En storm kom från paradiset, av Johannes Anyuru

Det här är Johannes Anyurus roman där han berättar om sin pappa.
Pappan som ung ugandier tränades till stridspilot i Grekland. Inte för att han längtade efter krig och att döda utan för att han, sedan han var liten, alltid drömt om att flyga. Inte till våldet utan bort från det.
Så när en stadskupp bryter ut i Uganda och en blodtörstig ledare tar makten vill han inte återvända till sitt hemland.
Han flyr men gör ett oerhört misstag i val av flyktväg och en kamp för livet börjar. En kamp som kommer att påverka honom och hans framtida familj för alltid.

Detta är alltså den tredje författaren jag läser inför resan med Vi:s litteraturbåt.Fast i ärlighetens namn har jag inte orkat läsa ut den. Den är för tung! Det i kombination med att man tidigt i boken blir införstådd med att han kommer att överleva gör det hela inte tillräckligt spännande. Eller ja, det vet en ju redan från början eftersom det handlar om författarens pappa och själva författaren då finns och har skrivit boken.
Dock borde jag, som människointresserad, tycka att människoödet vore tillräckligt spännande i sig. Det gör jag! Men jag hoppas att jag får höra mer om det av Anyuru lajv på litteraturbåten. Att läsa böcker med känslan att gå till knäna i sand med en tyngd över axlarna går nämligen bort för mig.
Det är något med distansen i berättelsen som bara inte funkar. En distans som faktiskt blir förklarad i berättelsen – för mycket upplevt våld parat med militär träning får en att distansera sig från sina känslor. Begripligt men outhärdligt för en känslomänniska som mig.

För att ändå säga något positivt avslutningsvis så är det en stark berättelse som skildrar ett otroligt människoöde. Språket är vackert och förmedlar, trots distansen, sorgen, mörkret och smärtan.
Hm, där har vi det kanske. Det där mörkret är konstant närvarande samtidigt som en inte får komma riktigt nära. På något sätt anonymt och avvisande. Hit men inte längre. Som när en ser någon må väldigt dåligt men inte tillåts komma nära för att hjälpa och lindra eller ens vandra med i mörkret. Bara se på. Ja, så är det nog.

Jag skulle ändå vilja uppmuntra er att göra ett försök med den här boken. Kanske var jag helt enkelt inte i rätt sinnesstämning och då är det ju dumt om ni missar en god läsupplevelse bara p.g.a det.