Skrivövning - chans

Dagens skrivövning från SkrivPuff

”Chans”

- Ge mig en chans till! Jag ska bli bättre! Jag gör vad som helst!
Hans förtvivlan och desperation skär i hjärtat men jag gör det hårt, hjärtat.
- Nej, du har fått så många chanser. Det är slut nu. Jag vill inte mer.

Han åker och jag ringer min bästa vän. Jag hör blandningen av lättnad och misstro i hennes röst.
När jag lagt på luren känner jag tomheten. Den tomhet han lämnat efter sig. Den tomhet hans allt inbegripande svartsjuka lämnat i mitt liv. Den tomhet hans ångest, hans hot, hans psykiska misshandel skapat inom mig. Allt omkring mig är förödelse.
Inget finns kvar. Alla mina relationer, även den med min bästa vän, har han solkat, skadat, raserat. Inget kommer att bli som förr. Inte mellan henne och mig, inte det liv jag en gång hade.
Den enda fasta punkten i tillvaron är han. Den enda tryggheten. Den eda person som jag riktigt vet var jag har. Utan honom är jag som en liten båt utan åror på ett tomt och vidsträckt hav. Han har gjort mig till att vara ingenting om inte han finns där.

Nej, inte han, jag. Det är jag själv som har gjort mig detta. Mig och alla jag älskar och bryr mig om. För det är jag som har tillåtit det. Tillåtit honom att gång på gång flytta mina egna gränser. Låtit min längtan efter kärlek göra våld på min integritet, mitt självförtroende, min självkänsla.
Det är mitt fel. Mitt fel.
Mitt fel.
Mitt fel.
Mitt
fel!

Jag är ensam med min skuld. Allt för ensam.
Jag slår hans nummer och inom femton minuter är han hos mig.