Choklad, av Joanne Harris

Vianne och hennes dotter Anouk anländer till en liten grå stad i sydfrankrike.
De hamnar mitt i någon slags karneval som lyser upp stadslivet med lite färg och maskeradkläder. Anouk blir förtjust och ber sin mamma att de ska stanna.

Och stannar gör de till mångas förskräckelse. Framför allt stadens präst påverkas av den lilla familjens närvaro och provoceras av den affär de öppnar på torget mitt emot kyrkan. Affären med det lockande skyltfönstret och doften av choklad som strömmar ut i februarikylan genom dörren.
Vianne med sina starka färger, sin frestande choklad och sin förmåga att känna till människors favoritchoklad. Förstå deras behov och längtan.
Ingenting är längre sig likt.
Inte heller för Vianne som bestämmer sig för att äntligen möta sina demoner.

En berättelse mättad av choklad i alla dess former. Färgstark och målande om människors ljus och mörker och färgskalan däremellan.
Ännu en roman med inslag av magisk realism som låter oss komma in under ytan.
Så varm, så vemodig, så vacker, så bra!

För länge sedan såg jag Lasse Hallströms filmatisering – Chocolate. Jag brukar tycka mycket om hans filmer men den här gjorde inga djupare intryck.
Boken stannar däremot kvar hos mig. Och jag undrar så, vad hände sen?