Idag har jag fyndat ljudböcker på bokusrean.
Följande hamnade i min kundkorg:
Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson
Ormstenens gåta av Jason Goodwin
Drottningens chirurg av Agneta Pleijel
Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson
Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri
Storasyster ser dig av Hanna Hellquist
Märk att där finns en deckare (Ormstenens gåta) bland inköpen. Jag läser väl inte deckare? Nä, men undantaget bekräftar regeln... Denna roman utspelar sig på 1800-talet och inte i vare sig Sverige eller England. Alltså, jag slipper kriminalare, porträtt av moderna kommissarier som också är människor, ensamma eller med familj, trista tragiska människor i form av offer, anhöriga och/eller förövare, kaffe, masariner, räkmackor, mobilsamtal, polisbilar, "utredningar".... Ja, allt det där ni vet...
Det kan bli bra. Vi får se.
I örvigt ser jag mest fram emot läsningen av Molnfri bombnatt. den har jag hört så mycket gott om och velat läsa ett tag. jag är dessutom väldigt förtjust i Vibeke Olsson.
Ingen av böckerna kostade mer än 115 kr vilket är riktigt, riktigt bra för att vara ljudbokspriser.
Hoppas även ni har lyckan med er bokreafrossa.
måndag 22 februari 2010
söndag 21 februari 2010
En svacka bara
Jag har inte bloggat på över en vecka. Men bloggen håller inte på att dö. Det får ingen tro.
Jag är bara i en liten svacka, både när det gäller läsandet och bloggandet.
Det är inget bestående, det kan jag lova.
Så ge inte upp!
Överge mig inte!
Jag är snart tillbaka med full kraft!
Jag är bara i en liten svacka, både när det gäller läsandet och bloggandet.
Det är inget bestående, det kan jag lova.
Så ge inte upp!
Överge mig inte!
Jag är snart tillbaka med full kraft!
lördag 13 februari 2010
Hur du tränar din drake : av Hicke Hiskelig Halvulk III / tolkad från fornnordiskan av Cressida Cowell
Hicke är hövdingason men en mycket vek, oansenlig och okarismatisk sådan. Han är inte alls något hjälteämne och blir mycket retad och föraktad för detta av sina jämnåriga.
Nu är det dags för pojkarnas mandomsprov. Detta går ut på att fånga och träna sin egen drake. Misslyckas man med deta blir man landsförvisad. Lyckas man blir man fullvärdig medlem av stammen och gör man det riktigt bra blir man hjältestämplad.
Hicke har inga förhoppningar eller ambitioner om berömmelse. Han är nöjd om han bara lyckas genomföra proven så att han slipper lämna sitt hem.
En härlig, rolig och charmig berättelse. Perfekt avbrott i vuxenläsningen. Särskilt efter mina senaste inte helt lyckade läsupplevelser.
Robert Gustafsson gör en skön uppläsning och tolkning av karaktärerna.
Det här är första delen i en serie och jag skulle inte ha något emot att läsa resten.
Nu är det dags för pojkarnas mandomsprov. Detta går ut på att fånga och träna sin egen drake. Misslyckas man med deta blir man landsförvisad. Lyckas man blir man fullvärdig medlem av stammen och gör man det riktigt bra blir man hjältestämplad.
Hicke har inga förhoppningar eller ambitioner om berömmelse. Han är nöjd om han bara lyckas genomföra proven så att han slipper lämna sitt hem.
En härlig, rolig och charmig berättelse. Perfekt avbrott i vuxenläsningen. Särskilt efter mina senaste inte helt lyckade läsupplevelser.
Robert Gustafsson gör en skön uppläsning och tolkning av karaktärerna.
Det här är första delen i en serie och jag skulle inte ha något emot att läsa resten.
fredag 12 februari 2010
Näej, jag ger upp, nu drar jag från Turkiet!
Mitt första resmål i
Jorden runt 2
blev ingen höjdare.
Jag befinner mig i Turkiet med Yasar Kemals bok Låt tistlarna brinna.
Berättelsen kretsar kring Memed och hans by samt de människor som finns runt omkring honom.
De rika roffar åt sig mark och gör de fatiga till förtryckta och maktlösa livegna.
Detta försöker Memed bryta sig ur. Han flyr och blir stråtrövare.
Vi får följa hans kamp för att uppnå hämd och återta sin oh andras rätt.
Jag kommer aldrig få reda på hur det slutar för jag orkar inte läsa klart.
Det är en bok som borde vara spännande. Skottlossning, eldstrider, intriger, svek, rövarband, dödande, fredlöshet osv osv, borde göra en spännande historia. Men det gör det inte.
Det blir mest bara långdraget och tjatigt. Det är liksom töntig western över det hela med pang pang och repliker som "pengarna eller livet" och "döda mig inte, jag gör vad som helst".
Historien är väldigt upprepande på många sätt och det har jag personligen svårt för. Till slut känns det som om jag har hört alla repliker och händelser flera gånger om.
Jag anar att det här inte är någon jättebra översättning faktiskt. Jag anar att originalspråket gör berättelsen mycket större rättvisa.
Inte nog med det. Den här boken finns inte som ljudbok utan jag har lånat den som talbok. Inläsaren är förskräcklig. Hon gör otroligt töntiga och fula röster. Hon skriker occh och lotsasgråter när karaktärerna gråter och håller på. På stockholmska är det också och det är en gammal inspelning och det låter som en gammal dålig film. Det är helt outhärdligt att lyssna på. Usch!
Det positiva jag kan säga om boken är att det är fina och målande miljö- och karaktärsbeskrivningar.
Men det räcker inte för mig.
Jag önskar er andra besökare i Turkiet lycka till och hoppas ni får en trevligare reseupplevelse än jag.
Själv drar jag nu vidare.
Jorden runt 2
blev ingen höjdare.
Jag befinner mig i Turkiet med Yasar Kemals bok Låt tistlarna brinna.
Berättelsen kretsar kring Memed och hans by samt de människor som finns runt omkring honom.
De rika roffar åt sig mark och gör de fatiga till förtryckta och maktlösa livegna.
Detta försöker Memed bryta sig ur. Han flyr och blir stråtrövare.
Vi får följa hans kamp för att uppnå hämd och återta sin oh andras rätt.
Jag kommer aldrig få reda på hur det slutar för jag orkar inte läsa klart.
Det är en bok som borde vara spännande. Skottlossning, eldstrider, intriger, svek, rövarband, dödande, fredlöshet osv osv, borde göra en spännande historia. Men det gör det inte.
Det blir mest bara långdraget och tjatigt. Det är liksom töntig western över det hela med pang pang och repliker som "pengarna eller livet" och "döda mig inte, jag gör vad som helst".
Historien är väldigt upprepande på många sätt och det har jag personligen svårt för. Till slut känns det som om jag har hört alla repliker och händelser flera gånger om.
Jag anar att det här inte är någon jättebra översättning faktiskt. Jag anar att originalspråket gör berättelsen mycket större rättvisa.
Inte nog med det. Den här boken finns inte som ljudbok utan jag har lånat den som talbok. Inläsaren är förskräcklig. Hon gör otroligt töntiga och fula röster. Hon skriker occh och lotsasgråter när karaktärerna gråter och håller på. På stockholmska är det också och det är en gammal inspelning och det låter som en gammal dålig film. Det är helt outhärdligt att lyssna på. Usch!
Det positiva jag kan säga om boken är att det är fina och målande miljö- och karaktärsbeskrivningar.
Men det räcker inte för mig.
Jag önskar er andra besökare i Turkiet lycka till och hoppas ni får en trevligare reseupplevelse än jag.
Själv drar jag nu vidare.
onsdag 10 februari 2010
Jippi!
För länge sedan köpte jag första delen i Kerstin Ekmans serie Vargskinnet - Guds barmhärtighet. Men när jag sedan ville få tag på de följande delarna så fanns inte dom i handeln längre. Jag har läst den första boken flera gånger och varje gång längtat efter fortsättningen. I och för sig hade jag ju kunnat låna resten av serine som talbok på biblan men det blir inte samma sak och jag har inte kommit mig för. Men nu äntligen har jag hittat och vunnit auktionerna på båda böckerna på tradera. Yes! Jag längtar att få läsa dom och jag älskar att ha kompletta serier i bokhyllan. Vilken lycka!
Riktigt bra pris fick jag dom för också.
Dessutom har jag fåt en award som jag är så glad för men den återkommer jag till.
Riktigt bra pris fick jag dom för också.
Dessutom har jag fåt en award som jag är så glad för men den återkommer jag till.
tisdag 9 februari 2010
Tematrio - olycklig kärlek
Alla hjärtans dag till ära tycker
Lyran
att vi ska berätta om tre berättelser (eller dikter eller annan text) där olycklig kärlek ingår.
* Marion Zimmer Bradleys serie om avalon är en bok fylld av olycklig och komplicerad kärlek.Kung Arthur, gorgaine, Lancelot och Guinevere har minst sagt trassliga relationer sins emellan.
* Den stängda boken av Jette A. Kaarsbøl är et annat exempel på riktigt olycklig kärlek. De är två "moderna" människor. Hon vill inte gifta sig med den man som utsätts till henne, han vill inte gifta sig alls utan leva fri. Därför bestämmer de sig för att gifta sig med varandra. En stor lägenhet med varsina sovrum och var sina liv. Ett vackert par utåt som slipper tjat och styrande omgivning.
Ett utmärkt arrangemang om det inte vore för att de går in i det med olika förväntningar. Hon gifter sig innerst inne av kärlek och hoppas och tror att deras äktenskap ska bli som ett äktenskap ska vara. Så är det inte för honom.
(Finns som ljudbok.)
* Ciderhusreglerna av John Irving är en av mina favoritböcker. Bortsett från allt annat som boken är fylld av finns ett treangeldrama som är både sorgligt och komplicerat.
Lyran
att vi ska berätta om tre berättelser (eller dikter eller annan text) där olycklig kärlek ingår.
* Marion Zimmer Bradleys serie om avalon är en bok fylld av olycklig och komplicerad kärlek.Kung Arthur, gorgaine, Lancelot och Guinevere har minst sagt trassliga relationer sins emellan.
* Den stängda boken av Jette A. Kaarsbøl är et annat exempel på riktigt olycklig kärlek. De är två "moderna" människor. Hon vill inte gifta sig med den man som utsätts till henne, han vill inte gifta sig alls utan leva fri. Därför bestämmer de sig för att gifta sig med varandra. En stor lägenhet med varsina sovrum och var sina liv. Ett vackert par utåt som slipper tjat och styrande omgivning.
Ett utmärkt arrangemang om det inte vore för att de går in i det med olika förväntningar. Hon gifter sig innerst inne av kärlek och hoppas och tror att deras äktenskap ska bli som ett äktenskap ska vara. Så är det inte för honom.
(Finns som ljudbok.)
* Ciderhusreglerna av John Irving är en av mina favoritböcker. Bortsett från allt annat som boken är fylld av finns ett treangeldrama som är både sorgligt och komplicerat.
lördag 6 februari 2010
Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón
David är författare. En mycket begåvad sådan men ändå en riktig looser.
Han skriver typ ett evighetskontrakt med ett par skojare till förläggare och skriver under pseudonym. Ingen berömmelse där. Sedan ger han ut två böcker. Den ena skriver han åt sin vän (som tror att det är han själv som skriver), den andra är hans egen. Båda böckerna släpps samtidigt och Davids blir en flopp medan hans väns gör succé.
David lider också av fruktansvärda smärtor i huvudet och när han g¨r till en läkare får han reda på att han har en tumör och inte långt kvar att leva.
Men sedan dyker "förläggaren" upp. En synnerligen speciell man med ett erbjudande David inte kan motstå...
Berättelsen utvecklas allt mer till en absurd, förvirrad och hemsk historia.
Jag har tidigare (so jag ofta nämnt) läst Vindens skugga av Zafóns. En bok som jag älskar. I Ängelns lek finns samma vackra språk och flera intressanta karaktärer men annars håller den inte alls samma standard.
Den är lång. Jag tycker mycket om långa böcker men inte långa, händelselösa b öcker. Den här är under långa partier händelselös och ofta ganska upprepande. Riktigt spännande blir den inte förns på slutet men den milslånga startsträckan avtar glädjen i spänningen.
Jag kan inte säga att jag är besviken. Jag har läst några recensioner av boken så jag var beredd. Men lite hade jag hoppats på att bli glatt överraskad. Det blev jag inte.
Ändå är det inte en läsupplevelse jag vill vara utan men det är långt ifrån något omläsningsämne.
NIklas Flaks uppläsning tycker jag inte särskilt mycket om. Han läser "gubbigt". Jag har svårt för "gubbiga" uppläsare. De får gärna vara gubbar, bara de inte läser "gubbigt". Jag vet inte varför jag har problem med det men det har jag. Kanske är det, i det här fllet, för att den unge man som är bokens huvudperson får en gubbes röst. Det skapar nån sorts distans tycker jag.
Han skriver typ ett evighetskontrakt med ett par skojare till förläggare och skriver under pseudonym. Ingen berömmelse där. Sedan ger han ut två böcker. Den ena skriver han åt sin vän (som tror att det är han själv som skriver), den andra är hans egen. Båda böckerna släpps samtidigt och Davids blir en flopp medan hans väns gör succé.
David lider också av fruktansvärda smärtor i huvudet och när han g¨r till en läkare får han reda på att han har en tumör och inte långt kvar att leva.
Men sedan dyker "förläggaren" upp. En synnerligen speciell man med ett erbjudande David inte kan motstå...
Berättelsen utvecklas allt mer till en absurd, förvirrad och hemsk historia.
Jag har tidigare (so jag ofta nämnt) läst Vindens skugga av Zafóns. En bok som jag älskar. I Ängelns lek finns samma vackra språk och flera intressanta karaktärer men annars håller den inte alls samma standard.
Den är lång. Jag tycker mycket om långa böcker men inte långa, händelselösa b öcker. Den här är under långa partier händelselös och ofta ganska upprepande. Riktigt spännande blir den inte förns på slutet men den milslånga startsträckan avtar glädjen i spänningen.
Jag kan inte säga att jag är besviken. Jag har läst några recensioner av boken så jag var beredd. Men lite hade jag hoppats på att bli glatt överraskad. Det blev jag inte.
Ändå är det inte en läsupplevelse jag vill vara utan men det är långt ifrån något omläsningsämne.
NIklas Flaks uppläsning tycker jag inte särskilt mycket om. Han läser "gubbigt". Jag har svårt för "gubbiga" uppläsare. De får gärna vara gubbar, bara de inte läser "gubbigt". Jag vet inte varför jag har problem med det men det har jag. Kanske är det, i det här fllet, för att den unge man som är bokens huvudperson får en gubbes röst. Det skapar nån sorts distans tycker jag.
torsdag 4 februari 2010
Skrivutmaning 2010:35 - bönor
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om ett flertydigt ord: Böna"
Han såg förväntansfullt på henne. Hon svalde.
- Mmmm, jättegott.
HOn tog hastigt en klunk av vinet. Han log lyckligt.
Det var deras tredje träff och han hade bjudit hem henne till sig på middag. Hon hade fasat. Hon som var en genuin köttätare tyckte det var högst obehaglig med vegetarisk mat. Framför allt hade hon svårt för bönor. Eller svårt för, hon hatade bönor! Smaken och konsistensen var vidrig. Hon bad till Gud hela vägen dit att det inte skulle vara någon mat med bönor.
När han slog upp dörren doftade det underbart och hon kände sig hoppfull. Men som vanligt behagade Gud inte besvara hennes vädjanden. På bordet sotd en rejäl böngryta.
Tack och lov var det inte stora, vita bönor utan små röda. HOn försökte ta för sig så att hon inte fick allt för många på tallriken. Sedan åt hon försiktigt och svalde varje böna hel. Tvingade ner dom med hjälp av ris och vin.
NÄr hon tömt det andra glaset inom loppet av fem minuter såg han lite fundersamt på henne.
- Eh, ja jag är lite törstig...
- Ja, jag ser det. SKulle du vilja ha ett glas vatten till kanske.
HOn log lättat.
- Ja, tack gärna!
Han hällde upp ett stort glas och nu gick det lite lättare.
Hon försökte hålla en avslappnad konversation men allt hon kunde tänka på var varje böna som klämde sig ner genom hennes strupe.
- Vill du ha mer?
Handsvett och starkt illamående. Det skulle inte gå. HOn skulle kräkas.
- Nej tack, det var jättegott men jag orkar faktiskt inte mer.
- Du tyckte inte om deet va?
- Jo jo, verkligen.
- Men är du så här liten i maten?
- Nej, jag är nog lite nervös.
Bättre att han trodde att hon var nervös (och det var hon ju också så det var ingen lötn) än att han trodde at hon inte gillade bönor. En tjej som inte gillar bönor kan väl inte en vegetariankille vara ihop med?
En stund senare satt de tätt ihop i soffan under en filt med resten av vinflaskan och en skål med chips framför sig. Hon kände sig lite snurrig efter att ha hällt i sig tre glas vin i snabb följd utan mycket mat i magen.
De startade filmen de hyrt och efter sådär än tjugo minutervar hångelkallaset i full gång.
Ca fyrtio minuter senare var de båda halvt avklädda. Då kände hon hur det ilade till i magen. En stor bubbla var på väg neråt i systemet.
Oh, nej, det skulle bli en riktig rökare. Den fick bara inte släppas fri. Hjälp! Den gick verkligen inte att hejda.
Hon slet sig fri.
- Vad är det?
Han såg yrvaket på henne.
- Jag måste verkligen gå och kissa. Snart tillbaka.
- Ah, allt vin och vatten.
Hon nickade. Gasen trängde på och hon småsprang knipande till toaletten.
Väl inne i badrummet kunde hon släppa på trycket. Den värsta brakare hon någonsin lagt blev följden och det ekade som åska mellan kakelväggarna. Hon kände hur hon rodnade trots att hn var ensam. Tur att filmen var på där ute. Den där kunde väl inte ha hörts. Men det var tyst utanför dörren. Va, hade han stängt av?! DÅ kände hon stanken. Vidrigt! Hon skyndade sig ut.
Hon tvekade lite vid dörren. Hur skulle hon göra. LÄt hon den vara öppen skulle lukten vädras ut fortare men risken var då att den nådde vardagsrummet. Stängde hon den var detg ingen risk men tänk om han snart tänkte gå på toa.
Nä, hon kunde nog distrahera honom. Hon sköt igen dörren.
- TIllbaka!
Han såg konstigt på henne.
_ Jaha, du har pausat filmen.
- Ja, jag tänte att du inte ville missa något.
- Mhm...
Hennes kinder blossade. MIssat nåt, som om de båda inte redan missat hela filmen. Fattade han inte att när man går på toa ska filmen vara på så att det inte blir pinsamt?
HOn satte sig hos honom igen och han tryckte på play. De satt lite besvärade bredvid varandra. HOn vågade inte göra några närmanden. Han tyckte säkert att hon var världens äcklo nu.
Men tydligen hade han bestämt sig för att en prutt skulle få förstöra kvällen och snart låg de omslingrade igen.
Plöttsligt kände hon det igen. Den här gången kom den dock snabbt och oväntat och hon hade inte en chans att hindra den. Hoh höll emot allt hon kunde men det gick inte.
Som tur var lyckades hon smyga ut den tyst och lite i taget. Hon slappnade av. I en sekund, sedan var stanken där.
Han slutade kyssas.
- Har du släppt dig?
Åh nej, hon ville bara dö. Rodnad över hela kroppen. Men ingen idé att förneka.
- Förlåt, jag rår inte för det. Det är det här med bönor...
Han började skratta.
- Är du inte så van att äta bönor?
- INte van alls.
- Hahaha, det känns.
Hon begravde ansiktet i en kudde.
- Jag skäms ihjäl.
- Äh, ingen fara. Så där var det i början när jag började äta vegetariskt också.
Hon tittade fram.
- Var det?
- Japp. Fast det klart... Jag brukade inte svälja bönorna hela.
- Såg du det?
Han skrattade igen.
- Vill inte du var med mig nu? En tjej som äter bönorna hela och blir asgasig i magen är väl inget för dig?
Han log och drog henne till sig.
- Det klart jag vill vara med dig. Säg bara som det är nästa gång. Jag tar inte illa upp. Du lär dig äta bönor. Dessutom behöver vi ju inte känna oss generade inför varandra längre. Pruttar vid tredje träffen är en positiv utveckling tycker jag.
Hon skrattade generat.
- Du, ska vi strunta i den här filmen och gå och lägga oss istället?
- Nej, ärligt talat, jag tror jag måste gå hem. MIn mage är jättekonstig. Det kan nog bli mer än pruttar...
- Jag förstår. Men när ses vi igen? Imorn?
- Imorn blir bra. Utan bönor.
- Utan bönor.
SkrivPuff:
"Skriv om ett flertydigt ord: Böna"
Han såg förväntansfullt på henne. Hon svalde.
- Mmmm, jättegott.
HOn tog hastigt en klunk av vinet. Han log lyckligt.
Det var deras tredje träff och han hade bjudit hem henne till sig på middag. Hon hade fasat. Hon som var en genuin köttätare tyckte det var högst obehaglig med vegetarisk mat. Framför allt hade hon svårt för bönor. Eller svårt för, hon hatade bönor! Smaken och konsistensen var vidrig. Hon bad till Gud hela vägen dit att det inte skulle vara någon mat med bönor.
När han slog upp dörren doftade det underbart och hon kände sig hoppfull. Men som vanligt behagade Gud inte besvara hennes vädjanden. På bordet sotd en rejäl böngryta.
Tack och lov var det inte stora, vita bönor utan små röda. HOn försökte ta för sig så att hon inte fick allt för många på tallriken. Sedan åt hon försiktigt och svalde varje böna hel. Tvingade ner dom med hjälp av ris och vin.
NÄr hon tömt det andra glaset inom loppet av fem minuter såg han lite fundersamt på henne.
- Eh, ja jag är lite törstig...
- Ja, jag ser det. SKulle du vilja ha ett glas vatten till kanske.
HOn log lättat.
- Ja, tack gärna!
Han hällde upp ett stort glas och nu gick det lite lättare.
Hon försökte hålla en avslappnad konversation men allt hon kunde tänka på var varje böna som klämde sig ner genom hennes strupe.
- Vill du ha mer?
Handsvett och starkt illamående. Det skulle inte gå. HOn skulle kräkas.
- Nej tack, det var jättegott men jag orkar faktiskt inte mer.
- Du tyckte inte om deet va?
- Jo jo, verkligen.
- Men är du så här liten i maten?
- Nej, jag är nog lite nervös.
Bättre att han trodde att hon var nervös (och det var hon ju också så det var ingen lötn) än att han trodde at hon inte gillade bönor. En tjej som inte gillar bönor kan väl inte en vegetariankille vara ihop med?
En stund senare satt de tätt ihop i soffan under en filt med resten av vinflaskan och en skål med chips framför sig. Hon kände sig lite snurrig efter att ha hällt i sig tre glas vin i snabb följd utan mycket mat i magen.
De startade filmen de hyrt och efter sådär än tjugo minutervar hångelkallaset i full gång.
Ca fyrtio minuter senare var de båda halvt avklädda. Då kände hon hur det ilade till i magen. En stor bubbla var på väg neråt i systemet.
Oh, nej, det skulle bli en riktig rökare. Den fick bara inte släppas fri. Hjälp! Den gick verkligen inte att hejda.
Hon slet sig fri.
- Vad är det?
Han såg yrvaket på henne.
- Jag måste verkligen gå och kissa. Snart tillbaka.
- Ah, allt vin och vatten.
Hon nickade. Gasen trängde på och hon småsprang knipande till toaletten.
Väl inne i badrummet kunde hon släppa på trycket. Den värsta brakare hon någonsin lagt blev följden och det ekade som åska mellan kakelväggarna. Hon kände hur hon rodnade trots att hn var ensam. Tur att filmen var på där ute. Den där kunde väl inte ha hörts. Men det var tyst utanför dörren. Va, hade han stängt av?! DÅ kände hon stanken. Vidrigt! Hon skyndade sig ut.
Hon tvekade lite vid dörren. Hur skulle hon göra. LÄt hon den vara öppen skulle lukten vädras ut fortare men risken var då att den nådde vardagsrummet. Stängde hon den var detg ingen risk men tänk om han snart tänkte gå på toa.
Nä, hon kunde nog distrahera honom. Hon sköt igen dörren.
- TIllbaka!
Han såg konstigt på henne.
_ Jaha, du har pausat filmen.
- Ja, jag tänte att du inte ville missa något.
- Mhm...
Hennes kinder blossade. MIssat nåt, som om de båda inte redan missat hela filmen. Fattade han inte att när man går på toa ska filmen vara på så att det inte blir pinsamt?
HOn satte sig hos honom igen och han tryckte på play. De satt lite besvärade bredvid varandra. HOn vågade inte göra några närmanden. Han tyckte säkert att hon var världens äcklo nu.
Men tydligen hade han bestämt sig för att en prutt skulle få förstöra kvällen och snart låg de omslingrade igen.
Plöttsligt kände hon det igen. Den här gången kom den dock snabbt och oväntat och hon hade inte en chans att hindra den. Hoh höll emot allt hon kunde men det gick inte.
Som tur var lyckades hon smyga ut den tyst och lite i taget. Hon slappnade av. I en sekund, sedan var stanken där.
Han slutade kyssas.
- Har du släppt dig?
Åh nej, hon ville bara dö. Rodnad över hela kroppen. Men ingen idé att förneka.
- Förlåt, jag rår inte för det. Det är det här med bönor...
Han började skratta.
- Är du inte så van att äta bönor?
- INte van alls.
- Hahaha, det känns.
Hon begravde ansiktet i en kudde.
- Jag skäms ihjäl.
- Äh, ingen fara. Så där var det i början när jag började äta vegetariskt också.
Hon tittade fram.
- Var det?
- Japp. Fast det klart... Jag brukade inte svälja bönorna hela.
- Såg du det?
Han skrattade igen.
- Vill inte du var med mig nu? En tjej som äter bönorna hela och blir asgasig i magen är väl inget för dig?
Han log och drog henne till sig.
- Det klart jag vill vara med dig. Säg bara som det är nästa gång. Jag tar inte illa upp. Du lär dig äta bönor. Dessutom behöver vi ju inte känna oss generade inför varandra längre. Pruttar vid tredje träffen är en positiv utveckling tycker jag.
Hon skrattade generat.
- Du, ska vi strunta i den här filmen och gå och lägga oss istället?
- Nej, ärligt talat, jag tror jag måste gå hem. MIn mage är jättekonstig. Det kan nog bli mer än pruttar...
- Jag förstår. Men när ses vi igen? Imorn?
- Imorn blir bra. Utan bönor.
- Utan bönor.
onsdag 3 februari 2010
Skrivutmaning 2010:34 - frivillig?
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om att anmäla sig som frivillig."
- Finns någon frivillig? Är det någon som kan tänka sig att ställa upp på detta.
En mycket besvärad tystnad. Alla skruvar sig nervöst i sina stolar.
- Alltså det här är inget betungande uppdrag. Högst ett möte i månaden och man är ju flera som delar på arbetet. Det är kul!
Mer skruvande, några harklingar, en viskning. I varje jhärna snurrar tankarna vilt för att hitta en legitim anledning till att inte ställa upp.
"Jag hinner inte, barnen ska ju hämtas på dagis och middagen ska lagas". "Nä, men det går ju inte det skulle i så fall bli den fjärde styrelsen jag sitter med i, min fru skulle bli galen". "Jag ställer alltid upp på allting, jag tänker inte göra det den här gången". "Nej, jag kan inte sitta och köra 8 mil fram och tillbaka för det här". "Jag är inte rätt person, jag skulle inte vara till någon som helst tillgång".
Och så vidare, och så vidare.
- Anders?
En bestämd huvudskakning.
- Lina?
- Nej, tyvärr, jag skulle verkligen vilja men jag kan faktiskt inte.
- Jimmy?
- Njae...
Aha, en tvekan! En kör av uppmuntrande tillrop.
- Ja, men det klart du ska Jimmy, det kommer passa dig perfekt!
- Ja, du är ju så bra på sånt här!
- Du som är så engagerad i föreningen, någon bättre kan vi inte välja!
- Du som är ny och allt också, det är ett jättebra sätt att komma in i gänget och verksamheten.
Rodnad på Jimmys kinder. Han känner sig hedrad.
- Jag vet inte...
- Jo, kom igen, det blir toppen!
Ja, kanske det ändå. Han är ju student, har inga barn, ingen partner, det klart att han ska ställa upp. Han som kan disponera sin tid nästan som han vill. Det blir säkert jätteroligt.
- Ok.
En samfälld suck av lättnad. Leenden. Avslappnade anletsdrag. Uppmuntrande nickningar.
- Jaha, så var det det här med kassör...
SkrivPuff:
"Skriv om att anmäla sig som frivillig."
- Finns någon frivillig? Är det någon som kan tänka sig att ställa upp på detta.
En mycket besvärad tystnad. Alla skruvar sig nervöst i sina stolar.
- Alltså det här är inget betungande uppdrag. Högst ett möte i månaden och man är ju flera som delar på arbetet. Det är kul!
Mer skruvande, några harklingar, en viskning. I varje jhärna snurrar tankarna vilt för att hitta en legitim anledning till att inte ställa upp.
"Jag hinner inte, barnen ska ju hämtas på dagis och middagen ska lagas". "Nä, men det går ju inte det skulle i så fall bli den fjärde styrelsen jag sitter med i, min fru skulle bli galen". "Jag ställer alltid upp på allting, jag tänker inte göra det den här gången". "Nej, jag kan inte sitta och köra 8 mil fram och tillbaka för det här". "Jag är inte rätt person, jag skulle inte vara till någon som helst tillgång".
Och så vidare, och så vidare.
- Anders?
En bestämd huvudskakning.
- Lina?
- Nej, tyvärr, jag skulle verkligen vilja men jag kan faktiskt inte.
- Jimmy?
- Njae...
Aha, en tvekan! En kör av uppmuntrande tillrop.
- Ja, men det klart du ska Jimmy, det kommer passa dig perfekt!
- Ja, du är ju så bra på sånt här!
- Du som är så engagerad i föreningen, någon bättre kan vi inte välja!
- Du som är ny och allt också, det är ett jättebra sätt att komma in i gänget och verksamheten.
Rodnad på Jimmys kinder. Han känner sig hedrad.
- Jag vet inte...
- Jo, kom igen, det blir toppen!
Ja, kanske det ändå. Han är ju student, har inga barn, ingen partner, det klart att han ska ställa upp. Han som kan disponera sin tid nästan som han vill. Det blir säkert jätteroligt.
- Ok.
En samfälld suck av lättnad. Leenden. Avslappnade anletsdrag. Uppmuntrande nickningar.
- Jaha, så var det det här med kassör...
tisdag 2 februari 2010
Skrivutmaning 2010:33 - nattjobb
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om ett nattjobb."
Hon hörde gråten långt, långt borta. Hon visste att hon måste vakna, hon måste bara. Hon tvingade sig upp till ytan. Förlamad och illamående av trötthet låg hon kvar på mage. Försökte få benen att röra sig. FÖrsökte betvinga sina egna trötthetstårar.
- Snälla, snälla älskling, kan inte du ta henne den här gången? Bara den här gången...
Han låg också på mage och hans mun rörde sig knappt när han tvingade fram orden.
- Det går inte. Jag har tre viktiga möten imorn. Det går bara inte. Jag MÅSTE få sova när jag ska jobba.
- Och vad tror du att det jag gör både dag och natt är? Frågade hon in i kudden.
Men hon ålade sig över sängkanten och satte ner fötterna på det svala golvet. Det fick henne att vakna till liv något.
Hon hörde inte hans matta, framviskade "förlåt älskade du" när hon lämnade deras sovrum.
Hon vinglade så snabbt hon kunde in i dotterns rum och fram till hennes säng.
- Schhh, älskling, jag är här nu.
Hon tog upp den varma, gråtande lilla kroppen i sina armar och genast tystnade skriken. HOn drog in barnets doft av sömn , svett och gråt och lyckan och kärleken fyllde henne, överväldigade henne. Den värkande tröttheten fanns fortfarande där men nu helt i bakgrunden.
Att vara mamma var världens bästa jobb. Plågsamt och smärtsamt mitt i natten men världens bästa jobb.
SkrivPuff:
"Skriv om ett nattjobb."
Hon hörde gråten långt, långt borta. Hon visste att hon måste vakna, hon måste bara. Hon tvingade sig upp till ytan. Förlamad och illamående av trötthet låg hon kvar på mage. Försökte få benen att röra sig. FÖrsökte betvinga sina egna trötthetstårar.
- Snälla, snälla älskling, kan inte du ta henne den här gången? Bara den här gången...
Han låg också på mage och hans mun rörde sig knappt när han tvingade fram orden.
- Det går inte. Jag har tre viktiga möten imorn. Det går bara inte. Jag MÅSTE få sova när jag ska jobba.
- Och vad tror du att det jag gör både dag och natt är? Frågade hon in i kudden.
Men hon ålade sig över sängkanten och satte ner fötterna på det svala golvet. Det fick henne att vakna till liv något.
Hon hörde inte hans matta, framviskade "förlåt älskade du" när hon lämnade deras sovrum.
Hon vinglade så snabbt hon kunde in i dotterns rum och fram till hennes säng.
- Schhh, älskling, jag är här nu.
Hon tog upp den varma, gråtande lilla kroppen i sina armar och genast tystnade skriken. HOn drog in barnets doft av sömn , svett och gråt och lyckan och kärleken fyllde henne, överväldigade henne. Den värkande tröttheten fanns fortfarande där men nu helt i bakgrunden.
Att vara mamma var världens bästa jobb. Plågsamt och smärtsamt mitt i natten men världens bästa jobb.
måndag 1 februari 2010
Jag behärskar mig...
...men det är svårt! Det kliar i fingrarna och suger i tarmen. Men jag ska låta bli. Jag har lovat mig själv att inte handla så mycket böcker det här året utan iställe låna fler från biblan.
Och snart är det bokrea. Jag ska tusan lyckas hålla mig tills dess!
Fast det blev en liten bok på tradera igår... Dvärgen av Per Lagerqvist... Men nu bjuder jag bara på ljudböcker på tradera som inte längre finns att köpa i handeln...
Och snart är det bokrea. Jag ska tusan lyckas hålla mig tills dess!
Fast det blev en liten bok på tradera igår... Dvärgen av Per Lagerqvist... Men nu bjuder jag bara på ljudböcker på tradera som inte längre finns att köpa i handeln...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
