En vecka kvar... Hur blir det sen?

Idag är det precis en vecka kvar till beräknat förlossningsdatum...
Det skulle förstås inte alls göra oss något om det blev tidigare men det kan ju lika gärna bli två veckor senare...
När det är första barnet så här är ju senare troligare än tidigare.
Det viktigaste för mig är att det får gå naturligt till - inget igångsättande eller kejsarsnitt.
Ja ja, vi får se, vi får se. Spännande är det.

Nu när jag går här hemma har jag massor med tid för att läsa och det är underbart.
När jag hittar en bok jag dras in i har jag den i öronen nästan hela tiden.
Jag har sagt det förut men jag säger det igen - ljudböcker och talböcker är så superbra att plugga in när man gör hemmasysslor. Idag har jag t ex röjt köket, fixat i tvättstugan, matat hönsen och tömt alla krukor med vissnade tomat- och gurkplantor med Andarnas hus i öronen.
Jag blir alltid så mycket mer motiverad att göra allt sånt där när jag har en bra bok till hands.

men hur blir det sen? Snart? När vi har en liten bäbis här hemma.
Jag inbillar mig att jag kommer kunna fortsätta läsa.
Jag inbillar mig att jag kommer ha en massa bra tillfällen. Som t ex vid amning barnvagnspromenader och under de vanliga sysslorna när bäbisen förhoppningsvis sover.

"Icke" säger min svärmor.
Vad säger ni?
Kan, orkar och vill man fokusera på böcker när man har ett spädbarn?

Jag tycker att det borde gå.
Lika väl som att sitta och glo på meningslösa tv-serier som så många småbarnsföräldrar verkar ägna så mycket tid åt...