Konstigt

Det är något konstigt och ganska kul som händer mig ibland när jag somnar med en ljudbok i öronen. Inte om jag spelar den på vanliga stereon utan när jag har den lilla bärbara med snäckor så ljudet går rakt in i hjärnan. Då när jag just somnat fortsätter jag att höra vad som läses och så smälter bok och dröm ihop till ett. Berättelsen får ett eget liv, bilder och ljud. Jag blir antingen en av karaktärerna eller så tittar jag bara på. Det blir oftast rätt vridet och när jag vaknar undrar jag om jag verkligen hört rätt. Oftast har jag faktiskt det även om mina drömmar broderat ut det hela åt alla möjliga håll. Det är ett otroligt intressant och märkligt fenomen.

Svinalängorna

Av Susanna Alakoski

Ännu en bok i raden av mörka barndomsskildringar. Det är 70-talets Ystad och vi får följa Lenas uppväxt i en missbrukarfamilj. I början ler jag ofta men ju djupare föräldrarnas missbruk blir desto färre blir leendena. MItt hjärta gråter, som alltid, av sådana här berättelser. Det är kanske inte en så orginell bok men vad har det för betydelse när barn gång på gång, överallt i världen, lever under dessa eller liknande förhållanden. Det är så lätt att glömma bort att de här barnen existerar och att de finns alldeles i närheten.

Tack Anja för tipset!

Ljudbokspocket

Det har kommit en ny sorts "bindning" för ljudböcker. Istället för de rejäla fodralen är det nu som bara ett mycket enkelt omslag. Inte särskilt slitstarkt men böckerna tar mindre plats och de är runt hundralappen billigare (iaf när man handlar på nätet) än de med gamla omslag. Ljudbokspocket alltså.

Jerusalem

Av Selma Lagerlöf

Vad kan passa bättre efter en studieresa till Jerusalem än att tipsa er om denna bok?
Boken handlar om hur, efter splittring i församlingen, stora delar av en by säljer sina gårdar och allt dom äger för att resa till "det heliga landet". Det är en berättelse om kärlek, vänskap, hårda livsvillkor, tro och tvivel, makt och maktmissbruk och en hel del till.
När jag nu själv var i Jerusalem fick jag veta att boken är baserad på verkligheten. Det jerusalemitiska, svensk-amrikanska sällskapet och dess grundare existerade verkligen. Likaså är dess verkliga bakgrund beskriven i boken. Även mycket av det som hände när svenskarna från byn i Dalarna anlände till Jerusalem överensstämmer med verkligheten. Detta ger berättelsen, för mig, en ny dimension.
Jag är mycket förtjust i den här boken (och även filmen) men undrar ibland hur Lagerlöf själv förhåller sig till sina karaktärer och till det som händer. Ofta upplever jag at författaren tar ställning för eller emot vissa karaktärer eller företeelser i sina romaner men så är inte riktigt fallet här. Å andra sidan är världen inte svart eller vit, ond eller god, och det lyckas Selma Lagerlöf verkligen skildra i Jerusalem.

Att skriva

Jag älskar att producera text. Älskar att uppleva hur mina tankar och reflexioner tar plats utanför min kropp. Orden försvinner inte bara ut med andedräkten som när jag talar, utan de finns kvar. Jag och andra kan läsa dom om och om igen. Jag mår bra när jag har skrivit. Just precis nyss skrev jag klart vårt näst näst sista pm. Det om död och liv. Allt fanns klart i mitt huvud. Så är det nästan alltid. Ändå har jag alltid en viss vånda innan jag ska sätta igång att skriva. Det tar av någon anledning emot samtidigt som det pirrar i mig av förväntan. Sedan sätter jag till slut igång och då går det som en dans. Någon gång skulle jag vilja skriva en bok. Jättegärna skulle jag vilja det. Problemet är att det inte alls finns något klart i mitt huvud. KNappt ens et frö. Kanske ett frö till en idé men inte så mycket mer. Jag skulle nämligen vilja skriva en roman men jag litar inte riktigt på mig själv. Allt för många års akademiska studier har kvävt min fantasi. Jag vet inte hur man skriver fiktivt längre. Men fröet till en idé finns där som sagt och en vacker dag kanske det gror. Det vore underbart!

Ännu ett tips

Via Ulliga gulliga sakers blog fick jag nys på något jag varit på jakt efter. Nämligen:
www.bok.nu
Det är en sida där man kan få boktips genom att betygsätta böcker man läst. Man kan också diskutera litteratur och lite annat.
Den är liknande filmtipset.se fast tyvärr inte lika bra. Matchsystemet funkar lite sådär. Jag fick betygsätta en himla massa filmer innan jag fick några personliga filmtips. Jag hittar heller ingen funktion vilken tillåter mig att plocka bort filmer från tipslistan som jag inte är intresserad av att läsa. Men jag tror at det här kan bli en bra sida. Det verkar som om den inte funnits så länge (fast det är bara en känsla jag har) så kanske kommer den förbättras. Boktips kan man i vilket fall som helst hitta där. Ju fler som blir medlemmar och betygsätter böcker desto bättre kommer det fungera!

En stor och en liten är borta

Kristerapi med en tvåårig pojke
Av Elisabeth Cleve

Elisabeth Cleve är barnpsykolog på Ericastiftelsen i Stockholm. I den här boken får vi följa hennes arbete med att följa tvåårige Victor at ta sig ur chocken efter att ha misst både mamma och lillebror i en bilolycka. I terapin får han på sitt eget sätt och i sin egen takt bearbeta denna stora förlust. Lekrummet på "Erican" blir hans egen plats, hans eget utrymme, där han han är i centrum och inte behöver oroa sig för sin ledsna pappa och sina ledsna släktingar.
Elisabeth gör ett otroligt jobb med den här lilla pojken och jag tackar Gud för sådana som hon.
Det är tung och gripande läsning som gjort mig utmatad och gett mig drömmar. Dock är det inte en särskilt svårläst bok. Den är mycket bra om man vill få större insikt i barns sorg och sorgearbete.
Här ska ni få ett litet smakprov ur boken:

"Victor tycker inte om tomma stolar. Han är störd över att Jorge inte sitter på sin plats och pratar med pappa utan är någon annanstans. Jag berättar som det är:
- Jorge kommer tillbaka i morgon.
Då säger Victor snabbt:
- Pappa kommer baka då.
- Ja, du vill att pappa ska träffa Jorge och få prata med honom.
Victor nickar och reser sig för att gå fram till mig. Han vinglar plötsligt till och jag fattar tag om hans hand så att han inte ska falla. Han återfår balansen men håller kvar ett stadigt grepp om min tumme. Han tänker fortfarande på pappa och Jorge och undrar:
- Vad gör dom?
- Dom pratar med varandra.
- Håller dom också i handen?
Jag svarar bara:
- Ja. Det känns bättre för pappa då.
Victor börjar smågnola för sig själv:
- Håll min pappa i handen! Håll min pappa i handen!"
(Elisabeth Cleve, En stor och en liten är borta Kristerapi med en tvåårig pojke, Wahlström & Widstrand 2002, s 52-53)

Oscar och den rosa damen

Jag har just läst "Oscar och den rosa damen" av éric-emmanuel Schmitt.
Det är en liten bok som handlar om 10-årige Oscar. Han ligger på sjukhus, döende i canser, och får tipset av sin vän "den rosa damen" att skriva brev till Gud.
Det är en underbar bok, full med värme och humor. Jag är rörd.
(Finns ej som ljudbok.)