Sagan om is och eld

Jag har plöjt mig igenom hela serien Sagan om is och eld skriven av George R. R. Martin.
Alltså de böcker som tv-serien Game of thrones är baserad på.
Jag har inte själv sett serien och inte varit intresserad av den alls (som jag tenderar när något bli väldigt hajpat). Men jag hade inte hört talas om att någon läst böckerna (och visste inte ens att dom fanns) så när jag hittade dom på Storytel Så slog jag till. Sedan var jag fast!
Jag tänkte varje gång som jag läst ut en av de omfångsrika böckerna att ”nu ska jag varva med något annat” men det gick så klart inte. Jag ville bara ha mer!

Sagan om is och eld inleds med boken Kampen om järntronen. Egentligen finns det en bok före den men jag anar att den delen av historien inte finns med i tv-serien och därför räknas den inte heller in i bokserien.
Hur som helst så är det förstås fantasy det handlar om. Men inte riktigt som någon fantasy jag läst tidigare. Det är en mix av allt möjligt. Där finns klassiska inslag som drakar och någon form av jättevarelser. Där finns en rad religioner som tar sig olika uttryck hos sina respektive utövare. Där finns stora inslag av övernaturlighet och även av skräck med t ex levande döda.
Ändå är det på något vis inte det här som står i centrum utan intrigerna, krigen, de olika kulturerna och de politiska spelen.
Ja, jag är helt såld!

Handlingen orkar jag faktiskt inte dra för den är så komplex och det är så många personer, familjer, länder, religioner och folkslag inblandat. Ändå är det inte jättesvårt att hänga med i svängarna för historien rullas upp och utvidgas vartefter en läser.

Det jag både uppskattar och avskyr med Martins böcker är att han har en förkärlek för att ha ihjäl dom karaktärer som jag älskar. Senaste mordet fick mig nästan, men bara nästan, att vilja sluta läsa.
Det positiva med den här egenheten är att handlingen är väldigt oförutsägbar. En vet faktiskt aldrig hur det ska sluta och det är bra.

Det jag älskar med fantasy är att det är så totalt något annat än verkligheten. Jag får fly från allt som är bekant och verkligt. Fly in i en värld av äventyr och spänning utan att behöva tänka på om det är trovärdigt eller inte. Utan att behöva fundera över genus eller uppröras av mänskligheten.
Jag lär mig inget egentligen utan kan bara flyta med, hänge mig, drunkna i historien.
Rekommenderas varmt!

Jag har lyssnat på den fina uppläsningen som finns på både Storytel och Mofibo. Serien finns förstås också som vanlig talbok på Legimus men det är olika inläsare för nästan varje bok och någon av dom var helt hopplös.
Förutom dåliga inläsare så är det väldigt irriterande när det inte är samma som läser genom en hel serie. T ex så uttalar de ofta namn och platser helt olika och det är otroligt störande. Det är också väldigt konstigt när det dyker upp en ny röst sådär. Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra det med för er som inte upplevt det. Jo, men som när en tv-seriekaraktär plötsligt spelas av en annan skådespelare. Det blir ju helt fel!

Hur som helst, om nu någon som gillar den här sortens böcker mot förmodan inte skulle ha läst Sagan om is och eld så gör det!
Själv väntar jag med spänning på att Martin ska leverera nästa bok. Men jag ska inte tjata på honom om det för han verkar ha det lite tufft. Stackarn!