Fem pärlor till jungfruns krona - Dottern, av Maria Gustavsdotter

Efter att ha finalerat min semester med en helg i Amsterdam tillsammans med goda vänner såg jag fram emot en lugn uppstartsvecka på jobbet.
Det visade sig dock att min prästkollega ramlat av hästen och brutit fyra revben med påföljande sjukskrivning. Så en lugn vecka förvandlades till en smågalen vecka.
Nu känner jag att den är under kontroll men jag har inte mycket energi över till kreativitet.
Men jag ska ändå göra ett halvhjärtat försök att berätta om den här boken som jag också läst lite halvhjärtat.

Romanen utspelar sig i 1500-talets Kalmar.
Huvudpersonen är dottern i ett köpmanhem och vi får följa henne under ett par år när hon går från barn till vuxen.
Inte vuxen i våra moderna ögon men i dåtidens.
Boken skildrar på ett välskrivet och lågmält sätt, med många ganska så detaljerade beskrivningar, hur livet tog sig för i de något mer välbeställda hemmen. En historisk roman i dess sanna bemärkelse.

Historiska romaner har alltid varit en av mina favoritkategorier. Jag har också hört mycket gott om den här boken som är den första delen i en serie – Fem pärlor till jungfruns krona.
Tyvärr fångas jag inte alls av den här boken. Jag inser att den är bra men kanske har jag i och med den läst en historisk roman för mycket i mitt liv. Kanske har jag växt ifrån det. Eller så var det bara fel lästidpunkt.
Jag vet inte. Jag vet bara att om du tycker om historiska skildringar men inte måste ha så våldsamt mycket action i form av svärdsdueller och politiska intriger är det här boken för dig.