Det här är en oerhört genomarbetat och väl detaljerad redogörelse för abolutionismens (slavmotståndets) födelse, genombrott och seger i det brittiska imperiet. Vi får stifta bekantskap med många personer som antingen kämpade för slavarnas frihet eller mot det. Slaverimotståndets företrädare var främst vita men en av dem var Equiano. Han var en frigiven slav med avgörande betydelse i kampen.
Författaren beskriver slaveriets karaktär och betydelse för världsekonomin och hur det slutligen lyckades avskaffas. Avskaffandet är något av ett historiskt underverk eftersom majoriteten av britterna var beredda att avstå från slaveriets ekonomiska fördelar till förmån för mänskliga rättigheter. Det ger hopp måste jag säga.
< />1787 startade tolv personer det hela i ett tryckeri i London. Men i kampen fick de stor hjälp av bl.a. kväkarna och senare även andra frikyrkor. De lyckas avskaffa slavhandeln men detta räckte såklart inte eftersom slavarna födde barn och slavägarna klarade sig utmärkt utan slavimport. För slavarnas slutliga frigivning var (föga förvånande) en stark kvinnorörelse av avgörande betydelse samt slavarnas egna, våldsamma uppror.
När jag hämtade hem den här som talbok blev jag först ganska förskräckt eftersom inläsningen var på 33 timmar. Jag tänkte att det här orkar jag aldrig igenom. Jag upptäckte dock snart skälet till detta enorma omfång. Jag har aldrig någonsin stött på en så vansinnigt långsam inläsare. Jag ökade hastigheten med 65% och då läste han ungefär som en vanlig person. Dessutom bestod ungefär en tredjedel av boken av källhänvisningar m.m. Själva texten är inte ens 400 sidor lång. Så då blev det betydligt mer överkomligt.
Det tog ändå tid att läsa för i ärlighetens namn var boken ganska seg, trots sitt intressanta innehåll. Den är lite väl detaljerad. Det är många avvikelser kring enskilda personers vanor, sexuella förbindelser, karakter etc. Jag förstår varför det finns där för det ger en förklarande bild av samtiden och hur människor levde och tänkte. Men det blir lite för mycket av det goda. Texten är också strösslad med citat vilket är jättebra för trovärdighetens och förståelsens skull men fick mig ändå att stundtals zooma ut. Jag hade önskat ett något mer effektivt sätt att berätta den här viktiga, intressanta och ganska okända delen av världshistorien.
Det jag också saknar är mer reflexion kring händelserna och särskilt kring tiden efter slaveriets avskaffande. I epilogen nämner han t ex kort vår historielöshet. Till skillnad från andra världskrigets fasor finns ytterst lite kvarlämnat från slaveritiden. Nästan inget har bevarats för att påminna oss om de förhållanden som slavarna levde under. Visst finns det platser med lämningar men ingen har brytt sig om detta utan det ligger och rostar i en natur som sakta men säkert håller på att förinta slaveriets fysiska minnen.
Jag hade önskat mer av sådana reflexioner och något mindre av det andra men jag inser ju att jag då läst fel bok. Och utan den här grundläggande genomgången hade såklart reflexioner inte varit särskilt meningsfulla.
Trots en viss seghet har det varit givande läsning. Och jag blir sporrad att läsa mer i ämnet för att fylla på i de tomrum som ”Spräng bojorna” lämnat efter sig.
tisdag 30 juni 2020
måndag 29 juni 2020
När reglerna slutat gälla, av Ariel Levy
Ariel har förverkligat sina journalistdrömmar och har någon slags känsla av odödlighet. Hennes liv har glidit på, om än inte helt problem- och friktionsfritt, så utan förluster eller katastrofer. Så träffar hon sitt livs kärlek och de lever tillsammans i ett fint hus med vacker trädgård. Men så får Ariel möta den del av livet som de flesta av oss på ett eller annat sätt förr eller senare stöter på. Då när livet gör outhärdligt ont.
Den här självbiografin har jag länge haft i läslistan men den har gång på gång halkat ned p.g.a. att något som tycktes mer spännande kommit före. Kanske för att jag inte är överdrivet intresserad av självbiografier eftersom de tenderar att vara ganska självupptagna. Men det är å andra sidan också ett ganska självupptaget synsätt så då och då blir det ändå en självbiografi. Och jag är glad att jag till slut läste ”När reglerna slutat gälla” för den var både spännande och intressant. Och faktiskt gör Ariel till viss del upp med sin egen självupptagenhet. Det som drabbade henne var fruktansvärt och något som jag inte önskar någon men för att förbli mänskliga kan vi inte gå genom livet utan smärta.
Boken rymmer dock så mycket mer än tragedin. Den berättar om att hitta sin identitet i ett normativt samhälle och jag slås, som så ofta, av hur en otillåtande, eller åtminstone inte helt tillåtande, omgivning driver människor till att bekräfta fördomar. Omedvetet och/eller ofrivilligt drivs vi in i de fållor som fördomar skapar. Detta är dock min egen reflexion utifrån det jag läste, inte något författaren själv reflekterar över. Men kanske hade en del av det som drabbade henne och hennes fru inte hänt om världen sett annorlunda ut. OM det inte ställts högre krav på framgångsrika kvinnor än på framgångsrika män. Om homosexualitet varit något helt och hållet accepterat. Om det funnits ett lika kraftfullt, skyddande nätverk kring kvinnors missbruk som kring mäns. Nej, jag vet inte alla mäns och även mäns missbruk slutar ofta i katastrof till slut men bara det att jag över huvud taget känner att jag måste påpeka detta säger något.
Hur som helst så är det bara spekulationer från min sida men det var tankar som väcktes hos mig när jag läste boken.
För övrigt skriver Levy otroligt bra – vackert, levande och färgstarkt. Det är ingen upprapad levnadsberättelse utan ger känslan av en roman vilket gjorde att jag sögs in direkt och väckte mitt intresse och min sympati.
Den här självbiografin har jag länge haft i läslistan men den har gång på gång halkat ned p.g.a. att något som tycktes mer spännande kommit före. Kanske för att jag inte är överdrivet intresserad av självbiografier eftersom de tenderar att vara ganska självupptagna. Men det är å andra sidan också ett ganska självupptaget synsätt så då och då blir det ändå en självbiografi. Och jag är glad att jag till slut läste ”När reglerna slutat gälla” för den var både spännande och intressant. Och faktiskt gör Ariel till viss del upp med sin egen självupptagenhet. Det som drabbade henne var fruktansvärt och något som jag inte önskar någon men för att förbli mänskliga kan vi inte gå genom livet utan smärta.
Boken rymmer dock så mycket mer än tragedin. Den berättar om att hitta sin identitet i ett normativt samhälle och jag slås, som så ofta, av hur en otillåtande, eller åtminstone inte helt tillåtande, omgivning driver människor till att bekräfta fördomar. Omedvetet och/eller ofrivilligt drivs vi in i de fållor som fördomar skapar. Detta är dock min egen reflexion utifrån det jag läste, inte något författaren själv reflekterar över. Men kanske hade en del av det som drabbade henne och hennes fru inte hänt om världen sett annorlunda ut. OM det inte ställts högre krav på framgångsrika kvinnor än på framgångsrika män. Om homosexualitet varit något helt och hållet accepterat. Om det funnits ett lika kraftfullt, skyddande nätverk kring kvinnors missbruk som kring mäns. Nej, jag vet inte alla mäns och även mäns missbruk slutar ofta i katastrof till slut men bara det att jag över huvud taget känner att jag måste påpeka detta säger något.
Hur som helst så är det bara spekulationer från min sida men det var tankar som väcktes hos mig när jag läste boken.
För övrigt skriver Levy otroligt bra – vackert, levande och färgstarkt. Det är ingen upprapad levnadsberättelse utan ger känslan av en roman vilket gjorde att jag sögs in direkt och väckte mitt intresse och min sympati.
lördag 6 juni 2020
Projekt Rosie, av Graeme Simsion
Här kommer ännu ett feel-good-tips inför semestertid!
Don är helt klart en ”icke genomsnittlig” person. Han har svårt i sociala sammanhang eftersom han inte kan avläsa sociala koder eller relatera till andra människor. Men han har nu, vid nästan 40 års ålder, bestämt sig för att det är dags att skaffa sig en fru. Hans erfarenheter av dejting är katastrofala så för att undvika detta och för att effektivisera gör han en omfattande enkät som ska sålla bort alla kvinnor som inte är fru-ämnen.
Då dyker plötsligt Rosie upp på hans kontor och han bjuder utan åthävor ut henne på middag. Hon visar sig dock falla på punkt för punkt på checklistan. Hon vänder uppochner på hans rutinbundna tillvaro bestående av detaljerade dagsscheman och veckosystem för matlagning. Men hon är också kreativ och hittar på lösningar som gör att han kan kringgå sitt invanda och livsnödvändiga mönster.
Rosie får något att hända med Don som han aldrig varit med om tidigare men så dåligt som hon passar in i hans liv kommer det inte på fråga att han ens kan överväga henne som sin fru.
Ja, det här är verkligen bra feel-good! Don är en genuint rationell person och därmed utlovas ingen himlastormande passion eller några heta kärleksmöten. Väntar du dig det blir du besviken. Men jag är supernöjd!
Det är roligt, smart och lättsamt samtidigt som där finns ett allvar. För när vi möter en annan människa tolkar vi dennes beteende och reaktioner utifrån oss själva, istället för att försöka förstå beteendet och reaktionerna och vad som ligger bakom det. Don är inte som de flesta men det finns många Donnar och jag är säker på att vi alla har någon i vår omgivning som påminner i lägre eller högre grad om honom.
Projekt Rosie underhåller men berättar också att det finns andra sätt att tänka, vara och känna än det egna.
Och även om alla inte är som Don så finns det lika många sätt att vara människa på som det finns… tja, människor. Det gör sannerligen livet ganska krångligt men så oerhört mycket mer intressant om en orkar anstränga sig lite.
Om du läser och uppskattar den här kan jag glädja dig med att det finns en uppföljare. Den är ännu galnare än den första och förvecklingarna blev så pinsamma ett tag att jag inte visste om jag orkade läsa klart men det gjorde jag och det är jag glad över.
Det går ju bara inte att lämna Don i sticket hur som helst.
Don är helt klart en ”icke genomsnittlig” person. Han har svårt i sociala sammanhang eftersom han inte kan avläsa sociala koder eller relatera till andra människor. Men han har nu, vid nästan 40 års ålder, bestämt sig för att det är dags att skaffa sig en fru. Hans erfarenheter av dejting är katastrofala så för att undvika detta och för att effektivisera gör han en omfattande enkät som ska sålla bort alla kvinnor som inte är fru-ämnen.
Då dyker plötsligt Rosie upp på hans kontor och han bjuder utan åthävor ut henne på middag. Hon visar sig dock falla på punkt för punkt på checklistan. Hon vänder uppochner på hans rutinbundna tillvaro bestående av detaljerade dagsscheman och veckosystem för matlagning. Men hon är också kreativ och hittar på lösningar som gör att han kan kringgå sitt invanda och livsnödvändiga mönster.
Rosie får något att hända med Don som han aldrig varit med om tidigare men så dåligt som hon passar in i hans liv kommer det inte på fråga att han ens kan överväga henne som sin fru.
Ja, det här är verkligen bra feel-good! Don är en genuint rationell person och därmed utlovas ingen himlastormande passion eller några heta kärleksmöten. Väntar du dig det blir du besviken. Men jag är supernöjd!
Det är roligt, smart och lättsamt samtidigt som där finns ett allvar. För när vi möter en annan människa tolkar vi dennes beteende och reaktioner utifrån oss själva, istället för att försöka förstå beteendet och reaktionerna och vad som ligger bakom det. Don är inte som de flesta men det finns många Donnar och jag är säker på att vi alla har någon i vår omgivning som påminner i lägre eller högre grad om honom.
Projekt Rosie underhåller men berättar också att det finns andra sätt att tänka, vara och känna än det egna.
Och även om alla inte är som Don så finns det lika många sätt att vara människa på som det finns… tja, människor. Det gör sannerligen livet ganska krångligt men så oerhört mycket mer intressant om en orkar anstränga sig lite.
Om du läser och uppskattar den här kan jag glädja dig med att det finns en uppföljare. Den är ännu galnare än den första och förvecklingarna blev så pinsamma ett tag att jag inte visste om jag orkade läsa klart men det gjorde jag och det är jag glad över.
Det går ju bara inte att lämna Don i sticket hur som helst.
onsdag 3 juni 2020
Bergens stjärnor, av Jojo Moyes
Den här romanen är inspirerad av verklighetens Kentucky under i slutet av 1930-talet då mobila bibliotek arbetade för att öka folkbildningen.
Alice lämnar sitt instängda föräldrahem i England och reser till Kentucky för att gifta sig med sonen till en gruvarbetare. Men äktenskapet blir förstås inte vad hon förväntat sig och hoppats på och hon blir om möjligt ännu mer instängd och begränsad. Så när man efterfrågar ridande bibliotekarier anmäler hon sig som frivillig.
Vi får följa de fem kvinnor som arbetar med biblioteket. De fyra som rider omkring i bergsbygden, knyter kontakt och odlar vänskap med befolkningen och får uppleva glädjen varje gång de kommer med nya böcker. Och den svarta kvinna som i smyg arbetar med att katalogisera, ta emot nya böcker och laga trasiga och utslitna.
Biblioteket är mycket uppskattat men kvinnornas arbeta ger dom stor frihet och självständighet vilket inte uppskattas av alla i den lilla staden. Framför allt inte männen.
Det här är en härlig bok om en är sugen på något åt feel-good-hållet utan att det urartar i slisk. Äventyr, vänskap, humor och romantik varvas med allvaret i att vara kvinna, fattig och/eller svart i 30-talets Kentucky. Som bokälskare ges läsningen en extra bonus när romanen även handlar om böcker, glädjen i och kärleken till läsning.
Jag skulle nog säga att det här är en perfekt bok så här i begynnande semestertider.
Alice lämnar sitt instängda föräldrahem i England och reser till Kentucky för att gifta sig med sonen till en gruvarbetare. Men äktenskapet blir förstås inte vad hon förväntat sig och hoppats på och hon blir om möjligt ännu mer instängd och begränsad. Så när man efterfrågar ridande bibliotekarier anmäler hon sig som frivillig.
Vi får följa de fem kvinnor som arbetar med biblioteket. De fyra som rider omkring i bergsbygden, knyter kontakt och odlar vänskap med befolkningen och får uppleva glädjen varje gång de kommer med nya böcker. Och den svarta kvinna som i smyg arbetar med att katalogisera, ta emot nya böcker och laga trasiga och utslitna.
Biblioteket är mycket uppskattat men kvinnornas arbeta ger dom stor frihet och självständighet vilket inte uppskattas av alla i den lilla staden. Framför allt inte männen.
Det här är en härlig bok om en är sugen på något åt feel-good-hållet utan att det urartar i slisk. Äventyr, vänskap, humor och romantik varvas med allvaret i att vara kvinna, fattig och/eller svart i 30-talets Kentucky. Som bokälskare ges läsningen en extra bonus när romanen även handlar om böcker, glädjen i och kärleken till läsning.
Jag skulle nog säga att det här är en perfekt bok så här i begynnande semestertider.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
