Ljummen kikärtssallad med couscous och mandelsås

I fredags lagade Älsklingsjonatan en helt underbar middag till oss.

 

Receptet är hämtat rakt av ur "Claras gröna kokbok" fast där heter rätten kikärtsgryta och inte kikärtssallad. Vi tyckte att sallad var ett mer passande namn.

Kikärtssallad:
2 msk olja
1 finstrimlad morot
1 skivad gul lök
1/2 medelstor skivad zucchini
1 tsk grovstötta korianderfrön (vi körde med vanlig finmald)
8 färska dadlar
2 hela saltgurkor
1 burk kikärtor
En näve ruccolasallad

1. Fräs lök, morot och zucchini i olja, krydda med koriander och låt svalna.
2. Kärna ur dadlar och skär två ggr på längden, skiva gurkan på längden, häll av vattnet av kikärtorna.
3. Blanda ihop allt.

Mandelsås:
50 g sötmandel
2 vitlöksklyftor
1/2 kruka färsk koriander (vi använde mald)
2 tsk paprikapulver
2 tsk spiskummin
1 1/2 dl olja (av god kvalitet)
Saft från en halv citron
Salt och peppar
Ev chilipeppar

1. Mixa mandlar, vitlök, koriander, paprikapulver och spiskummin. Späd med lite i taget av oljan.
2. Tillsätt citronsaft. Smaka av med salt, peppar och ev chilipeppar.

Servera med 4 dl couscous tillredd med 4 dl grönsaksbuljong.
Jonatan serverade även sina hemmagroddade linsgroddar till.

(Veckans semelintag - 1 semla.)

Mörkrets hjärta

Av Joseph Conrad

Detta är en kortroman utgiven 1902 och tydligen ett av Conrads största verk.
Vi får följa huvudpersonen uppför Kongo-floden och in i det mörker som råder bland exploatörer och urbefolkningen. Conrad beskriver hur jakten på elfenbenet och förhållandena på flodstationerna lockar fram människans värsta sidor. Han visar hur girighet, sjukhet, vridenhet och ondska på ett underligt sätt förenar och binder samman människor.

Trots att det här är en kort bok (4 cd-skivor) tog det mig fem sex dagar at läsa ut den. I början somnade jag var enda gång jag pluggade in den i öronen. Det berodde till stor del på att jag har varit väldigt trött den här veckan men också på att faktiskt inte tyckte boken var särskilt bra. Conrad skriver målande men tungt och på något sätt allt för distanserat för att han ska nå fram till mig. Det känns lite som att titta genom en kikare. Man ser tydligt och klart men när man sträcker ut handen för att röra vid det man ser finns det inte där. Jag begriper inte riktigt vad det är som händer i berättelsen. Jag förstår mig inte på karaktärerna, deras upplevelser och reaktioner. Varför de är som de är och vad det är som driver dom. Kanske är det helt enkelt så att allt i den är för avlägset för mig. Boken skrevs för över 100 år sedan av en man och om händelser mycket avlägsna. Jag kan helt enkelt inte identifiera mig med något av det. Särskilt inte den manliga värld som beskrivs.
"Mörkrets hjärta" lämnar några få stråk av obehag kvar hos mig, men det är nog tyvärr också det mest positiva jag har att säga om den.

Skrivutmaning 37

Här kommer dagens skrivövning från
SkrivPuff

"Skriv om någon som känner sig efterlängtad."


När han red in genom stadsporten upplevde han en känsla av både knivskarp närvaro och dimmig overklighet. Han var mycket medveten om riddjurets värme och rörelser under sig. Han kände stadens alla dofter av djur och människor, mat och avskräde men också doften från åsnan han red och från sin egen svett. Och han såg människorna. Alla de som hade samlats för att ta emot honom. De var obegripligt många. Han såg deras ansikten som lyste av hopp och glädje. De ropade - "Hosianna, Davids son!" De viftade med palmblad och la ut sina mantlar framför hovarna på den lilla åsnan.
Det var hans folk. De hade väntat så länge på honom. I flera århundraden hade de väntat på sin messias, sin kung och befriare. Han som skulle rädda dom ur förtrycket.
Nu hyllades han som en kung, trots sin enkelhet och trots att han tågade in i Jerusalem på en ung åsna. Han kom inte med pompa och ståt. Inte med silver och guld. Inte med vapen och soldater. Inte med hästar och vagnar. Han kom som han var, fattig och okrönt.
Ändå visste folkets glädje inga gränser och jublet steg i hans öron. Men han kände ingen triumf. Han letade i sit inre efter något tecken på en sådan känsla men fann ingen. Det enda som fanns där var kärlek och sorg. Han visste att han inte skulle kunna nå upp till de här människornas förväntningar. Han skulle göra dom besvikna och det smärtade honom. Hans rike var inte det rike de väntade på och det innefattade inte bara hans eget folk utan hela världen. Detta skulle dom förstå tids nog men inte än. Först skulle han ge dom hopp, sedan sorg och förvirring, men sedan, sedan skulle dom se och förstå.
Hans intåg i Jerusalem måste göras även om han ingav ett falskt hopp om frigörelse och självständighet i landet. Det måste göras för att man skulle minnas honom och hans budskap i evigheters evighet. Budskapet om fred, tjänande och gränslös kärlek.

Oj...

Jag upptäckte just att jag länkat och skrivit fel i förrförra inlägget om bokbloggsidan.
Det ska vara bokbloggar.nu inte .se.
Nu går det i alla fall att klicka både på länken i det inlägget och på länken i min länklista så är man där.

Skrivutmaning 34

Här kommer dagens skrivövning från SkrivPuff:

"Skriv om att få en chans som kommer att försvinna om en kort stund om du inte tar den NU."

Ljudlöst glider hon över den vita snön. Fullmånen får allting att gnistra. Hon kastar en blick bakåt och ser de lätta tassavtryck hon lämnat efter sig. Det tycker hon inte om. Hon vill förflytta sig lika spårlöst som skuggan som flyter bredvid henne i snön.
Hon njuter av den iskalla luften. Kylan bildar små glittrande iskristaller i hennes täta, svarta päls. Hon smyger in i skuggan under busksnåret, nära garaget, sätter sig ner och spanar åt alla håll. Lunkande i hennes fotspår kommer den tjocka, vitgula hankatten som brukar hänga efter henne. Hon hukar sig ner och sluter ögonen nästan helt för att han inte ska se dom lysa i mörkret. Men för sent, han hade redan upptäckt henne när hon vandrade över snön. Irriterat reser hon sig, slinker ut ur buskarna och runt hörnet på garaget. Hankatten följer efter. Hon vänder sig om, gör sig så stor hon kan och morrar djupt ner ifrån magen. Han tvärstannar och sätter sig ner men så fort hon börjar röra sig framåt igen reser han sig och följde efter. Hon låtsas inte om honom utan fortsätter målmedvetet mot soptunnorna. Väl framme glider hon in bakom en av dom. Den där det ligger ett par soppåsar utanför. Hon lägger sig platt på mage, beredd att vänta. Nu ser hon inte längre den andra katten men anar att han nog finns i närheten någonstans. Tiden går och inget händer. Hon är inte särskilt hungrig. Hon åt och drack ordentligt innan hon gick ut, men jaktens spänning är oemotståndlig och hon kan vänta i evigheter om så behövdes. Så plötsligt hörs ett ljud och så dyker den upp, musen hon väntar på. Försiktigt och nervöst kilar den fram till en av soppåsarna. Nu är det snart dags. Hon reser sig försiktigt, försiktigt. Varje muskel på helspänn. Hon vet att hon bara har en chans. Hon får inte vara för snabb men hon får heller inte vänta för länge. Så hukar hon sig, redo för språng och… Den gulvita, tjocka hankatten landar på sopposen vilt fäktande med framtassarna efter den mus som nu inte längre finns där. All denna väntan förgäves. Hon slappnar av, reser sig och lämnar sin plats bakom soptunnan. Hennes svans är större än någonsin och hennes ögon är smala springor. När hon passerar soppåsen där den förvirrade hankatten fortfarande sitter ger hon honom en hård smäll över huvudet. Hon rundar hörnet av garaget, går raka spåret över den vidsträckta gräsmattan och sätter sig under det fönster som tillhör henne. Efter ett par ilskna jamanden kommer en av hennes människor yrvaket ut och öppnar dörren för henne.

Jag vann!

Åh, jag vann
Heimlagas
Socklotteri! Vilken lycka!
Tack än en gång!


För övrigt så blev jag genom
bloggen Böcker med mera
tipsad om en jättebra nystartad sida:
Bokbloggar.nu
Det är en knutpunkt för bokbloggare. Där kan man registrera sig och sin blogg och så visas bl.a de senaste inläggen som görs och så. Jag kan inte registrera min blogg eftersom den också handlar om mat men det är ju toppen ändå. Nu behöver jag inte hålla ordning på alla bokbloggar. Det är bara att gå in där och kika vad som har skrivits och så läsa det som intresserar mig.
(Fast jag kommer förstås fortsätta följa mina favoriter.)


Nu ska jag berätta om mitt semelprojekt. Jag älskar semlor! Men när semmelsässongen är över tycker jag alltid att jag ätit för få. Så i år har jag lovat mig själv att äta minst en semla om dagen! Nä nu skojar jag lite. Men minst en i veckan ska jag äta! Hittills går det bra. Förrförra veckan åt jag en semla och förra veckan 2 1/3. Bra start!

Pappas födelsedagsmiddag

I onsdags fyllde pappan år så idag kom han och mamma hit på födelsedagsmiddag.
Huvudrätten bestod av bakad potatis med två sorters röror, vitlökssmör och sallad.



Grekisk röra:
Ca 12 svarta, kärnfria oliver
Några soltorkade tomater
200 g fetaost
Ett par dl turkisk yoghurt (ja eller varför inte grekisk...)
Färsk basilika (fast det fanns inte i affären så det fick bli fryst)
Salt och peppar

Skär oliverna i bitar i valfri storlek. Hacka de soltorkade tomaterna. Smula fetaosten. Blanda ihop alla ingredienserna till en röra.

Vegansk norrköpingsröra (namngiven av Jonatan)
Mängd efter behag:
Tartex, röd eller gul lök, saltgurka, havregrädde, salt och peppar

hacka lök, skär saltgurka i små bitar, rör ihop alla ingredienser till en röra.

Till efterrätt gjorde Jonatan ingefärspäron.



Koka upp socker och vatten till sockerlag.
Skala så många päron du vill äta och lägg dom hela, med skaftet uppåt, i kastrullen.
Tillsätt ca 4-6 cm ingefära i skivor.
Sjud tills päronen är mjuka.
Servera med vaniljglass!
Vill man gotta till det ännu mer kan man hälla på lite av den överblivna lagen på sin portion.