Binas historia, av Maja LUnde

Det är 1800-tal i England och den misslyckade, deprimerade biologforskaren William har gett upp och ligger i sin säng utan att lyfta ett finger för att försörja sin familj.
Allt han önskar är att ende sonen ska besöka honom i hans misär och när han till slut gör det och ber honom hitta tillbaka till lidelsen kliver William upp ur sängen.
Nu ska allt bli annorlunda. Han och sonen ska hitta tillbaka till varandra. En trasig fader-sonrelation ska helas.
Med liv och lust återupptar han sitt intresse för bin och börjar klura på en ny sorts bikupa.
Men vid sin sida har han inte sonen utan äldste dottern Charlotte.

Biodlaren George lever för sina bin. Han bygger sina egna kupor eftersom han tror att bina trivs bättre i dom än i de fabrikstillverkade.
I USA sprids ”bidöden” allt mer men den har ännu inte nått George som är säker på att den inte beror på något annat än misskötsel.

Det är efter kollapsen och Tao arbetar som handpollinerare på en stor, kinesisk fruktodling.
Det är ett hårt och svårt arbete och minsta skada på träden leder till avdrag på lönen. En lön som inte är särskilt stor som den är.
När föräldrarna arbetar går barnen i ”skola” tills de är åtta år. Då är det dags för dom att börja arbeta på fälten. Tao fasar för den dag då hennes egen son fyller åtta år och därmed blir arbetsför.

En tänkvärd, viktig och skrämmande roman i en tid då bidöden fått ett namn – ”Colony Collapse Disorder”.
Få människor förstår eller tänker på vad det skulle innebära om honungsbina utrotades. Något som är på god väg.

Men det är också en spännande och välskriven roman som det är svårt att lägga ifrån sig.
För mig som gillar både historiska romaner och dystopier är den alldeles utmärkt.

Lunde har gjort god research och det gör romanen i mycket väldigt trovärdig.
Om du vill läsa mer om bidöden, eller ccd, så kan du göra det här.

Fem pärlor till jungfruns krona - Dottern, av Maria Gustavsdotter

Efter att ha finalerat min semester med en helg i Amsterdam tillsammans med goda vänner såg jag fram emot en lugn uppstartsvecka på jobbet.
Det visade sig dock att min prästkollega ramlat av hästen och brutit fyra revben med påföljande sjukskrivning. Så en lugn vecka förvandlades till en smågalen vecka.
Nu känner jag att den är under kontroll men jag har inte mycket energi över till kreativitet.
Men jag ska ändå göra ett halvhjärtat försök att berätta om den här boken som jag också läst lite halvhjärtat.

Romanen utspelar sig i 1500-talets Kalmar.
Huvudpersonen är dottern i ett köpmanhem och vi får följa henne under ett par år när hon går från barn till vuxen.
Inte vuxen i våra moderna ögon men i dåtidens.
Boken skildrar på ett välskrivet och lågmält sätt, med många ganska så detaljerade beskrivningar, hur livet tog sig för i de något mer välbeställda hemmen. En historisk roman i dess sanna bemärkelse.

Historiska romaner har alltid varit en av mina favoritkategorier. Jag har också hört mycket gott om den här boken som är den första delen i en serie – Fem pärlor till jungfruns krona.
Tyvärr fångas jag inte alls av den här boken. Jag inser att den är bra men kanske har jag i och med den läst en historisk roman för mycket i mitt liv. Kanske har jag växt ifrån det. Eller så var det bara fel lästidpunkt.
Jag vet inte. Jag vet bara att om du tycker om historiska skildringar men inte måste ha så våldsamt mycket action i form av svärdsdueller och politiska intriger är det här boken för dig.

Lägger ned Gabaldons Främlingen

Av en god vän blev jag tipsad om boken Främlingen av Diana Gabaldon. Den lät lovande tyckte jag.
Den handlar om en kvinna som 1945 semestrar med sin man i Skottland. Hon besöker en sådan där keltisk stencirkel och tas tillbaka till 1700-talets Skottland.

Jag älskar historiska romaner och har inget som helst emot övernaturliga inslag. Men nej, det här funkar inte.
Främst av två skäl tror jag.
För det första så känns översättningen väldigt tafflig. Vad är det för något?!
I kombination med det andra skälet – inläsaren Maria Malmquist – så blir det outhärdligt.
Jag läser romanen som talbok och den här Malmquist läser så otroligt konstigt. Liksom ryckigt med pauser på omotiverade ställen.
Det låter också som om hon läser en barnbok vilket blir särskilt märkligt i sexscenerna.

Ändå tycker jag att historien känns lite, lite lovande. Möjligen skulle även språket upplevas mindre dåligt med en annan inläsare.
Boken finns på Storytel så kanske ger jag den en chans till.
Bara jag lyckas med bedriften att avregistrera mig från Mofibo vars app för övrigt är hopplös tillsammans med voiceover. Tills vidare lägger jag ned det här läsprojektet.