torsdag 24 september 2009

Ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv

Av Jan Guillou




Förlag:
Piratförlaget
Format: Ljudbok (cd + mp3-skiva)
Utgiven: 2009-09-02
Uppläsare: Jan Guillou
ISBN 978-91-642-2181-0

Bokens titel ger en ganska klar bild av vad den handlar om - Guillous liv som reporter och författare. Om hans utveckling som skribent och debattör. Om hans segrar och nederlag. Om hans ständiga jakt på, och längtan efter att avslöja sanningen.

Den här boken är verkligen karaktäristisk för Jan Guillou. Den är också till viss del självutgivande. En precis lagom mix av personligt och politiskt.
Han skriver underhållande och med syrlig humor om media och politik.
För mig som är född 1979 och som har betydande brister i allmänbildningen när det gäller politik under min uppväxt, så har det här varit perfekt läsning. Här spelas det på helt rätt strängar och jag fängslas av alla dessa berättelser som så lätt skulle ha kunnat vara trista och svårtillgängliga. Fler pusselbitar faller på plats. T ex den här spionerihistorien. Skönt att få den ordentligt utredd. Visserligen ur Guillous synvinkel men i det här fallet är det ju helt på sin plats.
Och det här med att Palme skulle ha varit en så fantastisk person...
Ja, efter den här läsningen har jag faktiskt lite mer koll. Det känns fint.

Intressant är också förstås just "ordets makt och vanmakt". Hur mycket makt orden faktiskt har, både konstruktivt och destruktivt. Men också hur otroligt fel det kan bli när de förvrängs, förvanskas eller helt enkelt inte formuleras på rätt sätt.

Jag gillar verkligen Jan Guillou. Jag gillar människor med en självdistans som gör dom ett med sig själv. Som är medvetna om sina tillgångar och brister.
Så är det faktiskt med Guillou. Tyvärr är det många som inte vill se detta eftersom de så till den grad provoceras av hans självsäkerhet och emellanåt odiplomatiska sätt. Vi svenskar är bra på att inte låta andra människor tycka att de själva är bra.

Författaruppläsningen är i det här fallet verkligen helt rätt. Den ger ännu mer karaktär och eftertryck åt texten.

2 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag skulle gärna vilja läsa den här boken också. För att friska upp minnet och för att Guillou är en skicklig journalist.

Mikaela Stigsdotter-Larsson sa...

Ja, läs den!