Blodlokan, av Louise Boije af Gennäs

Sara, ”tjejen från landet”, kommer till Stockholm där hon hyr ett sunkigt rum på ett sunkigt ställe och, trots sin universitetsexamen, börjar arbeta på ett café.
Detta visar sig vara en flykt från traumatiska händelser, bl.a. Saras pappas plötsliga bortgång. Men efter bara några veckor dyker Bella upp i Saras liv och allt förändras. Hon får ett välbetalt jobb, flyttar in hos Bella i hennes lägenhet på Storgatan och byter ut sin gamla garderob mot dyra och trendiga märkeskläder. Till på köpet så dyker drömkillen Micke upp och tar henne med storm.
Allt skulle vara helt underbart om det inte vore för de allt mer underliga händelser som drabbar Sara. Händelser som verkar hänga samman med pappans död och alla mappar hon hittar i pappans skrivbord. Mappar som alla innehåller samlad information om en mängd mörklagda händelser i Sveriges moderna historia.

Neeeeej! Vad dålig den här boken var! Sara som mobbas i högstadiet trots, eller kanske till och med på grund av, att hon är snygg, smart och rolig. Och sedan det här med tjejer som med hjälp av smink och kläder förvandlas från ingen till någon att räkna med. Blä!
enda kanske jag hade kunnat stå ut med det där om berättelsen hade varit något att ha i övrigt. Mörkläggning är ju ett superbra och tacksamt tema för en roman. Men trots den gedigna och imponerande researchen utsätter författaren detta viktiga ämne för grov misshandel.

Så är det alla de här konstigheterna som huvudpersonen utsätts för. En vet inte riktigt om det rör sig om övernaturligheter eller en ovanligt avancerad komplott och sådant kan ju vara kul och spännande. Här känns det mest bara överdrivet och proportionslöst.

Den här romanen är banal och förutsägbar och enda anledningen till att jag läste klart den var att jag närde en vag förhoppning att författaren skulle få till det på slutet. Den förhoppningen kom på skam.
Det här är en trilogi så de lösa trådarna är såklart till för att få mig att vilja läsa nästa bok.
Det vill jag inte.

En bokhandlares dagbok, av Shaun Bythell

Oj, mitt bloggande fick ett abrupt slut förra sommaren när blogger gjorde någon slags uppdatering. Min fyra år gamla skärmläsare fixade inte det och det blev omöjligt för mig att blogga. För några veckor sedan hade det mesta med mitt gamla datorskrälle slutat att fungera så då ringde jag ett samtal och nu har jag en sprillans ny och pigg dator och jag kan återuppta bloggen.
Vi får väl se om jag lyckas sparka igång mig själv efter det här uppehållet. Jag mjukstartar lite med boken jag läste ut idag – En bokhandlares dagbok.

I Wigtown driver Shaun Skottlands största bokantikvariat. Under ett års tid skriver han dagbok som vi får del av i denna bok.
Vi får följa med på utflykter till diverse platser för att hämta böcker av varierande kvalitet. Vi får möta Shauns självsvåldiga medarbetare Nicky, Antikvariatets överviktiga katt samt butikskunder av varierande fason.

Roligt och underhållande skriver Shaun om livet som bokhandlare. Det är inte ofta som jag skrattar högt när jag läser böcker men det här var fantastiskt kul med en humor helt i min smak. En riktigt härlig bok!

Jag är grymt sugen på att besöka The Bookshop, Wigtown och dess omgivningar. Kanske kan det bli nästa resmål (när vi nu får börja resa igen) för mig och mammi. Det vore något!
Synd bara att Nicky inte arbetar kvar för hon verkar vara en riktig sköning.