en plats i ljudboksuppläsare tio i topp.
Bubblare
Det finns en man som jag verkligen älskar. Vi har aldrig mötts men han har många gånger talat rakt in i mitt öra med sin fantastiskt vackra röst.
Mannen heter Ove Ström och är talboksinläsare.
Jag kan inte för mitt liv förstå att han inte har blivit anlitad av något förlag att läsa in ljudböcker.
Om nu mot all förmodan någon ljudboksförlagsperson skulle läsa det här inlägget - kontakta Ove Ström! Jag skulle nästan köpa vilken ljudbok som helst bara han är uppläsaren!
Ja, det var det.
Vilka är era ljudboksuppläsarfavosar?
tisdag 21 september 2010
Den sista läsaren, av David Toscana
Mitt andra stopp i
Jordenruntresans
syd/mellanamerikavisstelse är Mexico och byn Icamole.
I Icamole finns ett nedlagt bibliotek och en avskedad bibliotekarie.
Denne bibliotekarie vägrar dock stänga biblioteket som är förlagt i hans eget hem.
Han ägnar dagarna åt att läsa böcker. De flesta får en censureringsstämpel och hamnar i "helvetet" = källaren. Några få faller honom i smaken och hamnar på de dammiga hyllorna.
När han inte läser är han konstant hungrig eftersom han inte längre får någon lön från staten.
En dag kommer hans son och berättar att han hittat en död flicka i sin brunn.
Lucio, som lever halvt i böckernas värld, identifierar flickan som en karaktär i en av hans favoritböcker. Sonen jämför han med en annan karaktär och ger honom en bok att läsa som ska hjälpa honom att lösa problemet med den vackra, unga, döda flickan.
När polisen dyker upp i byn och letar efter en försvunnen flicka "hjälper" han dessa på liknande sätt.
Verkligen en konstig och speciell historia det här. Men jag tycker om den! Ganska mycket tycker jag om den.
Den är fylld av ständiga hänvisningar till böcker och berättelser, sammanblandning av dikt och verklighet.
Det är en enkel men färgstark skildring av byn och byborna och vi får rätt så intimt bekanta oss med bibliotekarien Lucio och hans son.
Lätt rubbade känns de men jag tycker mig förstå mycket av det de är.
Så gillar jag den humor med vilken historien framförs.
En god läsupplevelse helt enkelt.
(Finns inte som ljudbok.)
Jordenruntresans
syd/mellanamerikavisstelse är Mexico och byn Icamole.
I Icamole finns ett nedlagt bibliotek och en avskedad bibliotekarie.
Denne bibliotekarie vägrar dock stänga biblioteket som är förlagt i hans eget hem.
Han ägnar dagarna åt att läsa böcker. De flesta får en censureringsstämpel och hamnar i "helvetet" = källaren. Några få faller honom i smaken och hamnar på de dammiga hyllorna.
När han inte läser är han konstant hungrig eftersom han inte längre får någon lön från staten.
En dag kommer hans son och berättar att han hittat en död flicka i sin brunn.
Lucio, som lever halvt i böckernas värld, identifierar flickan som en karaktär i en av hans favoritböcker. Sonen jämför han med en annan karaktär och ger honom en bok att läsa som ska hjälpa honom att lösa problemet med den vackra, unga, döda flickan.
När polisen dyker upp i byn och letar efter en försvunnen flicka "hjälper" han dessa på liknande sätt.
Verkligen en konstig och speciell historia det här. Men jag tycker om den! Ganska mycket tycker jag om den.
Den är fylld av ständiga hänvisningar till böcker och berättelser, sammanblandning av dikt och verklighet.
Det är en enkel men färgstark skildring av byn och byborna och vi får rätt så intimt bekanta oss med bibliotekarien Lucio och hans son.
Lätt rubbade känns de men jag tycker mig förstå mycket av det de är.
Så gillar jag den humor med vilken historien framförs.
En god läsupplevelse helt enkelt.
(Finns inte som ljudbok.)
måndag 20 september 2010
Hurra!
Efter att ha skrivit om "marley och jag" här på bloggen idag skrev jag även en liten recension om den på Bokus.
När jag kollade min mejl för en stund sen blev jag riktigt glatt överraskad.
Jag har nämligen vunnit 200 kr på Bokus för den recensionen!
Hurra!
När jag kollade min mejl för en stund sen blev jag riktigt glatt överraskad.
Jag har nämligen vunnit 200 kr på Bokus för den recensionen!
Hurra!
Marley och jag, av John Grogan
Marley och jag : livet och kärleken med världens värsta hund
Av John Grogan
Jenny och John Grogan är nygifta och går lite smått i barntankar. Men Jenny, som inte ens lyckas hålla en krukväxt vid liv, är orolig - kOmmer hon fixa modersskapet. Så eftersom båda två älskar hundar bestämmer de sig för att skaffa en valp att öva på.
Hem till dom flyttar en glad, gul labrador. Och visst lyckas de. Jenny har inga problem att hålla den lille vid liv.
Tvärt om. Den otroligt intensiva valpen växer upp till en kärleksfull, lojal, torgen och alldeles galen labradorhane. Ett 45 kg:s energiknippe som rusar genom livet som en bulldozer.
Efter att marley dykt upp i Jenny och Johns hem blir lviet aldrig mer sig likt...
Åh, vilken härlig bok!
Jag fick den i födelsedagspresent av bästa svärmor och den var mitt i prick.
Vi gillar båda hundar och avslappnande läsning så det här var verkligen en toppenkombo.
Att följa Marley och familjen Grogan gav mig många leenden och skratt. Det slut som är oundvikligt för alla hundar och hundägare fick mig förstås också att gråta floder.
För dom som har eller har haft hund känner man igen sig en hel del i mycket - glädjen, frustrationen, kärleken och sorgen.
Verkligen en skön bok att ta till om man vill läsa något lättsamt, roligt och inte allt för djupsinnigt och tankekrävande.
Uppläsare är Johan Rabaeus och jag tror at ni som följer min blogg vet vad jag tycker om honom. Han är suverän och gör verkligen den här boken rättvisa. Perfekt!
Jag tror att boken även har filmatiserats och i så fall vill jag verkligen se den filmen.
Jag blir nyfiken på författaren. Han skriver fantastiskt härligt. Under stor del av sin yrkesverksamma tid har han arbetat som krönikör och nu undrar jag om det möjligen har släppts någon krönikesamling av honom. Det borde det ha gjort. Måste kollas upp.
Av John Grogan
Jenny och John Grogan är nygifta och går lite smått i barntankar. Men Jenny, som inte ens lyckas hålla en krukväxt vid liv, är orolig - kOmmer hon fixa modersskapet. Så eftersom båda två älskar hundar bestämmer de sig för att skaffa en valp att öva på.
Hem till dom flyttar en glad, gul labrador. Och visst lyckas de. Jenny har inga problem att hålla den lille vid liv.
Tvärt om. Den otroligt intensiva valpen växer upp till en kärleksfull, lojal, torgen och alldeles galen labradorhane. Ett 45 kg:s energiknippe som rusar genom livet som en bulldozer.
Efter att marley dykt upp i Jenny och Johns hem blir lviet aldrig mer sig likt...
Åh, vilken härlig bok!
Jag fick den i födelsedagspresent av bästa svärmor och den var mitt i prick.
Vi gillar båda hundar och avslappnande läsning så det här var verkligen en toppenkombo.
Att följa Marley och familjen Grogan gav mig många leenden och skratt. Det slut som är oundvikligt för alla hundar och hundägare fick mig förstås också att gråta floder.
För dom som har eller har haft hund känner man igen sig en hel del i mycket - glädjen, frustrationen, kärleken och sorgen.
Verkligen en skön bok att ta till om man vill läsa något lättsamt, roligt och inte allt för djupsinnigt och tankekrävande.
Uppläsare är Johan Rabaeus och jag tror at ni som följer min blogg vet vad jag tycker om honom. Han är suverän och gör verkligen den här boken rättvisa. Perfekt!
Jag tror att boken även har filmatiserats och i så fall vill jag verkligen se den filmen.
Jag blir nyfiken på författaren. Han skriver fantastiskt härligt. Under stor del av sin yrkesverksamma tid har han arbetat som krönikör och nu undrar jag om det möjligen har släppts någon krönikesamling av honom. Det borde det ha gjort. Måste kollas upp.
lördag 18 september 2010
Trillat dit
Som gravid får man en hel del reklam...
Jag har redan motstått en babybokklubb men här om dagen fick jag ett erbjudande som jag inte kunde motstå.
Det kom från
GoBoken
och innebar ett välkomstpaket värt över 600 kr som jag bara behövde betala frakt på. Det innehöll bland annat en sån där minnesbok där man kan skriva och sätta in kort och sånt och en lek- och lärföräldrabok.
Jag höl mig någon dag men sen beställde jag det.
Grejen är att jag hade nog inte beställt det om det inte vore för att jag blev väldigt nyfiken och intresserad av GoBokens koncept.
Det bygger nämligen på att man får ett paket i månaden som är anpassat för barnets ålder upp till sju års ålder.
Inga köpkrav och man kan avbeställa hela eller delar av månadens paket.
Så jag tycker det känns absolut värt att prova.
Är det inget att ha har jag inte förlorat något utan bara fått ett fint, gratis bokpaket.
Nu väntar jag mes spänning på att det ska dyka upp i brevlådan.
Och förstås också på att den egentliga mottagaren av paketet ska dyka upp.
Eller ut kanske rättare sagt.
Inte långt kvar nu...
Föresten, är det någon som har erfarenhet av den här barnbokklubben?
Jag har redan motstått en babybokklubb men här om dagen fick jag ett erbjudande som jag inte kunde motstå.
Det kom från
GoBoken
och innebar ett välkomstpaket värt över 600 kr som jag bara behövde betala frakt på. Det innehöll bland annat en sån där minnesbok där man kan skriva och sätta in kort och sånt och en lek- och lärföräldrabok.
Jag höl mig någon dag men sen beställde jag det.
Grejen är att jag hade nog inte beställt det om det inte vore för att jag blev väldigt nyfiken och intresserad av GoBokens koncept.
Det bygger nämligen på att man får ett paket i månaden som är anpassat för barnets ålder upp till sju års ålder.
Inga köpkrav och man kan avbeställa hela eller delar av månadens paket.
Så jag tycker det känns absolut värt att prova.
Är det inget att ha har jag inte förlorat något utan bara fått ett fint, gratis bokpaket.
Nu väntar jag mes spänning på att det ska dyka upp i brevlådan.
Och förstås också på att den egentliga mottagaren av paketet ska dyka upp.
Eller ut kanske rättare sagt.
Inte långt kvar nu...
Föresten, är det någon som har erfarenhet av den här barnbokklubben?
torsdag 16 september 2010
Tandooriälgen, av Zac O'Yeah
Någon gång i framtiden har Göteborg förvandlats till Gautampuri efter att Europa valt att bli union med Asien framför ett unionskap med USA.
Klimatförändringarna har slagit till och Gautampuri är nu en het och fuktig plats att bo på.
Folktjänstemannen Herman Barsk är ute på patrull för att hålla ordning på de "asociala" och går till et av stamhaken - Tandooriälgen - för att få sig lite mat.
Men där är saker och ting ganska underliga och efter att kocken serverat Barsk hans lever smiter hon ut på baksidan av restaurangen. Barsk blir förstås misstänksam och när han upptäcker vad som är på tok bajsar han på sig, kräks och bestämmer sig för att bli vegetarian...
Jaha, jag som inte gillar deckare har gjort det igen - läst just en deckare.
Men den här gången känner jag mig inte besviken och känner inte heller at jag kastat bort tid och pengar.
Visst, själva deckargåtan tycks mig rätt ointressant. Så också den typiska polisen/folktjänstemannen - slutkörd, ensamstående, äcklig, ganska misslyckad, sjungandes på sista versen men snäll.
Jag fångas som vanligt inte särskilt mhycket av vare sig karaktärerna eller själva historien.
Ändå var det här väl värt sin läsning.
Det beror på de omständigheter under vilka händelserna utspelas.
Dystopier fascinerar mig och även om det här är tillspetsat och verkar ha gått lite väl fort alltihop så finns mycket i framtidsbilden som inte alls känns som någon omöjlighet - de ekonomiska förhållandena, överbefolkningen, Asien som breder ut sig och tar över, den allt mer utbredda vegetarianismen, ett "common language" m.m.
Verkligen spännande och intressant.
Sedan har jag lite svårt att förstå varför man gått tillbaka till videokassetter och varför Internet havererat istället för att utvecklas men äh, det bidrar ju bara mer till dystopikänslan så det är rätt ok.
Om jag ska vara helt ärlig så blir det faktiskt även aningens nervkittlande på slutet. Men bara aningens...
Uppläsare är Magnus Roosmann och han är verkligen som klippt och skuren för den här sortens böcker.
Klimatförändringarna har slagit till och Gautampuri är nu en het och fuktig plats att bo på.
Folktjänstemannen Herman Barsk är ute på patrull för att hålla ordning på de "asociala" och går till et av stamhaken - Tandooriälgen - för att få sig lite mat.
Men där är saker och ting ganska underliga och efter att kocken serverat Barsk hans lever smiter hon ut på baksidan av restaurangen. Barsk blir förstås misstänksam och när han upptäcker vad som är på tok bajsar han på sig, kräks och bestämmer sig för att bli vegetarian...
Jaha, jag som inte gillar deckare har gjort det igen - läst just en deckare.
Men den här gången känner jag mig inte besviken och känner inte heller at jag kastat bort tid och pengar.
Visst, själva deckargåtan tycks mig rätt ointressant. Så också den typiska polisen/folktjänstemannen - slutkörd, ensamstående, äcklig, ganska misslyckad, sjungandes på sista versen men snäll.
Jag fångas som vanligt inte särskilt mhycket av vare sig karaktärerna eller själva historien.
Ändå var det här väl värt sin läsning.
Det beror på de omständigheter under vilka händelserna utspelas.
Dystopier fascinerar mig och även om det här är tillspetsat och verkar ha gått lite väl fort alltihop så finns mycket i framtidsbilden som inte alls känns som någon omöjlighet - de ekonomiska förhållandena, överbefolkningen, Asien som breder ut sig och tar över, den allt mer utbredda vegetarianismen, ett "common language" m.m.
Verkligen spännande och intressant.
Sedan har jag lite svårt att förstå varför man gått tillbaka till videokassetter och varför Internet havererat istället för att utvecklas men äh, det bidrar ju bara mer till dystopikänslan så det är rätt ok.
Om jag ska vara helt ärlig så blir det faktiskt även aningens nervkittlande på slutet. Men bara aningens...
Uppläsare är Magnus Roosmann och han är verkligen som klippt och skuren för den här sortens böcker.
torsdag 9 september 2010
Skrivutmaning 2010:246 - Ett undantag
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om ett undantag."
Han svalde hårt tre gånger innan han klev in på chefens kontor.
Där satt hon, majestätisk och kall bakom sitt stora skrivbord. Hon vare sig sa något eller såg på honom där han nervöst stod innanför dörren. Hennes isblå ögon stirrade stint in i datorskärmen medan de röda naglarna smattrade på tangentbordet.
Tystnaden sträcktes ut och han kände hur han bara ville fly därifrån.
Frågorna snurrade i huvudet. Vad kunde hon vilja? Vad hade han gjort? Hade han gjort något? Var det något han inte hade gjort?
Till slut verkade hon vara klar med vad hon nu höll på med och hon vände sig ifrån datorn och fäste sin blick på honom.
- Sätt dig ner.
Han snubblade fram till stolen och dunsade förskräckt ner på den.
- Jaha?
"Jaha"? Vad menade hon?
- Öhmmm?
- Ja, jag väntar på en förklaring.
- Förlåt, men jag förstår inte...
Magen knöt sig. Vad var det frågan om?
- Du förstår precis. Jag vill veta varför du stjäl från företaget.
Han hajade till.
- Stjäl?! Vad skulle jag ha stulit?! Jag...
- Alltså, jag vill inte ha några lögner här. Jag vet vad som har hänt och det finns vittnen till det. Du har flera gånger stulit från vårt lager och nu vill jag dels ha en bekännelse, dels vill jag veta hur du kunde göra något så idiotiskt. Trodde du inte att jag skulle få veta?
- Nej men, jag har verkligen inte...
Ett hårt slag med hennes handflata mot skrivbordet avbröt honom.
- Du förstår vad jag måste göra va?
Han bara stirrade. Hennes blixtrande ögon och hårda röda mun hypnotiserade honom.
- Jag måste naturligtvis avskeda dig och sedan måste det här polisanmälas.
Det här kunde bara inte vara sant. Han var helt oskyldig. Han tyckte att han skötte sitt arbete bra. Vem hade hittat på det här? Han kunde inte tänka sig att någon av arbetskamraterna skulle ha gjort det. De kom ju bra överens allihop. Det var en skön stämning i laget (så länge chefen höll sig på sitt kontor), de samarbetade bra och hade ofta kul ihop.
- Nej, men snälla, det är ett misstag.
- Ett misstag? Kan du bevisa det?
Han sänkte huvudet. Hur skulle han kunna göra det?
- Nej.
- Tänkte väl det. Och som sagt det här måste få allvarliga följder. Så här kan vi inte ha det på vårt företag. Anställda som skäl.
Tystnad, tung och plågsam.
Hon höll hans blick i ett järngrepp.
- Om inte...
Hans hjärta tog ett skutt.
- Ja?
Hon suckade sorgset.
- Jo, men jag tror ju att du egentligen är en bra grabb. Det vore ju synd om du förstörde ditt liv p.g.a en sån här dumhet.
Hennes ansiktsdrag hade mjuknat något.
Va, vad var det fråga om nu? Han kände sig helt förvirrad.
Hon fortsatte:
- Jag vore en mycket svag chef om jag inte lät det här få några konsekvenser men...
Hon tycktes fundera.
- Men kanske kan jag för dig, den här gången, göra ett undantag.
- Öh...
- Om jag gör det, kan du då lova att aldrig mer göra om det här?
Vad var det meningen att han skulle svara? Var det här ett trick för att få honom att erkänna? men egentligen hade han inget att förlora. Han kunde inte bevisa sin oskuld och det kunde väl inte vara något farligt i att lova att inte göra om något han aldrig ens gjort.
Men om det inte var ett trick, vad hade då fått henne att ändra sig så plötsligt?
- Ja, självklart lovar jag det.
Hennes leende fick honom att rysa.
- Bra, då drar vi ett streck över det här.
Han suckade lättat samtidigt som han fortfarande kände sig helt förvirrad. Vem hade anklagat honom för det här? Sulle det hända igen och hur skulle han i så fall komma ur det.
Ja ja, det fick bli ett senare bekymmer. Nu var han tacksam att det löpt ut väl och vile bara ut ur det här rummet.
- Men, då vill jag förstås ha någonting i gengälld...
Den enorma lättnad som han upplevde och längtan efter at komma där ifrån fick honom att utan att tveka eller tänka efter säga:
- Visst, vad du vill!
Ännu ett av de där hemska leendena. Liksom hungrigt, lystet, ondskefullt.
- Bra.
Hon reste sig och han var på väg att göra det samma.
- Nej nej, sitt kvar du.
Han sjönk tillbaka i stolen.
Hon gick runt skrivbordet och bort till dörren som hon låste.
Sedan ställde hon sig framför honom.
- Så där ja, nu blir vi inte störda.
han såg upp på henne och nu började förståelsen gro inom honom. Han såg att hon såg det i hans ögon. Han mådde illa. Hur kunde det här bara hända?
- Bra, du fattar. Du är en riktigt smart och duktig pojke du.
Utstuderat sakta tog hon av sig kavajen, la den ifrån sig på skrivbordet och satte sig sedan gränsle över hans lår.
- Vi ska nog komma överens du och jag.
SkrivPuff:
"Skriv om ett undantag."
Han svalde hårt tre gånger innan han klev in på chefens kontor.
Där satt hon, majestätisk och kall bakom sitt stora skrivbord. Hon vare sig sa något eller såg på honom där han nervöst stod innanför dörren. Hennes isblå ögon stirrade stint in i datorskärmen medan de röda naglarna smattrade på tangentbordet.
Tystnaden sträcktes ut och han kände hur han bara ville fly därifrån.
Frågorna snurrade i huvudet. Vad kunde hon vilja? Vad hade han gjort? Hade han gjort något? Var det något han inte hade gjort?
Till slut verkade hon vara klar med vad hon nu höll på med och hon vände sig ifrån datorn och fäste sin blick på honom.
- Sätt dig ner.
Han snubblade fram till stolen och dunsade förskräckt ner på den.
- Jaha?
"Jaha"? Vad menade hon?
- Öhmmm?
- Ja, jag väntar på en förklaring.
- Förlåt, men jag förstår inte...
Magen knöt sig. Vad var det frågan om?
- Du förstår precis. Jag vill veta varför du stjäl från företaget.
Han hajade till.
- Stjäl?! Vad skulle jag ha stulit?! Jag...
- Alltså, jag vill inte ha några lögner här. Jag vet vad som har hänt och det finns vittnen till det. Du har flera gånger stulit från vårt lager och nu vill jag dels ha en bekännelse, dels vill jag veta hur du kunde göra något så idiotiskt. Trodde du inte att jag skulle få veta?
- Nej men, jag har verkligen inte...
Ett hårt slag med hennes handflata mot skrivbordet avbröt honom.
- Du förstår vad jag måste göra va?
Han bara stirrade. Hennes blixtrande ögon och hårda röda mun hypnotiserade honom.
- Jag måste naturligtvis avskeda dig och sedan måste det här polisanmälas.
Det här kunde bara inte vara sant. Han var helt oskyldig. Han tyckte att han skötte sitt arbete bra. Vem hade hittat på det här? Han kunde inte tänka sig att någon av arbetskamraterna skulle ha gjort det. De kom ju bra överens allihop. Det var en skön stämning i laget (så länge chefen höll sig på sitt kontor), de samarbetade bra och hade ofta kul ihop.
- Nej, men snälla, det är ett misstag.
- Ett misstag? Kan du bevisa det?
Han sänkte huvudet. Hur skulle han kunna göra det?
- Nej.
- Tänkte väl det. Och som sagt det här måste få allvarliga följder. Så här kan vi inte ha det på vårt företag. Anställda som skäl.
Tystnad, tung och plågsam.
Hon höll hans blick i ett järngrepp.
- Om inte...
Hans hjärta tog ett skutt.
- Ja?
Hon suckade sorgset.
- Jo, men jag tror ju att du egentligen är en bra grabb. Det vore ju synd om du förstörde ditt liv p.g.a en sån här dumhet.
Hennes ansiktsdrag hade mjuknat något.
Va, vad var det fråga om nu? Han kände sig helt förvirrad.
Hon fortsatte:
- Jag vore en mycket svag chef om jag inte lät det här få några konsekvenser men...
Hon tycktes fundera.
- Men kanske kan jag för dig, den här gången, göra ett undantag.
- Öh...
- Om jag gör det, kan du då lova att aldrig mer göra om det här?
Vad var det meningen att han skulle svara? Var det här ett trick för att få honom att erkänna? men egentligen hade han inget att förlora. Han kunde inte bevisa sin oskuld och det kunde väl inte vara något farligt i att lova att inte göra om något han aldrig ens gjort.
Men om det inte var ett trick, vad hade då fått henne att ändra sig så plötsligt?
- Ja, självklart lovar jag det.
Hennes leende fick honom att rysa.
- Bra, då drar vi ett streck över det här.
Han suckade lättat samtidigt som han fortfarande kände sig helt förvirrad. Vem hade anklagat honom för det här? Sulle det hända igen och hur skulle han i så fall komma ur det.
Ja ja, det fick bli ett senare bekymmer. Nu var han tacksam att det löpt ut väl och vile bara ut ur det här rummet.
- Men, då vill jag förstås ha någonting i gengälld...
Den enorma lättnad som han upplevde och längtan efter at komma där ifrån fick honom att utan att tveka eller tänka efter säga:
- Visst, vad du vill!
Ännu ett av de där hemska leendena. Liksom hungrigt, lystet, ondskefullt.
- Bra.
Hon reste sig och han var på väg att göra det samma.
- Nej nej, sitt kvar du.
Han sjönk tillbaka i stolen.
Hon gick runt skrivbordet och bort till dörren som hon låste.
Sedan ställde hon sig framför honom.
- Så där ja, nu blir vi inte störda.
han såg upp på henne och nu började förståelsen gro inom honom. Han såg att hon såg det i hans ögon. Han mådde illa. Hur kunde det här bara hända?
- Bra, du fattar. Du är en riktigt smart och duktig pojke du.
Utstuderat sakta tog hon av sig kavajen, la den ifrån sig på skrivbordet och satte sig sedan gränsle över hans lår.
- Vi ska nog komma överens du och jag.
onsdag 8 september 2010
Stjärnans ögonblick, av Clarice Lispector
Så har
Jordenruntresan
dragit igång igen efter somamruppehållet.
Det känns väldigt roligt.
Nu är det syd/mellanamerika som gäller och här (om nu biblan inte sätter käppar i hjulet) har jag tänkt spendera en hel del tid.
Faktiskt ska jag försöka läsa alla tre böckerna.
Mitt första resstopp blev Brasielien genom Lispectors Stjärnans ögonblick.
Egentligen den bok jag var minst sugen på att läsa men den första jag fick tag på.
Eftersom den är kort tänkte jag att jag skulle läsa den trots min skeptism. (Skeptism, hter det så?)
Stjärnans ögonblick var mycket riktigt inte heller precis något för mig.
Lite för psykologisk och inåtskådande på något vis.
Jag förstår mig inte riktigt på den helt enkelt. Så är det ofta när böcker och texter blir allt för konstnärliga. Visst uppskattar jag böcker med djup men jag är en sån person som föredrar när det framställs på ett inte allt för hårdtuggat och svårsmält vis.
Språket är mycket vackert. Hela berättelsen är vacker på sitt märkliga och tragiska vis.
Särskilt tycker jag om slutscenen. Den är skarp och liksom tyst. Som en film när alla ljud upphör och inte ens någon filmmusik finns där. Kanske bara ekande hjärtslag.
Boken har absolut sin skönhet och jag är säker på att mer djupsinniga och poetiska människor än jag verkligen kan uppskatta den. Även människor med större intresse för psykologi kan nog tycka att det är en riktig höjdare.
Boken finns inte som ljudbok utan jag har läst den som talbok. Inläsningen görs av min absoluta favorit, Ove Ström, vilket trots allt bidrar till en njutningsfull upplevelse.
Kanske borde jag säga något om handlingen men jag tycker det är svårt.
Det finns två huvudpersoner. Den ena är den manlige författaren som fångat en flickas blick och utifrån detta skapat den andra huvudpersonen - flickan.
Flickan han förälskat sig i, som han inte vill men bara måste skriva om.
Flickan som ingen ser, som inget förväntar sig av livet och som plockar varje smula som kastas åt henne.
Egentligen handlar boken mer om den här författaren än om flickan och vi påminns hela tiden om att det är han som har hittat på henne. Att det är hans eget inre vi får ta del av.
Samtidigt påpekar han att bara för att det är påhittat är det inte osannt. Det tycker jag om.
Ja, mer kan och ska jag nog inte säga om handlingen.
Just det. Det talas mycket om att Lispectors humor som tydligen ska vara framträdande i den här boken.
I så fall har hon och jag inte på något vis samma sorts humor. Jag tycker nämligen inte att Stjärnans ögonblick är det minsta rolig.
Jordenruntresan
dragit igång igen efter somamruppehållet.
Det känns väldigt roligt.
Nu är det syd/mellanamerika som gäller och här (om nu biblan inte sätter käppar i hjulet) har jag tänkt spendera en hel del tid.
Faktiskt ska jag försöka läsa alla tre böckerna.
Mitt första resstopp blev Brasielien genom Lispectors Stjärnans ögonblick.
Egentligen den bok jag var minst sugen på att läsa men den första jag fick tag på.
Eftersom den är kort tänkte jag att jag skulle läsa den trots min skeptism. (Skeptism, hter det så?)
Stjärnans ögonblick var mycket riktigt inte heller precis något för mig.
Lite för psykologisk och inåtskådande på något vis.
Jag förstår mig inte riktigt på den helt enkelt. Så är det ofta när böcker och texter blir allt för konstnärliga. Visst uppskattar jag böcker med djup men jag är en sån person som föredrar när det framställs på ett inte allt för hårdtuggat och svårsmält vis.
Språket är mycket vackert. Hela berättelsen är vacker på sitt märkliga och tragiska vis.
Särskilt tycker jag om slutscenen. Den är skarp och liksom tyst. Som en film när alla ljud upphör och inte ens någon filmmusik finns där. Kanske bara ekande hjärtslag.
Boken har absolut sin skönhet och jag är säker på att mer djupsinniga och poetiska människor än jag verkligen kan uppskatta den. Även människor med större intresse för psykologi kan nog tycka att det är en riktig höjdare.
Boken finns inte som ljudbok utan jag har läst den som talbok. Inläsningen görs av min absoluta favorit, Ove Ström, vilket trots allt bidrar till en njutningsfull upplevelse.
Kanske borde jag säga något om handlingen men jag tycker det är svårt.
Det finns två huvudpersoner. Den ena är den manlige författaren som fångat en flickas blick och utifrån detta skapat den andra huvudpersonen - flickan.
Flickan han förälskat sig i, som han inte vill men bara måste skriva om.
Flickan som ingen ser, som inget förväntar sig av livet och som plockar varje smula som kastas åt henne.
Egentligen handlar boken mer om den här författaren än om flickan och vi påminns hela tiden om att det är han som har hittat på henne. Att det är hans eget inre vi får ta del av.
Samtidigt påpekar han att bara för att det är påhittat är det inte osannt. Det tycker jag om.
Ja, mer kan och ska jag nog inte säga om handlingen.
Just det. Det talas mycket om att Lispectors humor som tydligen ska vara framträdande i den här boken.
I så fall har hon och jag inte på något vis samma sorts humor. Jag tycker nämligen inte att Stjärnans ögonblick är det minsta rolig.
tisdag 7 september 2010
Prinsen och tiggargossen, av Mark Twain
En fatig pojke i Londons slumkvarter finner sig utan vidare i sin lott. Står ut med smuts, misshandel och människors hån. Han lever ett fritt liv och har en mor och systrar som älskar honom även om han dagligen får stryk av sin farmor och sin pappa. Men han har en dröm och det är att bara en enda gång få se en riktig prins.
Denna dröm går en dag i uppfyllelse och mer därtill. Prinsen bjuder in tiggarpojken till sitt gemak och där byter de för skojs skull kläder. Så händer det sig förstås att de båda pojkarna förväxlas.
Prinsen blir utslängd från slottet och får vara med om alla möjliga äventyr. Han får uppleva hur det är att vara fattig. Han får se hur folket lever.
Han möter ädla och lumpna människor. Bland dessa en hemvändande soldat, ett luffarband, en galen eremit och en snäll bondfamilj.
Han hamnar till coh med i fängelse.
Undertiden har tiggargossen fullt upp med att vara prins. Han har ingen aning om hur man gör och ingen tror honom när han påstår att han inte är prinsen. Rykten börjar spridas att rikets prins blivit sinnessjuk.
Denna klassiker är en verklig saga som innehåller äventyr, storslagenhet, ädelmod, värme, prinsar och prinsessor.
Men det är också en berättelse om 1500-talets London med dess omligande landsbygd. Under sagans yta får vi beskrivet hur människor levde och hade det.
Förmodligen ska den historiebeskrvningen inte läsas helt okritiskt men det är ändå en verklig värld och inte en sagovärld som beskrivs.
Jag gillar den här boken. Mysig läsning. Det är roligt att läsa gamla klassiker som speglar, inte bara tiden för historien, utan också den tid författaren lever i - värderingar, tankegångar, levnadsvillkor m.m.
Uppläsaren Örjan Blix har jag hört många gånger men aldrig förr i ljudboksformat. Han är ganska ofta förekommande bland talboksinläsarna.
han gör hur som helst en schyst uppläsning, proffs som han är.
Denna dröm går en dag i uppfyllelse och mer därtill. Prinsen bjuder in tiggarpojken till sitt gemak och där byter de för skojs skull kläder. Så händer det sig förstås att de båda pojkarna förväxlas.
Prinsen blir utslängd från slottet och får vara med om alla möjliga äventyr. Han får uppleva hur det är att vara fattig. Han får se hur folket lever.
Han möter ädla och lumpna människor. Bland dessa en hemvändande soldat, ett luffarband, en galen eremit och en snäll bondfamilj.
Han hamnar till coh med i fängelse.
Undertiden har tiggargossen fullt upp med att vara prins. Han har ingen aning om hur man gör och ingen tror honom när han påstår att han inte är prinsen. Rykten börjar spridas att rikets prins blivit sinnessjuk.
Denna klassiker är en verklig saga som innehåller äventyr, storslagenhet, ädelmod, värme, prinsar och prinsessor.
Men det är också en berättelse om 1500-talets London med dess omligande landsbygd. Under sagans yta får vi beskrivet hur människor levde och hade det.
Förmodligen ska den historiebeskrvningen inte läsas helt okritiskt men det är ändå en verklig värld och inte en sagovärld som beskrivs.
Jag gillar den här boken. Mysig läsning. Det är roligt att läsa gamla klassiker som speglar, inte bara tiden för historien, utan också den tid författaren lever i - värderingar, tankegångar, levnadsvillkor m.m.
Uppläsaren Örjan Blix har jag hört många gånger men aldrig förr i ljudboksformat. Han är ganska ofta förekommande bland talboksinläsarna.
han gör hur som helst en schyst uppläsning, proffs som han är.
måndag 6 september 2010
Gränsöverskridande böcker
Vixxtorias lilla enkät om gränsöverskridande böcker
tyckte jag mycket om.
Bra, utmanande och roliga frågor som jag gärna vill svara på.
Så här kommer mina svar:
1. En bok som fick dig att bokstavligt talat missa bussen/bränna vid middagen/låta badvattnet rinna över/glömma att gratta din älskling på födelsedagen/motsvarande:
Det händer ofta att jag försummar saker p.g.a läsning. Men sällan riktigt så där allvarligt.Ofta handlar det om att jag är så ivrig på att få läsa så jag glömmer att ringa nåt viktigt samtal eller så men det kan man ju alltid göra nästa dag...
Däremot har jag skolkat p.g.a läsning.
När jag läste Å andra sidan av Marian Keyes stängde jag in mig på mitt studentrum tills boken helt enkelt var utläst. Jag sket i det plugg jag verkligen hade behövt göra och jag lät bli att gå på de första föreläsningstimmarna...
2. Ett namn ur en bok (eller på en författare) som du redan har gett eller allvarligt överväger att ge ditt barn (eller häst eller hund eller marsvin eller
bil):
Oh ja! Vår hund heter Lovis, jag hade en kanin som hette Silke (efter en skön snubbe i Eddings serie Sagan om Belgarion), en kat vid namn Cornelia (som jag plockat ur Sandemos Isfolkets släktträd), om jag själv fick bestämma (vilket jag inte helt får) skulle en ev son få heta Simon (Bibeln + Simon och ekarna) osv osv.
3. En plats som du besökt bara för att den nämnts i en bok (eller för att en författare har bott där/gett namn till en pub där/kastat en äppelskrott där):
Nej, det kan jag inte komma på någon. Däremot finns förstås en massa platser jag skulle vilja besöka.
Kanske framför allt New Orlin där vampyren Louis i En vampyrs bekännelse blir till.
Jag har inga höga förväntningar på den staden men Louis (och de andra) har funnits i mit hjärta sedan jag första gången läste boken/serien och jag längtar liksom dit.
4. En tavla som skulle bli en bra bok?
Det första jag kommer att tänka på är tavlan
"Kan du inte tala?".
Kanske p.g.a två saker. Tavlor är inte min grej eftersom jag ser dom så dåligt. Men den här tavlan hade jag i gips över sängen när jag var liten och jag kunde känna på den, följa konturerna av pojken och hunden, utforska detaljerna med fingrarna.
Dels tycker jag om barnböcker (fast det här skulle lika gärna kunna vara en vuxenbok), böcker som handlar om djur och kanske framför allt djur som på något vis kommuniserar med människor.
Det känns som om det finns en historia bakom de här två, pojken och hunden.Jag undrar så vem pojken är, vilken bakgrund han har, om hunden är hans egen, varför han längtar så efter att få svar från djuret osv.
5. Det är mycket tjat om böcker som blir film (och dåliga filmatiseringar av bra böcker), men vilken låt skulle kunna bli en bra bok?
Jag tänker mig något av Cornelis. Nästan vilken som helst faktiskt. Men ett exempel kan vara Dekadans.
tyckte jag mycket om.
Bra, utmanande och roliga frågor som jag gärna vill svara på.
Så här kommer mina svar:
1. En bok som fick dig att bokstavligt talat missa bussen/bränna vid middagen/låta badvattnet rinna över/glömma att gratta din älskling på födelsedagen/motsvarande:
Det händer ofta att jag försummar saker p.g.a läsning. Men sällan riktigt så där allvarligt.Ofta handlar det om att jag är så ivrig på att få läsa så jag glömmer att ringa nåt viktigt samtal eller så men det kan man ju alltid göra nästa dag...
Däremot har jag skolkat p.g.a läsning.
När jag läste Å andra sidan av Marian Keyes stängde jag in mig på mitt studentrum tills boken helt enkelt var utläst. Jag sket i det plugg jag verkligen hade behövt göra och jag lät bli att gå på de första föreläsningstimmarna...
2. Ett namn ur en bok (eller på en författare) som du redan har gett eller allvarligt överväger att ge ditt barn (eller häst eller hund eller marsvin eller
bil):
Oh ja! Vår hund heter Lovis, jag hade en kanin som hette Silke (efter en skön snubbe i Eddings serie Sagan om Belgarion), en kat vid namn Cornelia (som jag plockat ur Sandemos Isfolkets släktträd), om jag själv fick bestämma (vilket jag inte helt får) skulle en ev son få heta Simon (Bibeln + Simon och ekarna) osv osv.
3. En plats som du besökt bara för att den nämnts i en bok (eller för att en författare har bott där/gett namn till en pub där/kastat en äppelskrott där):
Nej, det kan jag inte komma på någon. Däremot finns förstås en massa platser jag skulle vilja besöka.
Kanske framför allt New Orlin där vampyren Louis i En vampyrs bekännelse blir till.
Jag har inga höga förväntningar på den staden men Louis (och de andra) har funnits i mit hjärta sedan jag första gången läste boken/serien och jag längtar liksom dit.
4. En tavla som skulle bli en bra bok?
Det första jag kommer att tänka på är tavlan
"Kan du inte tala?".
Kanske p.g.a två saker. Tavlor är inte min grej eftersom jag ser dom så dåligt. Men den här tavlan hade jag i gips över sängen när jag var liten och jag kunde känna på den, följa konturerna av pojken och hunden, utforska detaljerna med fingrarna.
Dels tycker jag om barnböcker (fast det här skulle lika gärna kunna vara en vuxenbok), böcker som handlar om djur och kanske framför allt djur som på något vis kommuniserar med människor.
Det känns som om det finns en historia bakom de här två, pojken och hunden.Jag undrar så vem pojken är, vilken bakgrund han har, om hunden är hans egen, varför han längtar så efter att få svar från djuret osv.
5. Det är mycket tjat om böcker som blir film (och dåliga filmatiseringar av bra böcker), men vilken låt skulle kunna bli en bra bok?
Jag tänker mig något av Cornelis. Nästan vilken som helst faktiskt. Men ett exempel kan vara Dekadans.
söndag 5 september 2010
Alvina förlag ger ut miljömärkta barnböcker!
Via Svanens nyhetsbrev har jag just fått reda på att
Alvina Förlag
i år har gett ut Sveriges första miljömärkta pekbok.
Det är boken Sommar av Sara Lundberg.
Från och med i år blir alla förlagets barnböcker miljömärkta. Är det inte fantastiskt?!
För er bokbloggare med barn kanske inte det här är en nyhet men jag blev i alla fall väldigt glatt överraskad.
Väldigt lägligt för oss som ju snart har en liten en här hemma.
Jag längtar verkligen tills det är dags att köpa böcker till denna lilla person och att det dessutom numera finns miljömärkning på vissa av dom gör det hela ännu roligare.
Här
kan ni läsa mer om Alvins miljömärkning av barnböcker.
Alvina Förlag
i år har gett ut Sveriges första miljömärkta pekbok.
Det är boken Sommar av Sara Lundberg.
Från och med i år blir alla förlagets barnböcker miljömärkta. Är det inte fantastiskt?!
För er bokbloggare med barn kanske inte det här är en nyhet men jag blev i alla fall väldigt glatt överraskad.
Väldigt lägligt för oss som ju snart har en liten en här hemma.
Jag längtar verkligen tills det är dags att köpa böcker till denna lilla person och att det dessutom numera finns miljömärkning på vissa av dom gör det hela ännu roligare.
Här
kan ni läsa mer om Alvins miljömärkning av barnböcker.
fredag 3 september 2010
Evas bok, av Marianne Fredriksson
Efter att Kain slagit ihjäl Abel kan Eva inte sörja.
Hon återvänder till sitt barndoms paradis för att få någon slags förlösning. För att få svar på många frågor och för att försöka minnas.
Så blir det men det leder också till mycket smärta för både henne och hennes älskade Adam.
Det här är den andra omläsningen jag gör på kort tid. Duktigt av mig!
Jag läste Evas bok någon gång i tonåren och tyckte oerhört mycket om den.
Det gör jag fortfarande! Nu, när jag har bibelvetenskapen i botten, blir Fredrikssons skildringar av bibliska berättelser ännu mer intressanta.
Hon levande- och verkliggör bibelns mytiska berättelser på ett sätt som gör dom trovärdiga. Hon utplånar det ananrs så svart-vita budskapet till någont som på riktigt förklarar människan och hennes olika relatinoer - till sig själv, till varandra, till skapelsen och till Gud.
Marianne Fredriksson är en av mina absoluta favoriter när det gäller svenska författare. Både pga av hennes fantastiska berättelser och hennes underbara, målande och rika språk.
En härlig återbekantskap var det här och nu ska jag hålla utkik på Tradera efter resterande böcker i serien.
Marie Richardson gör en mycket korekt, fin och mjuk uppläsning.
Hon återvänder till sitt barndoms paradis för att få någon slags förlösning. För att få svar på många frågor och för att försöka minnas.
Så blir det men det leder också till mycket smärta för både henne och hennes älskade Adam.
Det här är den andra omläsningen jag gör på kort tid. Duktigt av mig!
Jag läste Evas bok någon gång i tonåren och tyckte oerhört mycket om den.
Det gör jag fortfarande! Nu, när jag har bibelvetenskapen i botten, blir Fredrikssons skildringar av bibliska berättelser ännu mer intressanta.
Hon levande- och verkliggör bibelns mytiska berättelser på ett sätt som gör dom trovärdiga. Hon utplånar det ananrs så svart-vita budskapet till någont som på riktigt förklarar människan och hennes olika relatinoer - till sig själv, till varandra, till skapelsen och till Gud.
Marianne Fredriksson är en av mina absoluta favoriter när det gäller svenska författare. Både pga av hennes fantastiska berättelser och hennes underbara, målande och rika språk.
En härlig återbekantskap var det här och nu ska jag hålla utkik på Tradera efter resterande böcker i serien.
Marie Richardson gör en mycket korekt, fin och mjuk uppläsning.
torsdag 2 september 2010
Kalla det vad faan du vill, av Marjaneh Bakhtiari
Handlingen kretsar kring en invandrarfamilj från Iran samt de människor som finns i deras närhet.
Här skildras omväxlande dråpligt och tragiskt de missförstånd, krockar, fördomar, förväntningar eller total oförmåga att mötas som uppstår i mötet mellan människor med olika bakgrund.
Det är svårt att skkriva om den här boken utan att själv falla i någon av de oerhört många fällor som författaren ideligen visar på i sin bok
Så jag skriver inte mer än så.
Bara att om du är intresserad av deta med multikulti, läs denna underbara bok!
En helt grym uppläsning görs av Sanna Persson. Jag är bara hur imponerad som helst.
Här skildras omväxlande dråpligt och tragiskt de missförstånd, krockar, fördomar, förväntningar eller total oförmåga att mötas som uppstår i mötet mellan människor med olika bakgrund.
Det är svårt att skkriva om den här boken utan att själv falla i någon av de oerhört många fällor som författaren ideligen visar på i sin bok
Så jag skriver inte mer än så.
Bara att om du är intresserad av deta med multikulti, läs denna underbara bok!
En helt grym uppläsning görs av Sanna Persson. Jag är bara hur imponerad som helst.
onsdag 1 september 2010
Skrivutmaning 2010:240 - Om att hålla ihop
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om att hålla ihop."
Alltid håller de ihop. I vått och i torrt.
Det gör henne galen!
I början försökte hon vara glad för deras skull men nu... Nej, hon vill bara kräkas.
De kan aldrig någonsin vara ifrån varandra. De gör aldrig någonting var för sig.
Det är hopplöst att umgås med dom eftersom de klänger på varandra som iglar.
Hon hade trott att det skulle förändras när de hade varit ihop ett tag men inte. Efter tre och ett halvt år är de fortfarande lika oskiljaktiga.
Fint kanske man kan tycka men det blir outhärdligt att försöka hålla någon form av konversation med två personer som inte ser någon annan än varandra i ögonen och som hela tiden pussas och nojsar.
Och skulle man ändå lyckas få igång något slags samtal är det alltid lika förutsägbart.
De tycker alltid, alltid samma sak. Och skulle det hetta till någon gång håller de alltid varandra om ryggen.
Personlighetslösa är vad de har blivit. Båda två.
Hon hatar att se hur de som från början var så självständiga, reflekterande och utåtriktade nu inte kan stå på benen utan den andre.
Hur i hela friden har det kunnat bli så? Hur kan man låta sig bli så beroende av någon annan?
Det är dom mot världen. En värld som de för allt de är värda försöker hålla ifrån sig. Vare sig hon eller någon annan blir längre insläppt i deras liv. Inte på riktigt. Varför? Hon förstår det inte.
Och tänkt... Tänk, tänk, tänk om något skulle hända. Om någon av dom skulle bryta sig lös. Eller om någon av dom, Gud förbjude, dog...
Vad har de kvar då?
SkrivPuff:
"Skriv om att hålla ihop."
Alltid håller de ihop. I vått och i torrt.
Det gör henne galen!
I början försökte hon vara glad för deras skull men nu... Nej, hon vill bara kräkas.
De kan aldrig någonsin vara ifrån varandra. De gör aldrig någonting var för sig.
Det är hopplöst att umgås med dom eftersom de klänger på varandra som iglar.
Hon hade trott att det skulle förändras när de hade varit ihop ett tag men inte. Efter tre och ett halvt år är de fortfarande lika oskiljaktiga.
Fint kanske man kan tycka men det blir outhärdligt att försöka hålla någon form av konversation med två personer som inte ser någon annan än varandra i ögonen och som hela tiden pussas och nojsar.
Och skulle man ändå lyckas få igång något slags samtal är det alltid lika förutsägbart.
De tycker alltid, alltid samma sak. Och skulle det hetta till någon gång håller de alltid varandra om ryggen.
Personlighetslösa är vad de har blivit. Båda två.
Hon hatar att se hur de som från början var så självständiga, reflekterande och utåtriktade nu inte kan stå på benen utan den andre.
Hur i hela friden har det kunnat bli så? Hur kan man låta sig bli så beroende av någon annan?
Det är dom mot världen. En värld som de för allt de är värda försöker hålla ifrån sig. Vare sig hon eller någon annan blir längre insläppt i deras liv. Inte på riktigt. Varför? Hon förstår det inte.
Och tänkt... Tänk, tänk, tänk om något skulle hända. Om någon av dom skulle bryta sig lös. Eller om någon av dom, Gud förbjude, dog...
Vad har de kvar då?
tisdag 31 augusti 2010
Det finns alltid en anledning att köpa böcker...
Ja, som ni ju alla vet så finns det alltid en god anledning till ett bokinköp.
Bortsett från att det faktiskt var ett bra tag sedan jag köpte några böcker (tror jag) så har det under en period varit dubbla medmera-poäng på Bokus. Jag tycker nog att det skälet väger tungt mot att jag numera är arbetslös och borde hålla lite hårt i mina slantar...
Tillsammans med att vi ändå behöver en svampbok och att det ju är lite onödigt att bara beställa en enda bok så bleknar det där arbetslöshetsargumentet helt bort.
Faktiskt så beställde jag ändå bara två ljudböcker (men villhalistan ökades på rejält när jag satt där och botaniserade).
Det blev Jag vägrar dö nyfiken av Babben Larsson. Den är jag i alla fall väldigt nyfiken på.
Och så gjorde jag ett sånt där lyckofynd ni vet. Jag hittade Varghunden av Jack London.
Den boken läste jag nån gång för lääääänge sen och bara älskade. Och jag är ganska övertygad om att jag kommer älska den nu också. Böcker där djur innehar huvudrollen är för mig oemotståndliga. London är dessutom en helt grym författare när det gäller denna genre.
Så blev det ju då Svampboken : våra svenska svampar i färg av Magnus Neuendorf.
En sån där liten smidig fickhandbok.
Det är förstås uteslutande Jonatan som kommer läsa den men jag får ju också en del av kakan när han plockar de smaskiga svamparna åt mig.
Jag beställde också två överraskningspocketar til älsklingen.
Eftersom han inte särskilt ofta kikar in här så tror jag det är ganska riskfritt att avslöja vilka.
Det blev Guldkompassen och Boktjuven.
Hoppas han kommer gilla dom!
Det tror jag.
Bortsett från att det faktiskt var ett bra tag sedan jag köpte några böcker (tror jag) så har det under en period varit dubbla medmera-poäng på Bokus. Jag tycker nog att det skälet väger tungt mot att jag numera är arbetslös och borde hålla lite hårt i mina slantar...
Tillsammans med att vi ändå behöver en svampbok och att det ju är lite onödigt att bara beställa en enda bok så bleknar det där arbetslöshetsargumentet helt bort.
Faktiskt så beställde jag ändå bara två ljudböcker (men villhalistan ökades på rejält när jag satt där och botaniserade).
Det blev Jag vägrar dö nyfiken av Babben Larsson. Den är jag i alla fall väldigt nyfiken på.
Och så gjorde jag ett sånt där lyckofynd ni vet. Jag hittade Varghunden av Jack London.
Den boken läste jag nån gång för lääääänge sen och bara älskade. Och jag är ganska övertygad om att jag kommer älska den nu också. Böcker där djur innehar huvudrollen är för mig oemotståndliga. London är dessutom en helt grym författare när det gäller denna genre.
Så blev det ju då Svampboken : våra svenska svampar i färg av Magnus Neuendorf.
En sån där liten smidig fickhandbok.
Det är förstås uteslutande Jonatan som kommer läsa den men jag får ju också en del av kakan när han plockar de smaskiga svamparna åt mig.
Jag beställde också två överraskningspocketar til älsklingen.
Eftersom han inte särskilt ofta kikar in här så tror jag det är ganska riskfritt att avslöja vilka.
Det blev Guldkompassen och Boktjuven.
Hoppas han kommer gilla dom!
Det tror jag.
lördag 28 augusti 2010
Brunstkalendern av Emma Hamberg
Tre systrar.
Den yngsta, Lena, har fyra barn, en hund, katter, kaniner och en ständigt frånvarande Make.
Mellansyster Åsa, en intelligent datanörd vilket har gjort henne ofattbart rik. Hon lever tillsammans med sin man i en fin, stor och ekande tom lägenhet. Denna lägenhet som de tänkt fylla med barn som vägrar komma.
Och så den äldsta, Marie. Hon arbetar häcken av sig på en rockbar, har tre älskare och lever i sin lilla etta tillsammans med sin hund och sina plastbröst som hon gav sig själv i fyrtioårspresent.
Systrarnas föräldrar är bönder och lever för sin gård och sin familj.
Ja, det här är vad det låter. En bok som bjuder på realtionstrassel, livskriser, sorg och kärlek, allt tillspetsat framställt med lite humor på toppen.
Inget fantastiskt men helt ok. Avslappnande och underhållande läsning.
Jag som bonnunge gillar förstås också just detaljerna kring bondelivet och djuren.
Dock blir jag alldeles trött och matt på karaktärernas ofta framträdande oförmåga att kommunisera med varandra. Fast det blir jag i och för sig i verkligheten också. Inte minst när det gäller mig själv. Så det är väl just det. Jag får nog av det i verkligheten.
Uppläsaren Anja Lundqvist passar mycket bra för den här sortens bok.
Den yngsta, Lena, har fyra barn, en hund, katter, kaniner och en ständigt frånvarande Make.
Mellansyster Åsa, en intelligent datanörd vilket har gjort henne ofattbart rik. Hon lever tillsammans med sin man i en fin, stor och ekande tom lägenhet. Denna lägenhet som de tänkt fylla med barn som vägrar komma.
Och så den äldsta, Marie. Hon arbetar häcken av sig på en rockbar, har tre älskare och lever i sin lilla etta tillsammans med sin hund och sina plastbröst som hon gav sig själv i fyrtioårspresent.
Systrarnas föräldrar är bönder och lever för sin gård och sin familj.
Ja, det här är vad det låter. En bok som bjuder på realtionstrassel, livskriser, sorg och kärlek, allt tillspetsat framställt med lite humor på toppen.
Inget fantastiskt men helt ok. Avslappnande och underhållande läsning.
Jag som bonnunge gillar förstås också just detaljerna kring bondelivet och djuren.
Dock blir jag alldeles trött och matt på karaktärernas ofta framträdande oförmåga att kommunisera med varandra. Fast det blir jag i och för sig i verkligheten också. Inte minst när det gäller mig själv. Så det är väl just det. Jag får nog av det i verkligheten.
Uppläsaren Anja Lundqvist passar mycket bra för den här sortens bok.
tisdag 24 augusti 2010
Det mörka tornet av Stephen King
Sjunde och sista delen i serien om "Det mörka tornet".
Jaha, så har jag nu följt Roland till slutet.
Resan har varit väldigt lång. Ibland rätt seg och tråkig men oftast mycket spännande och fantastisk.
Och seriens sista bok blev ingen besvikelse. Den var spännande rakt igenom, ett gäng härliga nya karaktärer infogades i berättelsen och King fick faktiskt ihop det riktigt bra på slutet.
Jag är mycket nöjd "och säger man tackar"!
(Finns skitdumt nog inte som ljudbok...)
Jaha, så har jag nu följt Roland till slutet.
Resan har varit väldigt lång. Ibland rätt seg och tråkig men oftast mycket spännande och fantastisk.
Och seriens sista bok blev ingen besvikelse. Den var spännande rakt igenom, ett gäng härliga nya karaktärer infogades i berättelsen och King fick faktiskt ihop det riktigt bra på slutet.
Jag är mycket nöjd "och säger man tackar"!
(Finns skitdumt nog inte som ljudbok...)
onsdag 18 augusti 2010
Nu ska det nog bli lite fart på bloggen
Det har inte blivit allt för tätt mellan blogginläggen på sistone. Jobb, graviditet, hemmafix och en allt för kort semester har tagit den mesta energin.
Men nu är jag arbetslös fram till förlossningen (ca två månader) och har massor med tid att både läsa och blogga.
Det ska bli härligt!
Men nu är jag arbetslös fram till förlossningen (ca två månader) och har massor med tid att både läsa och blogga.
Det ska bli härligt!
tisdag 17 augusti 2010
Älskade krig av Johanne Hildebrandt
Sara är en egocentrerad programledare vars kariär raseras när hon avslöjas som älskarinna till en minister.
Hon får erbjudandet att åka till Irak för att söka upp den man som var hennes första kärlek men som hon nu bittert hatat under 16 år. För denna resa får hon tillräckligt med pengar för att kunna betala sina eftersatta räkningar och bo kvar i sin fina östermalmlägenhet. Den ger henne också möjlighet att återupprätta sitt rykte som journalist.
Magnus, som är den man Sara söker, är amrikansk soldat i Irak. Ett livsvägval han gjort för att få bli en amrikansk medborgare och för att göra något av sitt eländiga liv.
Så är det Jasmin som arbetar som arabisk tolk för USA. Ett på flera sätt riskfyllt arbete men hon gör det för att kunna försörja sin familj.
Det här var inget vidare faktiskt. Jag hade ganska höga förväntningar på Älskade krig eftersom jag är mycket förtjust i Johanne Hildebrandt som författare. Men jag blev besviken. Jag tycker vare sig språket eller historien är särskilt bra. Jag irriterar mig verkligen på karaktärerna och jag tycker vare sig deras beteende eller dialogerna känns särskilt trovärdiga.
Men boken ska visst baseras på verkliga händelser, och vad vet jag om krig eller den svenska kändisvärlden...
jag är helelr inte alls särskilt förtjust i Sara Linds uppläsning. Jag vet inte riktigt vad som är felet men det kan vara den lite för hårda klangen i hennes röst.
Hon får erbjudandet att åka till Irak för att söka upp den man som var hennes första kärlek men som hon nu bittert hatat under 16 år. För denna resa får hon tillräckligt med pengar för att kunna betala sina eftersatta räkningar och bo kvar i sin fina östermalmlägenhet. Den ger henne också möjlighet att återupprätta sitt rykte som journalist.
Magnus, som är den man Sara söker, är amrikansk soldat i Irak. Ett livsvägval han gjort för att få bli en amrikansk medborgare och för att göra något av sitt eländiga liv.
Så är det Jasmin som arbetar som arabisk tolk för USA. Ett på flera sätt riskfyllt arbete men hon gör det för att kunna försörja sin familj.
Det här var inget vidare faktiskt. Jag hade ganska höga förväntningar på Älskade krig eftersom jag är mycket förtjust i Johanne Hildebrandt som författare. Men jag blev besviken. Jag tycker vare sig språket eller historien är särskilt bra. Jag irriterar mig verkligen på karaktärerna och jag tycker vare sig deras beteende eller dialogerna känns särskilt trovärdiga.
Men boken ska visst baseras på verkliga händelser, och vad vet jag om krig eller den svenska kändisvärlden...
jag är helelr inte alls särskilt förtjust i Sara Linds uppläsning. Jag vet inte riktigt vad som är felet men det kan vara den lite för hårda klangen i hennes röst.
måndag 16 augusti 2010
Flugornas herre av William Golding
Något jag förutsate mig det här bokåret var att unna mig själv omläsningar. Det har gått sådär... Eller nästan inte alls faktiskt.
Men så fick jag Flugornas herre i födelsedagspresent. En bok som jag verkligen önskat mig och en efterlängtad omläsning.
Flugornas herre handlar om ett gäng pojkar som blir strandsatta på en öde stillahavsö. Det flygplan som ska evakuera dom från något krig måste nödlanda och inga vuxna överlever.
Pojkarna är i åldrarna fem-sex till tolv-tretton år. De är helt utlämnade åt sig själva och åt det de har lärt sig genom filmer, böcker och genom att studera de vuxna.
Först är allt en härlig, spännande frihet och barnen lyckas få till någon form av samhällsstruktur. Men i takt med att leken blir allvar uppstår splittring och förvirring. Det mörka som skrämmer om natten börjar även fördunkla de solheta dagarna.
Ön utan vuxna blir en egen värld där barnen slutar vara barn för varandra och där vuxenvärlden och förnuftet bleknar bort allt mer.
Det är över tio år sedan jag läste den här boken för första gången och det var då en fantastisk upplevelse.
Jag var mycket förväntansfull inför omläsningen men det blev inte alls som jag tänkt mig. Vad jag nu tänkt mig...
Inte så att jag blev besviken på boken på något sätt. Absolut inte. Den är fortfarande fenomenal och oerhört starkt berörande. Problemet var att redan från de första raderna började jag känna obehag inför det jag visste skulle komma.
Jag mådde dåligt genom hela berättelsen och stod nästan inte ut med att läsa slutet.
Ganska märkligt faktiskt.
Jag blir ju lätt gripen när jag läser starka berättelser men ofta är det jud et jag vill.
Det här var nästan bara hemskt.
Men det är som sagt en superbra bok och förmodligen blir det en omläsning till. Och förmodligen kommer jag kunna njuta mer då jag är beredd på vad som väntar.
Sven Wollters uppläsning är bara oslagbart bra!
Men så fick jag Flugornas herre i födelsedagspresent. En bok som jag verkligen önskat mig och en efterlängtad omläsning.
Flugornas herre handlar om ett gäng pojkar som blir strandsatta på en öde stillahavsö. Det flygplan som ska evakuera dom från något krig måste nödlanda och inga vuxna överlever.
Pojkarna är i åldrarna fem-sex till tolv-tretton år. De är helt utlämnade åt sig själva och åt det de har lärt sig genom filmer, böcker och genom att studera de vuxna.
Först är allt en härlig, spännande frihet och barnen lyckas få till någon form av samhällsstruktur. Men i takt med att leken blir allvar uppstår splittring och förvirring. Det mörka som skrämmer om natten börjar även fördunkla de solheta dagarna.
Ön utan vuxna blir en egen värld där barnen slutar vara barn för varandra och där vuxenvärlden och förnuftet bleknar bort allt mer.
Det är över tio år sedan jag läste den här boken för första gången och det var då en fantastisk upplevelse.
Jag var mycket förväntansfull inför omläsningen men det blev inte alls som jag tänkt mig. Vad jag nu tänkt mig...
Inte så att jag blev besviken på boken på något sätt. Absolut inte. Den är fortfarande fenomenal och oerhört starkt berörande. Problemet var att redan från de första raderna började jag känna obehag inför det jag visste skulle komma.
Jag mådde dåligt genom hela berättelsen och stod nästan inte ut med att läsa slutet.
Ganska märkligt faktiskt.
Jag blir ju lätt gripen när jag läser starka berättelser men ofta är det jud et jag vill.
Det här var nästan bara hemskt.
Men det är som sagt en superbra bok och förmodligen blir det en omläsning till. Och förmodligen kommer jag kunna njuta mer då jag är beredd på vad som väntar.
Sven Wollters uppläsning är bara oslagbart bra!
torsdag 29 juli 2010
Jag skulle behöva er hjälp
Det är så här att Ann Ljungberg som driver
SkrivPuff
ska ge ut en
SkrivPuffkalender.
Hon uppmanar oss skrivpuffare att skicka henne några av de texter vi skrivit utifrån hennes skrivutmaningar.
Jag vill givetvis vara med!
Det jag skulle vilja ha hjälp med är att välja texter.
Jag har funderat ut ett par stycken som jag känner mig tillräckligt nöjd med för att skicka in men jag skulle vilja höra vad ni tycker.
Har ni någon favorit bland mina texter?
Berätta gärna det för mig i så fall.
Om ni behöver påminna er om vad jag skrivit så klicka bara på etiketten "Skrivövning" så dyker mina alster upp.
SkrivPuff
ska ge ut en
SkrivPuffkalender.
Hon uppmanar oss skrivpuffare att skicka henne några av de texter vi skrivit utifrån hennes skrivutmaningar.
Jag vill givetvis vara med!
Det jag skulle vilja ha hjälp med är att välja texter.
Jag har funderat ut ett par stycken som jag känner mig tillräckligt nöjd med för att skicka in men jag skulle vilja höra vad ni tycker.
Har ni någon favorit bland mina texter?
Berätta gärna det för mig i så fall.
Om ni behöver påminna er om vad jag skrivit så klicka bara på etiketten "Skrivövning" så dyker mina alster upp.
onsdag 28 juli 2010
Skrivutmaning 2010:208
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om att belamra. "
Med bävan stod hon utanför sin egen ytterdörr, rädd för att kliva in. Vad hade hänt i hennes lägenhet sedan hon lämnade den imorse?
Hon blundade några sekunder, drog några djupa andetag och klev in.
- Hej älskling!
Han kom emot henne med strålande ansikte.
- Hej...
Hon såg sig omkring. Nej, i hallen hade inget tillkommit. Kanske skulle han nöja sig med de fyra jackor och fem par skor han redan belamrat hängare och skohylla med.
- Nämen, får man ingen kram och puss eller?
Han såg sårad ut.
- Jo, det klart.
Hon gick in i hans famn och försökte samtidigt kika över axeln på honom för att få en överblick över köket.
Här ifrån såg hon inget annat än de yviga gröna krukväxterna som han ställt dit för några dar sen.
De där krukväxterna fanns numera överallt i hemmet.
- Så här ödsligt kan du ju inte ha det. Här behövs liv! - hade han utropat och innan hon visste ordet av hade han täckt varje möjlig yta med gröna blad.
Hon hatade krukväxter. De skräpade ner, de tog plats, de skulle skötas och mans åg knappt ut genom fönstren längre.
Han hade bara skrattat åt hennes lama protester.
- Det är ju fint! Och så kommer det bli mycket bättre luft här inne. Inte så torrt och syrefattigt. Du behöver inte bry dig om dom. Jag ska vattna och fixa och greja ska du se.
När omfamningen var avklarad gick hon ut i köket.
Nej, hans kaffebryggare, juicepress, äggkokare och bakmaskin hade inte fått sällskap av någon ny medlem av familjen Livsnödvändiga hushållsapparater.
Hon hade försökt få honom att lämna tillbaka alla prylarna till affären och sagt att hon absolut inte behövde dom. Men han hade svarat att om han skulle sova hos henne behövde han dom. Visst, han kunde lämna tillbaks sakerna men då fick de sova enbart hos honom i fortsättningen.
En titt in i vardagsrummet och hon började känna sig hoppfull. Högarna med tidgningar, böcker, cd-skivor och filmer såg ut som de gjorde när hon gick till jobbet. Ingenting nytt här.
Det minimala badrummet struntade hon i. Det var redans å proppfullt av alla hans rak- rengörings- hår- och hudvårdsprodukter att han omöjligt hade kunnat klämma in mer.
Så sovrummet. Hon drog en lättnadens suck.
Inte heller här hade något tillförts. Snarare tagits bort...
Vart hade hans enorma klädhögar tagit vägen? Hon började få onda aningar.
- Visst är det fint? Jag har grejat lite här idag.
Han hade följt efter henne under inspektionsrundan.
- Ja, jag ser det... Vart är dina kläder?
- Här!
Han öppnade lyckligt garderobsdörrarna.
Hon stirrade.
- Men...
Hennes hänggarderob hade varit helt fylld av hennes klänningar, skjortor, blusar och kjolar. Hur hade han kunnat få in sina kläder där?
- Hur?
- Ja men, du hade ju så mycket plats i de andra garderoberna så jag plockade ner det jag tyckte inte behövde hänga. Du hade ju massor av saker där som lika gärna kunde vikas ihop och läggas i hyllorna.
- Men, du kan inte...
- Och så flyttade jag om lite här så att jag kunde lägga in kläder i hyllorna också.
Ja, han hade stuvat om och gjort det precis hur som helst. Trosor, bh_ar, strumpbyxor och strumpor låg huller om buller. Nattlinnen, toppapr och tunikor hade han klumpigt pressat in på samma hylla så att om hon ville ta ut ett plagg skulle hon få med sig alltihop.
Likadant med byxor och tröjor.
Lakan, vadlakan och handukar var intryckta i en enda röra.
Hon som hade haft sån ordning i sina garderober. Hon kände sig nästan gråtfärdig.
- Alltså, du kan inte göra så här.
- Vadå, det är ju skitbra! Nu har jag kläder både här och hemma så jag inte behöver släpa omkring på en stor väska hela tiden.
Hon sjönk ned på sängen och lutade huvudet i händerna.
Hon ville inte mer. Hon hade nog aldrig velat mer. men det gick så fort. Han bara dök upp i hennes liv och tog det i besittning. Det var omöjligt att motstå hans intensivitet och entusiasm. Hans känslor var så översvallande att de liksom smittade av sig och så hann hon aldrig känna efter vad hon egentligen själv kände elelr ville.
- Elias, vi har bara varit tillsammans i tre veckor och du flyttar i princip in här.
han satte sig bredvid henne med et skratt.
- Nämen, vad är det? Jag flyttar inte in. Jag gör bara vår samvaro lite smidigare och mer praktisk.
Hon såg upp.
- För dig kanske... Inte för mig. Jag vill inte ha alla dina saker här. Jag tror faktiskt inte ens att jag vill ha dig här när jag tänker efter...
Det blev tyst. Länge.
Så till slut:
- Va, vadå, inte vill ha mig här...?
Det var första gången han inte kunde avvisa henne med sina argument.
Krukväxter, hushållsapparater, tidningar och kläder kunde han argumentera för men inte för sig själv.
- Det har gått för fort och jag är nog faktiskt inte särskilt kär i dig.
Han stirrade.
- Så, om du bara kan ta med dig alla dina grejer och gå här ifrån så skulle jag bli väldigt glad.
Utan et ord började han packa och bära ut alla sakerna i bilen.
Hur hade hon kunnat låta det gå så här långt? Hur kunde hon såra honom så här?. Hur kunde hon bli så hård och känslokall när hon haft så svårt att säga ifrån tidigare?
Svaret var ganska enkelt. För att hon hade velat att det skulle funka. Hon hade velat det så gärna. Han var så bra på alla sätt och hon hade så länge längtat efter någon att älska och bli älskad av. Så hon hade försökt. Hon hade intalat sig att det här kändes toppenbra och att det nog bara skulle kännas bättre och bättre. Han hade aldrig frågat hur hon ville ha det och hon hade surfat på hans starka övertygelse.
Men det hade inte fungerat och nu hade hon gjort honom illa.
Hon skämdes. Ännu mer när hon såg hur hans tårar började rinna när han bar ut det sista.
Senare på kvällen satt hon ihopkrupen under en filt i soffan med en tekopp och såg på tv.
Hon hade återställt allt till det normala och hon njöt av att få ha sitt hem ifred. Lättnaden var nästan obeskrivlig och hon lovade sig själv att aldrig , aldrig mer göra något sånt här. Hon skulle aldrig mer ge sig huvudstupa in i något som inte kändes helt rätt.
Hon log lyckligt mot mörkret utanför sina tomma, krukväxtbefriade fönster.
SkrivPuff:
"Skriv om att belamra. "
Med bävan stod hon utanför sin egen ytterdörr, rädd för att kliva in. Vad hade hänt i hennes lägenhet sedan hon lämnade den imorse?
Hon blundade några sekunder, drog några djupa andetag och klev in.
- Hej älskling!
Han kom emot henne med strålande ansikte.
- Hej...
Hon såg sig omkring. Nej, i hallen hade inget tillkommit. Kanske skulle han nöja sig med de fyra jackor och fem par skor han redan belamrat hängare och skohylla med.
- Nämen, får man ingen kram och puss eller?
Han såg sårad ut.
- Jo, det klart.
Hon gick in i hans famn och försökte samtidigt kika över axeln på honom för att få en överblick över köket.
Här ifrån såg hon inget annat än de yviga gröna krukväxterna som han ställt dit för några dar sen.
De där krukväxterna fanns numera överallt i hemmet.
- Så här ödsligt kan du ju inte ha det. Här behövs liv! - hade han utropat och innan hon visste ordet av hade han täckt varje möjlig yta med gröna blad.
Hon hatade krukväxter. De skräpade ner, de tog plats, de skulle skötas och mans åg knappt ut genom fönstren längre.
Han hade bara skrattat åt hennes lama protester.
- Det är ju fint! Och så kommer det bli mycket bättre luft här inne. Inte så torrt och syrefattigt. Du behöver inte bry dig om dom. Jag ska vattna och fixa och greja ska du se.
När omfamningen var avklarad gick hon ut i köket.
Nej, hans kaffebryggare, juicepress, äggkokare och bakmaskin hade inte fått sällskap av någon ny medlem av familjen Livsnödvändiga hushållsapparater.
Hon hade försökt få honom att lämna tillbaka alla prylarna till affären och sagt att hon absolut inte behövde dom. Men han hade svarat att om han skulle sova hos henne behövde han dom. Visst, han kunde lämna tillbaks sakerna men då fick de sova enbart hos honom i fortsättningen.
En titt in i vardagsrummet och hon började känna sig hoppfull. Högarna med tidgningar, böcker, cd-skivor och filmer såg ut som de gjorde när hon gick till jobbet. Ingenting nytt här.
Det minimala badrummet struntade hon i. Det var redans å proppfullt av alla hans rak- rengörings- hår- och hudvårdsprodukter att han omöjligt hade kunnat klämma in mer.
Så sovrummet. Hon drog en lättnadens suck.
Inte heller här hade något tillförts. Snarare tagits bort...
Vart hade hans enorma klädhögar tagit vägen? Hon började få onda aningar.
- Visst är det fint? Jag har grejat lite här idag.
Han hade följt efter henne under inspektionsrundan.
- Ja, jag ser det... Vart är dina kläder?
- Här!
Han öppnade lyckligt garderobsdörrarna.
Hon stirrade.
- Men...
Hennes hänggarderob hade varit helt fylld av hennes klänningar, skjortor, blusar och kjolar. Hur hade han kunnat få in sina kläder där?
- Hur?
- Ja men, du hade ju så mycket plats i de andra garderoberna så jag plockade ner det jag tyckte inte behövde hänga. Du hade ju massor av saker där som lika gärna kunde vikas ihop och läggas i hyllorna.
- Men, du kan inte...
- Och så flyttade jag om lite här så att jag kunde lägga in kläder i hyllorna också.
Ja, han hade stuvat om och gjort det precis hur som helst. Trosor, bh_ar, strumpbyxor och strumpor låg huller om buller. Nattlinnen, toppapr och tunikor hade han klumpigt pressat in på samma hylla så att om hon ville ta ut ett plagg skulle hon få med sig alltihop.
Likadant med byxor och tröjor.
Lakan, vadlakan och handukar var intryckta i en enda röra.
Hon som hade haft sån ordning i sina garderober. Hon kände sig nästan gråtfärdig.
- Alltså, du kan inte göra så här.
- Vadå, det är ju skitbra! Nu har jag kläder både här och hemma så jag inte behöver släpa omkring på en stor väska hela tiden.
Hon sjönk ned på sängen och lutade huvudet i händerna.
Hon ville inte mer. Hon hade nog aldrig velat mer. men det gick så fort. Han bara dök upp i hennes liv och tog det i besittning. Det var omöjligt att motstå hans intensivitet och entusiasm. Hans känslor var så översvallande att de liksom smittade av sig och så hann hon aldrig känna efter vad hon egentligen själv kände elelr ville.
- Elias, vi har bara varit tillsammans i tre veckor och du flyttar i princip in här.
han satte sig bredvid henne med et skratt.
- Nämen, vad är det? Jag flyttar inte in. Jag gör bara vår samvaro lite smidigare och mer praktisk.
Hon såg upp.
- För dig kanske... Inte för mig. Jag vill inte ha alla dina saker här. Jag tror faktiskt inte ens att jag vill ha dig här när jag tänker efter...
Det blev tyst. Länge.
Så till slut:
- Va, vadå, inte vill ha mig här...?
Det var första gången han inte kunde avvisa henne med sina argument.
Krukväxter, hushållsapparater, tidningar och kläder kunde han argumentera för men inte för sig själv.
- Det har gått för fort och jag är nog faktiskt inte särskilt kär i dig.
Han stirrade.
- Så, om du bara kan ta med dig alla dina grejer och gå här ifrån så skulle jag bli väldigt glad.
Utan et ord började han packa och bära ut alla sakerna i bilen.
Hur hade hon kunnat låta det gå så här långt? Hur kunde hon såra honom så här?. Hur kunde hon bli så hård och känslokall när hon haft så svårt att säga ifrån tidigare?
Svaret var ganska enkelt. För att hon hade velat att det skulle funka. Hon hade velat det så gärna. Han var så bra på alla sätt och hon hade så länge längtat efter någon att älska och bli älskad av. Så hon hade försökt. Hon hade intalat sig att det här kändes toppenbra och att det nog bara skulle kännas bättre och bättre. Han hade aldrig frågat hur hon ville ha det och hon hade surfat på hans starka övertygelse.
Men det hade inte fungerat och nu hade hon gjort honom illa.
Hon skämdes. Ännu mer när hon såg hur hans tårar började rinna när han bar ut det sista.
Senare på kvällen satt hon ihopkrupen under en filt i soffan med en tekopp och såg på tv.
Hon hade återställt allt till det normala och hon njöt av att få ha sitt hem ifred. Lättnaden var nästan obeskrivlig och hon lovade sig själv att aldrig , aldrig mer göra något sånt här. Hon skulle aldrig mer ge sig huvudstupa in i något som inte kändes helt rätt.
Hon log lyckligt mot mörkret utanför sina tomma, krukväxtbefriade fönster.
tisdag 27 juli 2010
Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes
Vad är det för fel på det djupt förälskade paret på första våningen?
Vad har gamla damen med hunden på andra våningen med någonting att göra?
Varför är taxichaffisen som är inneboende hos polackerna på tredje våningen så arg? Och varför vägrar hon att städa?
Hur länge ska egentligen kvinnan högst up stå ut med sin storslagna arbetsnarkoman till pojkvän?
Och vad är det för väsen som rör sig mellan de olika lägenheterna och presenterar oss för dessa mysterium?
Inte den bästa boken jag läst av Marian Keyes.
Hennes huvudkaraktärer är intressanta och spännande men det blir alldeles för många sidokaraktärer som ploppar upp hela tiden. Det blir lite tröttsamt även om det blir bättre framåt mitten av boken.
Inte den bästa som sagt men Keyes är alltid Keyes och hennes böcker fungerar alltid för mig.
Jag slukar dom som om de vore blåbärssoppa med vaniljglass - ljuvligt gott och en rejäl energikick.
Nu är jag beredd at ta itu med lite mer krävande litteratur igen. Elelr vad det nu är som står på tur på läslistan...
Av någon obegriplig anledning har Rachel Mohlin lämnat ifrån sig eller fråntagits uppläsningen av Oväntat besök på Star Street. Det känner jag mig rätt besviken över.
Anja Lundqvist gör ett tappert försök men kan, i mina öron, inte alls mäta sig med Mohlin.
Vad har gamla damen med hunden på andra våningen med någonting att göra?
Varför är taxichaffisen som är inneboende hos polackerna på tredje våningen så arg? Och varför vägrar hon att städa?
Hur länge ska egentligen kvinnan högst up stå ut med sin storslagna arbetsnarkoman till pojkvän?
Och vad är det för väsen som rör sig mellan de olika lägenheterna och presenterar oss för dessa mysterium?
Inte den bästa boken jag läst av Marian Keyes.
Hennes huvudkaraktärer är intressanta och spännande men det blir alldeles för många sidokaraktärer som ploppar upp hela tiden. Det blir lite tröttsamt även om det blir bättre framåt mitten av boken.
Inte den bästa som sagt men Keyes är alltid Keyes och hennes böcker fungerar alltid för mig.
Jag slukar dom som om de vore blåbärssoppa med vaniljglass - ljuvligt gott och en rejäl energikick.
Nu är jag beredd at ta itu med lite mer krävande litteratur igen. Elelr vad det nu är som står på tur på läslistan...
Av någon obegriplig anledning har Rachel Mohlin lämnat ifrån sig eller fråntagits uppläsningen av Oväntat besök på Star Street. Det känner jag mig rätt besviken över.
Anja Lundqvist gör ett tappert försök men kan, i mina öron, inte alls mäta sig med Mohlin.
fredag 23 juli 2010
Boktjuven av Markus Zusak
Äntligen är jag ikapp er andra på
Jordenrutresan!
Här om dagen läste jag ut Boktjuven av Markus Zusak.
Majs resmål var Oceanien men den australieniske Zusak tar oss med till en helt annan plats här på jorden - andra världskrigets tyskland.
Där får vi möta flickan Liesel och det är döden själv som ger oss historien.
Döden hamnar flera gånger i Liesels närhet och när hon tappar den lilla bok där hon skrivit ner sin historia kan döden inte låta bli att plocka upp den.
Fängslad av hennes berättelse måste döden bara få ge den vidare till oss läsare.
Det här är andra gången på kort tid som jag befinner mig på tyska gator och i tyska hem mitt i andra världskriget.
Till skillnad från
Molnfri bombnatt
får vi här möta de små, rädda tyska hjältarna. De som inte helt bara kudne stå och se på. De som riskerade sina egna liv genom små skräckslagna insatser. Som på sitt eget vis gjorde uppror.
En oerhört stark och gripande berättelse som fick mina tårar att forsa och som fortfarande lever vidare i min kropp.
Boktjuven finns inte som ljudbok vilket för mig är helt obegripligt.
Jordenrutresan!
Här om dagen läste jag ut Boktjuven av Markus Zusak.
Majs resmål var Oceanien men den australieniske Zusak tar oss med till en helt annan plats här på jorden - andra världskrigets tyskland.
Där får vi möta flickan Liesel och det är döden själv som ger oss historien.
Döden hamnar flera gånger i Liesels närhet och när hon tappar den lilla bok där hon skrivit ner sin historia kan döden inte låta bli att plocka upp den.
Fängslad av hennes berättelse måste döden bara få ge den vidare till oss läsare.
Det här är andra gången på kort tid som jag befinner mig på tyska gator och i tyska hem mitt i andra världskriget.
Till skillnad från
Molnfri bombnatt
får vi här möta de små, rädda tyska hjältarna. De som inte helt bara kudne stå och se på. De som riskerade sina egna liv genom små skräckslagna insatser. Som på sitt eget vis gjorde uppror.
En oerhört stark och gripande berättelse som fick mina tårar att forsa och som fortfarande lever vidare i min kropp.
Boktjuven finns inte som ljudbok vilket för mig är helt obegripligt.
tisdag 13 juli 2010
Okrossbar av Martin Jonols
Jonatan är en kille, uppväxt i förorten och har ett förvirrat huvud och ett förvirrat liv. Samtidigt som han stoppar i sig både det ena och det andra försöker han behålla kontrollen över de astekiska gudarna som rumsterar i hans hjärna.
En snurrig berättelse både mörk, tragisk coh dråplig på samma gång. Trasighet, längtan, trots, utnytjande, droger och psykisk sjukdom skildras med någon sorts sidensvart humor.
Ja, jag gillar den här lilla boken. Jag läste ut den på ett dygn. Den liksom bara flödade in i mig utan något större motstånd.
Jag vet inte riktigt vad författaren egentligen vill med den här boken. Kanske bara berätta helt enkelt. Berätta om människors verklighet med hjälp av lite balndade kryddor.
Och jag gillar slutet... Tack Martin Jonols för slutet!
En jättebra författaruppläsning!
En snurrig berättelse både mörk, tragisk coh dråplig på samma gång. Trasighet, längtan, trots, utnytjande, droger och psykisk sjukdom skildras med någon sorts sidensvart humor.
Ja, jag gillar den här lilla boken. Jag läste ut den på ett dygn. Den liksom bara flödade in i mig utan något större motstånd.
Jag vet inte riktigt vad författaren egentligen vill med den här boken. Kanske bara berätta helt enkelt. Berätta om människors verklighet med hjälp av lite balndade kryddor.
Och jag gillar slutet... Tack Martin Jonols för slutet!
En jättebra författaruppläsning!
måndag 12 juli 2010
Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson
Hedwig växer upp i Mainz. Hennes föräldrar är kommunister , framför alt hennes far. När Hedwig är elva år tar Hitler makten och hennes pappa blir fängslad och förd till arbetsläger.
Där och då tvingas Hedwig bli vuxen
Flera år senare träffar hon en ss-soldat som hon förälskar sig i. Så småning om går hon också med i nazistpartiet men hamnar till slut själv i koncentrationsläger.
I Molnfri bombnatt får vi följa andra världskriget inte ur ett judiskt utan ur ett tyskt perspektiv.
En beskrivning av hur en vanlig tysk ung kvinna dras med i den, till en början, övertygande politiken.
Vi får veta vad som händer med den vanliga tyska mannen som först tror på sitt land och sin ledare men sedan allt mer plågas av mardrömmar om blod och hjärnsubstans.
Och vi får veta hur Tyskland ser ut efter kriget. Då när hela världen jublar över freden samtidigt som tyska kvinnor våldtas av ockupanterna och det tyska folket svälter i städer bombade tilll ruiner.
Vi får också uppleva det fördömande hat och förrakt som alla tyskar utsätts för av andra folk.
Jag tycker om den här boken just för att det är en nyanserad skildring av andra världskriget där inget är självklart svart eller vitt. Där sådant som oftast annars inte nämns berörs och läggs i dagern.
Det jag inte är så förtjust i med Molnfri bombnatt är den hoppande kronologin. Vi kastas hit och dit i tiden mellan 1933 och 1994 och hela tiden antyds vad som kommer att hända.
Sådant har jag väldigt svårt för. Jag vill ine veta vad som händer innan det har hänt liksom.
Början blir ganska seg och långdragen innan berättelsen sätter fart och slutet blir även det lite för utdraget.
Men de här sämre sidorna av boken kompenceras gott och väl av Vibeke Olssons fantastiska sätt att skriva och av själva berättelsen.
En mycket god uppläsning av Irene Lindh.
Där och då tvingas Hedwig bli vuxen
Flera år senare träffar hon en ss-soldat som hon förälskar sig i. Så småning om går hon också med i nazistpartiet men hamnar till slut själv i koncentrationsläger.
I Molnfri bombnatt får vi följa andra världskriget inte ur ett judiskt utan ur ett tyskt perspektiv.
En beskrivning av hur en vanlig tysk ung kvinna dras med i den, till en början, övertygande politiken.
Vi får veta vad som händer med den vanliga tyska mannen som först tror på sitt land och sin ledare men sedan allt mer plågas av mardrömmar om blod och hjärnsubstans.
Och vi får veta hur Tyskland ser ut efter kriget. Då när hela världen jublar över freden samtidigt som tyska kvinnor våldtas av ockupanterna och det tyska folket svälter i städer bombade tilll ruiner.
Vi får också uppleva det fördömande hat och förrakt som alla tyskar utsätts för av andra folk.
Jag tycker om den här boken just för att det är en nyanserad skildring av andra världskriget där inget är självklart svart eller vitt. Där sådant som oftast annars inte nämns berörs och läggs i dagern.
Det jag inte är så förtjust i med Molnfri bombnatt är den hoppande kronologin. Vi kastas hit och dit i tiden mellan 1933 och 1994 och hela tiden antyds vad som kommer att hända.
Sådant har jag väldigt svårt för. Jag vill ine veta vad som händer innan det har hänt liksom.
Början blir ganska seg och långdragen innan berättelsen sätter fart och slutet blir även det lite för utdraget.
Men de här sämre sidorna av boken kompenceras gott och väl av Vibeke Olssons fantastiska sätt att skriva och av själva berättelsen.
En mycket god uppläsning av Irene Lindh.
onsdag 7 juli 2010
Födelsedagsböcker
I söndags fyllde jag år.
En riktigt härlig dag blev det som du kan läsa mer om
här.
Bland flera underbara presenter fanns till min stora glädje även några ljudböcker som jag verkligen ville ha.
Den hett efterlängtade Flugornas herre, Per Anders Fogelströms Vävarnas barn och så Flyga drake som jag redan läst men som jag länge velat äga.
Jippi!
Av mormor och morfar fick jag 500 kr som jag raskt bestämde mig för att spendera på Bokus.
Jag missade precis deras 15% på allt-rea men fick faktiskt ändå ihop hela fyra böcker med marginal.
En bra mix blev det också:
Det brinnande havet av Erik Eriksson - första delen i en svensk familjesaga som tar sin början under 1700-talets sista år.
Okrossbar av Martin Jonols - en sån där skilldring av Stockholms undre och övre värld som skulle kunna vara precis hur som helst. Får se vad jag tycker om den.
Prinsen och tiggargossen av Mark Twain - en klassiker som jag verkligen ser fram emot att läsa.
Tandooriälgen av Zac O'Yeah - någon sorts framtidsdeckare där Göteborg har blivit asiatiskt... Alltså, ja, nu har jag gjort det igen. Köpt en deckare fast jag inte alls gilalr deckare. Men den här verkar så intressant. Framtidsdeckare är det enda jag hittills inte provat så den ska få en chans. Jag har faktiskt lite förhoppningar att denna ska falla mig i smaken.
Så vad säger ni? Ingen dålig utdelning denna födelsedag alls.
En riktigt härlig dag blev det som du kan läsa mer om
här.
Bland flera underbara presenter fanns till min stora glädje även några ljudböcker som jag verkligen ville ha.
Den hett efterlängtade Flugornas herre, Per Anders Fogelströms Vävarnas barn och så Flyga drake som jag redan läst men som jag länge velat äga.
Jippi!
Av mormor och morfar fick jag 500 kr som jag raskt bestämde mig för att spendera på Bokus.
Jag missade precis deras 15% på allt-rea men fick faktiskt ändå ihop hela fyra böcker med marginal.
En bra mix blev det också:
Det brinnande havet av Erik Eriksson - första delen i en svensk familjesaga som tar sin början under 1700-talets sista år.
Okrossbar av Martin Jonols - en sån där skilldring av Stockholms undre och övre värld som skulle kunna vara precis hur som helst. Får se vad jag tycker om den.
Prinsen och tiggargossen av Mark Twain - en klassiker som jag verkligen ser fram emot att läsa.
Tandooriälgen av Zac O'Yeah - någon sorts framtidsdeckare där Göteborg har blivit asiatiskt... Alltså, ja, nu har jag gjort det igen. Köpt en deckare fast jag inte alls gilalr deckare. Men den här verkar så intressant. Framtidsdeckare är det enda jag hittills inte provat så den ska få en chans. Jag har faktiskt lite förhoppningar att denna ska falla mig i smaken.
Så vad säger ni? Ingen dålig utdelning denna födelsedag alls.
torsdag 1 juli 2010
Pocketbyte och ljudboksförsäljning
Oj oj vad jag är dålig på att blogga nu för tiden.
Det går långsamt med läsningen och skrivandet går ju alltid lite upp och ner.
Men det är ju sommar. Det blir nog bättre till hösten. Då när jag blir arbetslös ett tag.
Sen blir jag mamma och då får vi se hur det går med läsning, skrivning och bloggande.
Hur som helst så tänkte jag tipsa om att
Veronica
dels har lagt upp ett litet pocketbyte dels säljer lite gamla ljudböcker på sin blogg.
Kika in där.
Jag har själv en hög ljudböcker som jag har tänkt lägga ut på tradera men det blir ju aldrig av.
Kanske skulle jag höra med er läsare här om det är någon av dom som ni vill köpa först.
Jag ska fundera på saken.
Det går långsamt med läsningen och skrivandet går ju alltid lite upp och ner.
Men det är ju sommar. Det blir nog bättre till hösten. Då när jag blir arbetslös ett tag.
Sen blir jag mamma och då får vi se hur det går med läsning, skrivning och bloggande.
Hur som helst så tänkte jag tipsa om att
Veronica
dels har lagt upp ett litet pocketbyte dels säljer lite gamla ljudböcker på sin blogg.
Kika in där.
Jag har själv en hög ljudböcker som jag har tänkt lägga ut på tradera men det blir ju aldrig av.
Kanske skulle jag höra med er läsare här om det är någon av dom som ni vill köpa först.
Jag ska fundera på saken.
tisdag 22 juni 2010
Sune och klantpappan av Anders Jacobsson och Sören Olsson
Sunes pappa Rudolf är ju känd för att inte vara den mest smidiga och händiga människan i världen. I den här boken om Sune och hans familj står pappa Rudolfs klantighet i centrum. Och så förstås lite tjejer...
Klantighet är roligt och Sune och hans familj är rolig. Det är nog en av mina favoritfamiljer.
En av de absolut bästa scenerna är när Rudolf råkar prutta en riktig lökprutt rakt i huvudet på en liten farbror.
Åh, jag är så barnslig och skrattar nästan ihjäl mig!
Det är så skönt att läsa en sån här bok då och då. Det lättar upp och ger liksom lite andrum i läsandet.
Mera Sören och Anders!
Det är som vanligt Anders Jacobsson som gör uppläsningen och som vanligt gör han det underbart.
Klantighet är roligt och Sune och hans familj är rolig. Det är nog en av mina favoritfamiljer.
En av de absolut bästa scenerna är när Rudolf råkar prutta en riktig lökprutt rakt i huvudet på en liten farbror.
Åh, jag är så barnslig och skrattar nästan ihjäl mig!
Det är så skönt att läsa en sån här bok då och då. Det lättar upp och ger liksom lite andrum i läsandet.
Mera Sören och Anders!
Det är som vanligt Anders Jacobsson som gör uppläsningen och som vanligt gör han det underbart.
måndag 21 juni 2010
Drottningens chirurg av Agneta Pleijel
Berättelsen om chirurgen och hovläkaren Herman Schützer.
Schützer är en ganska tragisk person. Han är mycket intresserad av kvinnan och hennes hemligheter. Han strävar efter vetenskaplighet och sanning men motarbetas av motsättningarna mellan chirurger och medicinare.
Han är oerhört engagerad och går helt upp i det som för tillfället intresserar honom.
Han är fåfäng när det gäller sin läkargärning och när något går honom emot dras han långt ner i djupet.
Ljuset i livet är hans yngre hustru men hennes hjärta är någon annan stans.
Som bekant är jag mycket förtjust i historiska romaner.
Denna 1700-talsskildring tycker jag verkligen om.
Så fort man börjar läsa dimper man rakt ner i Stockholm under slutet av 1700-talet och dras in i berättelsen.
Språket är flödande och vackert och romanen är kort. Detta tillsammans med den intressanta skildringen av Schützers liv och den tidens kultur uppväger att berättelsen bitvis är ganska händelselös.
En mycket bra uppläsning av Peder Falk.
Schützer är en ganska tragisk person. Han är mycket intresserad av kvinnan och hennes hemligheter. Han strävar efter vetenskaplighet och sanning men motarbetas av motsättningarna mellan chirurger och medicinare.
Han är oerhört engagerad och går helt upp i det som för tillfället intresserar honom.
Han är fåfäng när det gäller sin läkargärning och när något går honom emot dras han långt ner i djupet.
Ljuset i livet är hans yngre hustru men hennes hjärta är någon annan stans.
Som bekant är jag mycket förtjust i historiska romaner.
Denna 1700-talsskildring tycker jag verkligen om.
Så fort man börjar läsa dimper man rakt ner i Stockholm under slutet av 1700-talet och dras in i berättelsen.
Språket är flödande och vackert och romanen är kort. Detta tillsammans med den intressanta skildringen av Schützers liv och den tidens kultur uppväger att berättelsen bitvis är ganska händelselös.
En mycket bra uppläsning av Peder Falk.
fredag 18 juni 2010
Coop har verkligen sina ljusa stunder
Som igår när vi hittade ett bord med ljudböcker för 100 kr styck.
Det var inte så många böcker men jag hittade en som föll mig i smaken - Älskade krig av Johanne Hildebrandt (en författare som jag verkligen gillar).
När vi skannade in den (självskanning is the shit) så upptäckte vi att det var halva reapriset. 50 kr!
En så billig ljudbok har jag nog aldrig köpt!
Det var inte så många böcker men jag hittade en som föll mig i smaken - Älskade krig av Johanne Hildebrandt (en författare som jag verkligen gillar).
När vi skannade in den (självskanning is the shit) så upptäckte vi att det var halva reapriset. 50 kr!
En så billig ljudbok har jag nog aldrig köpt!
måndag 14 juni 2010
Lägger ifrån mig Vårens höst
Började läsa Vårens höst av den kinesiske författaren Bajin.
Jag gav upp ungefär halvvägs.
En tjatig skildring, på ett tjatigt språk, av en tjatig kärleksrelation.
Synd, eftersom det fanns en del inslag som hade kkunnat vara riktigt intressanta - som t ex den kvinliga karaktären.
Men jag är säker på att det finns betydligt bätre romaner att uppleva Kina genom.
(Finns inte som ljudbok.)
Jag gav upp ungefär halvvägs.
En tjatig skildring, på ett tjatigt språk, av en tjatig kärleksrelation.
Synd, eftersom det fanns en del inslag som hade kkunnat vara riktigt intressanta - som t ex den kvinliga karaktären.
Men jag är säker på att det finns betydligt bätre romaner att uppleva Kina genom.
(Finns inte som ljudbok.)
torsdag 10 juni 2010
Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer
Alternativ titel Människans jord
Nu har jag äntligen fått bege mig till
Jorden runtresans
aprilmål Indonesien.
Det var sannerligen ett resmål värt att vänta på!
Det är i slutet av 1800-talet. Indonesien är sedan mycket lång tid tillbaka koloniserad av Holland och och befolkningen är indelad i infödingar, indos (halvblod) och fullblodsholländare.
Minke är javanes, alltså en inföding, som går på det Holländska gymnasiet.
Han är av fin börd, mycket intelligent och ambitiös men strävar inte efter framgång och höga poster. Allt han vill är att få vara fri, både från sitt ursprungs kvävande krav och traditioner och från kollonisatörernas förtryck och förakt.
När han träffar Annelies och hennes mor förändras hans liv och hans ögon öppnas än mer.
Han mognar och tvingas bli stark i kampen för sina och Annelies rättigheter.
En fängslande berättelse, fylld av mänsklighet och verklighet, som sätter spår hos mig.
En mycket bra roman som både ger en god historisk inblick och en rik läsupplevelse.
Precis som jag vill ha det!
(Finns inte som ljudbok.)
Nu har jag äntligen fått bege mig till
Jorden runtresans
aprilmål Indonesien.
Det var sannerligen ett resmål värt att vänta på!
Det är i slutet av 1800-talet. Indonesien är sedan mycket lång tid tillbaka koloniserad av Holland och och befolkningen är indelad i infödingar, indos (halvblod) och fullblodsholländare.
Minke är javanes, alltså en inföding, som går på det Holländska gymnasiet.
Han är av fin börd, mycket intelligent och ambitiös men strävar inte efter framgång och höga poster. Allt han vill är att få vara fri, både från sitt ursprungs kvävande krav och traditioner och från kollonisatörernas förtryck och förakt.
När han träffar Annelies och hennes mor förändras hans liv och hans ögon öppnas än mer.
Han mognar och tvingas bli stark i kampen för sina och Annelies rättigheter.
En fängslande berättelse, fylld av mänsklighet och verklighet, som sätter spår hos mig.
En mycket bra roman som både ger en god historisk inblick och en rik läsupplevelse.
Precis som jag vill ha det!
(Finns inte som ljudbok.)
söndag 6 juni 2010
Förädarna av David Baldacci
Här om dagen tog jag mig i kragen och satte mig ett par timmar i solen och läste ut den här boken.
Äntligen!
Inte äntligen för att den direkt var dålig utan mest för att jag har hållit på med en så länge och var sugen på att sätta igång med annan läsning.
Förädarna är andra delen i serien som börjar med
Kamelklubben.
Den första boken tyckte jag riktigt mycket om. Den här var nog faktiskt inte mer än ok.
Den lyckades ine fängsla mig på samma sätt. Kanske för att historien blev lite för mycket, dels för att Kamelklubben inte alls hade lika stor del i berättelsen.
En ok bok som sagt men nu får det vara nog med Baldacci för min del.
Han har gjort sitt i mitt läsliv.
Uppläsare Magnus Roosmann gör ett gott arbete.
Äntligen!
Inte äntligen för att den direkt var dålig utan mest för att jag har hållit på med en så länge och var sugen på att sätta igång med annan läsning.
Förädarna är andra delen i serien som börjar med
Kamelklubben.
Den första boken tyckte jag riktigt mycket om. Den här var nog faktiskt inte mer än ok.
Den lyckades ine fängsla mig på samma sätt. Kanske för att historien blev lite för mycket, dels för att Kamelklubben inte alls hade lika stor del i berättelsen.
En ok bok som sagt men nu får det vara nog med Baldacci för min del.
Han har gjort sitt i mitt läsliv.
Uppläsare Magnus Roosmann gör ett gott arbete.
onsdag 2 juni 2010
Motstår Babyklubben
På
Gravid.se
kan man vecka för vecka följa sitt graviditetsförloppet.
Det är riktigt bra. Korta och beskrivnignar om vad som händer med påde mamman s krop och fostrets utveckling. Det är nästan det enda jag läser när det gäller graviditet.
Jag begraver mig alltså inte i information om hur man ska eller inte ska bete sig med sig själv och bäbisen och vilken barnvagn man ska köpa eller vilka sjukdomar som kan drabba oss båda.
Jag gillar som sagt Gravid.se. Men den sidan har förstås en hel del samarbete med diverse barnrelaterade företag.
Nu är jag i vecka 22 och efter texten om denna vecka kom lite reklam.
Bl a för Barnens bokklubbs
Babyklubb...
Man får ett erbjudande där man kan välja mellan tre startpaket där någon form av föräldrabok, en barnbok samt en rams-dvd ingår. Sedan får man hem en bok i månaden som för ovanlighetens skull inte verkar särskilt svår att avbeställa om man önskar.
Oh, det är så frestande!
Men alltså, jag kan ju för det första inte beställa något sånt här innan bäbisen ens är född. För det andra känns det ju helt knäppt att köpa massa barnböcker innan ungen ens fattar vad man säger. Det får räcka med att mamma redan har köpt en pekbok...
Så, självbehärskningen på!
Gravid.se
kan man vecka för vecka följa sitt graviditetsförloppet.
Det är riktigt bra. Korta och beskrivnignar om vad som händer med påde mamman s krop och fostrets utveckling. Det är nästan det enda jag läser när det gäller graviditet.
Jag begraver mig alltså inte i information om hur man ska eller inte ska bete sig med sig själv och bäbisen och vilken barnvagn man ska köpa eller vilka sjukdomar som kan drabba oss båda.
Jag gillar som sagt Gravid.se. Men den sidan har förstås en hel del samarbete med diverse barnrelaterade företag.
Nu är jag i vecka 22 och efter texten om denna vecka kom lite reklam.
Bl a för Barnens bokklubbs
Babyklubb...
Man får ett erbjudande där man kan välja mellan tre startpaket där någon form av föräldrabok, en barnbok samt en rams-dvd ingår. Sedan får man hem en bok i månaden som för ovanlighetens skull inte verkar särskilt svår att avbeställa om man önskar.
Oh, det är så frestande!
Men alltså, jag kan ju för det första inte beställa något sånt här innan bäbisen ens är född. För det andra känns det ju helt knäppt att köpa massa barnböcker innan ungen ens fattar vad man säger. Det får räcka med att mamma redan har köpt en pekbok...
Så, självbehärskningen på!
måndag 31 maj 2010
Skrivutmaning 2010:151 - något oviktigt
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om något oviktigt."
Fröken bad oss idag att skriva en uppsats om något oviktigt.
Det första jag kommer att tänka på är: jag, mig själv.
Jag är det mest oviktiga jag kan komma på.
Om jag skulle dö skulle ingen märka det.
I skolan har jag inga kompisar alls. Men jag är inte mobbat heller. Nej, jag är inte ens intressant nog att mobba. Så inte ens mobbarna skulle fundera på vart deras offer tagit vägen.
Fast fröken... Nej, fröken skulle inte heller märka det. Jag kan sitta och räcka upp handen en halvtimme utan att hon ser mig. Nä, fröken skulle inte märka om jag försvann.
Och mamma och pappa... De skulle inte heller märka något. Mamma skulle tro att jag var hos pappa, pappa skulle tro att jag var hos mamma. Om de ändå skulle börja undra och fråga varandra skulle de bara säga - är hon inte hos dig är hon väl hos någon kompis. De vet inte ens att jag inte har några kompisar att vara hos!
Om jag hade haft en katt, eller en hund, då kanske jag skulle bli saknad om jag dog. En hund eller katt skulle älska mig. För en hund eller en katt skulle jag inte vara oviktig. Men jag har ingen. Det går inte, säger mamma och pappa, när jag bor på två ställen.
Så, det var min uppsats om något oviktigt.
Vad händer om jag lämnar den till fröken? Hon skulle bli förvånad. Kanske skulle det bli ståhej.
Fast antagligen inte. Hon skulle nog bara läsa den, tänka att - vilken fantasifull elev - sätta ett G på den, lägga den åt sidan, glömma bort den, som den totalt oviktiga uppsats den är.
SkrivPuff:
"Skriv om något oviktigt."
Fröken bad oss idag att skriva en uppsats om något oviktigt.
Det första jag kommer att tänka på är: jag, mig själv.
Jag är det mest oviktiga jag kan komma på.
Om jag skulle dö skulle ingen märka det.
I skolan har jag inga kompisar alls. Men jag är inte mobbat heller. Nej, jag är inte ens intressant nog att mobba. Så inte ens mobbarna skulle fundera på vart deras offer tagit vägen.
Fast fröken... Nej, fröken skulle inte heller märka det. Jag kan sitta och räcka upp handen en halvtimme utan att hon ser mig. Nä, fröken skulle inte märka om jag försvann.
Och mamma och pappa... De skulle inte heller märka något. Mamma skulle tro att jag var hos pappa, pappa skulle tro att jag var hos mamma. Om de ändå skulle börja undra och fråga varandra skulle de bara säga - är hon inte hos dig är hon väl hos någon kompis. De vet inte ens att jag inte har några kompisar att vara hos!
Om jag hade haft en katt, eller en hund, då kanske jag skulle bli saknad om jag dog. En hund eller katt skulle älska mig. För en hund eller en katt skulle jag inte vara oviktig. Men jag har ingen. Det går inte, säger mamma och pappa, när jag bor på två ställen.
Så, det var min uppsats om något oviktigt.
Vad händer om jag lämnar den till fröken? Hon skulle bli förvånad. Kanske skulle det bli ståhej.
Fast antagligen inte. Hon skulle nog bara läsa den, tänka att - vilken fantasifull elev - sätta ett G på den, lägga den åt sidan, glömma bort den, som den totalt oviktiga uppsats den är.
lördag 29 maj 2010
Dålig resinär
Mitt resande går för dåligt... Maj är så gott som över och jag har fortfarande inte tagit mig vidare på resan
jorden runt.
Att både bo och arbeta på landet är underbart men det har också sina nackdelar - som att jag aldrig befinner mig i närheten av biblioteket...
Fast i torsdags var jag i alla fall där och lämnade tillbaka en bok som var försenad en månad samt beställde nya. Dels den resbok jag skulle ha läst förra månaden (som jag redan bestält en gång men som aldrig kom fram) dels maj månads resbok plus en annan bok.
Så i juni ska jag resa som bara den!
Då har jag dessutom två veckors semester som borde kunna gynna läsandet något.
Mitt nya jobb har kommit igång på allvar och jag är rejält trött om kvällarna. Det innebär att jag knappt hinner plugga in ljudboken i öronen förns jag somnar.
En liten förklaring till mitt minskade läsuppdaterande här.
Även skrivandet och bloggandet i allmänhet blir förstås drabbat av detta.
jorden runt.
Att både bo och arbeta på landet är underbart men det har också sina nackdelar - som att jag aldrig befinner mig i närheten av biblioteket...
Fast i torsdags var jag i alla fall där och lämnade tillbaka en bok som var försenad en månad samt beställde nya. Dels den resbok jag skulle ha läst förra månaden (som jag redan bestält en gång men som aldrig kom fram) dels maj månads resbok plus en annan bok.
Så i juni ska jag resa som bara den!
Då har jag dessutom två veckors semester som borde kunna gynna läsandet något.
Mitt nya jobb har kommit igång på allvar och jag är rejält trött om kvällarna. Det innebär att jag knappt hinner plugga in ljudboken i öronen förns jag somnar.
En liten förklaring till mitt minskade läsuppdaterande här.
Även skrivandet och bloggandet i allmänhet blir förstås drabbat av detta.
onsdag 26 maj 2010
Fotoutställning och vernissage - Livets små egenheter
Nu på lördag, 29/5 öppnar min syster
Marica Källner
sin vernissage för fotoutställningen
Livets små egenheter.
Så kom till Kulturhuset i Norrköping på lördag någon gång mellan 11.00 och 15.00.
Eller besök utställningen någon annan dag under veckan.
Marica Källner
sin vernissage för fotoutställningen
Livets små egenheter.
Så kom till Kulturhuset i Norrköping på lördag någon gång mellan 11.00 och 15.00.
Eller besök utställningen någon annan dag under veckan.
måndag 24 maj 2010
Vinnaren är dragen!
Så där ja. Nu har jag dragit en vinnare i ljudboksutlottningen.
Vinnaren är
Millan M
som vinner Damernas detektivbyrå.
Grattis!
Mejla mig din adress så ska jag skicka boken.
Det blev en riktigt god uppslutning till utlottningen och tack till alla er som deltagit. Roligt att det finns ett sådant intresse för ljudböcker!
Vinnaren är
Millan M
som vinner Damernas detektivbyrå.
Grattis!
Mejla mig din adress så ska jag skicka boken.
Det blev en riktigt god uppslutning till utlottningen och tack till alla er som deltagit. Roligt att det finns ett sådant intresse för ljudböcker!
lördag 15 maj 2010
Skrivutmaning 2010:135 - nymodigheter
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om en nymodighet."
Jag har aldrig varit särskilt bra på det här med mode. Jag har aldrig hängt med i hur man bör klä sig för att vara inne och rätt.
I högstadiet klädde jag mig som jag tyckte var bekvämt och snyggt i mina egna ögon. Ofta utifrån min mammas råd.
Jag hade t ex alltid mina jeansben uppvikta ett par varv.
Även efter att någon skolkompis sa åt mig att jag inte behövde ha dom uppvikta - "dina skor syns ändå" - fortsatte jag med det.
Sminkat mig har jag aldrig gjort. Jag har tänt att duger jag inte utan smink så duger jag inte med.
Rakning är en annan grej... Puh, det har jag verkligen problem med.
Bena och under armarna är ok men bikinilinjen. Det är det värsta jag vet. Jag får ju ont!
Jag har provat alla varianter. (Utom vaxning. Rysning rysning, vilken fasa!) Men jag får fullt av såna där jäkla rakfinnar som skaver under troskanten vilken rakningsmetod och vilka medikamenter jag än använder.
Varför ska jag göra något som gör mig illa bara för andra sskull? Det är det inte värt.
Nej, vid nästa bikiniinköp (vilket sannerligen är på tiden...) får det bli en med byxunderdel.
Nog om det. Rakning är ju knappast någon nymodighet.
Priset tog ändå den dag för sådär tio elva år sedan när min lillebro sa:
- Men Mikaela, så där kan du inte knyta skorna!
Jag blev helt oförstående. Jag hade knytit mina jympaskor som jag alltid gjort. Med en stor ordentlig rosett.
- Vadå?
- Ja men, du kan inte ha knuten utanpå skon.
- Inte utanpå? Vart ska jag då ha den?
Med en suck satte sig min femtonårige lillebror på huk framför mig och knöt mina skor. En knut under plösen.
- Jaha, men det här är ju jätteopraktiskt. Och är den inte lite väl lös?
Tålmodigt förklarade han:
- Det ska va så. Nu kan du ta av och på skorna utan att behöva hålla på med att knyta och knyta upp. Det är så här man har nu. Du kan inte gå med en sånd är pinsam rosett.
Jaha, nähä, ja jag vet ju inte. Pinsam vill man ju inte vara och inte att ens lillebror ska skämmas...
Så jag gjorde som han sa åt mig. Gick med tjippande jympadojor som blev slitna och nedtrampade av allt taavande och tapåande utan knytande och uppknytande.
Jag trivdes aldrig särskilt bra med det där. Liksom jag aldrig trivts med sådant jag gjort med mig själv bara för andras skull och för att det är så man numera gör.
Så småningom började jag knyta mina gamla rosetter igen. Lite sådär i smyg och i et lite mindre i ögonfallande format.
Men så en dag så sa min tio år yngre lillasyster:
- Du kan få vara med i min klubb om du vill.
- Vilken klubb?
- Vi som vågar knyta rosett!
- Jippi!
SkrivPuff:
"Skriv om en nymodighet."
Jag har aldrig varit särskilt bra på det här med mode. Jag har aldrig hängt med i hur man bör klä sig för att vara inne och rätt.
I högstadiet klädde jag mig som jag tyckte var bekvämt och snyggt i mina egna ögon. Ofta utifrån min mammas råd.
Jag hade t ex alltid mina jeansben uppvikta ett par varv.
Även efter att någon skolkompis sa åt mig att jag inte behövde ha dom uppvikta - "dina skor syns ändå" - fortsatte jag med det.
Sminkat mig har jag aldrig gjort. Jag har tänt att duger jag inte utan smink så duger jag inte med.
Rakning är en annan grej... Puh, det har jag verkligen problem med.
Bena och under armarna är ok men bikinilinjen. Det är det värsta jag vet. Jag får ju ont!
Jag har provat alla varianter. (Utom vaxning. Rysning rysning, vilken fasa!) Men jag får fullt av såna där jäkla rakfinnar som skaver under troskanten vilken rakningsmetod och vilka medikamenter jag än använder.
Varför ska jag göra något som gör mig illa bara för andra sskull? Det är det inte värt.
Nej, vid nästa bikiniinköp (vilket sannerligen är på tiden...) får det bli en med byxunderdel.
Nog om det. Rakning är ju knappast någon nymodighet.
Priset tog ändå den dag för sådär tio elva år sedan när min lillebro sa:
- Men Mikaela, så där kan du inte knyta skorna!
Jag blev helt oförstående. Jag hade knytit mina jympaskor som jag alltid gjort. Med en stor ordentlig rosett.
- Vadå?
- Ja men, du kan inte ha knuten utanpå skon.
- Inte utanpå? Vart ska jag då ha den?
Med en suck satte sig min femtonårige lillebror på huk framför mig och knöt mina skor. En knut under plösen.
- Jaha, men det här är ju jätteopraktiskt. Och är den inte lite väl lös?
Tålmodigt förklarade han:
- Det ska va så. Nu kan du ta av och på skorna utan att behöva hålla på med att knyta och knyta upp. Det är så här man har nu. Du kan inte gå med en sånd är pinsam rosett.
Jaha, nähä, ja jag vet ju inte. Pinsam vill man ju inte vara och inte att ens lillebror ska skämmas...
Så jag gjorde som han sa åt mig. Gick med tjippande jympadojor som blev slitna och nedtrampade av allt taavande och tapåande utan knytande och uppknytande.
Jag trivdes aldrig särskilt bra med det där. Liksom jag aldrig trivts med sådant jag gjort med mig själv bara för andras skull och för att det är så man numera gör.
Så småningom började jag knyta mina gamla rosetter igen. Lite sådär i smyg och i et lite mindre i ögonfallande format.
Men så en dag så sa min tio år yngre lillasyster:
- Du kan få vara med i min klubb om du vill.
- Vilken klubb?
- Vi som vågar knyta rosett!
- Jippi!
fredag 14 maj 2010
Storasyster ser dig av Hanna Hellquist
Denna ljudbok innehåller ett antal kåserier från DN av Hanna Hellquist.
Hon är ung, kvinna, journalist, feminist och hetero. En blandning som inte gör livet helt enkelt för henne. Men varför ska det vara enkelt?
Vissa av texterna gillar jag. Någon av dom kan jag verkligen nicka med i. Ibland får Helquist mig att fnissa till lite.
Lättläst och lite småunderhållande men lämnar inga djupare avtryck hos mig.
Det är hanna Hellquist själv som läser och jag tycker itne hon gör det så bra. Lite för forserande.
Hon är ung, kvinna, journalist, feminist och hetero. En blandning som inte gör livet helt enkelt för henne. Men varför ska det vara enkelt?
Vissa av texterna gillar jag. Någon av dom kan jag verkligen nicka med i. Ibland får Helquist mig att fnissa till lite.
Lättläst och lite småunderhållande men lämnar inga djupare avtryck hos mig.
Det är hanna Hellquist själv som läser och jag tycker itne hon gör det så bra. Lite för forserande.
torsdag 13 maj 2010
Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson
Tre generationers kvinnor- Hanna mor till Johanna mor till Anna - som vi får möta och vars livsöden vi får låta oss beröras av.
Hanna föddes på 1800-talet då kvinnans plats var given och kärleken något sekundärt i livspartnersrelationen.
Johanna växte upp under 1900-talets början. MItt mellan den gamla och den nya generationens kvinnor. Påverkad både av det gamla och det nya. Både en självständig arbetarkvinna och undergiven hemmafru.
Och så Anna. En kvinna som tog frihten, självständigheten och den kvinliga sexualiteten för given. Men inte heller hon undkom kvinnans lott att inte vara man.
Lite seg i starten var boken men den kom snart igång och oemotståndligt drogs jag in i handlingen och kvinnoödena.
Genom tid och rum, från mjölkvarn till doktorsavhandling. Allt så målande, starkt och levande.
Fredriksson gör mig aldrig besviken!
En god uppläsning av Anna Godenius.
Hanna föddes på 1800-talet då kvinnans plats var given och kärleken något sekundärt i livspartnersrelationen.
Johanna växte upp under 1900-talets början. MItt mellan den gamla och den nya generationens kvinnor. Påverkad både av det gamla och det nya. Både en självständig arbetarkvinna och undergiven hemmafru.
Och så Anna. En kvinna som tog frihten, självständigheten och den kvinliga sexualiteten för given. Men inte heller hon undkom kvinnans lott att inte vara man.
Lite seg i starten var boken men den kom snart igång och oemotståndligt drogs jag in i handlingen och kvinnoödena.
Genom tid och rum, från mjölkvarn till doktorsavhandling. Allt så målande, starkt och levande.
Fredriksson gör mig aldrig besviken!
En god uppläsning av Anna Godenius.
måndag 10 maj 2010
Skrivutmaning 2010:130 - tygla humöret
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om att tygla humöret."
Jag drar häftigt i tyglarna
hårt, hårt
Så att mitt ansikte blir alldeles förvridet
Lyckas behärska mig
Lyckas hålla inne
Alla de där vansinniga orden
Som vill ut ur min mun
Halsen spänns
Det stramar obehagligt
Men jag behärskar mig
Låter inte vrålet som vill fram
Komma över mina läppar
Jag knyter händerna
Så att naglarna skär in i handflatorna
Och jag behärskar mig
Låter inte orden flöda fram
Genom mina fingrar
Kroppen blir hård och stel
Det värker i varje muskel
Behärskning
Jag slår inte sönder allt
Som finns omkring mig
Kastar inte en enda liten sak
I väggen
Nej, jag låter inget slippa ut
Jag håller tillbaka
Som jag gjort hela mitt vuxna liv
Och till slut kommer gråten
Den plågsamma
Renande
Välgörande gråten
Den gråt
Som får det att kännas lite bättre
Men som aldrig helt
Kan ersätta
Den sunda
Vreden
SkrivPuff:
"Skriv om att tygla humöret."
Jag drar häftigt i tyglarna
hårt, hårt
Så att mitt ansikte blir alldeles förvridet
Lyckas behärska mig
Lyckas hålla inne
Alla de där vansinniga orden
Som vill ut ur min mun
Halsen spänns
Det stramar obehagligt
Men jag behärskar mig
Låter inte vrålet som vill fram
Komma över mina läppar
Jag knyter händerna
Så att naglarna skär in i handflatorna
Och jag behärskar mig
Låter inte orden flöda fram
Genom mina fingrar
Kroppen blir hård och stel
Det värker i varje muskel
Behärskning
Jag slår inte sönder allt
Som finns omkring mig
Kastar inte en enda liten sak
I väggen
Nej, jag låter inget slippa ut
Jag håller tillbaka
Som jag gjort hela mitt vuxna liv
Och till slut kommer gråten
Den plågsamma
Renande
Välgörande gråten
Den gråt
Som får det att kännas lite bättre
Men som aldrig helt
Kan ersätta
Den sunda
Vreden
söndag 9 maj 2010
5000 besökare + ljudboksrensning = utlottning!
Ja, nu har antalet unika besökare på min blogg överstigit 5000 stycken. Wow!
Jag blir så stolt och glad över att så många hittar hit.
Igår gick jag igenom min ljudbokshylla. Det var välbehövligt. När vi flyttade in ställde jag upp böckerna precis hur som helst. Nu står dom i alla fall i serieordning.
Det hela resulterade inte bara i lite mera ordning utan också i att jag plockade ut böcker jag känner att jag inte kommer läsa om.
Jag tycker att det är onödigt att ha ljudböcker som bara står så jag ska lägga ut dom på tradera.
Mer plats i hyllan, mer pengar i kassan - fler ljudböcker kan köpas!
Men först tänkte jag ge er bloggläsare chansen att få en av dom. Lite för att fira alla besökare och för att uppmuntra ljudbokslyssnandet.
Det du behöver göra är att kika igenom listan på de ljduböcker jag plockat ut. Skriv en kommentar här att du vill vara med i utlottningen och vilken bok du vill vinna.
Vinnaren får helt enkelt den önskade boken.
För dubbel vinstchans skriv om och länka till utlottningen på din blogg. Har du ingen blogg så tipsa minst två vänner via mejl och skicka även en kopia på mejlet till mig.
Här är böckerna som står på spel:
* Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith - uppläsare Babben Larsson (ljudpocket)
* Ormstenens gåta av Jason Goodwin - uppläsare Jacob Nordenson (Tyvär är några av spåren på cd 6 hackiga. De var så när jag köpte boken mend et går att snabbspola förbi utan att man egentligen missar så jättemycket.)
* Ursäkta, hur dags går jorden under? : miljöfrågor för oss som hellre blundar - av Peter Eriksson - förfataruppläsning
* Ut och stjäla hästar av Per Petterson - uppläsare Rolf Lassgård
* Dvärgen av Pär Lagerkvist - uppläsare Jan-Olof Strandberg
* Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón - uppläsare Niklas Falk
* Vikingablot av Catharina Ingelman-Sundberg - uppläsare Tomas Norström
* Miraklet i anderna av Nando Parrado - uppläsare Torsten Wahlund
* Ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv - av Jan Guillou - författaruppläsning
* Murkronan av Vibeke Olsson - uppläsare Irene Lindh och Torsten Wahlund
Hoppas nu någon av dessa falelr dig i smaken.
Utlottningen är avslutad 23/5.
Välkommen och lycka till!
Jag blir så stolt och glad över att så många hittar hit.
Igår gick jag igenom min ljudbokshylla. Det var välbehövligt. När vi flyttade in ställde jag upp böckerna precis hur som helst. Nu står dom i alla fall i serieordning.
Det hela resulterade inte bara i lite mera ordning utan också i att jag plockade ut böcker jag känner att jag inte kommer läsa om.
Jag tycker att det är onödigt att ha ljudböcker som bara står så jag ska lägga ut dom på tradera.
Mer plats i hyllan, mer pengar i kassan - fler ljudböcker kan köpas!
Men först tänkte jag ge er bloggläsare chansen att få en av dom. Lite för att fira alla besökare och för att uppmuntra ljudbokslyssnandet.
Det du behöver göra är att kika igenom listan på de ljduböcker jag plockat ut. Skriv en kommentar här att du vill vara med i utlottningen och vilken bok du vill vinna.
Vinnaren får helt enkelt den önskade boken.
För dubbel vinstchans skriv om och länka till utlottningen på din blogg. Har du ingen blogg så tipsa minst två vänner via mejl och skicka även en kopia på mejlet till mig.
Här är böckerna som står på spel:
* Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith - uppläsare Babben Larsson (ljudpocket)
* Ormstenens gåta av Jason Goodwin - uppläsare Jacob Nordenson (Tyvär är några av spåren på cd 6 hackiga. De var så när jag köpte boken mend et går att snabbspola förbi utan att man egentligen missar så jättemycket.)
* Ursäkta, hur dags går jorden under? : miljöfrågor för oss som hellre blundar - av Peter Eriksson - förfataruppläsning
* Ut och stjäla hästar av Per Petterson - uppläsare Rolf Lassgård
* Dvärgen av Pär Lagerkvist - uppläsare Jan-Olof Strandberg
* Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón - uppläsare Niklas Falk
* Vikingablot av Catharina Ingelman-Sundberg - uppläsare Tomas Norström
* Miraklet i anderna av Nando Parrado - uppläsare Torsten Wahlund
* Ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv - av Jan Guillou - författaruppläsning
* Murkronan av Vibeke Olsson - uppläsare Irene Lindh och Torsten Wahlund
Hoppas nu någon av dessa falelr dig i smaken.
Utlottningen är avslutad 23/5.
Välkommen och lycka till!
onsdag 5 maj 2010
Kärlek, vänskap och choklad av Alexander McCall Smith
Detta är den andra delen i Alexander McCall Smiths serie om filosofen Isabell Dalhousie.
I den här boken dras hon in i ett litet mysterium kring ett donerat hjärta.
Av en slump möter hon en man vars liv räddats av ett donerat hjärta. Han längtar efter att få möta donatorns släkt för att tacka dem. Han har också efter operationen drabbats av smärtsamma vissioner och vill förstå vad det hela handlar om. Isabel kan inte låta bli att hjälpa denne man.
Vid sidan av denna huvudberättelse finns också hennes nära vän Jamie och hennes känslor för honom. Hon har också sin trogna hushållerska vid sin sida samt brorsdottern som driver en delikatessbutik.
Boken är fristående och jag har inte läst den första delen.
Däremot har jag läst
Damernas detektivbyrå
Av samma författare. Den tyckte jag var småmysig men fick ingen mersmak av.
Men det får jag av den här! Det är en underbar liten bok! Jag vill ha mer av karaktärerna och berättelsen. Den är lätt att ta till sig. Inte alls tung samtidigt som det inte är allt för mycket feel-good.
Avkopplande, rolig och ibland ganska berörande läsning.
Jag kan identifiera mig en hel del med vissa av karaktärernas tankegångar.
Det handlar om vanliga människor liksom.
Sedan så tycker jag mycket om att det är en manlig författare som skriver utifrån en kvinlig huvudperson.
Rätta mig om jag har fel men det hör inte riktigt till vanligheterna upplever jag. Oftast skriver män om män och skriver de om kvinnor så är det ganska speciella och annorlunda sådana. Elelr är det något jag bara har fått för mig.
Hur som helst skulle den här boken lika gärna kunna ha varit skriven av en kvinna. Fördomsfullt kanske man jag är imponerad.
Rachel Mohlins uppläsning förstärker förstås det kvinliga, liksom berättelsens charm.
Men jag undrar... Vart kommer chokladen in?
Choklad nämns på sin höjd tre gånger i boken. Den hade hellre kunnat heta Kärlek, vänskap och ost. Eller något annat som är mer centralt än just choklad...
I den här boken dras hon in i ett litet mysterium kring ett donerat hjärta.
Av en slump möter hon en man vars liv räddats av ett donerat hjärta. Han längtar efter att få möta donatorns släkt för att tacka dem. Han har också efter operationen drabbats av smärtsamma vissioner och vill förstå vad det hela handlar om. Isabel kan inte låta bli att hjälpa denne man.
Vid sidan av denna huvudberättelse finns också hennes nära vän Jamie och hennes känslor för honom. Hon har också sin trogna hushållerska vid sin sida samt brorsdottern som driver en delikatessbutik.
Boken är fristående och jag har inte läst den första delen.
Däremot har jag läst
Damernas detektivbyrå
Av samma författare. Den tyckte jag var småmysig men fick ingen mersmak av.
Men det får jag av den här! Det är en underbar liten bok! Jag vill ha mer av karaktärerna och berättelsen. Den är lätt att ta till sig. Inte alls tung samtidigt som det inte är allt för mycket feel-good.
Avkopplande, rolig och ibland ganska berörande läsning.
Jag kan identifiera mig en hel del med vissa av karaktärernas tankegångar.
Det handlar om vanliga människor liksom.
Sedan så tycker jag mycket om att det är en manlig författare som skriver utifrån en kvinlig huvudperson.
Rätta mig om jag har fel men det hör inte riktigt till vanligheterna upplever jag. Oftast skriver män om män och skriver de om kvinnor så är det ganska speciella och annorlunda sådana. Elelr är det något jag bara har fått för mig.
Hur som helst skulle den här boken lika gärna kunna ha varit skriven av en kvinna. Fördomsfullt kanske man jag är imponerad.
Rachel Mohlins uppläsning förstärker förstås det kvinliga, liksom berättelsens charm.
Men jag undrar... Vart kommer chokladen in?
Choklad nämns på sin höjd tre gånger i boken. Den hade hellre kunnat heta Kärlek, vänskap och ost. Eller något annat som är mer centralt än just choklad...
söndag 2 maj 2010
Ingen resa för mig i april
Nä, jag missade mitt resmål i
Jordenruntresan
den här månaden.
Det beror mindre på vulkanutbrott än på biblan som aldrig skickade boken jag beställde.
Måste dit imorn och kolla vad som hänt och beställa majboken.
Dumt... Men jag ska inte hoppa över aprilresan. Den blir bara försenad.
Jordenruntresan
den här månaden.
Det beror mindre på vulkanutbrott än på biblan som aldrig skickade boken jag beställde.
Måste dit imorn och kolla vad som hänt och beställa majboken.
Dumt... Men jag ska inte hoppa över aprilresan. Den blir bara försenad.
fredag 30 april 2010
Stort tack till min hemlige bokvän!
Idag har jag fått mitt vårsköna bokpaket. Hurra!
Massa härliga grejer var det fyllt med.
Det blir tyvärr ingen bild på det men här kommer en lista på vad som fanns i:
* Håkan Nessers och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla - deckare är ju då den enda genre jag verkligen inte gillar. Men här har du prickat rätt eftersom Nesser faktiskt är en av de ytterst få deckarförfattare som jag då och då kan uppskatta. Sen är väl inte deckartemat det mest utpräglade i den här berättelsen som jag förstått.
* Brunstkalendern av Emma Hamberg - en bok jag länge varit lite småsugen på men som har fått falla till föga för andra böcker. Ett bra val!
Båda böckerna är ljudböcker på cd och jag fick också en bonusbok - Lärns Midsommarvals. Den har jag redan läst liksom resten av serien så det var ju tur att den kom med som bonus.
* En helt ljuvlig mjölkchokladkaka som jag aldrig smakat förut. Den har jag redan ätit upp...
* Ahlgrens salta bilar som jag heller inte ätit förut. Jättegoda och nästan hela påsen är uppäten... (Jag har nog inte berättat det på den här bloggen men, ja, jag är gravid...)
* Werther's orginal - kolaversionen. Mums! Den har jag faktiskt bara ätit en av ännu...
* Levergodis till vår valp Lovis. Idag har jag lärt henne "upp och stå" med hjälp av det.
* Reseflaskor med duschkräm och kroppslotion - jättebra när man ska åka bort.
* Blomsterlökar - kan man aldrig få för mycket av.
* Ett block och en penna - pga min synskada har jag själv lite svårt att annvända detta men för att det ändå ska komma mig till gagn har jag vigt dem till protokollförning av våra chicagospel.
* Ett lypsyl passion - hur kunde du veta att jag är lypsylberoende?
* Doftljus och servetter som är tänkta tillv år altan.
* Ett mycket trevligt brev från bokvännen
Nu tror jag att jag har fått med allt.
Verkligen ett proppfullt toppenpaket! Tack så hemskt,hemskt mycket!
Jag har ingen aning om vem du kan vara och jag orkar faktiskt inte rota igenom varenda deltagare i det här bytet för att möjligen, möjligen lista ut vem du är.
Så du får hemskt gärna avslöja dig nu!
Massa härliga grejer var det fyllt med.
Det blir tyvärr ingen bild på det men här kommer en lista på vad som fanns i:
* Håkan Nessers och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla - deckare är ju då den enda genre jag verkligen inte gillar. Men här har du prickat rätt eftersom Nesser faktiskt är en av de ytterst få deckarförfattare som jag då och då kan uppskatta. Sen är väl inte deckartemat det mest utpräglade i den här berättelsen som jag förstått.
* Brunstkalendern av Emma Hamberg - en bok jag länge varit lite småsugen på men som har fått falla till föga för andra böcker. Ett bra val!
Båda böckerna är ljudböcker på cd och jag fick också en bonusbok - Lärns Midsommarvals. Den har jag redan läst liksom resten av serien så det var ju tur att den kom med som bonus.
* En helt ljuvlig mjölkchokladkaka som jag aldrig smakat förut. Den har jag redan ätit upp...
* Ahlgrens salta bilar som jag heller inte ätit förut. Jättegoda och nästan hela påsen är uppäten... (Jag har nog inte berättat det på den här bloggen men, ja, jag är gravid...)
* Werther's orginal - kolaversionen. Mums! Den har jag faktiskt bara ätit en av ännu...
* Levergodis till vår valp Lovis. Idag har jag lärt henne "upp och stå" med hjälp av det.
* Reseflaskor med duschkräm och kroppslotion - jättebra när man ska åka bort.
* Blomsterlökar - kan man aldrig få för mycket av.
* Ett block och en penna - pga min synskada har jag själv lite svårt att annvända detta men för att det ändå ska komma mig till gagn har jag vigt dem till protokollförning av våra chicagospel.
* Ett lypsyl passion - hur kunde du veta att jag är lypsylberoende?
* Doftljus och servetter som är tänkta tillv år altan.
* Ett mycket trevligt brev från bokvännen
Nu tror jag att jag har fått med allt.
Verkligen ett proppfullt toppenpaket! Tack så hemskt,hemskt mycket!
Jag har ingen aning om vem du kan vara och jag orkar faktiskt inte rota igenom varenda deltagare i det här bytet för att möjligen, möjligen lista ut vem du är.
Så du får hemskt gärna avslöja dig nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
