Lite av varje men mest om varför jag inte läser

Nu ska jag skriva, ett för mig, otypiskt blogginlägg. Ett inlägg om lite ditt och datt.

Det går otroligt dåligt för mig med läsandet nu. Jag har som helt tappat läslusten.
Dels beror det kanske på att jag läst rätt så intensivt på sistone.
Jag slutade blogga just för att det faktiskt nästan inte kändes roligt med läsningen längre. Det blev något kravfyllt och stressande. Jag läste inte längre för min egen skull utan för bloggens. När jag började blogga igen lovade jag mig själv att det inte skulle bli så den här gången. Jag ska läsa för att det är underbart och blogga för att det är roligt och för att jag vill berätta om det jag upplever när jag läser. Om det ibland blir långt mellan inläggen så gör det ingenting.
Men grejen är att jag blir triggad av bloggandet att läsa mer än jag kanske skulle göra annars. Jag väljer böckerna framför t ex podcastarna som jag också egentligen vill lyssna på.
Den här gången tänker jag dock inte låta det gå så långt att bloggen tar död på läslusten. För jag vill varken tröttna på läsningen eller sluta blogga. Därför accepterar jag helt enkelt min tillfälliga lästorka och ni får helt enkelt vänta ut mig. Snart tar det fart igen!
Boken jag somnar in till nu om kvällarna är en barn/ungdomsbok och ganska kort så det dröjer nog inte evigheter ändå till nästa bokpresentation.

Ett annat skäl till den minskade läslusten är nog bristen på koncentration. Jag är nämligen mellan två jobb just nu. Alltså helt frivilligt. Jag har avslutat en tjänst där jag trivdes bra men med lång resväg. Det har känts som om jag tillbringat halva tiden under de senaste fem åren i färdtjänsten.
Nu har jag fått arbete på betydligt närmare håll. Men det är inte bara nära utan också ett spännande och utmanande arbete. Dessutom på den plats där mitt prästkall väcktes och tillsammans med den församlingspedagog som redan då ansvarade för konfirmand- och ungdomsarbetet. Både han och platsen och flera andra människor betydde oerhört mycket för mig och nu är det lite som att komma hem.
Så faktiskt har jag vissa koncentrationssvårigheter. Jag blir fort rastlös.
Kanske blir det bättre när jag väl börjat arbeta om så där ca två veckor. Förhoppningsvis tidigare än så.

Den tredje orsaken är att jag har hittat ett nytt smartphone-spel som fungerar utmärkt med VoiceOver.Jag anser att jag inte är en människa med en beroendepersonlighet (om nu något sådant existerar). T ex kan jag med glädje festsnusa utan att känna minsta snussug annars.
Men när det kommer till spel… Jag skulle aldrig våga ge mig på att spela om pengar för jag är ganska så säker på att jag skulle kunna råka riktigt illa ut då.
När jag hittar ett spel som jag tycker är roligt och som engagerar blir jag helt fast. Jag får verkligen skärpa mig. Tänka att ”nej Mikaela, inget spel förens du har tagit hand om disk och tvätt och gett barnen mat”.
Så är det nu med det här spelet och det är ingen tvekan om att det utmanöverar läsningen.
Jag ska berätta mer om det här fantastiska spelet i ett annat inlägg. För liksom en bra bok vill en bara ha mer och något sådant måste jag ju bara tipsa om.

För övrigt så har jag och Henrik äntligen publicerat avsnitt 9 av På sängkanten.
Nu tycker jag att det börjar likna något. Tydligen så ska man inte publicera sina tio första avsnitt utan helt enkelt bara lära och sedan kassera dom. Jag förstår varför. En är ju inte skitbra i början. Men det tar sig! Avsnittet hittar ni häreller i Itunes.

Lite trist är det att om en bara googlar på ”På sängkanten” dyker inte vår pod upp utan en massa träffar på någon dansk gladporrfilm från 70-talet – Mazurka på sängkanten.