Vill bara berätta...

...att det var helt rätt beslut att lägga den här bloggen på is, både för min läsglädje och för mina läsupplevelser.

Däremot har jag och min man återigen dragit igång vår gemensamma hus- och hemblogg.
Den är mycket mindre krävande och mycket mindre ambitiös.
Hälsa gärna på oss
här.

Allt gott till er alla!

Näej, det här går nog inte längre...

Alltså, jag ligger ohjälpligt efter när det gäller bloggandet.
Jag hinner och orkar inte med.
Det känns så tråkigt men jag måste nog lägga ner det här. I alla fall ett tag.
kanske kan jag ta upp det igen så småning om.
Det är inte omöjligt att det blir redan om några månader då jag faktiskt kanske blir arbetslös. I så fall kommer jag ha tid... Ganska mycket tid...

Så, vi får se hur det blir fram över men tills vidare lägger jag Mikaelas läs- och skrivblogg på is.
Det ska ju vara roligt att blogga och inte kännas som en belastning.
Eller hur?

I år är det min tur!

Jajamen! I år ska jag också få gå på bokmässan i Göteborg!
jag ville bara berätta det. :)

Hoppar snart på tåget igen

Ja men nu är jag snart med igen på
resan runt jorden.
Igår var jag äntligen på biblan och beställde de böcker jag vill läsa den här månaden.
Det blev alla föreslagna plus en till.

Det bästa är att numera kan man ladda hem talböcker själv och jag ska få ett sådant nedladdningskonto.
Så sen kan jag låna hejvilt utan att behöva åka in till Norrköping och utan att behöva vänta på att de beställda böckrna ska anlända till vår brevlåda.
Det blir ju toppen!

Men nu har jag som sagt fått beställa och jag hoppas att de kommer så att jag i alla fall hinner med att läsa någon eller några av dom innan augusti är över.

Ers Majestäts olycklige Kurt, Lena Ebervall och Per E Samuelson

Kurt Johansson är i grunden en riktig strulputte och råkar tidigt i livet illa ut på olika sätt och hamnar i finkan.
Han lär sig dock inget av sina misstag utan fortsätter att försöka få ut så mycket som möjligt av livet genom att utnytja sin omgivning.
Han utvecklas till en riktig sol och vårare och när han så får möta kung Gustaf V öppnas oändliga möjligheter framför honom.

Kungen inleder en sexuell relation med Kurt som förstås utnyttjar detta till fullo. Som tack för "hans tjänster" ger kungen Kurt en massa fina presenter. Till en början är Kurt obeskrivligt tacksam men efter hand börjar han kräva mer och mer av kungahuset. Och kungahuset betalar honom, inte bara för "tjänsterna" utan också för hans tystnad.

Kurt lever livets glada dagar och Gustav V:s penningar rinner mellan hans fingrar. Den ena projektet galnare än det andra gör honom skuldsatt vilket han snabbt löser med ett litet telefonsamtal till slottet.

Inte kunde denne charmiga, välklädde, självcentrerade och fullkomligt idiotiska människa ana vad hans eskapader och dumdristighet skulle leda till.

Det här är historien om Kurt Haijby (fd Johansson) som blev huvudperson i den enorma skandalhärva - Haijbyaffären - som växte fram under mitten av 1900-talet.
Advokatparet Lena Eberva och E. Samuelson har i sin första roman skilldrat denna historia på ett välskrivet och inlevelsefullt sätt.

Ena stunden tycker jag så vansinnigt synd om kräcket Haijby och andra stunden blir jag så förbannad på honom att jag nästan vill sluta läsa. Detta är antagligen bara en liten vindfläkt av vad de människor som levde nära honom upplevde.

Det är en mycket intressant bok som ger inblick i Sveriges politiska historia. Jag har lärt mig mycket och fått reda på saker jag inte hade någon aning om.

Jag tycker tyvärr att boken blir lite tjatig i slutet. Saker och ting tuggas om och det är mest en massa processer och rättegångar som liksom upprepar sig.
Jag känner att man nog hade kunnat stryka en del dialog och monolog där.
Samtidigt ville jag förstås läsa klart boken och det här har varit en av få gånger som jag riktigt lidit av att inte kunna skumläsa.

Jag har läst Ers majestäts olycklige Kurt som talbok men den finns också som ljudbok
(definitivt slut på Bokus)
och är då uppläst av Helge Skoog. Jag är säker på att han gör det alldeles utmärkt.

The Rain Wild Chronicles på svenska?

Här om dagen fick jag till min lycka reda på att Robin Hobb har påbörjat en fortsättningsserie på den om "de magiska skeppen och handelsmännen".
Två böcker har utgivits på på engelska.
Nu undrar jag om någon vet ifall de kommer att ges ut på svenska?
Det måste de bara!

En alltför högljudd ensamhet, av Bohumil Hrabal

I 35 år har Hanta tagit emot papper, tidskrifter och böcker som han pressat till blar i sin returpapperspress.
I en smutsig källare tillsammans med mängder av möss har han utfört sitt arbete och mot sin vilja blivit bildad av alla de böcker som trillat ner genom taket till honom.
Med omsorg pressar han sina balar till konstverk genom att välja ut böcker och illustrationer som han lägger i botten och på toppen av högen innan han trycker på maskinens knapp.
Och nästa nvarje dag har han böcker med sig hem i sin portfölj. Böcker som han inte velat offra till pressen, och som han fyller hela sitt hem med tills han nästan kvävs av dom.

Det här är på en och samma gång en ljus och tragisk liten bok om en liten man med ett stort inre.
Jag både äcklas av och älskar Hanta, hans källare, hans lägenhet, hans liv.
Hanta är en person som få i hans omgivning finner någon glädje i men som jag är så glad och tacksam över att jag har fått lära känna.
Så finns där en sorts makaber humor som är helt i min smak.

Faktum är att han påminner mig om någon... Någon som undviker det där med hygien och som fyller hela sitt rum med böcker till den grad att det faktiskt är fara för livet...
Den som bor eller ha rbott på samma ställe som jag en gång gjorde vet vem jag menar...

(Finns inte som ljudbok.)

Ödets skepp, av Robin HObb

Så har jag, till min makes stora lättnad, läst ut sista delen i Hobbs serie om handelsmännen och de magiska skeppen.

Jag blir alldeles som besatt av Hobbs böcker och kan bara inte sluta läsa. Jag tar varje chans att plugga in lurarna i öronen och jag blir nästan okontaktbar.
Jag går omkring som med en hinna runt hjärnan och för ögonen och vill liksom inte så mycket annat än att befinna mig i HObbs värld.

Jag älskar verkligen när jag fängslas så här av böckerna samtidigt som det är ganska påfrestande. Inte minst för min omgivning.
Så det är med både vemod och lättnad som jag lämnar saltstänk, trädäck och drakfjäll för att åter inta min plats i min egen tillvaro.

För att i alla fall säga något om "Ödets skepp" så är den till full belåtenhet.
En praktfull och tillfredställande avslutning på en underbar fantasyserie.

(Finns inte som ljudbok.)

Sorgeskeppet, av Robin Hobb

Det här är andra boken i Hobbs underbara fantasyserie om handelsmännen och själskeppen.
Den första boken "Magins skepp" har jag skrivit om
här.
(Där har jag pinsamt nog stavat själskepp med "sk" rakt igenom. Ytterst genant. Ska redigera det när jag får tid.)

Min vana trogen när det gäller böcker i en serie tänker jag inte säga något om handlingen.
Jag vill bara säga att Sorgeskeppet inte på något sätt gjort mig besviken. Jag älskar de här böckerna!
Sorgeskeppet är grymt spännande och jag har läst mig nästan utmattad. Jag hade tänkt läsa något annat innan jag satte igång med den tredje och sista delen i serien men när boken var slut kunde jag inte behärska mig. Jag satte igång direkt med "Ödets skepp" och nu är jag fast i över 700 sidor till.

(Finns inte som ljudbok.)

Min lilla, fina!

Oh, jag har ju helt glömt att födelsedagsrapportera!
Det blir en kort men naggande god rapport.
Jag fick nämligen inte en enda bok men dock en ny, fin, liten ipod.

Jag glömde min gamla, också mycket fina, pod i Italien och trodde inte den skulle komma tillbaka.
Det trodde tydligen inte maken heller så jag fick en ny i födelsedagspresent.
En sån där pytte en utan display med talande menyer.
Otroligt, otroligt användarvänlig och gör verkligen det den ska. Inga konstigheter och inget krångel.
Perfekt för mig!

För en vecka sen kom dock min gamla ipod tillbaka via posten...
Den har mannen nu fått ta över.

Den osynliga väggen, av Harry Bernstein

I en engelsk småstad, på en fattig gata, i början av 1900-talet lever Ari och hans familj.
De är en av de många judiska familjer som bor längsmed den ena sidan av gatan. På den andra sidan bor de kristna.
Och mitt imellan den judiska och den kristna sidan finns den osynliga väggen.
Den vägg som gör att kristna och judar naturligt håller sig på sin kant.

Ibland händer det dock att gatan korsas ochväggen löses upp. Som när man behöver handla i någon afär på andra sidan. Eller när någon kristen går in i ett judiskt hem på fredagskvällen för att tända brasan när sabbaten inletts.
Eller när sorgen drabbar, eller glädjen flödar.

En mycket fängslande oc chintressant barndomsskildring är det här. Bernsteins uppväxt var sannerligen fylld av svårigheter och mörker.
Den påminner faktiskt en hel del om Frank Mccourts "Ängeln på sjunde trappsteget". Fast den här boken är inte riktigt lika mörk och eländig. Här finns nämligen en hel del ljuspunkter och glädjeämnen mitt i allt det svåra.
Framför allt finns där en massa kärlek. Aris familj (bortsett från fadern) är bra på att på sitt eget sätt visa kärlek och ömhet. Och de finns där för varandra när det verkligen gäller.
Trots sin fattigdom så tillåter de sig att drömma och hoppas. Tillåter sig att tro på sig själva och varandra. Ger varandra utrymme att försöka bli något annat och göra något mer av sitt liv än det förväntade och tillsynes utstakade.

Harry Bernstein var 96 år när han debuterade med den här boken läste jag nyss. Sedan kom han ut med två böcker till. Den sista 2009.
otroligt häftigt tycker jag!
Och tur! Tänk om han hade dött när han var sådär 80 bast. Ja eller när han var 94. Då hade hans berättelse aldrig publicerats i romanform. Det hade varit för sorgligt.

Jag läste också att han avled för bara drygt en månad sedan. 3 juni gick han bort och var då 101 år. (!)

Den osynliga väggen verkar finnas som ljudbok faktiskt men är helt slutsåld på Bokus. Jag borde nog försöka få tag på den.
Jag trodde itne den fanns så jag har läst den på talbok.

Sommar med Jonas Jonasson

Här om kvällen satt jag och maken på altanen och lyssnade på Sommar samtidigt som vi spritade ärtor ochfikade bland tända ljus.
Riktigt mysigt!
Och bra var Jonasson också.
Så oerhört häftigt att debutera så sent i livet och då med en sån skräll.
Det får mig att känna att jag inte behöver ha någon brådska...

Sedan var det ju superkul att höra att
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
ska bli film med Robert Gustafsson som Allan. Det kommer bli riktigt bra det.
Som pricken över i:et fick vi också veta att han plitar på en ny bok.
Hurra!

Jag är egentligen inte så jätteintresserad av författare. Eller jo, jag gillar att höra dom berätta saker om sig själva och så men jag vill helst inte att de pratar om sina böcker. Alltså, jag vill inte veta hur de tänkte när de skrev elelr vad de menade med det ena eller andra. Jag vill låtsas som om boken jag läser itne alls är påhittad.
LIte barnsligt kanske men nog mitt sätt att håla läsglöden vid liv.

Jonasson var dock finkänslig nog att enbart prata om själva författarblivandet.
Det klart att han pratade om Hundraåringen men bara som bok. Han pratade inte om karaktärer, vart han fått sin inspiration ifrån, hur berättelsen kom till osv.
Det uppskattas!

Däremot tycker jag mycket om att höra författares röster. När de själva ger röst till sina ord. Och trots att Björn Granath gjorde en grym uppläsning av den här boken så kände jag när jag fick höra Jonasson att han själv skulle ha kunnat göra det minst lika bra. Jag hörde faktiskt Allan där någonstans i tonen. Och absolut i språket.
Jonas Jonasson, kan du inte komma hem till mig och sitta på min sängkant och läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann när jag ska sova?

Parfymen, av Patrick Süskind,

Det här har varit en länge efterlängtad omläsning. Och så till slut blev det av.
Parfymen läste jag för ganska länge sen och berättelsen stannade verkligen kvar hos mig.

En pojke föds i stekande värme under ett fiskstånd i Paris. Rakt ner i fiskavfallsstanken föds han av en mor som inte vill veta av honom.
Han räddas dock till livet men hans ammor står inte ut med honom. Han har nämligen ingen lukt och det skrämmer dom från vettet.

Luktlös och kärlekslös växer han upp men han har något som ingen annan har - ett ofattbart luktsinne. Hans liv är dofter och inget annat spelar någon roll. Den enda han förmår älska är dofter.
Han lyckas få arbete på ett parfymeri och börjar ägna sitt liv åt att försöka framställa världens mest fantastiska och förfärliga parfym.

I "Parfymen" är begreppet ondska centralt hos mig väcks många tankar och frågor kring detta. Vad är ondska? Är verkligen människan i sig ond eller är det hennes handlingar som är det? Eller är det handlingarna som gör henne ond? Eller är det hon som gör handlingarna onda?
Jag vet inte alls om det är något författaren själv inser eller menar man för mig är det så tydligt att huvudpersonen har någon form av autism. Han har inte förmågan att sätta sig in i andras känslor. Han lägger inte några värderingar i handlingar som andra skulle värdera som onda. Detta parat med att aldrig ha blivit älskad, aldrig ha fått någon ömhet eller mänsklig värme, får mig att undra: Är en sådan människa verkligen ond?
Vid ett tillfälle definierar han faktiskt sig själv som ond men jag tänker att det är hans sätt att försöka förstå sig själv och sin omgivning. Ett sätt att acceptera den han är - "jag är sådnan här helt enkelt för att jag är ond".

Parfymen är en mycket ruskig, sorglig och mörk historia. Och jag kan inte låta bli att känna sympati för den doftlöse mannen med världens bästa näsa.

Första gången jag läste Parfymen var det som talbok. Nu har jag läst den som ljudbok med Anders Ekborg som uppläsare. Han gör det helt perfekt!
Jag tror att Ekborg börjar inta platsen som en av mina favouppläsare.

Dagens klara ljus, av Anita Desai

Så, nu har jag börjat jobba. Nu kan jag ta upp bloggandet igen. Lugn och ro...

Jaha, "Dagnes klara ljus" började jag läsa i maj och trodde aldrig jag skulle bli klar med.
Det var verkligen en jättebra bok men läsorken var låg och jag somnade hela tiden.

Handlingen utspelar sig till största delen i ett fallfärdigt hus i Old Delhi. Där bor Bim med sin förståndshandikappade lillebror. Dit kommer Bims lillasyster Tara för att göra en av sina hemvändarvisiter.
Medan Tara, som var den minst lovande systern, gifte sig och frigjorde sig från barn- och ungdomens tristess, sorg och smärta blev Bim kvar. Bim, som tillsammans med den äldste brodern, skulle bli något stort. Hjälte och hjältinna var vad de skulle bli. Inte heller storebror blev något stort även om också han lyckades bryta sig loss från familjehemmet och familjeföretaget.

Det här är en bok där politiska händelser blandas med vardagen. Där kärleken tar sig olika uttryck och är något som långt ifrån är okomplicerat och smärtfritt.

Det är mycket intressant, belysande och givande läsning på flera plan. Det är underhållning samtidigt som man får inblick i en annorlunda kultur. Dock en kultur som jag börjar känna mig mer och mer bekant i då jag nu faktiskt har läst en hel del böcker av indiska författare.
Det är roligt att känna igen fenomen, tankegångar, förhållningssätt, livsstil, värderingar m.m.
Min förståelse och inblick blir något större för varje bok och det är ju bl a det som är målet med att läsa världslitteratur.
En vacker dag ska jag åka till Indien "på riktigt".

(Finns inte som ljudbok.)

Oj, vad hände?

Ojojojoj, vad länge sen det var jag bloggade!
Vad har hänt kan man undra.

Jo, äktenskapsvälsignelse...

...med efterföljande bröllopsresa är det som har hänt.

Underbart och härligt på alla sätt! Men en hel del att stå i.
Så bloggandet har inte hunnits med och det har inte blivit så väldans mycket läsning heller tyvärr.
Ett par böcker har det i alla fall blivit och jag ska snart skriva om dom här.

Hoppas ni inte har glömt mig!

Den ovillige fundamentalisten, av Mohsin Hamid

På resan
Runt jorden
har jag nu hamnat i Asien och Pakistan.

Vid ett pakistanskt cafébord möts två män. Den ene är pakistanien Changez, den andre är en rätt hemlig amerikan.
Vid detta bord delger Changez denne amerikan sin historia. En historia som börjar så ljust med amerikanska toppbetyg på universitet, ett höjdarjobb och ett möte med en vacker och intelligent flicka.
Sedan kommer 11 september och alllt förändras.

Den här boken är på samma gång annorlunda och inte särskilt orginell.
det här är i alla fall tredje boken i år som jag läst där en man som älskar en kvinna som inte älskar honom tillbaka.

Det speciella i berättelsen är förstås vad 11 september gör med Changez och hans omvärld. Hur människorna ser på honom och hur han på något sätt börjar formas utifrån andras förväntningar och fördomar. Och hur även en livskris spelar in när en människa gör sina livsval.

Boken beskrivs som "modig" (i baksidestecten eller om det var i fliktexten) och det får mig verkligen att inse hur van och bortskämd jag är vid det självklara i att få uttrycka sina åsikter.
Inte så att man kan säga vad man vill i Sverige utan att det väcker reaktioner men jag upplever inte det här som någon provocerande boik. Hamid ger oss ett inifrånperspektiv och händelserna är så väl insatta i sin kontext så att det för mig blir omöjligt att bli upprörd. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt att Changez reaktioin på de fallande tvillingtornen är förvirrad glädje och triumf. Men så är jag förstås inte amerikan heller...

Det som jag tycker är lite konstigt ed boken är inramningen med samtalet vid cafébordet.
när Changez för dialog med amerikanen låter han som om han vore en gammal man och som om det han berättar skett för länge sedan. När han sedan återtar berättelsen blir hans tonfall ett helt annat. Senare i boken förstår jag att han inte alls är gammal utan att händelserna utspelat sig för bara ett par år sedan.
Hela situationen är för överigt konstig. Vem är den där snubben och varför låter han Changez forstätta när trots att han verkar ganska misstänksam och obekväm?
Och slutet... Jag kanske är trög men jag fattar det inte... Jag kan ju inte skriva om det här för dt vore oschyst mot er som har boken framför er men om det är nån som fattar det här så lämna gärna en kommentar. Då kan den som inte vill veta slutet låta bli att läsa kommentarerna.

DSammanfattningsvis så har Den ovillige fundamentalisten varit en intressant och givande läsning. Jag älskar att få se andra sidor av diverse mynt och när det gäller just 11-spemtembermyntet har USA:s sida överskuggat det allra mesta.

(Finns inte som ljudbok.)

Magins skepp, av Robin Hobb

I fjärrskådarnas värld finns ett märkligt träslag som kallas "häxträ". Av detta trä kan man skapa ting som får liv. Amuletter är ett exempel, dkepp ett annat. Dessa skepp kallas skälskepp och vart och ett kan endast tillhör en enda handelsfamilj. Ett skälskepp vaknar till liv efter att två människor ur två generationer har somnat in på dess däck.

När ett skälskepp väl har vaknat behöver hon/han alltid ha någon familjemedlem hos sig ombord och så länge hon har det är hon osvikligt trogen familjen och besättningen.
Skälskepp är känsliga varelser och om de skadas kan det gå mycket, mycket illa.

Jag skriver inte mer än så om handlingen för den är så bred med så många karaktärer.
Men jag kan säga som så att om du vill ha en fantasyroman som har allt man kan önska och är helt befriade från alver och annan tolkienefterhärmingin så är detta boken för dig!

Robin Hobb är en av mina absoluta favoritförfatare när det gäller fantasy.
Hon har skapat en unik värld som jag aldrig tröttnar på att utforska. Jag uppslukas av den och jag fängslas av de människor och andra varelser som befolkar den.
Jag har tidigare läst seren om fjärrskådarna och är något alldeles extra. Jag måste säga att den serien är ett strå vassare än den om handelsmännen och deras magiska skepp men HObb har ändå inte gjort mig besviken.
Jag har njutit av Magins skepp och nu längtar jag efter nästa del - Sorgeskeppet.

Förstår inte riktigt varför jag väntat så länge med att läsa de här böckerna. Jag tror att jag möjligen förläste mig lite på fantasy ett tag. Men nu har suget vaknat igen och efter denna läsning håller det sannerligen i sig.

(Finns inte som ljudbok.)

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson

Det är Allan Karlssons födelsedag och på det äldreboende där han bor ordnas med stort kalas för att fira detta. Men födelsedagsbarnet uteblir från sitt eget firande. Man upptäcker att han helt enkelt bara har klivit ut genom sitt fönster, trampat runt lite i blomster rabbaten och försvunnit.
Jakten på den hundraårige Allan Karlsson blir mycket märklig och förvirrande för polisen.

Allan själv är dock förnöjd med sitt tilltag och hans rymning leder till en rad små äventyr och flera nya och trevliga bekantskaper.

Vi får följa Allan Karlsson på hans nystart i livet, samtidigt som vi även får oss till livs hans historia från det att han föddes till det att han "klev ut genom fönstret och försvann".
Vi kommer att märka att hans levnadsöde är minst sagt strapatisrikt och att han verkar ha varit inblandad i både det ena och det andra...

En riktigt härlig och rolig berättelse. Allan är en verkligt skön snubbe, på samma gång anspråkslös och försigkommen. Jag uppskattar bokens tilltal och Jonassons sätt både Allan och hans värld.
En synnerligen charmig bok som jag varmt rekommenderar. Förutsatt att man inte har några större problem med tendenser till överdrifter...

Detta var förra årets vinnare av
ljudbokspriset
och både boken, författaren samt uppläsare Björn Granath är väl värda denna utmärkelse.

Darling Jim, av Christian Mörk

En fruktansvärd händelse skakar om Dublin. Tre kvinnor hittas döda i ett hus och de är uppenbarligen mördade. Det är två unga kvinnor och en gammal och det ser ut som att de har dödat varandra. Polisen går bet på fallet men de unga kvinnorna, som är systrar, vägrar låta sig glömmas. En kille som arbetar på posten hittar ett märkligt paket postad till ingen särskild. I paketet hittar han berättelsen om systrarna Walsh och "Darling Jim". Det här är en eggande berättelse som hela tiden lockar att läsa vidare. Den är fylld av hemligheter och mystiska företeelser samt har drag av övernaturlighet. Och det bästa av allt - inga kommisarier och polisstationer! Eller jo, en polis faktiskt. Men det sköna är att hon liksom är en parodi på deckarpoliser. Hon liksom försöker vara som poliserna i engelska tv-serier och blir mest pinsam och misslyckad. Det tackar jag Christian Mörk (jag hittar inte den där grejen på tangentbordet som gör det rätta ö:et) för. Äntligen nån som har fattat det där med hur trist det är med poliser. Det är över lag en god underhållningsroman. Språket är förstås inte särskilt speciellt på något sätt men författarens berättarlust kompencerar upp det. Det finns tyvärr vissa såna där missar som jag har väldigt svårt för. T ex förekommer ett övergivet hus och hänvisningen till när det övergavs stämmer inte överens med berättelsen och händelseförloppet. Otroligt störande korrslarv! Historien är bra men jag tycker tråkigt nog att den faller lite för platt på slutet. Den börjar riktigt bra och utlovar en hejdundrande final. Men den kommer inte tycker jag. Från att ha varit riktigt spännande planar historien ut till en ganska ospännande upplösning. Jag hade också önskat lite mer av det där övernaturliga som även det är mest framträdande i början. Peder Falks uppläsning gillar jag verkligen. Den gör rättvisa åt berättelsen tycker jag.

Esset i rockärmen, av Annie Proulx

Bob är en ung man som inte riktigt vet vad han vill göra med sitt liv. Han får jobb som "markspanare" åt "Globala fläsksvålsbolaget". Detta innebär att han ska övertala ranchägare att sälja sin mark till Globala fläsksvålsbolaget som ska använda den till grisfarmsanläggningar. Han får dock inte berätta vilka han jobbar för utan ska lura människor till försäljning. Detta pga det motstånd som finns till de enorma, stinkande grishusen. Ju mer Bob lär känna de människor han möter och den natur som ska erövras desto mer tveksam blir han till sitt uppdrag. Sakta men säkert blir han allt mer hemmastad i det område han bestämt sig för att ta sig ann. Kvinnan han hyr stuga av erbjuder oändligt med historien om trakten och dess invånare. På Gamla Hunden umgås han och lyssnar till traktens manliga befolkning och äter fantastisk, gratis lunch mot att han ger ägaren en hjälpande hand. Han njuter av omgivningarna och blir allt mer stressad över att inte ro i land någon affär... I den här boken får vi oss till del ett myller av karaktärer och historier samt uppleva präriens vildhet. För att inte tala om all gudolig mat som beskrivs. Jag har kännt mig konstant hungrig under hela läsningen... En genuin och levande berättelse i sann proulxanda. Jag älskar Annie Proulx med sitt mustiga språk, sin tjärva humor, sitt rika persongalleri och sin förkärlek för extrema naturförhållanden och annorlunda människor. Att läsa "Esset i rockärmen" är som att kliva in i en skattkammare fylld med ovanliga och unika smycken och juveler. Och när sista sidan är läst lämnar boken inte bara kvar en härlig lyckokänsla hos mig utan också saknad och en het önskan om att få veta mer. För min del skulle det gärna få bli en uppföljning. (Finns inte som ljudbok.)

Hunden, av Kerstin Ekman

Tiken tror att husse ska på jakt och springer eter skotern trots att han inte sagt åt henne att följa med. Han märker inte att hon är med förns han är framme vid det ställe där han tänker slå upp sin fiskevak. Tiken i sin tur har inte märkt att en av hennes valpar följt efter henne. Valpen tultar på i snön men blir snart trött och kan vare sig fortsätta framåt eller gå tillbaka. Ensam, våt och frusen rullar han ihop sig under en gran. Lillvalpen blir inte hittad och kan själv inte ta sig hem. Han måste på egen hand överleva kylan, svälten och ensamheten. Det här är en sån fin liten bok. Ekmans naturbeskrivningar är så målande och det här med hur hundar fungerar har hon riktigt bra koll på. Tycker om! Tycker även om Helena Brodins uppläsning.

Tårtgeneralen, av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson

En verklighetsbaserad berättelse om Hasse P som vill "sätta Köping på kartan".

Hasse P är en av dessa människor som gång på gång lämnar städer, skulder, fruar och alkohol bakom sig för att försöka börja om.
Nu är det Köpings tur att stifta bekantskap med denna herre.

I ett tv-program utses lilla Köping till Sveriges tråkigaste stad.
Detta upprör förstås invånarna men det finns inte riktigt någon ork till att göra något åt saken.
Den enda som har handlingskraft nog är Hasse P.
Han övertalar stadens bagare att hjälpa honom att göra världens längsta smörgåstårta.
Det blir ett galet äventyr med vilda cykelturer, hybris, 500 meter tårtbotten, säckvis med persilja, lycka och berömmelse.
Framgången är ett faktum och Hasse P försöker nu at desperat hålla sig kvar där uppe på toppen...

En både rolig och tragisk berättelse framställd med den värme och det intresse som Filip och Fredrik visar udda existenser.
Boken nådde kanske inte riktigt upp till mina förväntningar men ändå et läsvärt proträtt av ett människoöde och en småstad.

Filip och Fredrik läser själva in boken och gör det bra. Framför allt gör Filip en fin insats.

Den gula vinden, av David Grossman

Tro det eller ej men jag har faktiskt ännu en bok från mellanöstern att presentera.
Faktum är att jag började läsa den här boken redan förra sommaren/hösten men blev inte klar förns nu. Inte för att boken var tråkig eler tungläst utan för att jag behövde smälta den bit för bit.

Den gula vinden är nämligen en rapport som den israeliske författaren/journalisten/programledaren David Grossman gjorde på uppdrag av en veckotidning i mitten av 80-talet.

Under sju veckors tid reste Grossman runt i de ockuperade om rådena där han mötte många olika sorters människor, främst palestinier men också en del bosättare.
I denna bok delger han oss sina upplevelser.

Jag upplever Grossman som en oerhört empatisk och lyhörd person som verkligen strävar efter äkta möten, förståelse och ömsesidighet.
Till skillnad från Amos Oz ganska nyktra synsätt känns Grossman oerhört engagerad känslomässigt.

Även om den här boken skrevs för över tjugo år sedan visar den väl på hur djupt förankrad mellanösternkonflikten är mellan israeler och palestinier. Många av de tankar, känslor och attityder Grossman möter känner jag igen från min egen studieresa i Israel.
Att läsa den här boken har varit mycket lärorik och jag reckomenderar den varmt för den som vill sätta sig in i hur israeler och palestinier känner.
Dock ska man ha i åtanke att israelerna inte får särskilt stor plats i boken vilket gör den ganska vinklad om än absolut inte osann.

(Finns inte som ljudbok.)

Hur man botar en fanatiker och om att skriva, av Amos Oz

På
resan runt jorden
bestämde jag mig för att stanna kvar lite längre i Mellanöstern och läsa en bok som fanns med på
förra årets jordenruntfärd.

Hur man botar en fanatiker är en kort och lättläst liten bok av den mycket skarpe Amos Oz.
Han ger på ett nyktert, humoristiskt och ljust sätt sin syn på israel-palestinakonflikten och på hur den borde lösas.
Han beskriver vad han anser vara en fanatiker och hur man ska gå tillväga för att bota en sådan.
Då han själv varit fanatiker borde han ju veta.
Han berättar också en del om sitt eget skrivande i ljuset av konflikten.

Den här lilla skriften väcker hopp tycker jag. Oz tror verkligen på att det kan komma till stånd en lösning på det djupgående problemet i Israel/palestina och det inom en inte allt för avlägsen framtid.
Han väcker även många tankar och funderingar hos mig.
Många av hans idéer blir aha-upplevelser. Andra saker kan jag inte köpa rakt av (som t ex hans syn på krig) och måste verkligen fundera mer över.

Intressant och läsvärt och jag är nu mycket sugen på att läsa någon av hans romaner.

(Finns inte som ljudbok.)

Sju stenar till den otrogna hustrun, av Vénus Khoury-Ghata

Efter min skakande upplevelse i
Syrien
fortsatte jag till Libanon.
Ur askan i elden kan man säga.

Till ett bistondscenter i en liten, fundamentalistisk by kommer "främlingskan". Hon har flytt Paris där hon lämnat efter sig sin döda katt och sin svekfulla älskare.
Här möter hon människoöden som på sätt och vis liknar hennes eget men som samtidigt inte är jämförbara.

På biståndscentret möter hon den 40-åriga Amina. En kvinna som går sin egen väg samtidigt som hon är bunden av sina traditioner. Som hyser ett starkt manshat samtidigt som hon underkastar sig männens makt, behov och begär.

I byn möter främlingskan Noor. Det är kvinnan för vars skull man samlat ihop en hög med stenar på byns torg. Hon som dömts till döden genom stening på grund av otrohet.

Den här boken väcker oerhört många känslor hos mig - smärta, sorg, förtvivlan, hopp coh glädje.
Berättelsen plockar också fram en oförsonlig sida hos mig själv. Jag försöker alltid se saker och ting ur många synvinklar. Försöker förstå varför människor handlar som de gör. Mycket lite är svart eller vitt i min värld.
Men under min läsning av denna bok skiter jag bitvis i allt det där. Jag skiter i att det är urgamla traditioner och att jag inte är en del av den och alltså inte kan se saker och ting på samma sätt som de här människorna.
Det kvinnorna utsätts för och den grova ojämlikhet som råder mellan könen är fel, fel, fel, fel.
Att döda en kvinna som utnyttjats sexuellt (våldtäckt eller inte, det är ett utnyttjande) men att låta en man som först våldtagit och sedan dödat sin dotter gå fri, det är sjukt, vridet och fel.
Det finns inga förmildrande omständigheter.
Punkt slut.
Oförsonliga men sköna känslor.

Språket är mycket fint. Osentimentalt men nära.. Något distanserat men inte alls snålt. Jag som läsare betraktar inte bara det som sker utan dras in i det.
Så ska en bok vara skriven för att få mig att verkligen uppskatta den.

(Finns inte osm ljudbok.)

Järngräshoppan, av Salim Barakat

Efter mitt besök i
Iran
begav jag mig raskt till Syrien där jag skakades om ordentligt.

Järngräshoppan är en självbiografisk barn- och ungdomsskildring.
Den är verkligen skriven utifrån barnens perspektiv och som läsare får man inte mycket förklaringar till olika skeenden, någon omvärldsanalys eller någon annan bakgrundsinformation.
På ett poetiskt vis med svart skönhet beskriver Salim Barakat de fasor barnen utsätts för av de vuxna och de fasor de själva utsätter svagare varelser för.

Jag har läst många barn- och ungdomsskildringar men aldrig i den här kontexten. Och aldrig med sådana fruktansvärda pojkstreck.
Att trampa på igelkottar med träskor, tvinga ut mullvadar ur sina hål med hjälp av vatten för att sedan tvinga dom att simma i en grop tills de dör, att hälla bensin över och tända eld på en katt osv, går långt utvad som kan ses som vanligt bus.
Det är fruktansvärt att läsa och jag vill krypa ur mitt eget skinn. Lika fruktansvärt är de omständigheter som får barnen att bete sig på det viset.

Barakat beskriver ett liv där mörker, kyla och kärlekslöshet råder och den enda glädjen är skadeglädjen. Ett liv där friheten från vuxenvärlden är den största lyckan.

Ja, det är verkligen en hemsk berättelse även om jag nog tycker att det lättas upp lite i den andra delen av boken. Antagligen beror det på att ju äldre pojken blir desto mindre ger sig föräldrarna på honom och desto mindre behöver han i sin tur hämnas och ta ut sin smärta på andra.

Berättarrösten griper tag och det vackra och betvingande språket låter mig inte blunda för det svåra.
En fruktansvärd och fängslande läsupplevelse som jag inte kommer glömma i första taget.

(Finns inte som ljudbok.)

Står inte ut med Oscar Grays porträtt...

Har försökt läsa Oscar Wildes Dorian Grays porträtt mend et går bara inte...
Jag må vara okultiverad men jag tycker den är tråkig, tramsig, fånig och idiotisk.
Visst, språket är vackert och Rikard Wolff en underbar uppläsare men blääää!
Töntiga karaktärer som säger och gör puckade grejer.

Wilde är inte min snubbe. Det är en sak som är säker.
Jag står inte ut. Jag kommer inte läsa klart den. I alla fall inte nu.

Huset vid moskén, av Kader Abdolah

På resan
runt jorden
befinner jag mig just nu i Mellanöstern. Det blir ett av årets längre resstopp och jag har kommit ungefär halvvägs.

Det första land jag besökte var Iran genom Kader Abdolahs bok Huset vid moskén.
Där får vi följa livet i ett hus som ligger då just vid moskén. Där bor tre kusiner - en imam, en böneutropare och en köpman - deras familjer och mormödrarna, som inte alls är mormödrar utan två ogifta damer som sköter hushållet och håller uppsikt på huset.

I staden där huset ligger lever människorna i någon slags blandning av motvilja och tjusning av det amrikanska inflytandet.
Framför allt är det så i huset. Där vil och försöker man hålla på de traditioner som funnits där i 800 år, samtidigt som man är ganska öppen för förändring, utveckling och nymodigheter. Smink, tv, kvinnans sexuella frigörelse, modern poesi, nylonstrumpor och bio väcker nyfikenhet och ger spänning i tillvaron.

Sedan kommer det brutala maktskiftet. Det som ska återställa ordning och tradition. Ett maktskifte som får hemliga polisen att te sig som mild och mesig.

Jag vet inte vad jag ska tycka om den här boken riktigt.
Det var helt klart intressant och givande läsning men den fäster inte riktigt.

Den är skriven som en saga och börjar: "DET VAR EN GÅNG ett hus, ett gammalt hus, som hette huset vid moskén".
Språket är gammaldags och ger sagostämning. Förutom då att det ibland stoppas in ord som känns väldigt malplacerade så som grejer och kille.

Den börjar liksom lite gulligt och behagligt. Även det svåra framställs på ett smågulligt sätt.
Sen helt plöttsligt vänder det och allt blir bara hemskare och hemskare. Men ändå fortfarande skrivet på sitt sagovis.

Det är kanske någon finess och tanke med det hela men jag förstår det inte och blir inte särskilt förtjust i det får jag nog säga.

Jag känner mig splittrad. Att få följa historien var intressant och å ena sidan hade jag inte velat vara utan den andra delen av boken.
Å andra sidan var början så trevlig och kändes mysig medan slutet inte känns som att det passar ihop med början. Ja, jag vet inte hur jag ska uttrycka det men boken som roman skulle vara bättre med enbart den första delen tror jag. Fast ändå inte...
Äh, jag vet inte... Splittrad som sagt...

(Finns inte som ljudbok.)

Maratonmarschen, av Stephen King (Richard Backman)

Vi befinner oss i en dystopisk framtid och hundra tonårspojkar står redo att delta i den årliga maratonmarschen.
Utrustade med fältflaskor och födokoncentrat ska de gå tills en efter en stupar. Man får inte gå långsammare än 6,5 km i timmen. Man får tre varningar. Drar man på sig en varning kan man dock bli av med den om man går en timme utan att få en ny.
Efter den sista varningen får man inte göra minsta misstag för då smäller det...

Hundra tävlande och enbart en vinnare.
Hundra pojkar som kämpar på liv och död mot hunger, smärta, trötthet, utmattning, ångest och skräck. Pojkar som ser vänner och fiender dö omkring sig. Pojkar som givit sig in i tävlingen frivilligt men som inte har minsta möjlighet att ångra sig när de väl är ute på vägen.

Puh, vilken spännande bok. Det var länge sen jag läste en bok som fängslade mig så. Ni vet så där så man inte vill göra nånting annat än att läsa, läsa, läsa tills boken är slut.
Handlingen drabbade och fascinerade till den grad att jag drömde om maratonmarchen flera nätter i rad och jag återkomer gång på gång till boken i mina tankar.
Verkligen en hemsk berättelse som för mig blev en riktigt hisnande läsupplevelse.

Den här boken måste ha varit inspirationskällan till Susanne Collins
Hungerspelen.

En verkligt bra uppläsning av Hamadi Khemiri.

Den stygga flickans rackartyg, av Mario Vargas Llosa

När Ricardo är sådär femton år träffar han "den lilla chilenskan" Lily. Han blir "störtkär till tusen" och ber henne ång på gång att bli hans tjej. Men hon vägrar trots att alla betraktar dom som ett par.
En härlig sommar förflyter men sedan uppdagas det att Lily inte alls är den exotiska chilenska hon utgett sig för att vara utan en helt vanlig peruanska.

Lily försvinner ur Rikardos liv men dyker sedan upp igen tio år senare, då i annan gestalt och med annan identitet. Han upptäcker då att han fortfarande är "störtkär till tusen" och gör allt för att vinna hennes hjärta.

"Stygga flickan" kommer och går i "snälla pojkens" liv coh krossar gång på gång hans hjärta.
Och han, han slutar aldrig att älska henne.

En i allra högsa grad läsvärd och framför allt läsbar nobelpristagare är detta.
Jag bloggade för ett tag sen om
Högläsaren
som också handlar om en snubbe som förälskar sig i en kvinna som han inte kan glömma. I det fallet kändes det mest patetiskt och trist.
I "snälla pojkens" fall är det inte alls så.
Eller jo, rätt patetiskt men det funkar eftersom killen har självdistans. Han inser sin dumhet och hur hopplös han är.
Här finns även en hel del humor.
Det känns också mer realistiskt eftersom han verkligen försöker glömma henne men lyckas
aldrig eftersom hon inte låter honom göra det. Hög igenkänningsfaktor får jag säga.

Sen är den här boken så mycket mer en bara kärlekshistorien.
Mötena med "stygga flickan" binds samman av möten med ett gäng härliga, speciella och färgstarka karaktärer. T ex får vi möta en tjock och trind gerillasamordnare, en skön hippie som porträtterar kapplöpningshästar, en riktigt pervers japan och gubben som kan lyssna på havet.

En riktigt skön berättelse med många ingredienser.
Magnus Roosmanns uppläsning funkar verkligen bra också. Han lyckas slå an den rätta tonen tycker jag.

Det blåser på månen, av Eric Linklater

När det blåser på månen måste man akta sig så att en ond vind inte blåser rakt in i hjärtat. Gör den det så kommer man vara stygg i ett helt år.
Och det händer med systrarna Dina och Dorinda.

Först tänker dom att det ska bli riktigt roligt att vara stygg men de upptäcker snart att de mest får lida för det. Så då bestämmer de sig för att vara stygga på en bra och klokt sätt istället.

Detta leder till att de bland annat i form av kengrur löser mysteriet med de försvunna strutsäggen i stadens djurpark, befriar en guldpuma och en silverfalk och blir tillfångatagna och satta i en fängelsehåla i fjärran land.

Den här boken var helt magisk när jag var liten. Som jag älskade den! Att få vara ett djur och att kunna tala med djur var nog min största dröm tror jag.
Boken är över huvud taget fylld med sådant jag tyckkte om som barn och som jag tror många barn tycker om.
En hel del igenkänningsfaktor finns där också. Som att man gör saker man tror är bra och snälla men som de vuxna ser som "styggt" och dumt.
Men där finns inte bara känslan av att inte bli förstådd utan också av att inte vara sedd.
Som när systrarna befinner sig i djurparken i en vecka utan att deras mamma ens lagt märke till att de är borta.

Det här var verkligen ett kärt återseende.
Det är ljuvt att åter få smaka på barndomens fantasier och intressant att nu i vuxen ålder se sådant i berättelsen som jag inte medvetet förstod då.

Uppläsare är Torsten Wahlund och som vanligt är han ok även om jag föredragit någon annan.

En halv gul sol, av Chimamanda Ngozi Adichie

Om biafrakriget 1967-1970.
Om klasser och stammar.
Om de fattigaste skjul och de rikaste hemm.
Om svarta och vita, kvinnor och männ.
Om kärlek och hat, skräck och förtröstan.
Om förakt och beundran, hög och låg.
Om tvillingsystrarna Olanna och Kainene som är så olika men som båda går sina egna vägar.
Om hur "ät upp din mat, tänk på barnen i Afrika" uppstod.

I "En halv gul sol" blir kriget riktigt närgånget och det är bra. Dels är det bra att rent historiskt ta del i det som hände, dels är det oerhört nyttigt att nära nog fysiskt vara där. Att genom personerna i boken genomleva krigets fasor och förhoppningar ger perspektiv på sin egen vardag.

En underbar berättarstil, en otroligt fängslande historia och riktigt bra karaktärsbeskrivningar har gett mig en oförglömlig läsupplevelse.
Över 600 sidor och jag var långt ifrån mätt när boken var slut. Jag ville bara ha mer. Det kändes som om jag hade kunnat fortsätta att följa de här människorna i all evighet.

(Finns tyvärr inte som ljudbok.)

Skrivutmaning 2011:47 - skeptisism

Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om att vara skeptisk."

Nu såg han på henne sådär igen. Hon hatade den där blicken och hon hatade hur hon själv krympte ihop inför den. Varför kunde hon inte stå på sig? Varför fick han henne att känna sig så obetydlig, okunnig och dum? Varför litade hon inte på sig själv och sina kunskaper? Varför utgick de båda ifrån att hon hade fel och han hade rätt?

Det spelade ingen roll vad hon sa. Så fort hon uttryckte en åsikt eller trodde sig veta något såg han sådär på henne. Sedan kom de överlägsna, nedvärderande orden. De som inte direkt sa "du har fel" men som bröt ner och krossade det hon just sagt till grus.
Det hände allt mer sällan eftersom hon allt oftare höll tyst. Hon nickade med i det mesta han sa. Det var enklast och bekvämast så för dom båda. Då slapp hon känna sig som en idiot. Då slapp hon känna att han tyckte att hon var en idiot.

Men nu hade hon, idioten, gjort det igen. Hon hade uttalat sig. Ur det grustag som var hennes självförtroende hade hon lyckats gräva fram en liten stenskärva.
Kanske den sista.
hjälplöst såg hon på hur den smulades sönder till ett fint damm.

Högläsaren, av Bernhard Schlink

Nu har jag också läst den här boken som figurerat rätt mycket bland bokbloggarna. Jag tyckte faktiskt att det var en ganska tråkig läsupplevelse.

Boken handlar om Mikael och Hanna som träffas av en slump. Han är femton år och hon trettiosex och de inleder något slags kärleksförhållande.
Detta förhållande är på många sätt destruktivt och förstås inte särskilt jämlikt.
En dag har Hanna bara försvunnit och lämnar förstås efter sig en hjärtekrossad Mikael.

Några år senare möts de igen när Mikael som juridikstudent bevittnar en rättegång.
Hanna anklagas tillsammans med några andra kvinnor för sitt handlande mot judiska fångar under sin tid som ss-kvinna.

Boken framhåller på ett bra och beskrivande sätt den kollektiva skulden och skammen kring det som hände under andra världskriget. Den visar på hur oerhört sårigt allt kring detta var över tjugo år efter krigsslutet. Hur man letade och dömte syndabockar.
Den visar också på gråskalan mellan svart och vitt.

Men det blir för mycket för mig. Jag orkar inte med Mikaels vånda, skuld och skam. Både över omständigheterna kring relationen med Hanna men också över att ha älskat en nassist.
Jag blir alldeles trött av hur han inte kan gå vidare. Hela livet går åt till att sakna och sörja den kvinna han älskat ett halvår när han var femton. Hur han skulldbelägger sig själv trots att han inte var mycket mer än ett barn när det hände. Hur han till den milda grad tar sig själv på dödligt allvar.
jag känner mig inte berörd av hans öde utan blir mest irriterad på den stackars kraken.
Det klart att man får tycka synd om sig själv men inte etthelt liv.
Det blir för trist helt enkelt.

Krister Henriksson gör hur som helst en fin och lågmäld uppläsning som passar bokens språk och handling mycket väl.

En munter begravning, av Ljudmila Ulitskaja

Mitt första resstopp i årets
jordenruntresa
blev Ryssland.

Fast inte alls ryssland utan en lägenhet i New York med en brokig skara ryska emigranter.
Deras gemensamma nämnare är den älskade mannen och konstnären, som vi egentligen inte får veta så mycket om men som bokens handling kretsar kring. Den man som nu ligger på dödsbädden med sin fru, sina älskarinnor och bekanta omkring sig. Ja, och så några till som liksom bara hamnar där.

Boken innehåller många karaktärer och jag har lite svårt att håla ordning på dom. Vissa får jag över huvud taget inte kläm på vilka de är och vad de har där att göra.

Det var inte en bok som riktigt sg tag i mig. Inte en bok som fick mig att längta efter att läsa mer när jag lagt den åt sidan. Men den gick snabbt att läsa ut. Den var underhållande, komisk och sorglig på samma gång och jag blev mycket förtjust i de många starka personligheterna.

(Finns inte som ljudbok.)

Vill du prova gratisprodukter?

Här kommer nu ett inlägg som inte har så mycket med vare sig läsande elelr skrivande att göra.

Jag är medlem på en sida som heter Buzzador. Medlemskapet innebär att man får erbjudanden om att vara med i olika kampanjer. Man får då gratis prova produkter eller tjänster, dela med sig av sina erfarenheter till vänenr och bekanta eller på bloggen och sedan rapprotera till Buzzador.
Du är fri att tacka ja eller nej till hur många erbjudanden du vill och inga produkter dyker upp om du inte har tackat ja till kampanjen.
Du får skapa en profil där du bl a rankar intressen så att du ska få erbjudanden om kampanjer som passar just dig.
Riktigt schyst tycker jag.

Klicka
här
för att anmäla dig eller bara läsa mer.
Just nu är de extra intresserade av folk som är gravida eller har småbarn.

(Om du anmäler dig via länken ovan så får jag poäng för ditt medlemskap.)

Från vaggan till deadline, av Robert Gustafsson

Det här är andra självbiografiska kändisboken jag läser på kort tid.
Jag hade egentligen tänkt spara på den lite men efter att ha läst Vävarnas barn kände jag att det här var just vad jag behövde.

I kronologisk följd tar Robert Gustafsson oss med från stunden han föds till skrivande stund.
Det är en fartfylld resa, ofta både dråplig och allvarsam.
Jag bara älskar hans barndomsskildring och hans liv som vuxen är intressant och fascinerande.
Jag tror att Robert Gustafssons liv inte alls skulle göra sig illa på filmduken.

Det är spännande och nästan lite obehagligt att helt plöttsligt få komma en annars så, med privatlivet, återhållsam person inpå livet.
Ibland tänker jag "nej men, det här ville jag nog nästan inte veta". Men det vill jag ju...

Det har varit häftigt att få möta och lära känna en människa som på så oerhört många sätt fungerar så väldgit annorlunda än jag själv. Jag är väldigt glad och tacksam över att det inte är jag som är hans fru...

Hans sätt att föra fram sin berättelse är förstås mycket karaktäristisk fast ändå inte alls överdriven så som det skulle ha kunnat bli. Han berättar sin egen berättelse och den behöver då verkligen inte tillspetsas särskilt mycket. Jag tycker så mycket om när humor och allvar blandas på det här viset.

Hans uppläsning är också fantastiskt bra. I början tyckte jag att den kanske var lite väl speedad men det blir bättre. Eller om jag vänjer mig.
Ibland använder han sig förstås av sina olika röster men inte heller detta gör han på något överdrivet sätt. Det blir bara bra och förstärker vad han vill ha sagt med sin berättelse.
Det är också inlagt en hel del små ljudeffekter vilket är rätt kul.

Jag brukar sällan förespråka ljudböcker framför textböcker eftersom det där helt beror på hur man är lagd. Men i det här fallet tror jag faktiskt att man går misste om en hel del om man inte läser den här boken som judbok.

Vävarnas barn, av Per Anders Fogelström

Det är 1700-tal och vi får möta vävaren Johannes och hans familj.
Johannes är en glad och fri sjjäl i en skröplig kropp. Hans fru Maja tyngs allt mer av ansvar och oro för sin familj.
Sonen Per bestämmer sig för att få ut mer av livet. Dottern Sofia är pappas flicka och håller inte tyst med vad hon tycker om övergrepp coh orättvisor.

Runt denna famolj finns ett myller av människor, allt från de värsta trashankar till de finaste herrar och damer.
Vi får, klädda i trasor, vada i skit tillsammans med tukthuskvinnor. Vi får längta efter bättre levnadsvillkor tillsammans med klädesfabriksarbetare. Vi får besöka operor och dricka fina viner med adel och borgare.

Oh vad jag älskar Per Anders Fogelström. Han lyckas så bra med att väva samman sina berättelser med historien och på ett gripande sätt skildra människors liv och öden.
Nu ser jag verkligen fram emot att få läsa de två följande delarna - "Krigens barn" och "Vita bergens barn".
Jag blir också väldigt sugen på att läsa om stad-serien. Den finns ju också som ljudbok och mitt begär att äga är stort...

Helge Skoog är uppläsare och han gör det mycket fint.

Kanske något för Bokus?

Förra veckan skulle jag beställa en film i födelsedagspresent till min pappa från
Discshop.se.
Det var väldigt länge sen jag handlade något därifrån och upptäckte något fantastiskt och farligt. De har öppnat en kiosk! Där säljer de godis, snacks och läsk.
Beställer man från Discshop före klockan fyra på eftermiddagen har man sina produkter i brevlådan dagen därpå...
Det är ju bara frestelsernas frestelse för någon som går hemma hela dagarna och ammar och har sig. Jag är konstant godissugen.

Jag tycker det är en härlig idé.
Kanske borde Bokus göra något liknande - sälja te, godis och kakor.
Om jag hade en bokhandel, irl eller online, skulle jag absolut köra på det.
För vad är härligare än att krypa ner i sängen eller under en filt i soffan med en bok, en kopp te och något smarrigt tilltugg?
Tänk att få hem allt i ett enda paket. Vilken lycka!
Än bättre skulle det vara om utbudet vore ekologiskt.

Jag vägrar dö nyfiken, av Babben Larsson

I "Jag vägrar dö nyfiken" får vi möta Babben som människa, komiker, arbetskvinna, mor och partner.
Vi lär känna en Babb som å ena sidan har ett enorm självförtroende och en grundtrygghet i sig själv. Å andra sidan en mycket känslig Babb som har nära till gråt och skratt och som gång på gång har fått göra upp med jantelag och människors fördomar.

Jag tycker om Babben och jag tycker om att ha fått komma henne inpå livet. Hon är en klok person och hon har mycket att ge. Jag har fått ta till mig många goda tankar och lärdomar av denna kvinna med så mycken livserfarenhet.

Hon läser själv in sin bok - fattas bara annat - och det gör hon förstås jättebra.
I den löpande texten finns också ljudklipp från olika shower och framträdanden. Det är ju jättekul!
Hur är det i textboken? Finns de med där också? Någon som har läst och vet?

Harun och sagornas hav, av Salman Rushdie

Riktig mysläsning om Harun vars far är historieberättare.
Harun bor med sin mamma ohc pappa i "den bedrövliga staden". En stad där alla är så bedrövliga och allt är så bedrövligt att man glömt stadens verkliga namn.
Men i Haruns hem är det inte bedrövligt utan ljust och glatt.
Men så en dag tröttnar Haruns mamma på sagoberättaren som är så uppe i sina historier och i sina berättelser att han liksom glömmer bort sin omgivning.
När hon försvinner blir inget längre sig likt och historieberättaren mister sin inspiration.
Allt ser ut att gå åt skogen men då får Harun möjligheten att hämta tillbaka historierna åt sin far.

Harun och sagornas hav beskrivs som en vuxensaga men jag tror att den fungerar lika bra på barn.
Det är verkligen en riktig saga med en härlig och färgstark handling i modern tappning.
Tycker om!

Tomas Bolme är en mycket god uppläsare.

Brödraskapet av Robyn Young

Äntligen en morgon utan en massa hushållsbestyr!
Här ska bloggas!

Det här är ännu en bok som jag fått av min syster efter att hon gett upp den. Den här gången berodde det på att hon blev så väldigt uttråkad av den.
Det blev inte jag!

Handlingen utspelar sig på 1200-talet i London, Paris och i "Dert heliga landet".
Unga pojkar tränas till att bli tempelriddare. En ung flicka drömmer om något annat än att bara vara just en ung flicka. Hårda och "heliga" strider utkämpas. Och en mycket hemlig bok blir stulet från ett mycket, mycket hemligt sällskap inom tempelbrödraorden.

Jag älskar ju historiska romaner! Framför allt då medeltidsromaner.
Brödraskapet innehåller allt jag kan önska - historiens fascinerande vingslag, svärtd, hästar, riddare, krig och kärlek. Jag får uppleva smaker och dofter från en tid jag aldrig i livet skulle ha velat bli född till men som jag älskar så här flera hundra år på avstånd.

Jag blir så glad när sådana här böcker produceras som ljudbok. Det här är första delen i en serie och jag hoppas VERKLIGEN att de följande delarna också blir ljudböcker.

Uppläsaren Magnus Roosmann har jag tidigare bara hört i böcker med mera deckarkaraktär. Där gör han det snyggt.
han gör ett ok jobb även med den här boken men jag tycker inte riktigt att han gör den rättvisa. Jag kan tänka mig flera uppläsare som skulle göra det bätre.

Livet just nu...

...ger inte mycket utrymme för bloggandet. Än mindre för att läsa er andras bloggar.

Den tid jag får för mig själv på morgonen när lillan sover går åt till att ta hand om djuren, äta frukost, tömma och fylla disk- och tvättmaskin, plocka rätt på utspridda grejer osv.
Den tid jag får när hon sover på eftermiddagen ägnar jag till att fixa stallet och få i mig lite lunch. När det är gjort är jag så trött att jag inte har lust och ork till något annat än att krypa ner under filten med en bok. Det slutar i de allra flesta fall med at jag somnar.

Det är riktigt behagliga dagar nu när Mollsan och jag börjar få rutin på tillvaron men jag hinner fortfarande förstås långt ifrån med allt jag vill.

Men nu har hon faktiskt somnat om. Efter en underbar men intensiv helg med dop och huset fullt av folk är vi allihop ganska så trötta.

Läser gör jag i alla fall även om det går ganska så långsamt bitvis.
Innan januari är slut ska jag se till att rapportera om vad jag upplevt på läsfronten.

Hoppas ni alla har det bra!
Nu ska jag försöka hinna kika in på några bloggar innan M vaknar igen.

Bokklapparna

Hej och gott nytt år på er!

Jag ligger lite efter i bloggandet men även jag måste ju berätta vilka kantiga paket som låg under granen.
Det blev ganska många den här julen. Framför allt från mig.

Till Jonatan hade jag köpt Bulgakovs
Mästaren och Margarita.
Jag undrar jag vad han kommer tycka om den. Själv älskade jag den men jag anar att den kan vara för vriden för hans smak. Jag är väldigt sugen på att läsa om den själv.

Mamma fick Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer. Den har jag själv inte läst men skulle gärna höra Skäringer i en egen uppläsning. Synd att det inte finns...

Till min lillasyster blev det två begagnade böcker.
De gjorde båda stor succé.
Den ena var Kaskeloternas sång av Bent Haller. En bok som vi båda älskade som barn och som hon länge letat efter. Jag hittade till min stora glädje ett ex till henne på
Bokbörsen.
Den andra boken var Anne Rices De dödligas förförare. Det är den fjärde delen i hennes vampyrkrönika.
Min syster trodde bara den bestod av tre böcker. Hon hade hittat de tre första på
Bok-Galleriet
i Norrköping. När jag berättade att den består av fem böcker ville hon förstås även ha resten och skulle hålla utkik efter dom.
På Bokbörsen fanns massor med ex av denna fjärde del så det var bara att välja ett som verkade bra. Så det gjorde jag.
Det blev en riktig lyckträff eftersom den var i samma utgåva som de hon redan hade.
Jag måste ju också tillägga att när jag skulle köpa den här boken kollade jag först Wikipedia eftersom jag inte kom ihåg vad den hette. Då upptäckte jag att krönikan inte består av fem utan av tio böcker. Bara det att de fem sista inte är översatta till svenska. Det önskar jag att de vore.

Systers man fick av mig Svensk Maffia fortsättningenav Lasse Wierup och Matti Larsson. Sånt älskar han.

Själv fick jag också jätte fina bokklappar.
Från mamma och pappa fick jag ☺Hunden av Kerstin Ekman.

Från min fina svärmor fick jag en nobelpristagare minsann - Vargas Llosas Den stygga flickans rackartyg. Den är jag så förväntansfull inför.
Jag fick dessutom 400 kr på Bokus som jag förstås redan spenderat. Jag hade hoppats på en fin mellandagsrea men den var inget vidare bland ljudböckerna. Tre böcker blev det i alla fall (men då fick jag sticka till lite grann själv förstås):
Från vaggan till deadline av Robert Gustafsson
Det blåser på månen av Eric Linklater
Högläsaren av Bernhard Schlink

Där fanns också en bok från lilla älsklingsmolly under granen. När handlade hon den montro...? Hon måste ha varit framme och fingrat på min dator när jag vänt ryggen till.
Tårtgeneralen av Philip och Fredrik fick jag av henne.
Den ska hon och jag ligga och läsa under den helt underbara värmefilten jag fick av Jonatan.

Molly, jag och Jonatan fick av syster med man Lär och lek med Snille och Fixa. Det är egentligen lärarmaterial men de tänkte att den skulle passa våran familj. Och det gör den verkligen. En massa roliga grejer vi kan göra tillsammans.

Molly fick också en rolig bok av sin farmors mor och farmors far. En bok med fina bilder på djur och så knappar så man hör hur dom låter - tuppen, kossan, hästen, grisen osv. Jättefestlig och uppskattad av den lilla.

Ja, nu har vi att läsa medan vinden och blötsnön viner runt knutarna. Mys!