Dagens skrivövning från SkrivPuff
”Klara satt i sitt kök”
Klara satt i sitt kök.
Framför henne brann stearinljusen, såsen stelnade, köttet kallnade och vitlöksmöret smälte. Platsen och tallriken framför henne var tom.
Varför gjorde hon så här? Vad i all världen var det för fel på henne?
Klara tänkte att om någon såg henne nu skulle den personen tro att hon var en bedragen hustru som förgäves väntade på sin man. Eller att det var hon som var den förgäves väntande älskarinnan.
Hon såg ut genom fönstret. Såg rakt in i grannarnas lägenheter. In i deras liv.
Där stod han och diskade efter middagen. Han med fru och tre barn.
Där satt hon, precis som Klara, vid ett dukat bord med levande ljus. Skillnaden var att hon hade någon mitt emot sig.
Klara tänker att det är ändå bättre. Det är bättre att de tror att hon är en bedragen hustru eller en övergiven älskarinna. Bättre det än om de visste sanningen. Visste hur oerhört tragisk och patetisk hon var. Visste att hon varken var den hustru eller älskarinna eller något annat heller. Att hon inte väntade på någon.
Att hon under veckan levde i illusionen. Låtsades för att få känna hur det kändes för dom andra. Dom i grannhuset.
Att hon planerade en måltid. Som om.
Att hon varje fredag gick och handlade för två. Som om.
Att hon sedan gick hem och lagade mat. Avancerade rätter. Klädde upp sig, dukade för två och tände ljus. Som om.
Som om hon väntade på någon.
Som om någon vore på väg till henne.
Som om hon inte vore alldeles ensam.
onsdag 4 januari 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Så tragiskt! Ensamhet man inte valt själv är så destruktiv, medan den självvalda är själva förutsättningen för att livet ska fungera. Bra text!
Bra skrivet! :-)
Gillade din berättelse - intressant porträtt!
Skicka en kommentar