Mig äger ingen

Av Åsa Linderborg

Nu har jag suttit länge och funderat på vad jag egentligen ska skriva om den här självbiografiska berättelsen.
Det går inte riktigt att återge läsupplevelsen.
Det är en av många barndomsskildringar där komponenten missbruk finns med. Där finns också flera av de klassiska karaktärsdragen för den här sortens böcker.
Samtidigt är den genuin och annorlunda. Mycket av det ligger nog i den speciella relation som Åsa har till sin pappa. Det är den relationen som står i centrum och det är kanske mer ett porträtt av pappan än en klassisk barndomsskildring.
Det jag också slås av är hur Åsa aldrig släpps vind för våg av sin pappa. HOn missköts på flera sätt - t ex godis istället för mat och bristande hygien - men när pappan inte själv kan finnas till för henne ordnar han så att någon annan gör det.
Pappan själv är ganska paradoxal och en intressant person.
Alltså, jag tror inte jag ska skriva mer än så onm handlingen.
Det är en absolut läsvärd bok och en gripande berättelse.
Det är en hel del politiska partier i boken som jag kanske inte var så uppslukad av men det är ok. De bidrar än mer till porträttkaraktären.

Ljudbokens uppläsare är Katarina Ewerlöf. HOn är en av mina absoluta favorituppläsare och gör även denna gång en toppeninsats. HOn har en fantastisk röst och använder den lagom mycket för att ge karaktär åt personerna i berättelsen.