Så kan det vara

Så kan det vara
Att jag står i köket och trycker i mig choklad
Inte för att jag vill ha
Utan för att inte tappa byxorna

Att varje gång jag borstar tänderna
Måste jag tvinga min kropp att inte kräkas
Och det har inget
Med chokladen att göra

Att jag som inte är en särskilt förvirrad person
Dagligen måste be om ursäkt
Över min förvirring
Och att jag ibland upptäcker
Att det inte alls var jag
Utan någon annan
Som var förvirrad

Att jag inser att jag inte behöver
Men vill ha
Och att det är skillnad
Och bra

Att du ler
Ett av dina tusen leenden
Som är nytt för mig
Så att jag drunknar
Och inte förstår vad det är du säger

Att jag kliver in i Guds tystnad
Och somnar mellan vita, sjungande lakan
Och sover tills jag inte vill vakna
Och tillåter mig att somna om
Fast någon helt annanstans

Så kan det vara
Livet
Ibland

Varför är det så ont om Q, av Hans Alfredson

Det hände sig att u slutade fungera på mitt trådlösa tangentbord till min telefon.
Detta ledde till den kanske mest förvirrande sms-konversation som jag någonsin varit med om. Inte p.g.a. min u-löshet utan av hjärnan tillhörande min sms-partner. Till slut trodde jag att hen antingen intagit någon form av olaglig substans eller blivit telefonkapad. Så var det inte tack och lov.
Det handlade bara om Hasse Alfredsons bok ”Varför är det så ont om Q?”. De vaga referenserna var för mig helt obegripliga eftersom jag inte kände till boken.
Så kan jag ju inte ha det och nu är den läst!

”Varför är det så ont om Q?” handlar om Boven utan namn. Hans mamma tyckte att han skulle få heta Lisa (heja heja!) men det tyckte inte pappan (förstås) så då fick han bli utan namn. Detta gjorde honom så bitter att han började hata bokstäver eftersom han aldrig fick läsa sitt eget namn.
Så, han uppfinner en apparat som suger upp bokstäver och tillsammans med sin kompanjon q-hunden (som hunden heter eftersom han älskar att slicka i sig q:n) beger han sig ut på bokstavsjakt. Målet är att suga upp alla bokstäver i hela världen.
När pojken Pim upptäcker att bokstäverna i sin ABC-bok försvunnit tar han i sin tur, tillsammans med uppfinnare Johansson, upp jakten på bokstavstjuven.
Det är en gullig och rolig saga.
Jag älskar Johanssons uppfinningar för de talar rakt till barnet inom mig. I hans uppfinnarväska finns lösningen på allt. Precis som när jag var liten och lekte finns inga begränsningar. Med lite fantasi är allt möjligt.

Det är förstås också härligt med mamman som vill ge sin pojke namnet Lisa. Liksom duvmamman som gav sitt duvbarn namnet Bertil eftersom hon inte förstod att det var en flickduva. Något Bertil själv inte verkar bekymra sig nämnvärt över.

Och slutet är fantastiskt!

Den här ska jag helt klart läsa för mina barn. Den kommer de gilla tror jag.
Tack för tipset!

Lite jobbigt bara att Alfredson envisas med att skriva att Boven ”suger av” saker…

Skulden

Små armar som håller hårt
En liten röst som viskar;
Mamma, jag vill inte gå

Och vi gråter
Men bara inombords
För att nu är det som det är
Och för att jag är vuxen och måste vara stark
Hon för att hon är liten
Och stark

Sedan står jag där
Lutad mot den stängda dörren
Låter tårarna rinna
Och skulden skölja över mig
Skulden
Över att vi inte är samma familj som förr
Skulden
över att vi hade kunnat göra så mycket mer
Då, innan allt var för sent
Så mycket mer för att undvika det här
Inte för vår skull
Men
för
Deras

Kanske

Efter år av ingenting
Vågar jag kanske tro på det igen
Att jag kan vara vacker

För kanske är en mun som vill bli kysst
Vackrare än en som inte vill bli det
En kropp som vill bli smekt
Vackrare än en som inte vill bli det
Kanske är ett befriat hjärta
Vackrare
Än ett förstummat av förtvivlan

Kanske vågar jag tro på det igen
Att jag kan vara vacker