fredag 22 juli 2011

Sorgeskeppet, av Robin Hobb

Det här är andra boken i Hobbs underbara fantasyserie om handelsmännen och själskeppen.
Den första boken "Magins skepp" har jag skrivit om
här.
(Där har jag pinsamt nog stavat själskepp med "sk" rakt igenom. Ytterst genant. Ska redigera det när jag får tid.)

Min vana trogen när det gäller böcker i en serie tänker jag inte säga något om handlingen.
Jag vill bara säga att Sorgeskeppet inte på något sätt gjort mig besviken. Jag älskar de här böckerna!
Sorgeskeppet är grymt spännande och jag har läst mig nästan utmattad. Jag hade tänkt läsa något annat innan jag satte igång med den tredje och sista delen i serien men när boken var slut kunde jag inte behärska mig. Jag satte igång direkt med "Ödets skepp" och nu är jag fast i över 700 sidor till.

(Finns inte som ljudbok.)

fredag 15 juli 2011

Min lilla, fina!

Oh, jag har ju helt glömt att födelsedagsrapportera!
Det blir en kort men naggande god rapport.
Jag fick nämligen inte en enda bok men dock en ny, fin, liten ipod.

Jag glömde min gamla, också mycket fina, pod i Italien och trodde inte den skulle komma tillbaka.
Det trodde tydligen inte maken heller så jag fick en ny i födelsedagspresent.
En sån där pytte en utan display med talande menyer.
Otroligt, otroligt användarvänlig och gör verkligen det den ska. Inga konstigheter och inget krångel.
Perfekt för mig!

För en vecka sen kom dock min gamla ipod tillbaka via posten...
Den har mannen nu fått ta över.

torsdag 14 juli 2011

Den osynliga väggen, av Harry Bernstein

I en engelsk småstad, på en fattig gata, i början av 1900-talet lever Ari och hans familj.
De är en av de många judiska familjer som bor längsmed den ena sidan av gatan. På den andra sidan bor de kristna.
Och mitt imellan den judiska och den kristna sidan finns den osynliga väggen.
Den vägg som gör att kristna och judar naturligt håller sig på sin kant.

Ibland händer det dock att gatan korsas ochväggen löses upp. Som när man behöver handla i någon afär på andra sidan. Eller när någon kristen går in i ett judiskt hem på fredagskvällen för att tända brasan när sabbaten inletts.
Eller när sorgen drabbar, eller glädjen flödar.

En mycket fängslande oc chintressant barndomsskildring är det här. Bernsteins uppväxt var sannerligen fylld av svårigheter och mörker.
Den påminner faktiskt en hel del om Frank Mccourts "Ängeln på sjunde trappsteget". Fast den här boken är inte riktigt lika mörk och eländig. Här finns nämligen en hel del ljuspunkter och glädjeämnen mitt i allt det svåra.
Framför allt finns där en massa kärlek. Aris familj (bortsett från fadern) är bra på att på sitt eget sätt visa kärlek och ömhet. Och de finns där för varandra när det verkligen gäller.
Trots sin fattigdom så tillåter de sig att drömma och hoppas. Tillåter sig att tro på sig själva och varandra. Ger varandra utrymme att försöka bli något annat och göra något mer av sitt liv än det förväntade och tillsynes utstakade.

Harry Bernstein var 96 år när han debuterade med den här boken läste jag nyss. Sedan kom han ut med två böcker till. Den sista 2009.
otroligt häftigt tycker jag!
Och tur! Tänk om han hade dött när han var sådär 80 bast. Ja eller när han var 94. Då hade hans berättelse aldrig publicerats i romanform. Det hade varit för sorgligt.

Jag läste också att han avled för bara drygt en månad sedan. 3 juni gick han bort och var då 101 år. (!)

Den osynliga väggen verkar finnas som ljudbok faktiskt men är helt slutsåld på Bokus. Jag borde nog försöka få tag på den.
Jag trodde itne den fanns så jag har läst den på talbok.

tisdag 12 juli 2011

Sommar med Jonas Jonasson

Här om kvällen satt jag och maken på altanen och lyssnade på Sommar samtidigt som vi spritade ärtor ochfikade bland tända ljus.
Riktigt mysigt!
Och bra var Jonasson också.
Så oerhört häftigt att debutera så sent i livet och då med en sån skräll.
Det får mig att känna att jag inte behöver ha någon brådska...

Sedan var det ju superkul att höra att
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
ska bli film med Robert Gustafsson som Allan. Det kommer bli riktigt bra det.
Som pricken över i:et fick vi också veta att han plitar på en ny bok.
Hurra!

Jag är egentligen inte så jätteintresserad av författare. Eller jo, jag gillar att höra dom berätta saker om sig själva och så men jag vill helst inte att de pratar om sina böcker. Alltså, jag vill inte veta hur de tänkte när de skrev elelr vad de menade med det ena eller andra. Jag vill låtsas som om boken jag läser itne alls är påhittad.
LIte barnsligt kanske men nog mitt sätt att håla läsglöden vid liv.

Jonasson var dock finkänslig nog att enbart prata om själva författarblivandet.
Det klart att han pratade om Hundraåringen men bara som bok. Han pratade inte om karaktärer, vart han fått sin inspiration ifrån, hur berättelsen kom till osv.
Det uppskattas!

Däremot tycker jag mycket om att höra författares röster. När de själva ger röst till sina ord. Och trots att Björn Granath gjorde en grym uppläsning av den här boken så kände jag när jag fick höra Jonasson att han själv skulle ha kunnat göra det minst lika bra. Jag hörde faktiskt Allan där någonstans i tonen. Och absolut i språket.
Jonas Jonasson, kan du inte komma hem till mig och sitta på min sängkant och läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann när jag ska sova?

torsdag 7 juli 2011

Parfymen, av Patrick Süskind,

Det här har varit en länge efterlängtad omläsning. Och så till slut blev det av.
Parfymen läste jag för ganska länge sen och berättelsen stannade verkligen kvar hos mig.

En pojke föds i stekande värme under ett fiskstånd i Paris. Rakt ner i fiskavfallsstanken föds han av en mor som inte vill veta av honom.
Han räddas dock till livet men hans ammor står inte ut med honom. Han har nämligen ingen lukt och det skrämmer dom från vettet.

Luktlös och kärlekslös växer han upp men han har något som ingen annan har - ett ofattbart luktsinne. Hans liv är dofter och inget annat spelar någon roll. Den enda han förmår älska är dofter.
Han lyckas få arbete på ett parfymeri och börjar ägna sitt liv åt att försöka framställa världens mest fantastiska och förfärliga parfym.

I "Parfymen" är begreppet ondska centralt hos mig väcks många tankar och frågor kring detta. Vad är ondska? Är verkligen människan i sig ond eller är det hennes handlingar som är det? Eller är det handlingarna som gör henne ond? Eller är det hon som gör handlingarna onda?
Jag vet inte alls om det är något författaren själv inser eller menar man för mig är det så tydligt att huvudpersonen har någon form av autism. Han har inte förmågan att sätta sig in i andras känslor. Han lägger inte några värderingar i handlingar som andra skulle värdera som onda. Detta parat med att aldrig ha blivit älskad, aldrig ha fått någon ömhet eller mänsklig värme, får mig att undra: Är en sådan människa verkligen ond?
Vid ett tillfälle definierar han faktiskt sig själv som ond men jag tänker att det är hans sätt att försöka förstå sig själv och sin omgivning. Ett sätt att acceptera den han är - "jag är sådnan här helt enkelt för att jag är ond".

Parfymen är en mycket ruskig, sorglig och mörk historia. Och jag kan inte låta bli att känna sympati för den doftlöse mannen med världens bästa näsa.

Första gången jag läste Parfymen var det som talbok. Nu har jag läst den som ljudbok med Anders Ekborg som uppläsare. Han gör det helt perfekt!
Jag tror att Ekborg börjar inta platsen som en av mina favouppläsare.

tisdag 5 juli 2011

Dagens klara ljus, av Anita Desai

Så, nu har jag börjat jobba. Nu kan jag ta upp bloggandet igen. Lugn och ro...

Jaha, "Dagnes klara ljus" började jag läsa i maj och trodde aldrig jag skulle bli klar med.
Det var verkligen en jättebra bok men läsorken var låg och jag somnade hela tiden.

Handlingen utspelar sig till största delen i ett fallfärdigt hus i Old Delhi. Där bor Bim med sin förståndshandikappade lillebror. Dit kommer Bims lillasyster Tara för att göra en av sina hemvändarvisiter.
Medan Tara, som var den minst lovande systern, gifte sig och frigjorde sig från barn- och ungdomens tristess, sorg och smärta blev Bim kvar. Bim, som tillsammans med den äldste brodern, skulle bli något stort. Hjälte och hjältinna var vad de skulle bli. Inte heller storebror blev något stort även om också han lyckades bryta sig loss från familjehemmet och familjeföretaget.

Det här är en bok där politiska händelser blandas med vardagen. Där kärleken tar sig olika uttryck och är något som långt ifrån är okomplicerat och smärtfritt.

Det är mycket intressant, belysande och givande läsning på flera plan. Det är underhållning samtidigt som man får inblick i en annorlunda kultur. Dock en kultur som jag börjar känna mig mer och mer bekant i då jag nu faktiskt har läst en hel del böcker av indiska författare.
Det är roligt att känna igen fenomen, tankegångar, förhållningssätt, livsstil, värderingar m.m.
Min förståelse och inblick blir något större för varje bok och det är ju bl a det som är målet med att läsa världslitteratur.
En vacker dag ska jag åka till Indien "på riktigt".

(Finns inte som ljudbok.)