Tripprapporter, av Tone Schunnesson

Den unga huvudrollsinnehavaren drar oss in i sitt kaotiska liv och sin kaotiska, knarkade, nedsupna hjärna.
Varje svagt, misslyckat försök till normalt liv får henne att sjunka ännu djupare. Hon utnyttjar andra, utnyttjar sig själv och låter sig utnyttjas. Hon är hänsynslös, manipulativ och försöker låtsas att hon inte älskar, inte vill bli älskad.
Hon lämnar allt och gör en klassiker – beger sig ut i världen. Men denna resa förändrar inget. Hon fortsätter att dricka, knarka, dricka, ligga, dricka och tigga pengar av dom som fortfarande finns kvar och dom som inte finns kvar. Och dricka. Och älta.

Är ni kvar? Hoppas det för det här var en rejält uppfriskande bok med sin råhet, vidrighet, sin poesi och osentimentalitet.
Vi får möta en djupt missbrukande ung kvinna, kliva in i hennes förvirrade värld. En värld där hon självklart är centrum. En oromantisk och patetisk värld där hon är vacker och fantastisk, ful och vidrig, ensam och övergiven, ensam och stark, stolt och eländig. En värld där allt är alla andras fel eller åtminstone inget som hon kan rå för. En värld där hon blivit som hon blivit p.g.a. uppväxt och svek men allra mest p.g.a. alkohol och droger. En värld av ångest som, som ångest så ofta är, är omöjlig att förstå och förklara.
Missbrukarens värld.

Det poetiska språket är så njutbart! Visst är det ibland pladdrigt och visst upprepar det sig ibland men det förstärker bara huvudpersonens missbrukar- och misslyckade konstnärspersonlighet.
Det funkar eftersom romanen är så pass kort att jag aldrig hinner tröttna.

Jag oroade mig en aning för att jag skulle provoceras av bokens karaktär men dat gör jag inte ett dugg. Dels p.g.a. avsaknaden av romantisering, dels för att hon är en missbrukare och är och beter sig som missbrukare gör. I hennes värld gäller inte längre några regler, fungerar inte längre några förnufts- eller känslomässiga argument. Fungerar det inte att utifrån försöka beveka hjärta och samvete.

Jag rekommenderar verkligen den här boken som ett avbrott i din vanliga läsning. För jag tror inte att den här sortens romaner hör till de flestas vanliga läsning. För jag tror inte att det finns jättemånga liknande romaner.
Åtminstone inte svenska.