söndag 27 september 2009

Nu bär det av en sväng

Ett blogguppehåll på några dar blir det nu.
Imorn åker jag med mitt arbetslag till klostret och ekumeniska centret
Di Bose
i norra Italien. Där stannar vi till på fredag.
Åh, det kommer bli så skönt. Massa lugn och ro, fina promenader i bergen, mycket tid för läsande och kanske lite skrivande. Vi avslutar med en heldag i Milano.
En härlig energiuppladdning.

Vi hörs när jag kommer åter.
Hoppas ni får en fin vecka.

Askungen

Ja, igår uppträdde då min syster Marica Källner på
Bok galleriet
i Norrköping.

Hon berättade sagan om Askungen men lite annorlunda än vi hört den förut.

I den här versionen dog inte mamman utan bara helt enkelt tröttnade på pappan och hittade en roligare gubbe. Pappan blev lämnad med dottern som fick magproblem eftersom den enda mat pappan kunde laga var bacon. Han insåg då att han måste hitta sig en ny fru. Han registrerade sig på parship.com och hittade sig snart en fruga.

Men, pappan blev erbjuden ett nytt jobb, i Japan. Ett mycket välbetlat och bra jobb och han tyckte att nu när han hade en ny fru kunde hon ju ta hand om hans barn. Så försvann pappan till Japan och verkade aldrig komma åter.

Ja, sen fortsatte sagan ungefär som vanligt fast med moderna inslag som att Askungen målade tånaglarna och filade fötterna på sin styvmor och sina styvsystrar.
Den magiska fen var också lite speciell. En tock gammal gumma som klämde sig in genom Askungens fönser.

Det var en fantastisk föreställning! Med små och enkla medel samt underbart skådespeleri, stor energi, massa humor och god publikkontakt fångade Marica verkligen åhöranra. Både barn och vuxna.

I början tänkte jag att - oj, hon kanske skulle ha skrivit "barn från 7 år2 eller något i programmet - men det behövdes inte alls. Hon fick som sagt med sig hela publiken, även de små barnen.

Det är verkligen en konst det där, att skriva så att det passar både barn och vuxna. "Tricket", som J sa, "är nog att faktiskt inte skriva för barn utan för sig själv. "Barn är ju inte dumma i huvet". Och så är det nog. Visst, lite enklare språk måste förstås till men även jag som vuxen kan verkligen föredra enkelt och välskrivet än tungt och tråkigt.

Barnen kunde sin askungesaga och även om de inte förstod allt förstod de det som behövdes för att det skulle vara en rolig och underhållande historia.

Sagan fick ett lyckligt slut även om den nog, hos oss vuxna, lämnade en lite bäsk bismak. Levde de verkligen lyckliga i alla sina dagar?

Det var en riktigt härlig upplevelse och jag är så oerhört stolt över att vara Maricas storasyster.
Blir ni nyfikna på henne?
Kika då in på
hennes blogg
och läs de texter hon publicerar där.

fredag 25 september 2009

Kulturnatt istället för bokmässa

Nej, vi kommer int e iväg på någon bokmässa i år Trist. Men jag har just ögnat igenom programmet för morgondagens kulturnatt i NOrrköping och är inte allt för ledsen över att lbi hemma. Det finns verkligen ett helt gäng programpunkter jag är riktigt sugen på. Jag har lagt upp ett schema som täcker nästan hela dagen. Får se vad J säger om det. Kanske ska han få ha ett litet finger med i spelet.

Något jag absolut och självklart måste gå på och även göra reklam för här är barnföreställningen Askungen som framförs av min syster
Marica Källner
kl 15.00 på
Bok Galleriet
(Kristinagatan 20).
Marica gör en egen tolkning av den klassiska askungesagan. Jag har ingen aning om vad hon har hittat på och är väldigt nyfiken och förväntansfull.
Fri entré!

Mer info om kulturnatten hittar du
här.

torsdag 24 september 2009

Ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv

Av Jan Guillou




Förlag:
Piratförlaget
Format: Ljudbok (cd + mp3-skiva)
Utgiven: 2009-09-02
Uppläsare: Jan Guillou
ISBN 978-91-642-2181-0

Bokens titel ger en ganska klar bild av vad den handlar om - Guillous liv som reporter och författare. Om hans utveckling som skribent och debattör. Om hans segrar och nederlag. Om hans ständiga jakt på, och längtan efter att avslöja sanningen.

Den här boken är verkligen karaktäristisk för Jan Guillou. Den är också till viss del självutgivande. En precis lagom mix av personligt och politiskt.
Han skriver underhållande och med syrlig humor om media och politik.
För mig som är född 1979 och som har betydande brister i allmänbildningen när det gäller politik under min uppväxt, så har det här varit perfekt läsning. Här spelas det på helt rätt strängar och jag fängslas av alla dessa berättelser som så lätt skulle ha kunnat vara trista och svårtillgängliga. Fler pusselbitar faller på plats. T ex den här spionerihistorien. Skönt att få den ordentligt utredd. Visserligen ur Guillous synvinkel men i det här fallet är det ju helt på sin plats.
Och det här med att Palme skulle ha varit en så fantastisk person...
Ja, efter den här läsningen har jag faktiskt lite mer koll. Det känns fint.

Intressant är också förstås just "ordets makt och vanmakt". Hur mycket makt orden faktiskt har, både konstruktivt och destruktivt. Men också hur otroligt fel det kan bli när de förvrängs, förvanskas eller helt enkelt inte formuleras på rätt sätt.

Jag gillar verkligen Jan Guillou. Jag gillar människor med en självdistans som gör dom ett med sig själv. Som är medvetna om sina tillgångar och brister.
Så är det faktiskt med Guillou. Tyvärr är det många som inte vill se detta eftersom de så till den grad provoceras av hans självsäkerhet och emellanåt odiplomatiska sätt. Vi svenskar är bra på att inte låta andra människor tycka att de själva är bra.

Författaruppläsningen är i det här fallet verkligen helt rätt. Den ger ännu mer karaktär och eftertryck åt texten.

onsdag 23 september 2009

Bokcirkelstart!

Igår startade äntligen min irl-bokcirkel!
Åh, vad det känns roligt!
Vi är fem stycken, mig inkluderad. En lagom liten grupp.
Cirkeln är i allra högsta grad inspirerad av
Lyrans jordenruntresa.
Vi ska besöka olika platser runt om i världen fast tyvärr på lite färre böcker än i Lyrans resa.

Vi har fyra träffar framför oss och jag har valt böcker från Asien, Afrika, Sydamerika och Norden.
Liksom Lyran har jag plockat ut tre böcker från de olika delarna av världen och så ska vi i gruppen komma överens om vilken bok och plats det blir. Undantaget är första resmålet. Det har jag envåldigt valt själv. Det beror på att de ska få den första boken (resten får införskaffas på egen hand) och eftersom vi har så få träffar på oss ville jag att vi skulle komma igång så fort som möjligt.

Jag har enbart valt böcker som går att få tag på i handeln och i pocket. Det blir onekligen rätt begränsande men jag vill inte att någon inte ska kunna vara med pga brist på pengar eller möjlighet att få tag på svårfunna böcker. Det gjorde hur som helst urvalsarbetet enklare.

Här kommer listan på böcker jag valt ut:

Asien
Indien - Arundhati Roy - De små tingens Gud

Afrika
Egypten - Alaa al-Aswany - Yacoubians hus
Marocko - Tahar Ben Jelloun - Med sänkt blick
Somalia - Waris Dirie - En blomma i Afrikas öken (denna har gruppen redan valt som nästa bok.)

Sydamerika
Chile - Isabel Allende - Inès min själs älskade
Peru - Mario Vargas Llosa - Paradiset finns om hörnet
Brasilien - Clarice Lispector - Stjärnans ögonblick

Norden
Island - Vigdís Grímsdóttir - Z
Island - Einar Már Guðmundsson - Universums änglar
Lappland - Annica Wennström - Lappskatteland

Jag har själv inte läst någon av de här böckerna och tänker förstås försöka läsa det mesta av dom så småningom. De små tingens gud har jag länge velat läsa så den passade jag då på att välja där i min självsvåldighet. Men många av de andra böckerna har jag inte hört särskilt mycket om.
Vad säger ni? Är det någon som absolut inte får missas? Är det någon man gärna kan vara utan?

tisdag 22 september 2009

Det ser mörkt ut

Vi hade verkligen tänkt åka på bok och biblioteksmässan på lördag.
Det var inte ett helt enkelt beslut efter som det just den dagen pågår NOrrköpings största och bästa kulturhändelse -
kulturnatten.
Men vare sig J eller jag har varit på bokmässan och när vi funderat lite bestämde vi oss för den.
Vi kollade tåg och bussar och de går skitdåligt. Så då sa vi att om vi kan få med oss minst två till så åker vi. Vännen H var på direkt, men sen tog det stopp. Vare sig han eller vi lyckas hitta en enda människa till som vill följa med. Men anledningen är förstås Kulturnatten. Så kommer vi inte iväg blir det en mycket bra dag ändå. Fast det hade verkligen varit roligt att komma iväg.
Så, om det finns någon mer östgöte där ute som är sugen på att samåka till Gbg på lördag så är du mycket välkommen.

måndag 21 september 2009

Tematrio - missade nobelpristagare

Veckans tematrio från
Lyran:

"Berätta om tre författare som "borde" ha fått Nobelpriset!"

Som jag tidigare nämnt är jag ingen höjdare på det här med nobelpris. Nobelpristagare kan skriva ytterst intressant litteratur men det är inte så ofta som deras verk når in i mitt hjärta. Alltså skiljer sg nog min syn på god litteratur en del från nobeljurryns.
Så här kommer nu tre författare som förmodligen aldrig ens varit uppe på nobelprisets tapet.
Det blir tre fantasyförfattare. Fantasy är väl inte precis klassad som någon "fin" läsning vad jag förstått.
Ja, men nog med prat. Här kommer nu min alldeles okvalificerade trio:

* C S Lewis
Helt enkelt en fantastisk författare med, för sin tid och på många sätt, fantastiska tankar och insikter.

* J R R Tolkien
Tydligen nära vän med Lewis upptäckte jag nu när jag kikade på wikipedia.
Storslagna verk som i min värld borde ha fått nobelpris.

* Doglas Adams
Hur kan någon som med sådan talang och finess kan använda språket inte få nobelpriset?! Skratt och humor är alldeles för underrepresenterat bland nobelpriserna.

söndag 20 september 2009

En helt fantastisk grej!

Älskade J och älskade vännen D har fixat en helt otroligt bra grej till mig.
Jag är, som möjligen bekant, synskadad och där med punktläsare.
Jag har en vanlig dator och en del mindre vanliga program samt en punktdisplay som ser ut såhär:



När jag ser på film kan jag följdaktligen inte läsa undertexterna. Eftersom jag inte är någon språkmänniska har jag alltså varit begränsad till filmer på modersmålet eller engelska. Rätt trist då filmvärlden har så mycket mer att erbjuda.

Men nu har J och D fixat det här åt mig!
De har gjort ett dataprogram som läser av undertexten så jag får ut det på min punktdisplay.
Eftersom min display är modern och fin och trådlös kan jag sitta framme vid tv:n med den.
Hur superbra som helst!

Jag har än så länge inte sett en hel film med den. Men jag har provat lite. Det funkar jättebra men kommer kräva lite träning. Ett lite annorlunda sätt att läsa blir det.
Så jag ska nog först öva på ett par filmer på engelska som jag även förstår lite med örat av.
Men sen ska jag se på japanskt och spanskt och franskt och indiskt och allt möjligt.

Tack så hemskt, hemskt mycket finaste J och D!

lördag 19 september 2009

Färden genom Mangroven

Av Maryse Condé

Den här månaden hann jag med mitt resmål i
Jordenruntresan
med marginal. Det känns bra.
Men jag är inte så överdrivet imponerad av min reseupplevelse i Sydamerika.

Berättelsen utspelar sig i en liten by på Guadalope. Eller egentligen är det många små, små berättelser som vävs samman till en. I mitten finns den man som hittas död med ansiktet ner i leran. En man och utbölling som både hatats och älskats hett av byborna.
Nu samlas man kring hans kista i äkta eller falsk sorg, eller bara för att få äta en massa mat.
Under vaknatten får vi inblickar i vars och ens av dessa människors liv.

Nästan alla av de här personerna är så inskränkta, egoistiska, trångsynta och egocentrerade att de inte kan se någon annan än sig själva. Allt handlar om dom och där finns ytterst lite önskan att förstå sig på andra människor.
Egentligen skulle det hela nog kunna vara ganska intressant men varje livsberättelse är för kort för det. Jag blir bara trött.
Inte är det heller helt lätt att håla ordning på alla namn och människor.

Jag har nog aldrig varit så förtjust i den här sortens romaner.
jag vill inte ha en massa glimtar. Visst, jag lär gärna känna fler karaktärer än en men inte på löpande band som i färden genom Mangroven. Jag möter hellre färre människor och lär känna dom på djupet än en många som inte hinner sätta några spår hos mig.
Visserligen har jag ett arbete som ofta kan vara lite åt det hållet. Sorjehus, dopfamiljer och vigselpar dyker upp en kort tid i mitt liv för att sedan försvinna. Men det är ok. Det är mänskliga möten där jag får ge och också genom det ta emot.
När jag läser är det bara jag som tar emot och då undviker jag helst flyktiga möten. De ger mig ytterst lite.
Men för den som gillar såna här böcker är den att rekommendera. Den är i allra högsta grad välskriven och även mycket färgstark.

(Finns inte som ljudbok.)

fredag 18 september 2009

Nobelalfabetet - H

Utmaning från
Lyran:

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

En författare jag känt mig redo att läsa ett tag nu är Harry Martinsson. Vi måste ha läst något av honom i svenskan på högstadiet men jag minns inte riktigt. Alla de äldre svenska författarna har liksom rörts ihop till en gröt i mitt huvud. Kanske börjar det bli dags att reda upp i röran?

Det här är en otroligt priseblönt kille. Förutom nobelpriset har han även erhållit:
• De Nios stora pris 1938
• Svenska Dagbladets litteraturpris 1944
• Gustaf Fröding-stipendiet 1947
• Övralidspriset 1949
• Bellmanpriset 1951
• BMF-plaketten 1954
• Doblougska priset 1954
• Hedersdoktor 1954
• Litteraturfrämjandets stora pris 1955
• Bellmanpriset 1962
• Sveriges Radios Lyrikpris 1967
• Evert Taube-stipendiet

Tillsammans med Eyvind Johnson fick han nobelpriset i litteratur 1974. Jag kan dock inte hitta någon motivering.
Det känns som att det är ett måste för allmänbildningen att läsa Harry Martinsson.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motiveravarför "din" författare borde få Nobelpriset.

Oh, det är lätt! Jag förälskade mig nämligen här för några veckor sedan när jag läste
Benfolket
av
Keri Hulme.
För Benfolket fick hon bookerpriset 1985.

Av mig får hon nobelpriset i litteratur för Benfolket med motiveringen:
"För en storslagen berättelse som både i språk och handling spränger gränser, provoserar och tvingar till eftertanke."

torsdag 17 september 2009

Resan hem - Vi far, Vi flyr, Vi flyger

Av Terry Pratchett

Nu har J och jag avslutat vårt första högläsningsprojekt. Undomsserien "Resan hem" av Pratchet.

Den handlar om ett litet folk som kallar sig för omtar. De kommer från någonstans i universum men råkade fastna på jorden för flera tusen år sedan.
Detta är de dock inte själva medvetna om. De tror att jorden är deras värld.
Berättelsen börjar hos ett litet gäng omtar som lever i en håla nära parkeringsplatsen till ett lastbilshak. De livnär sig på mat som slängs i caféets soptunnor.
Men så en dag bestämmer de sig för att ge sig av då tillvaron på parkeringsplatsen är för osäker.
De tar sig ombord på en lastbil och hamnar på ett varuhus. Ett varuhus under vars golv det finns ett helt samhälle av omtar. De båda grupperna möts och blir lika förvånade över varandras existens.
Och sedan fortsätter äventyret och omtarnas värld utvidgas mer och mer.

En söt och charmig historia med en del roliga inslag.
Temat är ganska typiskt för Pratchett - en grupp ganska inskränkta varelser upptäcker att världen är så mycket större och mer komplicerad än de någonsin anat.

Det är inte det bästa jag läst av Pratchett. Det är lite för övertydligt för min smak. men det är ok eftersom det är en barn/ungdomsserie. Jag hade förmodligen tyckt mycket om den så där i mellanstadieåldern.

Mysigt i alla fall at ha fått den uppläst för mig av J.
Som uppläsare började han lite stapplande men det tog sig vart efter.

(De tre böckerna finns inte som ljudböcker.)

onsdag 16 september 2009

Inspirerande dagar

Jag har varit på präst- och diakonmöte (synodalmöte) under tre dagar. Temat för mötet har varit "människan är alltid större".
Det har varit mycket inspirerande och vi har fått lyssna till intressanta föreläsare.
Jag vill lyfta fram två av dom.

igår talade Helena von Zweigbergk om "mänsklighetens storlek i kulturen". En lite märklig rubrik men det hon sa satte verkligen igång tankarna hos mig.
Hon talade bl.a mycket om hur människor totalexponeras i media, främst tv. Hur alla de känslor som förr var privata nu ställs till allmän beskådan. Hon menar att det finns en dubbelhet i detta. Samtidigt som människor hängs ut och andra kan frossa i deras känslor kanske människans känsloliv avdramatiseras lite. Det är inte så farligt att visa känslor, att gråta eller bli arg offentligt.
Hon gav flera andra exempel på mäniskans plats och roll i kulturen och återkom egentligen hela tiden till samma sak - alltings dubbelhet, få saker är längre enbart svart eller enbart vitt.

Hon har skrivit en bok som jag är väldigt sugen på att läsa - Ur vulkanens mun.
En icke-feelgood-bok.
Hon menade att vi har svårt för berättelser som inte är feelgood. Att vi idag ratar böcker som lämnar en skön känsla efter sig. Att förlagen ratar böcker som de inte anser vara feelgood eftersom de inte säljer.
Nu undrar jag - stämmer det?
Kanske till viss del men inte helt och hållet. Det ser jag när jag läser andras bokbloggar. Det är ju knappast bara t ex chicklit som läses. Jag tycker mig se at man inte drar sig för att läsa tyngre och mer smärtsamma romaner. Har jag fel?
Samtidigt, om jag går till mig själv, så föredrar jag nog böcker med lyckligt slut. Eller inte nödvändigtvis lyckligt men ändå med någon strimma hopp.
Fast det är inte alltid så. Är en bok tillräckligt välskriven och historien tillräckligt väl formulerad så fungerar även ett olyckligt slut. Men det måste kännas som en naturlig följd inte bara som något författaren gör för att det ska göras. Äh, jag vet inte om ni förstår hur jag menar.
Nog om det.

Den andra personen som jag vill lyfta fram är Mikael Kurkiala.
Hans föreläsning, hans allvar och vishet, berörde mig på djupet.
Kurkiala är kulturantropolog och har bedrivit forskning bland Lakotaindianerna.
Han talade om hur mäniskan måste göra sig mindre för att bli större. Alltså inte förminska sig själv men skala bort allt det som inte är hon. Klä av istället för att klä på. Han jämförde det med konstnärer som snidar fram den form som redan finns i det material de arbetar med.
Ja, han sa mycket fint och viktigt och jag kan inte återge det här riktigt. Jag vill läsa någon av hans böcker och jag vill verkligen tipsa även er att göra det.
Den bok som verkar enklast att få tag på är I varje trumslag jordens puls : Om vår tids rädsla för skillnader.
han gav oss ett citat ur den boken och det var mycket tänkvärt.
Jag vill ha mer av Mikael Kurkiala!

måndag 14 september 2009

Tematrio - döden

Den här veckan har
Lyran
hittat på ett muntert tema till trion, nämligen döden.
"Berätta om tre böcker/romaner/dikter (whatever) där döden spelar en framträdande roll!"

* Oscar och den rosa damen
av éric-emmanuel Schmitt är en bok jag alltid nämner när böcker om döden kommer på tal.
En lättläst liten bok, fylld av värme och humor och sorg, om tioårige Oscars sista dagar i livet. Han ligger på sjukhus, döende i canser, och skriver brev till Gud.

* Vi lever (Alive) av Piers Paul Read
Boken baserad på katastofen i Anderna.
Ett flygplan råkar ut för ett hårt oväder och krashar. En fruktansvärd berättelse där döden är högst påtaglig och de som överlever tvingas ta ett ohygligt beslut.
En otrolig och hemsk bok som ingen borde missa.

* Anne Rice's fantastiska vampyrkrönika.
En serie på fem böcker som börjar med En vampyrs bekännelse.
Jag vet inte vad jag ska skriva för att göra de här böckerna rättvisa. De är underbara helt enkelt och har så mycket mer än blodsugeri att erbjuda. Djup existensialism skulle jag nog drista mig till att säga.

(Inga av de här böckerna finns tyvärr som ljudböcker.)

söndag 13 september 2009

Magiker och glas

Fjärde delen i serien om det mörka tornet
Av Stephen King

I den här boken stannar huvudberättelsen upp och vi får istället blicka tillbaka på Rolands tidigare liv.
Under en natt berättar han för sina vänner och färdkamrater om när han träffade Susanna, sitt livs stora kärlek.
Genom denna berättelse lär vi känna Roland lite bättre och några fler pusselbitar faller på plats i den koplicerade historien.

Magiker och glas liknar mer den första boken i serien,
Revolvermannen,
än de andra två tidigare delarna,
De tre blir dragna och De öde landen.
Westerntemat, tillbakablickarna ohc den mer långsamma berättelsen är de gemensamma dragen.

jag är ganska besviken. Det är en riktigt lång bok på över 700 sidor (24 cd) och under en stor del av den är berättelsen otroligt seg och langdragen. Jag somnade en gång (av många) och när jag vaknade hade absolut ingenting hänt under flera kapitel. Jag brydde mig inte ens om att leta mig tillbaka dit jag var utan fortsatte bara lyssna.
Riktigt trist.
Men det hettar till på slutet och blir faktiskt riktigt spännande.
Tur det verkligen.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att nästa bok (när den nu kommer på ljudbok) inte är lika seg och tråkig.

Uppläsare Torsten Wahlund.

fredag 11 september 2009

Nobel-alfabetet - bokstaven O

Idag har
Lyran
startat sin nya utmaning - nobel-alfabetet.
Det är verkeligen en utmaning för mig som inte läst särskilt många nobelpristagare.
Men jag ser det som en chans att upptäcka nya författare och öka på min allmännbildning.
För som tur är för mig behöver det inte vara något man läst utan bara är nyfiken på.

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

När jag kollade nobelpristagare i litteratur på Wikipedia så hittade jag bara två på O. Den ena väckte inte alls något intresse hos mig men den andre blir jag sannerligen nyfiken på.
Kenzaburo Oe är en japansk författare som föddes 1935 och som fick nobelpriset i litteratur 1994. MOtiveringen löd: "med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden".
Wow, vilken kille! Har någon läst något av honom?
han har bl.a skrivit Mardrömmen, Tid för fotboll och Det visa regnträdet.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motiveravarför "din" författare borde få Nobelpriset.

Jag anser mig inte kunna bedöma sådant men här är i alla fall mitt svar:
Vibeke Olson som har skrivit många romaner som utspelar sig under romarriket, t ex böckerna om Calistrate och Sabina.
Hon har också skrivit en gäng böcker som utspelar sig under andra världskriget men jag har ännu inte läst någon av dessa.

Min motivering:
"För rika, gripande och medvetna beskrivningar av olika människors liv och levnadsförhållanden under tiden för romarriket."

torsdag 10 september 2009

Veronica firar med utlottning

Fina vännen Veronica firar sin blogg
Ulliga gulliga saker
som fyller ett år. Detta gör hon med en utlottning.
Tre virkade pumpor (Som hon förstås själv gjort) finns i potten.
Grattis bloggen och självklart vill jag vara med i
utlottningen!

onsdag 9 september 2009

Rolig enkät från Lilla O

Ja men Lilla O har ju skrivit ihop en så rolig enkät Som jag bara måste svara på:

Känsloböcker

Berätta om en bok som:

1. fick dig att skratta.
Jag älskar böcker som får mig att skratta. Ofta är det barnböcker. Senast var det
Sunes sommar
av Anders och Sören.

2. fick dig att gråta.
Oh, senast var det
Skriet från vildmarken
av Jack London
Alltså det var nog den värsta gråtattacken på länge i samband med läsning.

3. gjorde dig riktigt arg.
Hm, jag blir sällan riktigt arg vare sig på verkligheten eller fiktionen.
Men en av de böcker som väckt en del sådana känslor är Gökboet av Ken Kesey. En fantastisk och mycket läsvärd bok.

4. fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
Det vill jag nästan alltid när jag läser. Men Harry Potters värld skulle jag nog göra vad som helst för att få besöka.

5. handlar om en historisk tid som du tycker om.
Att vara fascinerad av medeltiden är jag väl inte särskilt ensam om i världen. Historiska romaner, främst medeltid, är ju en av mina favoritgenrer. Så det är bara att plocka någon i högen av alla dessa fantastiska romaner.
Jag väljer Barnbruden av Elizabeth Chadwick – massa spänning och romantik. Hon har för övrigt skrivit ett helt gäng medeltidsromaner som jag verkligen gillar.

6. du ångrar att du läste ut.
Bortom stjärnan
av Elisabet Nemert.
Usch...
Men har man köpt en dyr ljudbok så läser man ut den.

7. finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.
Det finns förstås flera men de flesta böcker jag blivit förtjust i har jag oftast läst om.
Men det är en bok som jag återkommer till då coh då. Återigen en bok som jag inte kommer ihåg vad den heter eller vem som har skrivit. Men ni brukar vara väldigt hjälpsamma.
Det är en bok som handlar om en flicka som bor på barnhem. Hon har en sjömansdocka som hon släpar med sig över allt. Och hon läser sagor för honom och pratar med honom jämt och ständigt. Så en dag behöver han lagas och då råkar hon (eller om det är nån annan) köra nålen in i huvudet på dockan. Detta väcker honom till liv och han växer och blir till slut en fullvuxen man. Tillsammans ger sig flickan och mannen ut på havet.
Låter det konstigt? Jag minns den som en jättefin berättelse.
Är det någon som vet vilken bok det är?

8. har väntat i bokhyllan riktigt länge.
Jag köper inte tillräckligt med böcker för att de ska bli väntandes i hyllan.

9. du inte förstår att så många tycker om.
Ingen speciell egentligen men som en del av er vet så ställer jag mig ganska oförstående inför deckargenrens charm. Någon bok då och då, ok, men att människor slukar deckare på deckare är för mig obegripligt.

10. du tycker att alla ska läsa.
Åh,, det är så mycket. Men en bok som jag vill rekommendera och som jag faktiskt tror de allra flesta kan uppskatta är
Vindens skugga
av Carlos Ruiz Zafón.

tisdag 8 september 2009

Glädjande!

Men tänk, jag som här om dagen beklagade mig över mitt bokbegär och över bristen på pengar till böcker... Igår kom så lägligt ett recensionsex från
Piratförlaget
som jag nästan glömt att jag beställt. Glad blev jag!
Det finns egentligen flera böcker på
Earbooks
som jag är sugen på att recensera men jag har inte bett om någon av dom. Det känns nämligen lite som att tigga till sig gratisböcker. Jag vill inte ha recensionsböcker av något annat skäl än att jag vill recensera och göra reklam för ljudböcker. Alltså inte för att jag inte själv har råd att köpa dom.
Men, den här boken beställde jag i början av sommarn någon gång så jag tar emot den med glatt hjärta och ett gott samvete.

Något annat roligt är att jag, förutom J, har en helt säker en ganska säker och två halvsäkra anmälningar till min bokcirkel (irl)!
Wohooo!

måndag 7 september 2009

Tematrio - Sport

Den här veckan har
Lyran
verkligen gett oss en rejäl utmaning.
Hon vill att vi ska berätta om böcker där sport har en central plats. Eller där sport åtminstone ingår...
Knepigt som tusan men här kommer, om kanske en aning krystat ,mitt bidrag:

* Serien om "den svarta hingsten" av Walter Farley slukade jag i tolvårsåldern. Även om jag har haft häst har jag aldrig varit någon typisk "hästtjej" och heller aldrig gillat typiska hästböcker. Jag fastnade aldrig för de där böckerna om tjejer som förälskade sig i hästar. Men den här serien var undantaget. De var fruktansvärt, fruktansvärt spännande samtidigt som jag kände igen mig så väl i kärleken och samhörigheten mellan människa och djur. Ingen aning om de är så bra som jag minns dom men det spelar ingen roll.
Hur som helst så är de fulldya av sport, hästsport. Främst galopp men också travsport.

* Eld och regn av Diane Chamberlain,
Ok, här är verkligen sporten en bihistoria. Boken handlar om en stad/område i Kalifornien som drabbats av oerhörd torka med påföljande bränder.
Desperationen stiger, framför allt hos borgmästaren, och då dyker det upp en snubbe som påstår sig kunna skapa regn.
Det är faktiskt en rätt bra bok där torkan egantligen inte är det viktigaste. Det viktiga är de fyra huvudpersonerna, deras öden och livsberättelser. Och hur saker och ting förändras när regnmakaren dyker upp.
En av de här personerna är bormästaren som - här kommer det - har ett förflutet som baseballsprofs. (Jag tor iaf att det var baseball och jag tror att han var profs. Det gvar ett tag sen jag läste boken. Men nåt seriöst sportande var det iaf.) Något som förstås har betydelse för berättelsen även om det inte är det mest framträdande.

* Och så den sista då. Puh, här kan jag inte komma på nåt särskilt fantasifullt.
Det får bli Ondskan av Jan Guillou.
De flesta vet nog vad den handlar om. En pojke som misshandlas våldsamt och konstant av sin fosterfar. han är en hårdför gängledare på sin skola och relegeras till slut för sitt "ondsa" uppförande.
Hans mamma lyckas få iväg honom till en riktigt fin skola där eleverna har sina egna regler.
Här blir en hård kamp om makt och frihet och upprättelse.
En del i det här är att killen är en grym simmare och vinner skolans mästerskap. NÅgot som inte bara gör saker och ting lättere för honom.

söndag 6 september 2009

Skrivutmaning 249

Dagens skrivövning från
SkrivPuff:

"Skriv om en obehaglig känsla"

Hon kände att något inte var som det skulle så fort hon kom fram till bordet.
- Hej! Hur är det?
Avmätta svar:
- Hej, det är bra.
- Jorå helt ok.
Hon studerade deras ansikten. Blickar som flackade.
- Men är det något som har hänt?
- Nej. - Mumlande från vissa, glättigt och oberört från andra.
Nej nej, tänkte hon, då är det väl inte det då. Säger ni det så.
Hon högg in på sin blåbärscheesecake. Samtalet vid bordet fortsatte. Nästan som om det aldrig blivit avbrutet noterade hon. Ja, nästan som om det inte tillkommit någon vid bordet.
Ingen frågade henne hur hon mådde. Ingen tog initiativ till samtal.
Hon vände sig mot Magnus och försökte få igång ett samtal kring hans nya jobb. Det gick otroligt trögt och han svarade kort och fåordigt.
Hon försökte fånga Helenas blick men hon gav henne bara ett snabbt ögonkast till svar.
Då försökte hon med ett lite lättsamt:
- Guuuu va go den här cheescaken var!
INgen som helst reaktion.
Kakan smakade itne alls god längre. Den växte allt mer i munnen och hon fick svårt att svälja. Hon sköljde ner tuggan med en klunk cola.
Vad var det fråga om? Varför betedde de sig så här?
Magen knöt sig. Hde hon gjort något? Hade hon sagt något?
Hon gick i tankarna igenom kvällen innan. Det hade varit en trevlig fest och hon hade inte varit särskilt berusad. Hon kunde inte komma på något hon sagt eller gjort som förtjänade en sådan här behandling.
Anna och Helena brast ut i ett skratt som så totalt stängde henne ute att hon kände hur gråten var på väg.
Vad sjuttaon var det fråga om?

lördag 5 september 2009

Böcker jag verkligen önskar fanns som ljudbok

Ljudboksproduktionen i Sverige blir verkligen bara större och större och utbudet bredare. Det är jag så glad över!
Men det finns några böcker som jag verkligen önskar blev inlästa. Det är följande:

* De två sista delarna i LIftarens guide-serien. Nog för att de tre första är de bästa men det är konstigt att inte slutföra hela serien. Jag vill ju ha de två sista i min samling också så klart!

* Ciderhusreglerna av John Irving
Den här boken har jag väl inga större förhoppningar om att någon ska producera som ljudbok men det är en dröm jag har...

* Hungerspelen av Suzanne Collins
Den här har jag större förhoppningar om. Den är ju en riktig hit och jag blir förvånad om inget ljudboksförlag får upp ögonen för den. Konstigt att det inte gjorts än.

* Flugornas herre av William Golding
Flugornas herre finns faktiskt redan som ljuddbok på kasett inläst av Sven Wollter. Det är bara det att den inte går att få tag på. Och den som är så bra!
Jag skulle verkligen vilja att det kom en nyutgåva på denna fantastiska berättelse med denna fantastiska uppläsare.

* Någon av Terry Preatchetts böcker. Det spelar egentligen inte någon roll vilken. Bara någon, vilken som helst!

Sådär det var några det. Jag kommer säkert på fler.

fredag 4 september 2009

Oh, denna begärelse

När man flyttar från en etta utan balkong till ett stort hus med stor trädgård så är det så många andra saker än böcker som måste prioriteras på inköpslistan.
Men det är ju så svårt! Jag vill ju ha, ha, ha!
Ja, de flesta av er vet nog hur det är med bokbegär.
Men jag är såååå avundsjuk på er som kan köpa pocketböcker för sådär 40 kr/styck.

För mig som synskadad är det endast ljudböcker som står till buds i handeln och det är inte billigt det. Fyra pocket på en ljudbok... Jag är glad när jag hittar ljudböcker under 200 kr, riktigt nöjd om jag hittar några under 150 och överlycklig om jag någon gång hittar någon under 100.
Mp3 är förstås lite billigare men jag tycker det är så trist att inte ha en fysisk bok. Och de är inte så mycket billigare så att det väger över.

Jag håller på med en ljudbok nu och har en till oläst som väntar i hyllan. Sen är det biblioteksböcker som gäller för mig ett tag.
Men om jag hade pengar...

En förtjusande man av Marian Keyes
Bågens mästare av Con Igulden
Darling Jim av Christian Mörk
Vävarnas barn av Per Anders Fogelström
Parfymen av Patrick Süskind
Häxtävlingen av Eva Ibbotson
Skattkammarön av Robert Louis Stevenson
Kampen mot bränningarna av Catharina Ingelman-Sundberg
Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
Molnfri bombnatt av Vibeke Olss

torsdag 3 september 2009

Tävlingstips

På bloggen
SkrivPuff
lottar
författarcoachen Ann Ljungberg
ut ett exemplar vardera av
Alfboks
hösböcker.
Allt som krävs är att välja sig en bok och sedan skriva en motivering till varför man ska vinna den.
Läs mer om tävlingen
här.

onsdag 2 september 2009

Verkställt!

Det här gick snabbare än jag trodde.
Mikaelas läs- och matblogg har blivit Mikaelas läs- och skrivblogg.
J:s och min nya blogg Mikaela och Jonatan samlar vuxenpoäng är startad.
Välkommna in!

Ändrade planer

Det gick ju inte så bra det där med att registrera en kategori/etikett på
bokbloggar.nu.
Det verkar som att det inte funkar med blogspot. Jättedumt.

Så först tänkte jag att, ok skit samma då,, jag kör på som vanligt. Men sen tänkte jag att jag kanske trots allt skulle starta en till blogg. En blogg där jag skriver om mat och om våra hus- och trädgårdsprojekt. Det kommer ju bli en hel del av den varan framöver. Så kan den här bloggen enbart få handla om läsande och skrivande.
När jag berättade för J vad jag tänkte tyckte han att det var en bra idé och undrade om vi inte kunde ha den tillsammans. Det var ju en ännu bättre idé. Jättekul!

Så snart startar vi vår gemensamma blogg. Kul va?!
Den existerar faktiskt redan fast vi har inte skrivit något på den än.
Jag återkommer när den är igång.

tisdag 1 september 2009

Benfolket

Av Keri Hulme

Igår lämnade jag mitt resmål för augusti i
jordenruntresan.
Vistelsen i Nya Zeland var utan tvekan det mest fantastiska hittills.

Det här är berättelsen om tre människor. Mannen som hittar en uppspolad pojke på stranden men som mister sin fru och sitt lilla barn. Något som skadar honom så till den mmilda grad att han inte kan hantera sig själv. Men han tar ändå pojken som sin fosterson. Pojken som av sitt förflutet blivit så oerhört skadad att han inte längre kan tala. Som få människor gör sig besväret att försöka förstå. Som älskar och älskas tillbaka av fosterfadern med en gränslös kärlek. Men det är också en mycket skdad kärlek med sidor svarta som natten.
Och så kvinnan i tornet. Tornet som hon byggt för att kunna dra sig undan världen och sitt förflutna. Där lever hon i sin enstörighet med sin gitarr, sin källare full med alkoholhaltiga drycker, sina svampar och lysmaskar och sina maskrosor.
Dessa tre människor knyts samman och i den knuten kan de inte längre komma undan. De måste krypa fram ur sina enskilda mörker.

En andlöst bra bok fylld av skönhet och mörker, salt och glädje, kärlek och rädsla och ett aldrig helt slocknande hopp.

Jag säger bara - läs den, läs den, läs den!!!

(Finns tyvärr inte som ljudbok och verkar dessutom vara svår att få tag på i pappersformat också. Jättedumt...)