På bokmässan (som jag inte heller detta år kunde vara med på p.g.a en viss uppsväld kroppsdel...) delades
Iris Ljudbokspris
ut.
I år gick priset till Jonas Jonasson för boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och till bokens uppläsare Björn Granath.
Jag har inte läst boken men är nu riktigt sugen.
Det var väldigt länge sen som jag hörde Granath i någon uppläsning men jag gillar honom.
Jag tror att de flesta böcker jag hört med honom har varit rätt obehagliga, något somv erkligen passar hans röst.
Jonassons bok däremot ska ju vara väldigt rolig och det skulle vara kul att få höra Granath göra en sådan gestaltning.
Boken i sig är jag också nyfiken på så nu får den åka upp på min boklista.
onsdag 29 september 2010
fredag 24 september 2010
Berlinerpopplarna, av Anne B Ragde
Tre bröder.
Den äldste lever med sin mor och för sina grisar på släktgården.
Mellanbrodern driver begravningsbyrå i trakten och har inte besökt gården på sju år.
Den yngste, sladdbarnet, lever i Köpenhamn med sin sambo och har inte varit hemma på gården sedan han lämnat den för tjugo år sedan för att slippa vara byggdens "fjolla".
På gården finns också bördernas fader men han räknas liksom inte. Osynlig, onödig och föraktad går han där och gör vad han blir tillsagd.
Så finns också dottern till den äldste brodern.
Hon har inte haft mycket kontakt med sin far men de ringer varandra några gånger per år.
Så hamnar brödernas mor, släktgårdens härskarinna, på dödsbädden och allt blir förändrat och upp och nedpåvänt.
Det tog et tag för mig att fångas av den här boken och dess karaktärer.
Faktiskt nästan halva boken. Den kändes så seg och gick så långsamt framåt i handlingen.
Den största orsaken till detta är de långa utläggningarna om hur ett hembesök inför begravning, liksvepning, grisskötsel, mjölkning m.m går till.
Jag gillar verkligen författare som gjort ordentlig research. Det finns få saker som stör mig så mycket i en bok eller text som när berättaren enbart går på sina fördomar, förutfattade meningar och otillräckliga kunskaper.
Jag vill verkligen inte lägga sordin på någons fantasi men vill man ha en trovärdig och välskriven historia behöver vissa saker faktiskt kollas upp.
Antagligen en av anledningarna till att jag inte tar mig för att skriva någon roman. Det påminner allt för mycket om uppsatsskrivning på universitetet...
Vad jag vill komma fram till med det stickspåret är att det känns som att Ragde faktiskt vet vad hon snackar om.
Som bonnunge, naturbruksgymnasieelev och med föräldrar som under de senaste åren varit inom begravningsbranchen anser jag mig kunna avgöra det.
Det är imponerande men hon gör för stor grej av det.
Kanske är det för att jag redan vet hur det går till men jag vill inte ha föreläsningar. De känns inte som någon naturlig del i berättelsens flöde.
men, det är främst i den första halvan av boken de här kunskapsdemonstrationerna förekommer, då varje karaktär presenteras. När det är avklarat sätter berättelsen mer fart och jag dras in i den, börjar fästa mig vid karaktärerna.
Och just när det börjar bli riktigt bra tar det slut...
Och ja, jo, jag vill nog läsa nästa del i serien också. Jag kan ju inte lämna den här familjen nu i det här skedet då saker och ting faktiskt verkar börja hända.
Irene Lindh gör som vanligt ett gott arbete som uppläsare.
Den äldste lever med sin mor och för sina grisar på släktgården.
Mellanbrodern driver begravningsbyrå i trakten och har inte besökt gården på sju år.
Den yngste, sladdbarnet, lever i Köpenhamn med sin sambo och har inte varit hemma på gården sedan han lämnat den för tjugo år sedan för att slippa vara byggdens "fjolla".
På gården finns också bördernas fader men han räknas liksom inte. Osynlig, onödig och föraktad går han där och gör vad han blir tillsagd.
Så finns också dottern till den äldste brodern.
Hon har inte haft mycket kontakt med sin far men de ringer varandra några gånger per år.
Så hamnar brödernas mor, släktgårdens härskarinna, på dödsbädden och allt blir förändrat och upp och nedpåvänt.
Det tog et tag för mig att fångas av den här boken och dess karaktärer.
Faktiskt nästan halva boken. Den kändes så seg och gick så långsamt framåt i handlingen.
Den största orsaken till detta är de långa utläggningarna om hur ett hembesök inför begravning, liksvepning, grisskötsel, mjölkning m.m går till.
Jag gillar verkligen författare som gjort ordentlig research. Det finns få saker som stör mig så mycket i en bok eller text som när berättaren enbart går på sina fördomar, förutfattade meningar och otillräckliga kunskaper.
Jag vill verkligen inte lägga sordin på någons fantasi men vill man ha en trovärdig och välskriven historia behöver vissa saker faktiskt kollas upp.
Antagligen en av anledningarna till att jag inte tar mig för att skriva någon roman. Det påminner allt för mycket om uppsatsskrivning på universitetet...
Vad jag vill komma fram till med det stickspåret är att det känns som att Ragde faktiskt vet vad hon snackar om.
Som bonnunge, naturbruksgymnasieelev och med föräldrar som under de senaste åren varit inom begravningsbranchen anser jag mig kunna avgöra det.
Det är imponerande men hon gör för stor grej av det.
Kanske är det för att jag redan vet hur det går till men jag vill inte ha föreläsningar. De känns inte som någon naturlig del i berättelsens flöde.
men, det är främst i den första halvan av boken de här kunskapsdemonstrationerna förekommer, då varje karaktär presenteras. När det är avklarat sätter berättelsen mer fart och jag dras in i den, börjar fästa mig vid karaktärerna.
Och just när det börjar bli riktigt bra tar det slut...
Och ja, jo, jag vill nog läsa nästa del i serien också. Jag kan ju inte lämna den här familjen nu i det här skedet då saker och ting faktiskt verkar börja hända.
Irene Lindh gör som vanligt ett gott arbete som uppläsare.
onsdag 22 september 2010
10 i topp ljudboksuppläsare
Det är sannerligen på tiden att jag, som förmodligen är en av bokblogosfärens största ljudbokskonsumenter, sammanställer och presenterar mina favorituppläsare.
Det blir en "tio i topp" men utan inbördes ordning eftersom de här ljudboksuppläsarna har sina egna kvaliteer som inte riktigt går att rangordna.
Här kommer de alltså:
1. Katarina Ewerlöf är en av de mest fantastiska uppläsare man kan tänka sig. Hon lyckas med allt. Förmodligen skulle hon kunna få vilken skitbok som helst att bli riktigt njutbar.
Men exempel på bra böcker som hon har läst in är Sista chansen av Marian Keyes, Brännmärkt av Catharina Ingelman-Sundberg och
Mig äger ingen av Åsa Linderborg.
2. Johan Rabaeus är en uppläsare som jagständigt lovordar. Jag gillar honom verkligen!
Mitt första möte med honom var i Liftarens guide-serien (av vilka enbart de tre första finns som ljudböcker) och han gör det redan galna än galnare. varje karaktär får sin egen röst och dialekt och hans tolkning av berättelsen är sjukt bra och rolig.
Men det finns andra böcker som detta med galna röster inte passar lika bra i och det är lätt att tro att en sån här uppläsare inte riktigt har känslan för det. Men det har Rabaeus.
Berättelsen om Pi,
Katedralen vid havet
och
Marley och jag
är exempel på detta.
3. Gunilla Röör med sina mjuka, känslofyllda uppläsningar har sin givna plats i denna lilsta. Hennes röst når rakt in i hjärtat.
Tips på bra böcker hon har läst in är Sue Monk Kids
Jungfrutronen
och
Honungsbiets hemliga liv
4. Jag är en av alla världens Harry Potter-älskare och då måste förstås Krister Henriksson nämnas.
Likt Johan Rabaeus ger han karaktärerna olika röster och jag gillar absolut hans tolkningar.
Deras förmåga att vara lyhörda för olika stämningar har de också gemensamt.
Jag tror faktiskt att jag bara har läst en bok som han har läst in utanför Potter-serien och det är den fantastiska Flyga drake av Khaled Hosseini.
En uppläsning han gör med bravur.
5. Rachel Mohlin är uppläsare av de flesta av Marian Keyes inlästa böcker. Förutom dessa har jag också hört henne i
Kärlek, vänskap och choklad av Alexander McCall Smith.
Hon gör otroligt charmiga tolkningar och lyfter fram berättelsen på ett speciellt sätt.
Hon är toppen helt enkelt.
6. Per Lagergren läser in Richard Bachs
Måsen.
Det är den enda uppläsning av honom jag hört men jag tycker mycket om den. Finstämt och berörande.
7. Helena Brodin är bl.a uppläsare till Kerstine Ekmans serie Vargskinnet.
Det gör hon helt otroligt bra med känsla och inlevelse.
8. En uppläsare jag skulle vilja stifta närmare bekantskap med är Eric Ericson.
Den enda bok jag läst med honom är
Vem vill bli miljardär av Vikas Swarup
och han gör det så fint.
Mera Ericson!
9. Det finns många bra författaruppläsningar och en tänkte jag ta med här.
Viveca Lärn läser ofta in sina egna böcker och det är jag så glad för. Jag skulle önska att hon kom hem till mig och satt på min sängkant och läste när jag skulle sova.
10. För inte så länge sen läste jag
Kalla det vad faan du vill
och blev våldsamt imponerad av Sanna Perssons uppläsning och tolkning av boken.
Det märks att hon har lagt ner mycket kraft och energi på att göra det bra och få till dialekt, attityd och brytning.
Jag vet inte om hon läst in något mer men hon har helt klart en plats i ljudboksuppläsare tio i topp.
Bubblare
Det finns en man som jag verkligen älskar. Vi har aldrig mötts men han har många gånger talat rakt in i mitt öra med sin fantastiskt vackra röst.
Mannen heter Ove Ström och är talboksinläsare.
Jag kan inte för mitt liv förstå att han inte har blivit anlitad av något förlag att läsa in ljudböcker.
Om nu mot all förmodan någon ljudboksförlagsperson skulle läsa det här inlägget - kontakta Ove Ström! Jag skulle nästan köpa vilken ljudbok som helst bara han är uppläsaren!
Ja, det var det.
Vilka är era ljudboksuppläsarfavosar?
Det blir en "tio i topp" men utan inbördes ordning eftersom de här ljudboksuppläsarna har sina egna kvaliteer som inte riktigt går att rangordna.
Här kommer de alltså:
1. Katarina Ewerlöf är en av de mest fantastiska uppläsare man kan tänka sig. Hon lyckas med allt. Förmodligen skulle hon kunna få vilken skitbok som helst att bli riktigt njutbar.
Men exempel på bra böcker som hon har läst in är Sista chansen av Marian Keyes, Brännmärkt av Catharina Ingelman-Sundberg och
Mig äger ingen av Åsa Linderborg.
2. Johan Rabaeus är en uppläsare som jagständigt lovordar. Jag gillar honom verkligen!
Mitt första möte med honom var i Liftarens guide-serien (av vilka enbart de tre första finns som ljudböcker) och han gör det redan galna än galnare. varje karaktär får sin egen röst och dialekt och hans tolkning av berättelsen är sjukt bra och rolig.
Men det finns andra böcker som detta med galna röster inte passar lika bra i och det är lätt att tro att en sån här uppläsare inte riktigt har känslan för det. Men det har Rabaeus.
Berättelsen om Pi,
Katedralen vid havet
och
Marley och jag
är exempel på detta.
3. Gunilla Röör med sina mjuka, känslofyllda uppläsningar har sin givna plats i denna lilsta. Hennes röst når rakt in i hjärtat.
Tips på bra böcker hon har läst in är Sue Monk Kids
Jungfrutronen
och
Honungsbiets hemliga liv
4. Jag är en av alla världens Harry Potter-älskare och då måste förstås Krister Henriksson nämnas.
Likt Johan Rabaeus ger han karaktärerna olika röster och jag gillar absolut hans tolkningar.
Deras förmåga att vara lyhörda för olika stämningar har de också gemensamt.
Jag tror faktiskt att jag bara har läst en bok som han har läst in utanför Potter-serien och det är den fantastiska Flyga drake av Khaled Hosseini.
En uppläsning han gör med bravur.
5. Rachel Mohlin är uppläsare av de flesta av Marian Keyes inlästa böcker. Förutom dessa har jag också hört henne i
Kärlek, vänskap och choklad av Alexander McCall Smith.
Hon gör otroligt charmiga tolkningar och lyfter fram berättelsen på ett speciellt sätt.
Hon är toppen helt enkelt.
6. Per Lagergren läser in Richard Bachs
Måsen.
Det är den enda uppläsning av honom jag hört men jag tycker mycket om den. Finstämt och berörande.
7. Helena Brodin är bl.a uppläsare till Kerstine Ekmans serie Vargskinnet.
Det gör hon helt otroligt bra med känsla och inlevelse.
8. En uppläsare jag skulle vilja stifta närmare bekantskap med är Eric Ericson.
Den enda bok jag läst med honom är
Vem vill bli miljardär av Vikas Swarup
och han gör det så fint.
Mera Ericson!
9. Det finns många bra författaruppläsningar och en tänkte jag ta med här.
Viveca Lärn läser ofta in sina egna böcker och det är jag så glad för. Jag skulle önska att hon kom hem till mig och satt på min sängkant och läste när jag skulle sova.
10. För inte så länge sen läste jag
Kalla det vad faan du vill
och blev våldsamt imponerad av Sanna Perssons uppläsning och tolkning av boken.
Det märks att hon har lagt ner mycket kraft och energi på att göra det bra och få till dialekt, attityd och brytning.
Jag vet inte om hon läst in något mer men hon har helt klart en plats i ljudboksuppläsare tio i topp.
Bubblare
Det finns en man som jag verkligen älskar. Vi har aldrig mötts men han har många gånger talat rakt in i mitt öra med sin fantastiskt vackra röst.
Mannen heter Ove Ström och är talboksinläsare.
Jag kan inte för mitt liv förstå att han inte har blivit anlitad av något förlag att läsa in ljudböcker.
Om nu mot all förmodan någon ljudboksförlagsperson skulle läsa det här inlägget - kontakta Ove Ström! Jag skulle nästan köpa vilken ljudbok som helst bara han är uppläsaren!
Ja, det var det.
Vilka är era ljudboksuppläsarfavosar?
Etiketter:
Boktips,
Ljudböcker,
Topplista,
uppläsare
tisdag 21 september 2010
Den sista läsaren, av David Toscana
Mitt andra stopp i
Jordenruntresans
syd/mellanamerikavisstelse är Mexico och byn Icamole.
I Icamole finns ett nedlagt bibliotek och en avskedad bibliotekarie.
Denne bibliotekarie vägrar dock stänga biblioteket som är förlagt i hans eget hem.
Han ägnar dagarna åt att läsa böcker. De flesta får en censureringsstämpel och hamnar i "helvetet" = källaren. Några få faller honom i smaken och hamnar på de dammiga hyllorna.
När han inte läser är han konstant hungrig eftersom han inte längre får någon lön från staten.
En dag kommer hans son och berättar att han hittat en död flicka i sin brunn.
Lucio, som lever halvt i böckernas värld, identifierar flickan som en karaktär i en av hans favoritböcker. Sonen jämför han med en annan karaktär och ger honom en bok att läsa som ska hjälpa honom att lösa problemet med den vackra, unga, döda flickan.
När polisen dyker upp i byn och letar efter en försvunnen flicka "hjälper" han dessa på liknande sätt.
Verkligen en konstig och speciell historia det här. Men jag tycker om den! Ganska mycket tycker jag om den.
Den är fylld av ständiga hänvisningar till böcker och berättelser, sammanblandning av dikt och verklighet.
Det är en enkel men färgstark skildring av byn och byborna och vi får rätt så intimt bekanta oss med bibliotekarien Lucio och hans son.
Lätt rubbade känns de men jag tycker mig förstå mycket av det de är.
Så gillar jag den humor med vilken historien framförs.
En god läsupplevelse helt enkelt.
(Finns inte som ljudbok.)
Jordenruntresans
syd/mellanamerikavisstelse är Mexico och byn Icamole.
I Icamole finns ett nedlagt bibliotek och en avskedad bibliotekarie.
Denne bibliotekarie vägrar dock stänga biblioteket som är förlagt i hans eget hem.
Han ägnar dagarna åt att läsa böcker. De flesta får en censureringsstämpel och hamnar i "helvetet" = källaren. Några få faller honom i smaken och hamnar på de dammiga hyllorna.
När han inte läser är han konstant hungrig eftersom han inte längre får någon lön från staten.
En dag kommer hans son och berättar att han hittat en död flicka i sin brunn.
Lucio, som lever halvt i böckernas värld, identifierar flickan som en karaktär i en av hans favoritböcker. Sonen jämför han med en annan karaktär och ger honom en bok att läsa som ska hjälpa honom att lösa problemet med den vackra, unga, döda flickan.
När polisen dyker upp i byn och letar efter en försvunnen flicka "hjälper" han dessa på liknande sätt.
Verkligen en konstig och speciell historia det här. Men jag tycker om den! Ganska mycket tycker jag om den.
Den är fylld av ständiga hänvisningar till böcker och berättelser, sammanblandning av dikt och verklighet.
Det är en enkel men färgstark skildring av byn och byborna och vi får rätt så intimt bekanta oss med bibliotekarien Lucio och hans son.
Lätt rubbade känns de men jag tycker mig förstå mycket av det de är.
Så gillar jag den humor med vilken historien framförs.
En god läsupplevelse helt enkelt.
(Finns inte som ljudbok.)
måndag 20 september 2010
Hurra!
Efter att ha skrivit om "marley och jag" här på bloggen idag skrev jag även en liten recension om den på Bokus.
När jag kollade min mejl för en stund sen blev jag riktigt glatt överraskad.
Jag har nämligen vunnit 200 kr på Bokus för den recensionen!
Hurra!
När jag kollade min mejl för en stund sen blev jag riktigt glatt överraskad.
Jag har nämligen vunnit 200 kr på Bokus för den recensionen!
Hurra!
Marley och jag, av John Grogan
Marley och jag : livet och kärleken med världens värsta hund
Av John Grogan
Jenny och John Grogan är nygifta och går lite smått i barntankar. Men Jenny, som inte ens lyckas hålla en krukväxt vid liv, är orolig - kOmmer hon fixa modersskapet. Så eftersom båda två älskar hundar bestämmer de sig för att skaffa en valp att öva på.
Hem till dom flyttar en glad, gul labrador. Och visst lyckas de. Jenny har inga problem att hålla den lille vid liv.
Tvärt om. Den otroligt intensiva valpen växer upp till en kärleksfull, lojal, torgen och alldeles galen labradorhane. Ett 45 kg:s energiknippe som rusar genom livet som en bulldozer.
Efter att marley dykt upp i Jenny och Johns hem blir lviet aldrig mer sig likt...
Åh, vilken härlig bok!
Jag fick den i födelsedagspresent av bästa svärmor och den var mitt i prick.
Vi gillar båda hundar och avslappnande läsning så det här var verkligen en toppenkombo.
Att följa Marley och familjen Grogan gav mig många leenden och skratt. Det slut som är oundvikligt för alla hundar och hundägare fick mig förstås också att gråta floder.
För dom som har eller har haft hund känner man igen sig en hel del i mycket - glädjen, frustrationen, kärleken och sorgen.
Verkligen en skön bok att ta till om man vill läsa något lättsamt, roligt och inte allt för djupsinnigt och tankekrävande.
Uppläsare är Johan Rabaeus och jag tror at ni som följer min blogg vet vad jag tycker om honom. Han är suverän och gör verkligen den här boken rättvisa. Perfekt!
Jag tror att boken även har filmatiserats och i så fall vill jag verkligen se den filmen.
Jag blir nyfiken på författaren. Han skriver fantastiskt härligt. Under stor del av sin yrkesverksamma tid har han arbetat som krönikör och nu undrar jag om det möjligen har släppts någon krönikesamling av honom. Det borde det ha gjort. Måste kollas upp.
Av John Grogan
Jenny och John Grogan är nygifta och går lite smått i barntankar. Men Jenny, som inte ens lyckas hålla en krukväxt vid liv, är orolig - kOmmer hon fixa modersskapet. Så eftersom båda två älskar hundar bestämmer de sig för att skaffa en valp att öva på.
Hem till dom flyttar en glad, gul labrador. Och visst lyckas de. Jenny har inga problem att hålla den lille vid liv.
Tvärt om. Den otroligt intensiva valpen växer upp till en kärleksfull, lojal, torgen och alldeles galen labradorhane. Ett 45 kg:s energiknippe som rusar genom livet som en bulldozer.
Efter att marley dykt upp i Jenny och Johns hem blir lviet aldrig mer sig likt...
Åh, vilken härlig bok!
Jag fick den i födelsedagspresent av bästa svärmor och den var mitt i prick.
Vi gillar båda hundar och avslappnande läsning så det här var verkligen en toppenkombo.
Att följa Marley och familjen Grogan gav mig många leenden och skratt. Det slut som är oundvikligt för alla hundar och hundägare fick mig förstås också att gråta floder.
För dom som har eller har haft hund känner man igen sig en hel del i mycket - glädjen, frustrationen, kärleken och sorgen.
Verkligen en skön bok att ta till om man vill läsa något lättsamt, roligt och inte allt för djupsinnigt och tankekrävande.
Uppläsare är Johan Rabaeus och jag tror at ni som följer min blogg vet vad jag tycker om honom. Han är suverän och gör verkligen den här boken rättvisa. Perfekt!
Jag tror att boken även har filmatiserats och i så fall vill jag verkligen se den filmen.
Jag blir nyfiken på författaren. Han skriver fantastiskt härligt. Under stor del av sin yrkesverksamma tid har han arbetat som krönikör och nu undrar jag om det möjligen har släppts någon krönikesamling av honom. Det borde det ha gjort. Måste kollas upp.
lördag 18 september 2010
Trillat dit
Som gravid får man en hel del reklam...
Jag har redan motstått en babybokklubb men här om dagen fick jag ett erbjudande som jag inte kunde motstå.
Det kom från
GoBoken
och innebar ett välkomstpaket värt över 600 kr som jag bara behövde betala frakt på. Det innehöll bland annat en sån där minnesbok där man kan skriva och sätta in kort och sånt och en lek- och lärföräldrabok.
Jag höl mig någon dag men sen beställde jag det.
Grejen är att jag hade nog inte beställt det om det inte vore för att jag blev väldigt nyfiken och intresserad av GoBokens koncept.
Det bygger nämligen på att man får ett paket i månaden som är anpassat för barnets ålder upp till sju års ålder.
Inga köpkrav och man kan avbeställa hela eller delar av månadens paket.
Så jag tycker det känns absolut värt att prova.
Är det inget att ha har jag inte förlorat något utan bara fått ett fint, gratis bokpaket.
Nu väntar jag mes spänning på att det ska dyka upp i brevlådan.
Och förstås också på att den egentliga mottagaren av paketet ska dyka upp.
Eller ut kanske rättare sagt.
Inte långt kvar nu...
Föresten, är det någon som har erfarenhet av den här barnbokklubben?
Jag har redan motstått en babybokklubb men här om dagen fick jag ett erbjudande som jag inte kunde motstå.
Det kom från
GoBoken
och innebar ett välkomstpaket värt över 600 kr som jag bara behövde betala frakt på. Det innehöll bland annat en sån där minnesbok där man kan skriva och sätta in kort och sånt och en lek- och lärföräldrabok.
Jag höl mig någon dag men sen beställde jag det.
Grejen är att jag hade nog inte beställt det om det inte vore för att jag blev väldigt nyfiken och intresserad av GoBokens koncept.
Det bygger nämligen på att man får ett paket i månaden som är anpassat för barnets ålder upp till sju års ålder.
Inga köpkrav och man kan avbeställa hela eller delar av månadens paket.
Så jag tycker det känns absolut värt att prova.
Är det inget att ha har jag inte förlorat något utan bara fått ett fint, gratis bokpaket.
Nu väntar jag mes spänning på att det ska dyka upp i brevlådan.
Och förstås också på att den egentliga mottagaren av paketet ska dyka upp.
Eller ut kanske rättare sagt.
Inte långt kvar nu...
Föresten, är det någon som har erfarenhet av den här barnbokklubben?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)