Flykten, av Jesús Carrasco

En trång grop med en namnlös pojke, i ett namnlöst land, i en namnlös tid.
Nästan utan att andas ligger pojken och väntar på att de som jagar och letar efter honom ska försvinna.
Till slut kan han, hungrig, törstig, nedkissad och stel resa sig ur sitt gömställe och på allvar påbörja flykten. Flykten bort från de ohyggligheter som han nu är beredd att riskera livet för att slippa undan.
Snart är hans lilla proviant slut och törsten obeskrivlig. Hur ska han, en ensam pojke, kunna överleva på den karga, förtorkade slätten?
Då möter han herden som tar sig an honom och som lär honom överlevnad. Överlevnad den hårda vägen.

Det var länge sedan som en bok väckte sådant obehag hos mig. En fruktansvärd historia som får mig att vilja slita hörlurarna ur öronen.
När jag låg sömnlös i natt fick jag till slut läsa något annat eftersom boken höll mig mer vaken än mina egna nattliga funderingar.

”Flykten” är en otrolig bok! En fantastisk berättarkonst där sinnesintrycken tvingar sig på och tränger in, och fasan kryper innanför skinnet.
Det är den sortens bok en behöver ibland för att riktigt ruskas om. En berättelse som vi skulle förfasa oss över och skaka på huvudet åt om vi fick höra den på nyheterna men som i romanform vägrar låta en stänga av, koppla ifrån.
Det här är boktipset du ska ta till när du är mätt på medhårsstrykande feelgood och istället är beredd på en knytnäve i magen.