SVJ, och var Roald Dahl vegetarian?

Sophie vaknar mitt i natten på barnhemmet där hon bor. När hon tittar ut genom fönstret ser hon en jätte vandra uppför gatan. När jätten förstår att han blivit upptäckt plockar han helt enkelt med sig Sophie hem.
Sophie är säker på att hon nu kommer bli uppäten men det visar sig att, till skillnad från sina jättefränder, är hennes tillfångatagare vegetarian och mycket vänlig.
Tillsammans gör de upp en plan för hur de ska få stopp på de andra, blodtörstiga jättarnas nattliga räder.

Den här har jag nu läst för min sexåring och det blev succé. Spänningen var stor och stundtals blev hon så förskräckt att hon gömde sig under täcket. Själva Stora Vänliga Jätten går det inte att låta bli att älska. Jätten som tokar till det med orden och som år så snäll och vill så väl. Vänskapen som uppstår mellan flickan och jätten är också berörande.
Dahl har också ett fantastiskt språk – vackert och flytande och som fungerar för både barn och vuxna. Dock var det inte helt lätt att högläsa de ordvrängerier som SVJ pysslar med. Men M hade roligt.

Efter att ha läst den här igen nu som vuxen och även en annan (vilken jag tror är en av hans sista böcker och som framför allt en av femåringarna älskar) – Mitt magiska finger – så har jag börjat fundera på om Roald Dahl möjligen var vegetarian. Jag försökte googla på det men fick det inte bekräftat.
Kanske var han som jag, wanna-be-vegetarian.

Ett litet liv, av Hanya Yanagihara

Äntligen är det över!
här om dagen, efter många veckors läsning, blev jag klar med den kanske mest plågsamma läsupplevelse i romanform som jag varit med om.
Jag har våndats, jag har varit illamående, jag har gråtit och jag har knappt stått ut. Jag har stundom plockat ut hörlurarna för att slippa höra vissa detaljer.
jag har till och med, mot min vana, tagit en paus och läst något helt annat.
Närmare bestämt Tove Janssons förtjusande lilla bok Farlig midsommar.(Vilken för övrigt är en utmärkt present om en råkar känna någon som avskyr förbudsskyltar lika intensivt som Snusmumriken.)

Det här är berättelsen om Willem, Malcolm, JB och Jude. De träffas och blir vänner på collige och följer sedan varandra genom livet.
Först framstår de här killarna som ett vanligt och ganska stereotypt grabbgäng men bara en liten bit in i boken förstår man att så inte är fallet.
Alla fyra bär på sina egna historier, sin egen längtan, sina egna svårigheter och hemligheter, och detta delar de med varandra. Alla delar med sig utom Jude. Jude vars bakgrund är så mörk och traumatisk att han aldrig någonsin vill berätta om det. Inte vill berätta om vad som varit, inte berätta om vad han gör mot sig själv i sitt självhat och självförrakt. Gör mot sig själv för att överleva. Han berättar inget för Jude vill bara verka normal och som alla andra. Vill bara glömma det som omöjligt går att glömma.

Över 700 sidor, 36 timmars lyssning, av outhärdlig smärta, plåga, fasa, sorg och skönhet. Men mitt i allt finns också glädje och humor och utan det hade det här varit ett, för mig, hopplöst projekt.
När det var ca fyra timmars lyssning kvar och jag gråtit en timme i sträck var jag otroligt nära att ge upp. Men det går ju inte! Så kan en bara inte göra. Så jag höll ut, enda till slutet.

Ändå så är det här är en helt otrolig roman. Helt otrolig!
Men kanske är det inte romanen som ska plockas fram när en själv har det rätt tufft och redan är ganska ångestladdad.
För att läsa ”Ett litet liv” är ren ångest. Ångest som ersätter blodet i ådrorna. Ångest som vibrerar i huden.
Ändå säger jag – läs den!
Läs den, läs den, läs den!
Fast bara om du, liksom jag, är förtjust i tegelstenar. Annars går det inte.

Kyss mig ändå

Jag vet att ensamhet inte är mindre ensam trots att vi är två
Jag vet att tiden är begränsad och att du troligtvis kommer resa dig och gå
Men jag vet också att tiden är för kort att slösas bort
Så kyss mig ändå

Jag vill ha din hetta och jag vill ha din kyla
För jag är utled på ljummenhet
Så fast jag vet hur kyla bränns och hur det känns att bli till aska
Så vill jag att du kysser mig ändå

Jag vet att lösningen på allt inte ligger i det där att vara två
Jag vet att tiden är begränsad och att det kanske blir jag som måste resa mig och gå
Men för en stund så blir det lättare att andas om jag får andas genom dig
Så kyss mig ändå

Jag vill ha din hetta och jag vill ha din kyla
För jag är utled på ljummenhet
Så fast jag vet hur kyla bränns och hur det känns att bli till aska
Så vill jag att du kysser mig ändå

Du är förnuft och jag är känsla och kanske är det en omöjlig kombination
Jag vet att en dag kanske båda inser att det är dags att resa sig och gå
Men just nu är du en dröm, är poesi och inget svårare än så
Så kyss mig ändå

Jag vill ha din hetta och jag vill ha din kyla
För jag är utled på ljummenhet
Så fast jag vet hur kyla bränns och hur det känns att bli till aska
Så vill jag att du kysser mig ändå

(Tja, lite toner till det kanske?)

Ett klargörande en gång för alla

Mina ord är mina ord.
Det är enbart jag som vet vad som är nu eller då, som har varit eller aldrig har varit, vad som kanske kommer eller kanske aldrig kommer, vad som är fantasi och vad som är verklighet. Vad som bara är ord för att de är vackra eller helt enkelt passar in.

Det jag skriver är mitt och mina ord är mina.
Men min förhoppning är att du kan göra dom till dina. Ord som låter dig identifieras, inspireras, speglas, reflekteras.
Ord som berör, stör eller upprör.

Visst kan jag skriva på min kammare och behålla det för mig själv men det anser jag vara slöseri med kreativitet.
Orden kommer och med dom vill jag bekräfta och bekräftas. Precis som de flesta kreativa personer vill.
men bekräftelsebehovet ligger inte i att vilja vända ut och in på sig själv eller att utlämna andra. Det handlar om att göra det en är bra på och få bekräftelse på det. Det handlar om att ge något som andra vill ta emot.

Mina ord är mina ord.
Spekulera om du vill men jag kommer aldrig tolka åt dig.
Tolkningen ligger i dina ögon.
Orden är mina, men du får göra dom till dina.
Och jag gläds och fascineras ofta över att något som betyder en sak för mig betyder något helt annat för dig. Det ger texten djup.
För tolkningen ligger som sagt helt i betraktarens ögon.
Att skriva är mitt val, att läsa är ditt.
Med kärlek! /Mikaela

Tröttheten

Att känna hur tilliten inte längre existerar
Att uppleva hur den människa som var tryggheten
Blir till en främling
Att härbärgera alla hjärtans trasighet
Och hålla ihop
Det gör en människa trött
Så trött