Djuren i stallet, av Lars Collmar

Det här är julevangeliet berättat på ett annorlunda sätt, i femton korta kapitel. Det är geten, oxen, åsnan, lammet, kamelen, myggan, räven, ormen m.fl. som berättar för oss om natten då Jesus föddes.
Jag har läst den för min djurälskande sexåring och hon tyckte verkligen om den.
Kombinationen djur, humor och allvar fungerade alldeles utmärkt på henne.
Och på mig! Men så är jag också måttlöst förtjust i Lars Collmar.

Det vita benet, av Barbara Gowdy

”Mannen som talade med elefanter” gav mig mersmak! Så det fick bli ännu en elefantbok. Fast en av ett helt annat slag.

I ”Det vita benet” får vi följa en grupp elefanter.
Dom är hårt ansatta av både torka och tjuvjakt och försöker att hitta en tillflykt, en trygg plats.
Lera, Daddelbädd och Långa skuggan är centralgestalterna som inviger oss i elefanternas liv och kultur.

En mycket annorlunda bok. Kanske för att elefanter är så annorlunda mot andra djur och kan kittla fantasin som få andra arter.
Det märks att författaren har gjort en gedigen research. Elefanterna gör det elefanter gör, beter sig som elefanter beter sig men till det adderar författaren elefanternas alldeles egna tanke- och sinnevärld.
Hon lyckas med något ganska unikt – att låta elefanterna vara elefanter, med elefanters begränsningar, samtidigt som hon ger dom ett språk och en egen värld.
När en skriver om djur är det så lätt att göra dom allt för mänskliga men i den här boken lyckas författaren att undvika det nästan rakt igenom.
Hon utgår från elefanten och spinner sin berättelse kring det vi kan förstå om dom men också kring det vi inte kan förstå - deras otroliga förmåga att veta sådant som vi tycker att de omöjligt kan veta.

Jag blir inte så berörd av berättelsen som jag trodde att jag skulle bli.
Vad det beror på har jag inte riktigt klart för mig. Kanske att den är ganska så osentimentalt skriven. Kanske också att den är så konstig.
Just det att den inte slår an de vanliga strängarna djurberättelser brukar hos mig eftersom de inte är som djurberättelser brukar. Och för att elefanterna får vara elefanter så att jag som människa inte riktigt kan identifiera mig med dom och deras känsloliv.
Mycket intressant och spännande läsning hur som helst!
Och ganska skönt att slippa snörvla och snyfta i färdtjänsten, disken, maten eller tyst i kudden för att inte väcka maken.

Mannen som talade med elefanter, av Lawrence Anthony

I den här fantastiska boken berättar Lawrence Anthony om sitt liv i det sydafrikanska viltreservatet Thula Thula.
En dag ringer en kvinna och vill ge honom en flock elefanter. En familj på nio djur som kommer att avlivas om Anthony inte tar sig an dom.
Så det gör han. Naturligtvis gör han det. Han vars hjärta brinner för alla sorters djur, för viltvård och för Sydafrikas natur.
En rädd och traumatiserad elefantflock anländer och trots att alla betraktar dom som ett hopplöst fall vägrar Anthony lyssna på det.
Med kärlek, empati och tålamod vinner han deras förtroende och hjälper dom att hitta glädje och harmoni i Thula Thula.

Vilken otrolig man, vilka fantastiska medarbetare, vilka djur och vilken fru som står ut med allt ihop.
Och vilka otroliga berättelser! Jag har skrattat, jag har gråtit och jag har förundrats.

När jag idag kollade upp Anthony på Wikipedia och insåg at han var död sedan fyra år tillbaka grät jag också. Grät över elefanternas sorg. Grät över att han inte finns mer trots att han borde ha haft många år kvar att leva och göra underverk.
Jag som hade börjat drömma om att åka till hans reservat, bo på hans lodge och kanske träffa själva honom.
Nu är det för sent och hans elefanter har sörjande vandrat runt hans hus.

Läs den här gripande boken säger jag bara. Läs den!

Skriet från vildmarken

Av Jack London

Bucks mamma är fårhund, pappan st bernard. Till fyra års ålder lever han ett tryggt och behagligt liv på en gård i södra Amerika. Men en dag kidnappas han av den förädiska och giriga trädgårdsarbetaren.
Han säljs och förs till Alaska där han får börja arbeta som draghund.

Buck får på den hårda vägen lära sig hur människor och livet fungerar utanför familjehundslivet. Han får lära sig "påkens och tandens lag", arbetsglädje och osviklig lojalitet. Han får uthärda hugg och slag, svält, slagsmål och kampen för livet. Men han får också lära sig vad verklig kärlek innebär.
Och så får han möta sitt ursprung. Ett ursprung som ropar, lockar och kallar från vildmarken.

Boken är skriven i början av 1900-talet och jag tror det är den här sortens böcker som kallas "ett klassiskt äventyr".
och vilket äventyr sen. Jag har under det senaste dygnet sprungit med Bucks tassar, luktat med hans näsa, viftat med hans svans, sett genom hans ögon, kämpat i slädsåret med honom, tagit emot slagen och stridit med honom.
Och jag har gråtit. Oj, vad jag har gråtit. Djur är verkligen min svaga punkt och sånt här får mitt hjärta att brista.
En helt underbart bra liten bok alltså!

Torsten Wahlund är inte en av mina favorituppläsare men han gör alltid ett mycket bra jobb. Likaså i den här uppläsningen. Han lyckas alltid lyfta fram allvaret i texten vilket, i de känsligare partierna, lockar mina tårar att droppa på lite till.

Tematrio - Djur

I veckans
Tematrio
ska man berätta om tre böcker där djur har en viktig roll.

Det här är lite svårt. Jag har ju läst så många böcker jag tycker om med djur i handlingen.
Mest fantasy också upptäcker jag när jag börjar fundera.
Så det får bli två fantasyserier och en fantasybok idag.

* C. S Lewis - serien om Narnia. Här finns många djur som berör mitt hjärta men främst av alla förstås det fantastiska lejonet Aslan. En unerbar bild av Gud - stor, varm , stark, mjuk, ömsint, mäktig, beskyddande, närvarande, gränslös.

* Robin Hobbs helt fantastiska serie som börjar med boken "MÖrdarens lärling". Alltså, de här böckerna är helt obeskrivliga. Vi befinner oss i en värld där vissa människor har förmågan att tala med djur på ett alldeles speciellt sätt. Det kallas "klokskapen" och är något människor i allmänhet betraktar med skräck och hat. I centrum står en pojke och en valp som tillsammans växer upp till man och varg. De växer samman så att de ibland inte kan skilja sina sinnen från varandra. Pojke och valp, man och varg blir ett.
Det finns naturligtvis så mycket mer i de här böckerna och jag kan inte kortfattat ge dom någon rättvis beskrivning. Läs dom sjävla!

* Terry Pratchetts Små gudar. Här kretsar handlingen kring Gud, inte i form av ett stort gult lejon utan av en liten hjälplös sköldpadda. Mycket bra och tänkvärd bok med Pratchetts vanliga finurligheter som får mig att fundera på om det är mig eller världen i övrigt han driver med. Både ock förmodligen.