Det vita benet, av Barbara Gowdy

”Mannen som talade med elefanter” gav mig mersmak! Så det fick bli ännu en elefantbok. Fast en av ett helt annat slag.

I ”Det vita benet” får vi följa en grupp elefanter.
Dom är hårt ansatta av både torka och tjuvjakt och försöker att hitta en tillflykt, en trygg plats.
Lera, Daddelbädd och Långa skuggan är centralgestalterna som inviger oss i elefanternas liv och kultur.

En mycket annorlunda bok. Kanske för att elefanter är så annorlunda mot andra djur och kan kittla fantasin som få andra arter.
Det märks att författaren har gjort en gedigen research. Elefanterna gör det elefanter gör, beter sig som elefanter beter sig men till det adderar författaren elefanternas alldeles egna tanke- och sinnevärld.
Hon lyckas med något ganska unikt – att låta elefanterna vara elefanter, med elefanters begränsningar, samtidigt som hon ger dom ett språk och en egen värld.
När en skriver om djur är det så lätt att göra dom allt för mänskliga men i den här boken lyckas författaren att undvika det nästan rakt igenom.
Hon utgår från elefanten och spinner sin berättelse kring det vi kan förstå om dom men också kring det vi inte kan förstå - deras otroliga förmåga att veta sådant som vi tycker att de omöjligt kan veta.

Jag blir inte så berörd av berättelsen som jag trodde att jag skulle bli.
Vad det beror på har jag inte riktigt klart för mig. Kanske att den är ganska så osentimentalt skriven. Kanske också att den är så konstig.
Just det att den inte slår an de vanliga strängarna djurberättelser brukar hos mig eftersom de inte är som djurberättelser brukar. Och för att elefanterna får vara elefanter så att jag som människa inte riktigt kan identifiera mig med dom och deras känsloliv.
Mycket intressant och spännande läsning hur som helst!
Och ganska skönt att slippa snörvla och snyfta i färdtjänsten, disken, maten eller tyst i kudden för att inte väcka maken.

Mannen som talade med elefanter, av Lawrence Anthony

I den här fantastiska boken berättar Lawrence Anthony om sitt liv i det sydafrikanska viltreservatet Thula Thula.
En dag ringer en kvinna och vill ge honom en flock elefanter. En familj på nio djur som kommer att avlivas om Anthony inte tar sig an dom.
Så det gör han. Naturligtvis gör han det. Han vars hjärta brinner för alla sorters djur, för viltvård och för Sydafrikas natur.
En rädd och traumatiserad elefantflock anländer och trots att alla betraktar dom som ett hopplöst fall vägrar Anthony lyssna på det.
Med kärlek, empati och tålamod vinner han deras förtroende och hjälper dom att hitta glädje och harmoni i Thula Thula.

Vilken otrolig man, vilka fantastiska medarbetare, vilka djur och vilken fru som står ut med allt ihop.
Och vilka otroliga berättelser! Jag har skrattat, jag har gråtit och jag har förundrats.

När jag idag kollade upp Anthony på Wikipedia och insåg at han var död sedan fyra år tillbaka grät jag också. Grät över elefanternas sorg. Grät över att han inte finns mer trots att han borde ha haft många år kvar att leva och göra underverk.
Jag som hade börjat drömma om att åka till hans reservat, bo på hans lodge och kanske träffa själva honom.
Nu är det för sent och hans elefanter har sörjande vandrat runt hans hus.

Läs den här gripande boken säger jag bara. Läs den!

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske, av Emmy Abrahamson

Julia är svensk men bor i Wien och arbetar med att undervisa vuxna i engelska.
Hon är lite av en språknörd och lever med författardrömmar och en längtan efter någon att dela livet med.
Hon försöker förhålla sig till singellivet och går ut med en kompis som hon avskyr, men gör det eftersom det är den kompisen hon har att gå ut med.
Så möter hon Ben. Ben som är glad, varm och okomplicerad. Ben med stort hår och skägg. Ben som stinker och som bor i en buske.

Den här boken har det skrivits och talats gott om och jag är mycket nöjd med min läsupplevelse.
Den är kort, underhållande och framför allt väldigt kul.
En perfekt feelgood att stoppa in mellan lite mastigare läsning.

Nu ska jag kasta mig över en annan man som jag längtat mycket efter – Mannen som talade med elefanter.
Eller egentligen två män eftersom den som talbok läses in av den mest fantastiska rösten på jorden – Owe Ström.

Fem pärlor till jungfruns krona - Dottern, av Maria Gustavsdotter

Efter att ha finalerat min semester med en helg i Amsterdam tillsammans med goda vänner såg jag fram emot en lugn uppstartsvecka på jobbet.
Det visade sig dock att min prästkollega ramlat av hästen och brutit fyra revben med påföljande sjukskrivning. Så en lugn vecka förvandlades till en smågalen vecka.
Nu känner jag att den är under kontroll men jag har inte mycket energi över till kreativitet.
Men jag ska ändå göra ett halvhjärtat försök att berätta om den här boken som jag också läst lite halvhjärtat.

Romanen utspelar sig i 1500-talets Kalmar.
Huvudpersonen är dottern i ett köpmanhem och vi får följa henne under ett par år när hon går från barn till vuxen.
Inte vuxen i våra moderna ögon men i dåtidens.
Boken skildrar på ett välskrivet och lågmält sätt, med många ganska så detaljerade beskrivningar, hur livet tog sig för i de något mer välbeställda hemmen. En historisk roman i dess sanna bemärkelse.

Historiska romaner har alltid varit en av mina favoritkategorier. Jag har också hört mycket gott om den här boken som är den första delen i en serie – Fem pärlor till jungfruns krona.
Tyvärr fångas jag inte alls av den här boken. Jag inser att den är bra men kanske har jag i och med den läst en historisk roman för mycket i mitt liv. Kanske har jag växt ifrån det. Eller så var det bara fel lästidpunkt.
Jag vet inte. Jag vet bara att om du tycker om historiska skildringar men inte måste ha så våldsamt mycket action i form av svärdsdueller och politiska intriger är det här boken för dig.

Middlesex, av Jeffrey Eugenides

Det fina med att inte kunna sova om natten är att en kan få mycket läst.
Och det har gått åt för det här var en lång bok.
23 timmars lyssning!
Men vilken lyssning/läsning sedan!
Jag har haft tur med mina bokval på sistone måste jag säga.
Mycket tack vare fina bokbloggstips men mest tack vare podden Mellan raderna.

Men nu till själva boken kanske.
Det är Cal som berättar sin historia. Call som föds som Calleope. Calleope som uppfostras som den flicka alla, inklusive hon själv, tror att hon är. Som är helt och fullt ett med sig själv enda till tonåren infinner sig. Då, när alla andra flickor utvecklar kurvor och får mens. Då, när de flesta andra jämnåriga flickor börjar intressera sig för pojkar.
Till slut uppdagas den lilla detalj som förlossningsläkaren missat.
Cal ger oss sin historia. En historia som också är hans farföräldrars och föräldrars historia. Delvis också greklands, Turkiets och Amerikas historia.
Det här är så komiskt, sorgligt, tragiskt, förlösande, tänkvärt och välskrivet!
Jag är sällan intresserad av själva författaren bakom boken men Eugenides gör mig nyfiken.
Har han själv erfarenhet av könsproblematik? Eller av någon närståendes? Eller bygger berättelsen på ren research? Eller är det blott och bart påhitt?
Som sagt så brukar inte detta ha någon betydelse för mig men eftersom könsidentitet intresserar mig vore det intressant att veta.
Efter en snabb googling har jag inte blivit klokare. Någon annan som orkar göra en djupare undersökning åt mig? Eller som redan vet?

Hur det än ligger till så är det en mycket bra bok som jag varmt rekommenderar till alla som gillar tjocka böcker.

Hjälp! Jag drunknar!

I Populär historia…
Denna underbara tidning som bara kommer och kommer och som jag inte hinner läsa.

Det är verkligen en bra tidning!
Jag tänker alltid att jag nog kan hoppa några artiklar för att kunna läsa ikapp men fängslas av säkert 90% av innehållet och försjunker i beskrivningar av sjunkande ubåtar, fältslag, historiska platser och personligheter, porslinets utveckling, ryska juveler osv, osv.

Det är ju bara det där med att ta sig tid att läsa.
Jag tänkte förstås att jag skulle ägna mig åt den här härliga tidningen under min semester men det finns ju så mycket annat att göra. Så många böcker att läsa. Så många podcasts att höra, För att inte tala om spännande MUD att spela.

Det värsta är att den tar så mycket plats, tidningen.
En punktskriftsvolym är betydligt större än den ”vanliga” tidningen och ett nummer består av tre punktvolymer.

Jag förvarar mina olästa tidningar i vår köpmandisk men den är nu full.
Jag har tre volymer som ligger och väntar på mitt skrivbord och vilken dag som helst kommer ännu ett nummer.
Populär historia tar över huset!
Jag får nog ta och pausa prenumerationen tror jag.
Eller börja läsa som aldrig förr.
Men tidningen rekommenderas varmt för dig som gillar historia!

Askfödd, av Tahir Sabaa

Ett ökenland, ett imperium, ett krigarfolk som förslavar ett annat folk – ”De lärde”.
En skola som skoningslöst utbildar barn till att bli hänsynslösa krigare. Antingen dör de eller så växer de upp till imperiets osvikligt lojala tjänare. Men det finns ett undantag – Elias. Elias som är en oäkting av krigarfolket men som uppfostrats av ”de lärde”. Han vägrar ge sin själ och sitt hjärta till imperiet.

Laias föräldrar är döda och hon och hennes bror bor hos morföräldrarna i ”de lärdes” kvarter.
Men så dyker en ”mask” upp och lägger hela hennes liv i ruiner. De dödar hennes morföräldrar, bränner ned deras hus och tar hennes bror till fånga.
Laia flyr men bestämmer sig för att söka upp motståndsrörelsen för att be om hjälp att frita hennes bror.
Hon får ett uppdrag, ett livsfarligt omöjligt uppdrag. Och hon möter ondska, fasa och skräck. Hon möter kommendanten, kokerskan och slavflickan.
Och hon möter Elias.

En underbar, mörk historia om vänskap, förräderi, syskonskap, skuld, lojalitet, kärlek och kampen för frihet. Och mycket, mycket mer.

Åh vad bra, åh vad bra, åh vad bra!
Jag har slukat den här boken. Längtat efter den när jag inte kunna läsa och legat vaken, svettig av spänning, oförmögen att somna ifrån den.
En bok och historia helt i min smak med lagom och lite annorlunda fantasyinslag i en underbart främmande värld.
Det var även länge sedan jag njöt så av en kärlekshistoria. Den är utsökt!

En grym debutroman och första delen i en serie på fyra delar.
Det är härligt plågsamt att nu behöva vänta på att nästa del ska komma ut.