Den ovillige fundamentalisten, av Mohsin Hamid

På resan
Runt jorden
har jag nu hamnat i Asien och Pakistan.

Vid ett pakistanskt cafébord möts två män. Den ene är pakistanien Changez, den andre är en rätt hemlig amerikan.
Vid detta bord delger Changez denne amerikan sin historia. En historia som börjar så ljust med amerikanska toppbetyg på universitet, ett höjdarjobb och ett möte med en vacker och intelligent flicka.
Sedan kommer 11 september och alllt förändras.

Den här boken är på samma gång annorlunda och inte särskilt orginell.
det här är i alla fall tredje boken i år som jag läst där en man som älskar en kvinna som inte älskar honom tillbaka.

Det speciella i berättelsen är förstås vad 11 september gör med Changez och hans omvärld. Hur människorna ser på honom och hur han på något sätt börjar formas utifrån andras förväntningar och fördomar. Och hur även en livskris spelar in när en människa gör sina livsval.

Boken beskrivs som "modig" (i baksidestecten eller om det var i fliktexten) och det får mig verkligen att inse hur van och bortskämd jag är vid det självklara i att få uttrycka sina åsikter.
Inte så att man kan säga vad man vill i Sverige utan att det väcker reaktioner men jag upplever inte det här som någon provocerande boik. Hamid ger oss ett inifrånperspektiv och händelserna är så väl insatta i sin kontext så att det för mig blir omöjligt att bli upprörd. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt att Changez reaktioin på de fallande tvillingtornen är förvirrad glädje och triumf. Men så är jag förstås inte amerikan heller...

Det som jag tycker är lite konstigt ed boken är inramningen med samtalet vid cafébordet.
när Changez för dialog med amerikanen låter han som om han vore en gammal man och som om det han berättar skett för länge sedan. När han sedan återtar berättelsen blir hans tonfall ett helt annat. Senare i boken förstår jag att han inte alls är gammal utan att händelserna utspelat sig för bara ett par år sedan.
Hela situationen är för överigt konstig. Vem är den där snubben och varför låter han Changez forstätta när trots att han verkar ganska misstänksam och obekväm?
Och slutet... Jag kanske är trög men jag fattar det inte... Jag kan ju inte skriva om det här för dt vore oschyst mot er som har boken framför er men om det är nån som fattar det här så lämna gärna en kommentar. Då kan den som inte vill veta slutet låta bli att läsa kommentarerna.

DSammanfattningsvis så har Den ovillige fundamentalisten varit en intressant och givande läsning. Jag älskar att få se andra sidor av diverse mynt och när det gäller just 11-spemtembermyntet har USA:s sida överskuggat det allra mesta.

(Finns inte som ljudbok.)

Magins skepp, av Robin Hobb

I fjärrskådarnas värld finns ett märkligt träslag som kallas "häxträ". Av detta trä kan man skapa ting som får liv. Amuletter är ett exempel, dkepp ett annat. Dessa skepp kallas skälskepp och vart och ett kan endast tillhör en enda handelsfamilj. Ett skälskepp vaknar till liv efter att två människor ur två generationer har somnat in på dess däck.

När ett skälskepp väl har vaknat behöver hon/han alltid ha någon familjemedlem hos sig ombord och så länge hon har det är hon osvikligt trogen familjen och besättningen.
Skälskepp är känsliga varelser och om de skadas kan det gå mycket, mycket illa.

Jag skriver inte mer än så om handlingen för den är så bred med så många karaktärer.
Men jag kan säga som så att om du vill ha en fantasyroman som har allt man kan önska och är helt befriade från alver och annan tolkienefterhärmingin så är detta boken för dig!

Robin Hobb är en av mina absoluta favoritförfatare när det gäller fantasy.
Hon har skapat en unik värld som jag aldrig tröttnar på att utforska. Jag uppslukas av den och jag fängslas av de människor och andra varelser som befolkar den.
Jag har tidigare läst seren om fjärrskådarna och är något alldeles extra. Jag måste säga att den serien är ett strå vassare än den om handelsmännen och deras magiska skepp men HObb har ändå inte gjort mig besviken.
Jag har njutit av Magins skepp och nu längtar jag efter nästa del - Sorgeskeppet.

Förstår inte riktigt varför jag väntat så länge med att läsa de här böckerna. Jag tror att jag möjligen förläste mig lite på fantasy ett tag. Men nu har suget vaknat igen och efter denna läsning håller det sannerligen i sig.

(Finns inte som ljudbok.)

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson

Det är Allan Karlssons födelsedag och på det äldreboende där han bor ordnas med stort kalas för att fira detta. Men födelsedagsbarnet uteblir från sitt eget firande. Man upptäcker att han helt enkelt bara har klivit ut genom sitt fönster, trampat runt lite i blomster rabbaten och försvunnit.
Jakten på den hundraårige Allan Karlsson blir mycket märklig och förvirrande för polisen.

Allan själv är dock förnöjd med sitt tilltag och hans rymning leder till en rad små äventyr och flera nya och trevliga bekantskaper.

Vi får följa Allan Karlsson på hans nystart i livet, samtidigt som vi även får oss till livs hans historia från det att han föddes till det att han "klev ut genom fönstret och försvann".
Vi kommer att märka att hans levnadsöde är minst sagt strapatisrikt och att han verkar ha varit inblandad i både det ena och det andra...

En riktigt härlig och rolig berättelse. Allan är en verkligt skön snubbe, på samma gång anspråkslös och försigkommen. Jag uppskattar bokens tilltal och Jonassons sätt både Allan och hans värld.
En synnerligen charmig bok som jag varmt rekommenderar. Förutsatt att man inte har några större problem med tendenser till överdrifter...

Detta var förra årets vinnare av
ljudbokspriset
och både boken, författaren samt uppläsare Björn Granath är väl värda denna utmärkelse.