söndag 11 december 2016

Skrivövning - beskylla

Dagens skrivövning från SkrivPuff

”Beskylla”

Där sitter vi chefen, jag och så han. Han, självsäker, överlägsen, sammanbiten och inte alls glad. Jag har ingen aning om vad det hela handlar om. Vet inte varför han är så arg på mig.
- Jaha, Jonas, vill du berätta vad som är problemet?
- Ja, alltså, det har ju varit ett återkommande problem men det tog priset i somras när vi var på konfirmandlägret.
- Vad hände?
- Jo, hon smet ifrån och försvann iväg utan att säga till. Jag fick ta allt ansvar under stora delar av lägret. Det är inte ok!
Jag känner hur det kryper i kroppen. Känner olusten, obehaget. Tankarna snurrar och jag stelnar ännu mer där jag sitter i min stol.
- Ok, från och med nu vill jag att ni vänder er till varandra när ni talar. Mikaela, berätta nu för Jonas hur du upplevde det hela.
Jag börjar förklara. Stakar mig och letar efter ord.
- Ja men, nej, alltså.
- Det är väl bara att säga som det är, du var lat och ansvarslös!
Det orättvisa i den beskyllningen ger mig styrka.
- Alltså, alla kan inte vara som du och jobba dygnet runt! Jag behövde min dygnsvila, den som jag har rätt till. Den som alla har rätt till. Jag åkte iväg ett tag för att jag behövde det. Och du var inte ensam. Du hade ledarna.
- Jaha du, men man säger väl till innan man drar?!
- Det gjorde jag! Det gjorde jag ju!
Han tillbakalutad med armarna i kors. Jag med hela kroppen i kors.
Hans beskyllningar fortsätter, mitt försvar blir allt mer hetsigt och även jag börjar beskylla.

- Så, bryt!
Rummet tystnar succesivt. De mer eller mindre vilda diskussionerna som pågått tystnar en efter en.
Vår lärare fortsätter:
- Jaha, hur kändes det där? Vad hände?
Ja, vad hände?
Jag förundras över hur jag tog åt mig. Hur orättvist det kändes och hur skyldig och dum jag kände mig. Hur hemskt det var att bli anklagad av någon jag vanligtvis skrattade och hade det trevligt tillsammans med.
Jag sträcker på mig och försöker ruska av mig obehaget. Försöker komma tillbaka till verkligheten. Den verklighet där jag och Jonas är goda studiekamrater på en utbildning i ledarskap.

4 kommentarer:

Grå papegoja sa...

Jobbigt sådant där. Bra skrivet och den oväntade upplösningen fick mig att dra en suck av lättnad.

Carinas dagliga leverne sa...

Starkt skildrat av något som inte var verklighet men som är verkligt.

Tintomara sa...

jättebra!

B i r g i t t a sa...

Fängslande skrivet och intressant!