Glasfåglarna, av Elsie Johansson

Då har det kommit till Elsie Johanssons tur. Även hon gästar Vi:s litteraturbåtoch mitt val av bok föll på Glasfåglarna.

I den här romanen får vi lära känna Nancy och hennes familj. De lever under fattiga förhållanden och sliter för att få ihop till mat, ved att elda med och kläder på kroppen. Sorgerna och bekymren är många men där finns också mycket att glädjas åt. Små ting som förgyller tillvaron. Så har dom varandra och deras kärlek och omsorg kommer till uttryck på olika sätt.
Nancy själv är minsta barnet vilket ger henne vissa fördelar. Hon får vara barn något längre än sina äldre syskon och föräldrarna ger henne utrymme att ägna sig åt det hon älskar allra mest – böcker och läsning. I hemlighet drömmer hon om en annan framtid än den hennes fattiglott tilldelat henne.

Tänk att jag inte läst Elsie Johansson förens nu! Jag fick av någon anledning för mig att hon inte var något för mig. Vad härligt att upptäcka att jag hade alldeles fel.
Jag älskar hennes kärva språk och osentimentala berättarstil som tränger rakt in i hjärteroten på mig. Hennes miljö- och karaktärsbeskrivningar är otroliga och tar mig raka vägen in i det fattiga hemmet i 30-talets Sverige.
Hennes användande av tidsenliga ord och uttryck är också en ren fröjd!

Det blev verkligen en rejäl kontrast att kastas från Bengt Ohlssons medelklass Martin (som jag skrev om i förra inlägget) och hans livskrisande in i ett liv fyllt av verkliga bekymmer. Ett liv och ett samhälle där ”patriarkat” inte är något vagt abstrakt utan något högst påtagligt. Något som direkt påverkar både kvinnor och män. Ett system som det kräver stort mod och enorm styrka för att gå emot.
Jag är så glad att det här bara är den första boken om Nancy för jag vill verkligen veta hur det går för henne.