Detta är ett schweiziskt-italienskt familjedrama vars centrum är åren för andra världskriget och en man med judiskt påbrå som fängslar och berör människorna omkring sig.
Jag upplever det som att människorna i den här familjen är ganska förskonade från andra världskrigets fasor. De lever i sin lilla värld och kryper undan i sitt schweiziska fritidshus där de lever gott och pysslar med sina små intriger. Och även om livet inte är riktigt lika lättsinnigt som tidigare klarar sig också de som bor kvar i Rom bra.
Riktigt nära kommer kriget just med den här mannen. Mannen som hotas och på flera sätt blir ett hot mot familjens välputsade fasad.
Jag förväntade mig att det här skulle bli ännu en chokladdrypande historia men där fanns inte minsta spår av varken någon choklad eller Hanselmann.
När ca tio minuter (jag lyssnar på böcker som ni kanske vet) återstod började jag tro att jag sovit mig förbi det som givit boken dess titel. Men så, där var den, chokladkoppen hos Hanselmann. Märkligt…
Bortsett från chokladbesvikelsen så var det en fascinerande berättelse, skriven på ett fascinerande sätt. Liksom fragmentarisk. Pusselbitar som plockas fram en i taget och sedan till slut blir ett pussel. Möjligen med några bitar som fortfarande saknas. Eller med ett motiv som inte riktigt går att tolka. Eller så är det bara jag.
Jag tyckte ändå att det var spännande. Lite befriande också med en bok som inte upplevs så sentimental och som inte beskriver människor som enbart vackra eller fula. Även de människor som i berättelsen ansågs vackra och attraktiva beskrevs ofta inte allt för smickrande, typ – hans kladdiga mun, salivbubblor i mungiporna, svettfläckar under armarna o.s.v. Så härligt att även skönheterna får vara mänskliga!
Ingen svindlande läsupplevelse direkt men en bra bok att läsa för att ladda upp läslusten och lässuget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar