måndag 4 maj 2009

Bortom stjärnan

Av Elisabet Nemert

Äntligen har jag läst ut den här boken puh...
Den handlar om Sofia som blir till samma natt som Jesus föds. Betlehems stjärna talar till Sofias mor Sara och säger att Sofia kommer bli något alldeles speciellt. Sara är en fantastisk kvinna med speciella gåvor. Hon är gift med en fantastisk man. Deras dotter Sofia blir ett underbart barn och en underbar kvinna. Sofia följs under barndomen av en under bar hund. Hon gifter sig med en inte särskilt underbar man men som nog blir ganska underbar när det kommer till kritan. De får tillsammans en underbar dotter. Ja och så vidare och så vidare och så vidare. Allt är liksom så överdrivet fantastiskt och härligt. Hjältinnorna så otroligt vackra, intelligenta och speciella. Visst finns det mörka partier men hela boken är som full av lyckliga slut. Och allt blir så tillrättalagt och huvudpersonerna drabbas hela tiden av insikter och förstår allt. Mycket får de också gratis. De behöver ofta inte själva komma fram till saker utan det är stjärnor, döda föräldrar, drömmar, tankeöverföringar m.m. Suck.
Det hela blir inte bättre av uppläsaren Louise Raeder. Hon läser riktigt fånigt faktiskt. Också hon överdrivet och konstigt. Ungefär som om hon läser för små barn (varför man nu skulle läsa så för små barn...).

Så har vi språket. Vad ska man säga. Egentligen använder sig Nemert av ett ganska rikt och vackert språk, men det är alldeles för mycket upprepningar. Alltså, när det står "vid brunnen" tre meningar i rad, och "i rummet" två gånger inom samma mening, eller när Sofia "aldrig varit vackrare" förtionde gången (ok det var överdrivet men kanske sex gånger) vill jag bara sluta läsa.
Här borde väl ändå korrekturet gripa in?

Jag tror att jag hade gillat den här boken när jag var sådär 11-15 år men inte nu.
Vore det inte för att jag köpt den hade jag inte läst klart den. Inte värt pengarna alls...

Men som lillasyster sa: "Man får tänka på att det är en debutroman". Det har hon alldeles rätt i och kanske ger jag Nemert en chans till. Jag är inte övertygad men kanske har hon kapasitet till mer. Hur som helst så får det i så fall bli ett bibliotekslån, inte ett inköp.

2 kommentarer:

Veronica Tingvall sa...

Oj är det den! Jag köpte den som pocket på rusta för några år sedan och läste ett kapitel eller två, sen gick det inte mer. Hu! Men jag hade nog gillat den hö högstadiet som sagt.

Hoppas du har det bra. Vi har en målare här så jag känner mig aldeles hög av ångorna och jag ska ha seminarium snart... bra eller anus? jag vet faktiskt inte. KRAM! /Veronica

Malin D sa...

Hej, är precis i slutfasen av den här boken som ljudbok och just nu är jag superirriterad på det fjantiga språket och det påklistrade leendet i uppläsarens ton. Hon låter verkligen som om hon berättar för små barn att jultomten skall komma hela tiden. Dessutom blir jag supergrinig av att hon själv skall skratta till varje gång hon läser att "sofia skrattade till" - sitter och spolar fram den sista CD:n nu när jag inte orkar med fler upprepningar. Har lyssnat på hennes övriga böcker också - de är något bättre men smörigheten når sin absoluta topp i de här böckerna. Fanns det mer att välja på så skulle jag inte välja dessa igen ärligt talat.

Hälsningar Malin (som hittat hit via google när jag sökte på den här boken och hoppades att jag inte var ensam om min åsikt - tack tack.)