Några böcker jag inte kan hålla otipsade

Jag har förstås läst en hel del sedan jag slutade blogga 2011.
Det vore en omöjlig uppgift att så här i efterhand redogöra för mina läsupplevelser. Inte minst pga att mitt sakminne är rätt uselt.
Jag vill tro, som med så mycket annat, att jag har en rik faktadatabas i min hjärna. Det lyckas jag nog inte övertyga någon om. Allra minst mig själv. Information flödar in men hur intressant jag än tycker att det är lyckas den sippra ut bakvägen på något sätt.

Men jag har några böcker som jag bara måste dela med mig av. Böcker som mitt samvete inte tillåter att jag behåller för mig själv.
Eftersom jag varken orkar eller minns detaljerna tillräckligt för att skriva något vettigare om dom än ”underbar”, ”fantastisk”, ”otrolig”, ”grym” osv, så gör jag en lista här och så får ni själva googla upp dessa måste-läsas-böcker.

Det är en salig blandning Kan man säga.
Om du själv har någon favorit bland dessa så puffa gärna för den i en kommentar! Här kommer de då, utan någon inbördes ordning:
Tärningsspelaren – Luke Rhinehart
Moment 22 - Joseph Heller
Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger
Historikern - Elizabeth Kostova
Rödskinn - Alexie Sherman
Och världen skälvde - Ayn Rand
Den gröna milen - Stephen King
Hundpojken - Eva Hornung
Egalias döttrar - Gerd Brantenberg
Niceville - Kathryn Stockett
Vägen - Cormac Mccarthy
127 timmar / Vilkja av sten – Aron Ralston
Ender’s game – Orson Scott Card

Självransakelse kring ordet "mena"

Dagens skrivövning från SkrivPuff
Jag har en föreställning om mig själv att jag är så fantastiskt tydlig. Att jag säger det jag menar och menar det jag säger. Lika förvånad blir jag varje gång som jag inser att någon missuppfattat mig.
Jag traskar många steg inuti min självgoda hjärna innan jag kommer fram till att jag faktiskt varit luddig och otydlig. Att det jag sagt faktiskt kan uppfattas just så som det uppfattats.

Först tänker jag att personen i fråga helt enkelt inte hört vad jag sagt. Ibland, det måste jag ge mig själv, kan detta stämma då jag rör mig i sammanhang där hörapparaterna glömts att sättas på, om de över huvud taget införskaffats. Men för det mesta har människor i min omgivning inga som helst problem med sin hörsel.
Då tänker jag att människan måste ha glömt hur samtalet förlupit.
När detaljerna framträder inser jag att hen visst minns. Då tänker jag att hen kanske bara glömt vissa delar och fyllt i luckorna med eget material.
När inte det heller håller återstår bara en sak –den här personen måste vara dum i huvudet.

Det är där jag stannar upp. Så tänker en inte om sina medmänniskor. Inte utan att rannsaka sig själv först. Så gör jag det. Går igenom samtalet i mitt huvud. Vad sa jag egentligen? Nja, jag minns nog faktiskt inte riktigt. Eller jo, nu minns jag, det var ju så jag sa. Vad sa hen då? Eh, jag vet inte om jag riktig hörde det eftersom jag hade så fullt upp med att lyssna på mig själv. Vad var det jag menade egentligen? Jag menade så här, men var det vad jag sa? Å ena sidan, ja absolut! Å andra sidan, inte nödvändigtvis.
Så plötsligt känner jag mig väldigt, väldigt dum.

Steg

Oj, det här var länge sedan men här kommer dagens utmaning från SkrivPuff Döm mig inte för hårt!

Nio steg. Exakt nio steg är det från hennes dörr till hans. Nio steg som hon gått så många gånger.
Till en början utan att ens tänka på dom. Hon bara gick. Lämnade sitt kontor, vandrade den korta biten genom korridoren och knackade på hans stängda dörr.
Sedan började det. Blickarna, antydningarna, de korta beröringarna. Då blev hennes steg förväntansfulla och fyllda av behärskning. Gå som vanligt, se ut som vanligt. Det var då hon började räkna dom, stegen. Nio stycken.
Så kom den där gången. Den gången då hon hade ett val. Då hon visste att stegen var helt avgörande. Då det som så länge legat i luften, i varje vibrerande nerv, skulle fullbordas. Och självklart valde hon att gå dom. Ett i taget. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio. Tvekan och så knackningen.

Och hon var oåterkalleligen där. Innanför hans dörr, innanför hans kläder, innanför hans hud. Och han trängde in i hennes själ. Låste fast sig vid henne med en våldsamhet bortom gräns. Och hon fortsatte att gå de nio stegen. Gå dom tills de skar genom varje del av hennes kropp och väsen. Gå henne sönder och samman. Gå dom tills hennes liv var trasat till oigenkännlighet.
Hon var fånge, fångad. Först av lust, spänning och begär. Sedan av mörker, smärta och rädsla.
Hon försökte sluta. Försökte sätta stopp. Försökte forma tunga och läppar till ett ”nej”. Men han kallade och hon kom. Vandrade nio steg genom korridoren.

Nu, darrande utanför dörren till sitt kontor. I fickan nyckeln till en lägenhet långt, långt borta. I sin svettiga hand en avskedsansökan. Ännu ett val. Ett oåterkalleligt, avgörande val.
Aldrig har nio steg känts så många och långa. Så svåra och omöjliga.
Hon blundar, andas djupt, tar sats och börjar gå. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio steg. Hon är framme, och utan minsta tvekan lyfter hon handen och knackar.

Sagan om is och eld

Jag har plöjt mig igenom hela serien Sagan om is och eld skriven av George R. R. Martin.
Alltså de böcker som tv-serien Game of thrones är baserad på.
Jag har inte själv sett serien och inte varit intresserad av den alls (som jag tenderar när något bli väldigt hajpat). Men jag hade inte hört talas om att någon läst böckerna (och visste inte ens att dom fanns) så när jag hittade dom på Storytel Så slog jag till. Sedan var jag fast!
Jag tänkte varje gång som jag läst ut en av de omfångsrika böckerna att ”nu ska jag varva med något annat” men det gick så klart inte. Jag ville bara ha mer!

Sagan om is och eld inleds med boken Kampen om järntronen. Egentligen finns det en bok före den men jag anar att den delen av historien inte finns med i tv-serien och därför räknas den inte heller in i bokserien.
Hur som helst så är det förstås fantasy det handlar om. Men inte riktigt som någon fantasy jag läst tidigare. Det är en mix av allt möjligt. Där finns klassiska inslag som drakar och någon form av jättevarelser. Där finns en rad religioner som tar sig olika uttryck hos sina respektive utövare. Där finns stora inslag av övernaturlighet och även av skräck med t ex levande döda.
Ändå är det på något vis inte det här som står i centrum utan intrigerna, krigen, de olika kulturerna och de politiska spelen.
Ja, jag är helt såld!

Handlingen orkar jag faktiskt inte dra för den är så komplex och det är så många personer, familjer, länder, religioner och folkslag inblandat. Ändå är det inte jättesvårt att hänga med i svängarna för historien rullas upp och utvidgas vartefter en läser.

Det jag både uppskattar och avskyr med Martins böcker är att han har en förkärlek för att ha ihjäl dom karaktärer som jag älskar. Senaste mordet fick mig nästan, men bara nästan, att vilja sluta läsa.
Det positiva med den här egenheten är att handlingen är väldigt oförutsägbar. En vet faktiskt aldrig hur det ska sluta och det är bra.

Det jag älskar med fantasy är att det är så totalt något annat än verkligheten. Jag får fly från allt som är bekant och verkligt. Fly in i en värld av äventyr och spänning utan att behöva tänka på om det är trovärdigt eller inte. Utan att behöva fundera över genus eller uppröras av mänskligheten.
Jag lär mig inget egentligen utan kan bara flyta med, hänge mig, drunkna i historien.
Rekommenderas varmt!

Jag har lyssnat på den fina uppläsningen som finns på både Storytel och Mofibo. Serien finns förstås också som vanlig talbok på Legimus men det är olika inläsare för nästan varje bok och någon av dom var helt hopplös.
Förutom dåliga inläsare så är det väldigt irriterande när det inte är samma som läser genom en hel serie. T ex så uttalar de ofta namn och platser helt olika och det är otroligt störande. Det är också väldigt konstigt när det dyker upp en ny röst sådär. Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra det med för er som inte upplevt det. Jo, men som när en tv-seriekaraktär plötsligt spelas av en annan skådespelare. Det blir ju helt fel!

Hur som helst, om nu någon som gillar den här sortens böcker mot förmodan inte skulle ha läst Sagan om is och eld så gör det!
Själv väntar jag med spänning på att Martin ska leverera nästa bok. Men jag ska inte tjata på honom om det för han verkar ha det lite tufft. Stackarn!

Lägger ned Gabaldons Främlingen

Av en god vän blev jag tipsad om boken Främlingen av Diana Gabaldon. Den lät lovande tyckte jag.
Den handlar om en kvinna som 1945 semestrar med sin man i Skottland. Hon besöker en sådan där keltisk stencirkel och tas tillbaka till 1700-talets Skottland.

Jag älskar historiska romaner och har inget som helst emot övernaturliga inslag. Men nej, det här funkar inte.
Främst av två skäl tror jag.
För det första så känns översättningen väldigt tafflig. Vad är det för något?!
I kombination med det andra skälet – inläsaren Maria Malmquist – så blir det outhärdligt.
Jag läser romanen som talbok och den här Malmquist läser så otroligt konstigt. Liksom ryckigt med pauser på omotiverade ställen.
Det låter också som om hon läser en barnbok vilket blir särskilt märkligt i sexscenerna.

Ändå tycker jag att historien känns lite, lite lovande. Möjligen skulle även språket upplevas mindre dåligt med en annan inläsare.
Boken finns på Storytel så kanske ger jag den en chans till.
Bara jag lyckas med bedriften att avregistrera mig från Mofibo vars app för övrigt är hopplös tillsammans med voiceover. Tills vidare lägger jag ned det här läsprojektet.

Ny dator, nya tider - här är jag igen!

Efter några år i småbarnsbubblan och ett välbehövligt datorbyte känner jag mig nu redo för lite kreativt skrivande igen.
Så jag gör ett allvarligt försök att återuppliva den här gamla bloggen.
Vad sägs om det?
Själv är jag full av förväntan!

Jag har ägnat en stund åt att plocka bort gamla inaktuella länkar och bloggar härifrån så det är lite ödsligt i listorna. Det kommer jag dock att åtgärda vartefter.

Det får räcka som uppvärmning.
Jag återkommer inom en snar framtid!

Vill bara berätta...

...att det var helt rätt beslut att lägga den här bloggen på is, både för min läsglädje och för mina läsupplevelser.

Däremot har jag och min man återigen dragit igång vår gemensamma hus- och hemblogg.
Den är mycket mindre krävande och mycket mindre ambitiös.
Hälsa gärna på oss
här.

Allt gott till er alla!