Hustrun, av Angela Susan Ann Harrison

Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år.
Deras liv tillsammans är tryggt, bekvämt och välordnat med fasta rutiner och oskrivna regler.
Jodi ägnar sitt liv åt att vara deltidsterapeut, träna, träffa vänner, men framför allt åt att pyssla om hemmet och Todd.
Todd ägnar sig åt sin firma, sina vänner och sina otrohetsaffärer.

Passionen som en gång fanns mellan Jodi och Todd har övergått i en kärlek och vänskap som i hög grad bygger på trygghet och beroende.
Jodi är fullt medveten om Todds ständiga otrohet men finner sig så länge han inte ljuger henne rakt upp i ansiktet och så länge han kommer hem till henne.
Men plötsligt träffar Todd någon som förändrar allt.
Den invanda, inrutade tillvaro Jodi och Todd har byggt upp och levt i så länge vänds upp och ned och hela livet kommer ur balans.

Egentligen skulle jag inte ha läst den här utan en annan ”Hustrun”. Men när jag sökte efter den på Storytel så fanns den inte där utan istället den här. Så det fick bli den helt enkelt.

Jag gillar den! Den är fascinerande och välskriven och jag gillar slutet.
Relationer är alltid intressant och det går nästan alltid att hitta beröringspunkter i sitt eget liv.
Det gör jag även här eftersom jag ju lever i en relation. Men det är framför allt en annan trevlig känsla som jag drabbas av.
Karaktärerna och historien är så tillspetsade att de genom större delen av boken känns väldigt avlägsna från mig själv och mitt liv. Och jag kan då gotta mig i att känna mig som en så mycket bättre person och partner än de där två. Det är härligt!

Det är en sådan där bok som det inte händer så väldigt mycket i egentligen. Det är Jodi och Todds liv och relation som står i centrum. Ändå blir jag aldrig uttråkad och jag får aldrig lust att lägga ner boken.
Det är inte direkt en bok som stannar kvar hos mig men absolut inget jag vill ha oläst. Den var bra! En stark trea skulle jag nog säga. Av fem då alltså.
Alexandra Rapaports uppläsning gör verkligen boken rättvisa.
Rätt person på rätt bok så att säga.