Hanteringen av odöda

Av John Ajvide Lindqvist

En sommarkväll i Stockholm vaknar döda till liv. INte alla men de som dött under de två senaste månaderna. De kliver upp från sina bårar i bårhuset och försöker ta sig hem.
Det blir förstås kaos i samhället. Hur ska detta hanteras? Vad innebär det? Hur ska det ställas i relation till allt man tidigare vetat om livet och döden och kroppen?
Man gräver upp alla gravar där det kan finnas levande döda. Man tar hand om de "omlevande" och försöker vårda och förbättra deras tillstånd.
De är förstås i ett uselt skick, inte bara kroppsligt utan även själsligt. De svarar kraftfullt på de levandes mörka känslor. KÄnslor som förstås är mycket starka just kring de omlevande.
Anhöriga kastas mellanhopp och förtvivlan och ofta är det skräck och äckel som tar över när de träffar sina omlevande.

När jag började läsa boken var jag länge orolig för att det skulle bli för mycket, för överdrivet och för äckligt. Men det händer inte. Lindqvist är bra på att få till en god balans mellan det makabra och det mycket männskliga - sorgen, kärleken, skräcken, förtvivlan. Visst är det en del äckel men det hör ju till när det är skräck. Han håller sig alldeles innanför den gräns jag står ut med och tack vare bristen på svart och vitt och den ständigt närvarande kärleken blir det en berättelse som jag verkligen kan uppskatta.
Något annat mycket positivt är frånvaron av kommissarier och polisstationer. Mycket befriande!

En finfin författaruppläsning!

Den första bokcirkelträffen

Igår hade vi vår första "riktiga" bokcirkelträff.
Vi läser alla samma böcker och till igår var det
De små tingens gud av Arundhati Roy.

J och jag hade tänkt baka några speciella , indiska bakverk som de äter i en viss scen i boken, men eftersom vi har
flyttat
hela helgen så det fanns vare sig tid eller ork.
Jag fixade lite frukt men då överraskade en av deltagarna med en nybakt, ljuvlig äppelpaj. INte särskilt indisk men väääääldigt god.

Hur som helst, även utöver pajen, så blev det en mycket trevlig träff.
Vi började samtalet med att inta lite fakta om Indien och den delstat boken utspelar sig i. Två av deltagarna hade letat fram lite fakta.
Det kom upp på vår uppstartsträff att man borde lära sig lite mer om länderna vi besöker och det var ju en jättebra idé.

Sedan började vi fundera kring boken vi läst.
Det är verkligen givande att få dela med sig av och lyssna på de andras upplevelser av läsningen.
Bokbloggandet är bra. Man får många tips och fint utbyte men det blir inte lika direkt som irl. Nu kunde vi bolla tankar med varandra och berättelsen belystes ur olika perspektiv.
Det är spännande och intressant att se att det är olika saker som stannar kvar i oss från historien.
T ex när jag frågade om vilken schen som gjorde starkast intryck svarade vi alla olika.
Genom att tillsammans prata om boken kunde vi påminna varandra om sådant vi inte riktigt lagt på minnet samt också lyfta fram sådant som någon av oss kanske helt missat.
Det var särskilt en scen (man säger kanske inte scen om händelser i en bok?) som ett par av oss uppfattade på ett sätt som gått de andra helt förbi.

Ja, det var verkligen en bra kväll och jag tror att ju mer vi lär känna varandra desto mer får vi ut av våra samtal.
Nu beger vi oss till Somalien och läser En blomma i Afrikas öken.

Skrivutmaning 299

Dagens skrivövning från
SkrivPuff:

"Skriv om en låtsaskompis"

- Men hör du inte vad jag säger?! Det var inte jag! Det var NOnne!
Jocke vrålade och tårarna sprutade.
- Men sluta nu Joakim. - Hans mammas röst var hård och helt utan tålamod. - Varför, varför, varför gör du så här?
Snyftande och skrikande började Jocke sparka på diskmaskinen.l Då fick mamma nog. HOn lyfte upp honom och bar honom till hans rum. HOn slängde ner honom på hans säng och sa:
- Nu stannar du här tills du har lugnat ner dig. Sen kommer du ut och säger förlåt och så är allt bra sen.
HOn gick och stängde bestämt dörren efter sig. Jocke sparkade och slog på sängen.
- Ööööh öööööhööööööö, aaaaaaaah!
Ner i kudden.
Nonne stod tyst bredvid sängen. JOcke såg på honom
- Men dra! Du är så jävla töntig! Dumhuve! FÖrsvinn!
Det var skönt. SKönt att skriak apå NOnne som bara stod där och såg dum och ful ut.
- Men, kan vi inte leka Jocke.
- Men är du helt dum i huvet eller?! Jag vill inte leka med dig. DU bara förstör allt.
NOnne suckade, krympte och kröp ihop på sängstolpen.
Jockes gråt hade minskat till små hesa hulkningar. Mamma var så dum. Ja, det var han som hade gjort det men hon kunde väl ha frågat i alla fall. HOn kunde ha frågat om det var han, inte bara ta för givet. HOn skyllde alltid på honom trots att det kunde vara precis vem som helst i hela världen. T ex pappa. Honom skylde hon aldrig på.
Och sen när han sa att det inte var han så trodde hon honom inte. Det var ju det som var så hemskt. Att hon inte trodde på honom. Han tänkte på hur det skulle vara om han skulle tala sanning och hon inte skulle tro honom. Om hon faktiskt anklagade honom fast han var oskyldig.
Tänk om nån skulle bli mördad i kvarteret och så skulle han bli anklagad. TÄnk om mamma skulle tro att det var han fast han inte gjort det. Då skulle han hamna i fängelse och mamma skulle inte bry sig. Gråten tog i igen men nu var han inte arg längre. Bara väldigt ledsen.
- JOcke?
Nonne satt nu bredvid hans kudde.
- Men gååååå...
Fast helt övertygande lät inte JOckes röst längre. NOnne var ful och dum och töntig men han fanns alltid där. Han stannade alltid kvar hos Jocke. Hur dum och taskig han än var stannade Jocke hos honom.
- Jag orkar inte leka NOnne. Jag är så ledsen. Kan inte du hämta mamma.
Nonne suckade.
- Nä, det kan jag ju inte vet du. Du får gå till henne själv.
Jocke la sig på rygg och såg upp i lampan. Ljuset bildade glimmande regnbågar i hans tårfyllda ögon.
- Men tänk om hon fortfarande är arg?
- Äh, krama och pussa henne bara och säg förlåg.
NOnne hade rätt. Det hade aldrig blivit så här om han inte ljugit från början. Han skulle säga förlåt och han skulle be mamma att aldrig låta honom hamna i fängelse.
- Ok, följer du med mig då?
Nonne hoppade ner på golvet och blev antog samma längd som Jocke..
- Det klart jag gör. KOm nu!

Minnesbilden avtog och Jocke kom tillbaka till verkligheten. Framför honom satt polisen och såg frågande på honom.
Vad skulle han säga. Han kunde inte längre skylla på Nonne. Ingen skulle tro honom. INte skulle där heller finnas någon NOnne som kunde trösta och stärka. Jocke hade trott att hans vän skulle finnas där för alltid. Men det var när han var liten. En dag upptcäkte han att Nonne var försvunnen. Han försökte få honom tillbaka men det gick bara inte.
Och nu var han alldeles ensam. Lika skyldig som då men ensam.
Och den här gången räckte det inte med ett förlåt.
Och mamma kunde inte på något sätt hindra honom från att hamna i fängelse.

På sängkanten med Marian Keyes : betraktelser och bekännelser

Av Marian Keyes

I den här boken får vi möta Marian Keyes själv. HOn delar med sig av sina erfarenheter av livet som människa och författare.

Under den förstaq cd:n kände jag mig lite besviken. Krönikorna var ganska lama och rätt platta. Berättelsen om hur hon slarvat bort sitt pass och i panik blev tvungen att fixa ett nytt var smårolig men inte mer än så. Det var också roligt att läsa historien om hur hon i reseachsyfte tar kontakt med ett mycket känt och eftertraktat medium. Det roliga med den krönikan är att den ligger till grund för händelser i boken "Är det någon där". SÅ, berättelsen i sig hade varit roligare om jag inte redan läst samma sak i den boken, samtidigt som just detta var behållningen... Ja, lite paradoxalt kanske....

Men sedan, när jag kom in på den andra cd:n hände det grejer. Nu kände jag genast igen mig och läsningen gav mig stor behållning.
Där finns två "feministiska" krönikor - "Män kan" och "Det fula ordet" - som jag verkligen uppskattade. Keyes är en feminist i min smak. Medveten med fötterna (i högklackat) på jorden.
En annan väldigt rolig berättelse är den om när hon åker på bingo anordnad av hennes pappas golfklubb.

Så det hela fick ett lyckligt slut. Ännu en gång har Marian Keyes inte gjort mig besviken!

Som vanligt fantastiskt uppläst av Rachel Mohlin.

Jag packar och läser, läser och packar upp

Något som är väldigt bra för oss som är tal- och/eller ljudboksläsare är att det går att få så mycket gjort under tiden man läser. I alla fall är det så för mig.
Under dagarna som varit har jag ägnat en hel del tid både åt att packa/packa upp flyttkartonger och åt att läsa, samtidigt!
Jag får otroligt mycket läst och gjort. Arbetet går snabbare och lättare och jag har massa tid för läsning.
Perfekt!

Det är ofta så i mitt liv att det är böckerna som får mig att ta tag i disk coh städning. Eller rätare sagt, har jag ingen bok tillgänglig kan lätt disk och städning bli lidande. Jag behöver bokens värld att fly in i, bort ifrån det vansinnigt tråkiga hushållsarbetet.
Den fördelen har inte ni som läser tryckta böcker.

Vinnaren är utsedd!

Jag vill börja med att tacka för alla grattishälsningar och för alla deltagare i utlottningen.
Det slog faktiskt rekord i utlottningsdeltagare här på bloggen.
Men nu till vinnaren!

Vinnaren i utlottningen av valfritt te från underbara
Brunkullan
är Rolf som önskade BRUNKULLAN SVART FRUKOST TE att ge till sin fru.
Stort grattis!

Och stort tack till Brunkullan! Jag är stolt och glad över att få samarbeta med dig.

Blindgång

Av Marianne Fredriksson

Under en första adventsgudstjänst då kyrkan är ganska välfylld händer något märkligt. Två barn, en flicka och en pojke, lyfter från kyrkbänken och flyger mot taket. Valven öppnar sig och släpper ut de båda barnen som försvinner ur församlingens åsyn.
Detta "mirakel" påverkar många - de båda barnen, barnens respektive familjer, prästen och flera andra människor som är eller blir inblandade i historien.

Det här är en saga i vilken Fredriksson, som vanligt, ger sina karaktärer djup och skönhet. Hon är underbar när det gäller att gestalta livet med dess olika verkligheter, den flerbottnade människan och Gud. Det är en fröjd att få lära känna berättelsens aktörer och jag slukar glupskt i mig.
Jag tror att det här kanske är det vackraste jag läst av Marianne Fredriksson. Och jag har läst många av hennes böcker.

Fast det kan samtidigt nästan bli för mycket av det goda. Käraktärerna är ibland lite väl fantastiska. Säger lite väl ofta precis rätt saker vid rätt tillfälle.
Det gör egentligen inte så mycket eftersom det de säger berör och eftersom jag hör författarens röst och budskap bakom orden. Ett budskap som jag känner igen mig i. (Vi har t ex en teologi som liknar varandra ganska mycket.) Men ibland kand et som sagt bli för mycket och det är då svårt att ta till sig klokheterna som haglar på varandra.

Uppläsare är
Anna Godenius
och hon gör det riktigt, riktigt bra.

Oryx och Crake

Av Margaret Atwood

Oktobers
Resstopp
blev ett dystopiskt nordamerika. En plats som var oerhört spännande att befinna sig på men som jag hoppas ingen kommer behöva uppleva i det verkliga livet.

Vi får vara med före, efter och igenom katastrofen.
Allt går liksom över styr. Tekniken, vetenskapen, forskningen, produktionen, konsumtionen.
Möjligheterna är på samma gång oändliga och högst begränsade. För vare sig världen eller mänskligheten har resurser, kapasitet eller mottaglighet nog. Det blir ohanterbart.
Och samtidigt, i allt detta finns förstås den mänsklighet som sett likadan ut i så många tusen år. Kärlek, svek, glädje,, vrede, hårdhet, ömhet, samvete... En skala i alla regnbågens färger. Allt som sker beror på att varje människa har en historia.

Jag väljer att inte skriva någon riktig beskrivning av handlingen. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska skriva. Inte för att det inte finns någon riktig handling utan bara för att det är bättre att läsa och se.

Det är verkligen en häftig historia med drag av lite av varje.
Jag gillar verkligen kombinationen av känslan av tidlöshet - intet nytt under solen - och undergångsstämningen.
Så här skulle det säkert kunna bli om vi fortsäter suga ut vår jord och om vi skär bort den delan av våra samveten som inte tycker det är ok med cloning, grov genmanipulation. Om vi slipar till vår moral så vi tycker det är ok att äta kött som växer som en planta. Ja, och så vidare.

Något annat som jag tycker är intressant är hennes sätt att skriva. Om jag hade läst boken utan att alls veta vem som skrivit den så skulle jag ha gissat på en man.
Fördomsfullt? Njae, jag har läst så pass mycket att jag tycker mig kunna se vissa tendenser mellan mäns och kvinnors skrivande.
Hon använder många tekniska termer och verkar insat i både det ena och det andra när det gäller vetenskap och forskning. Jag vet, det är det många kvinnor som gör. Men jag har läst få kvinliga författare som väljer att skriva romaner som innehåller sådant. Till det kommer en osentimentalitet och brist på romantik som inte heller så ofta finns hos kvinliga författare. Hon skriver mest utifrån mäns perspektiv och det är verkligen som om det vore en mans berättelse. Jag vet att hon är feminist och troligtvis mycket insatt i sitt ämne. Detta märks.
Men håller ni med mig? Visst kan man i många fall gissa om det är en manlig eller kvinlig författare?

Hur som helst, det här var en otroligt bra och spännande bok och jag vill gärna läsa mer av Margaret Atwood.

(Finns inte som ljudbok.)

Skrivutmaning från Johannes

Igår fick jag, i en kommentar, en skrivutmaning från
Johannes.
Den tar jag mig an med liv (eller?) och lust.

"Skriv en berättelse där alla ord börjar på en bokstav, exempelvis som Claes Erikssons "Bara ben" Men ta gärna någon annan bokstav än just B :-P"

Darrande drar Daniel dolken
Dö, dumma dåre, dö!
Driver dolken djupt, dräper
Droppande, doftande död
Dansar däruppå dödkroppen
Drömlikt dimmig
Dunklet dränker dagen
Döljer, dämpar, dömer
Drycken dövar Daniel
Död, på död, på död, på död

(Egentligen ska väl sådana här texter bli betydligt längre och fyndigare men med ord blir det ibland som det blir. Kanske är det här heller inte min starka sida. Men jag försökte.)

Ett litet delande

Citat
"Herren har övergett mig,
Gud har glömt mig."
Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
bryr hon sig inte om den hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma,
glömmer jag aldrig dig.
Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,
jag tänker ständigt på dina murar.
De som skall bygga upp dig kommer skyndande,
de som rev ner och förstörde drar bort.
Slut citat
(Jes 49:14-17)

Vackra och trösterika ord.

Skrivutmaning 286

Dagens skrivövning från
SkrivPuff:

"Skriv om att slå ifrån sig."

Kalla blå ögon.
- Vad vill du att jag ska göra åt det?
- Nåt måste du väl kunna göra? Du är ju min chef. Det är väl ditt jobb?
- Jo, men jag har själv inte sett något av det här. Jag upplever Ruben som en mycket professionell och korekt person med stor integritet.
- Men, kan du inte prata med honom i alla fall.
- Vad ska jag säga? Ska jag fråga en man som jag respekterar högt om han sextrakaserar Ylva?
- Ja...
- Nej, aldrig i livet.
- Så du tror mig alltså inte?
- Åter igen, jag har inte sett något av det du berättar.
Tystnad.
En klump som växer i halsen, tårar som bränner bakom ögonlocken.
Hennes händer skakar.
Hon som dragit sig så för det här men som ändå till slut bestämt sig för att han ju måste förstå. Hon var ju också en högt respekterad medarbetare.
- Har du tagit upp det här med honom själv?
- Nja, det är ju inte så lätt...
- Så du har inte sagt ifrån?
Tystnad.
Hur ska hon kunna förklara rädslan. Förklara oron för vilka konsekvenser det skulle få om hon var allt för avvisande.
- Nej, inte direkt. Men jag har absolut inte uppmuntrat eller inbjudit. Jag har varit avvisande.
- Jo, men du vet ju hur en kvinna som inte säger ifrån tolkas. Han tror säkert att du är helt med på noterna. Det skulle ju göra saken än mer pinsam för mig om jag tog upp det med honom.
Hörrö, det är nog inte så farligt det här. Han flörtar väl bara lite. Om du inte gillar det får du helt enkelt säga till honom. Jag är säker på att han skulle respektera det.
- Men!
- Nej Ylva, jag kan inte göra något i det här läget. Ni måste lösa detta sinsemellan.
En knacknig på dörren.
- Lars, kan du komoma ett ögonblick.
- Absolut. Vi var ändå klara här.

Snabba är dom, Bonnier Audio...

...på att producera årets nobelpristagare.
På Bokus går redan Herta Müllers "Idag skulle jag inte vilja träffa mig själv" som ljudbok att förhandsboka. Den beräknas komma ut under vecka 47.
Ljudböcker brukar annars ta en evig tid att producera.

Fast den saken har faktiskt blivit bättre. På Piratförlaget kommer oftast ljudbok och tryckt bok samtidigt. Jag har inte riktigt koll på hur det är i de andra förlagen men eftersom flera av dom är fristående kan de kanske inte börja producera ljudboken förns de kan få tag på den tryckta.
Det var ett helsike under Harry Pottertiden då den tryckta boken kom flera månader före ljudboken. Usch vilken hemsk väntan det var.
Den sista kunde jag inte hålla mig ifrån så den lånade jag som talbok (vilka kan dyka upp betydligt tidigare än ljudböckerna). Det dumma med detta är att jag fortfarande inte har inhandlat den sista delen i serien. Böcker jag inte har läst går oftast före på inköpslistan.
Jag får önska mig den i present. Jag kan ju inte ha serien okomplett.

Nobelalfabetet - bokstavebn M

Veckans
nobelalfabetesutmaning:

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

Ok, jag tänkte inte skriva om Herta M... (Även om jag börjar övertygas om att jag nog ska läsa henne.)
Istället blir det Thomas Mann, en tysk författare som erhöll nobelpriset 1929.
På wikipedia står det:
"I sitt författarskap knyter Mann an till 1800-talets berättarteknik ... Med tilltagande konstnärlig mognad använder sig Mann av allegorier och mytologiska motiv. Författarens språk präglas av detaljrikedom, utförlighet, rytmoch balans. De teman Mann väljer att behandla i sina verk anknöt till hans samtids världspolitiska händelser, samtidigt som de är av allmänmänsklig relevans."
Jag blir nyfiken. Det skulle kunna vara riktigt bra läsning. Eller tungt och svårbegripligt.


2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera
varför "din" författare borde få Nobelpriset.

Ja, men här måse jag ju bara skriva Haruki Murakami. Honom önskar jag verkligen priset. Dock trodde jag aldrig att han skulle få det faktiskt.
Hur som helst, min motivering:

"För ett annorlunda, fascinerande och mycket gripande sätt att framställa människan och hennes olika djup."

Lite av varje

Jag tänker inte göra någon utläggning om gårdagens nobelpris i litteratur. Dels för att jag inte är särskilt engagerad i det hela, dels för att så väldigt många andra bokbloggare redan kommenterat.
Men för dig som bara följer min bokblogg så kan jag bara nämna att det var Herta Müller som fick nobelpriset i litteratur den här gången.
Om du vill veta mer om det hela så kika in på
bokbloggar.nu
så hittar du hur många inlägg som helst.

Det är mycket nu! I måndags fick vi nycklarna till vårt paradis så vi är i full gång med flytt och renovering. Det är bara underbart! I och med det så har vi även kommit igång med vårt gemensamma bloggande.
Kika gärna in på J:s och min
blogg
om vårt nya liv som husägare.

Flyttandet och fixandet får dock till följd att jag inte riktigt hinner läsa och kommentera alla era fina och intressanta bloggar så mycket som jag önskar.

Så får ni ju inte missa att anmäla er till
min utlottning
av Brunkullans te!

De små tingens gud

Av Arundhati Roy

Den här boken har jag länge velat läsa och nu har jag gjort det.
Det är första boken i min bokcirkel som jag startat irl.
Jag hade ganska stora förväntningar på den och jag känner mig inte alls besviken.

Det är en indisk släktkrönika om människor vars liv inte blir som de tänkt sig. Jag brukar ha svårt för såna böcker eftersom bitterhet och missär brukar genomsyra berättelsen så obarmhärtigt. Dessa drag finns förstås också även här men där finns också mycket skönhet och kärlek. Och det är nog ändå sorgen snarare än bitterheten som dominerar. Inte hos alla karaktärer men i boken över lag.

Det värsta är nog att man redan från början får bekräftat att katastrofen kommer. Den nämns och den antyds och hjärtat drar ihop sig inför det hemska som komma skall.

BOken är skriven med ett underbart rikt och vackert språk som får sinnet att sjunga. Jag älskar när jag bara kan slappna av och föras fram på våg efter våg av böljande, färgstark och välskriven text.

Det här var mitt fjärde besök i Indien i år. Det känns kul att ha fått bekanta sig lite mer med denna del av världen, ur lite olika perspektiv.

De små tingens gud finns som ljudbok men tydligen är det en förkortad version. Därför lånade jag den istället som talbok på biblioteket.

Bloggen fyller 1 år!

Idag för ett år sedan föddes min blogg. Då var den enbart en läsblogg. Ett par månader senare utökades den till en läs- och matblogg och nu är den vad den är - en läs- och skrivblogg.
Jag ska så småningom fixa en annan presentationsbild som mer stämmer överens med bloggens nuvarande namn. Den får vara som den ä-r tills dess.

Självklart ska födelsedagen firas med en utlottning. Det är precis som i hobernas värld. Där ger man bort presenter på sin födelsedag istället för att ta emot. Festligt tycker jag!
I alla mina tidigare utlottningar har det varit böcker som lottats ut. Så är inte fallet den här gången trots att det är vad bloggen handlar om.
Men vad kan passa bättre till höstmörkrets läsning än en stor, varm kopp te?

Tillsammans med underbara
Brunkullan
lottar jag alltså ut en burk med något av hennes ljuvliga teer.

Du som vill vara med, gå in på
Brunkullans webshop
och kika igenom hennes sortiment av teer.
Skriv sedan i en kommentar här vilket te du vill vinna.

Vill du ha dubbel vinstchans så berättar du om och länkar till utlottningen på din blogg.
Har du ingen blogg så tipsa istället minst en person via mejl.

Vinnaren dras den 21 oktober.
Välkommen och lycka till!

Skrivutmaning 279

Dagens skrivövning från
Skrivpuff:

"Skriv om ett ödesdigert möte."

Med kroppen fortfarande sjungande, sinnena fortfarande vibrerande, efter mötet kliver hon in genom dörren. Hon sparkar av sig skorna i hallen och går mot vardagsrummet.
- Hej älskling! Kolla vaô fint det blir!
Tomas vänder sig mot henne med ett lyckligt leende. Han har vita färgstänk på näsan, i håret och på glasögonen. Rummets väggar lyser vitt, vitt, vitt.
- Hej! ,Ja jättefint.
- Åh, jag vill så gärna krama dig men jag har färg över allt.
Hon slappnar av. Skönt, då får hon en liten frist.
- Ja, jag ser det. Måla på du. Jag tar en dusch.
- Gör så. Jag har inte så mycket kvar här.

Ångande hett i ensamheten bakom den låsta badrumsdörren. Schampovattnet som rinner der över ansiktet blandas med tårar och snor. Desperat försöker hon dämpa de krampaktiga snyftningarna.
Vad ska hon ta sig till. Vad ska hon göra med den här kroppen som bara kräver och begär. Vad ska hon göra med det här hjärtat son älskar alldeles för mycket? Vad ska hon göra med den här själen som inte känns hel utan honom, den andre, men som skulle trasas sönder om hon förlorade Tomas.
Tillslut lyckas hon få stopp på tårarna. Hon kliver ut ur duschen och börjar torka sig. Om hon ändå kunde berätta allt. Krypa intill och berätta. Och om han kunde ta henne i sina armar och säga att han förstår. Att han förstår precis och att allt kommer att bli bra. Men hur skulle något sådant kunna hända. Bara tanken på att Tomas skulle göra så mot henne får henne att vilja kräkas. Och det gör hon. Gång på gång kräks hon. Nej, det här kan inte fortsätta.

Medan hon klär sig känner hon hur hela hennes värld hotar att falla samman. Runt omkrin henne rasar elden och framför henne finns ett bråddjup. Hoppar hon inte blir hon snart till aska. Och hon är så rädd. Så fruktansvärt rädd.

Återigen står hon i vardagsrumsdörren.
- Tomas, vi måste prata.

Ljudbokspriset

Eftersom detta till stor del är en ljudboksblogg så måste jag förstås uppmärksamma det svenska ljudbokspriset.
Det blev Per Olov Enquists roman "Ett annat liv" som utsågs som årets svenska ljudbok. Priset på 50 000 kr delas mellan författare och uppläsare men eftersom detta var en författaruppläsning fick Enquist priset helt för sig själv.
Prisutdelningen ägde rum under bok- och biblioteksmässan.
Jag har själv inte läst boken men är förstås sugen nu.
Läs mer om ljudbokspriset
här.

Tillbaka!

Japp, tillbaka efter en otroligt skön tillvaro i Bose.
Massa vila, sömn, samtal, skratt, sol, läsning och underbar italiensk mat.
En härlig kraftpåfyllning!
Vill man besöka ett italienskt kloster under några dagar is this the place.