Det är 1800-tal i England och den misslyckade, deprimerade biologforskaren William har gett upp och ligger i sin säng utan att lyfta ett finger för att försörja sin familj.
Allt han önskar är att ende sonen ska besöka honom i hans misär och när han till slut gör det och ber honom hitta tillbaka till lidelsen kliver William upp ur sängen.
Nu ska allt bli annorlunda. Han och sonen ska hitta tillbaka till varandra. En trasig fader-sonrelation ska helas.
Med liv och lust återupptar han sitt intresse för bin och börjar klura på en ny sorts bikupa.
Men vid sin sida har han inte sonen utan äldste dottern Charlotte.
Biodlaren George lever för sina bin. Han bygger sina egna kupor eftersom han tror att bina trivs bättre i dom än i de fabrikstillverkade.
I USA sprids ”bidöden” allt mer men den har ännu inte nått George som är säker på att den inte beror på något annat än misskötsel.
Det är efter kollapsen och Tao arbetar som handpollinerare på en stor, kinesisk fruktodling.
Det är ett hårt och svårt arbete och minsta skada på träden leder till avdrag på lönen. En lön som inte är särskilt stor som den är.
När föräldrarna arbetar går barnen i ”skola” tills de är åtta år. Då är det dags för dom att börja arbeta på fälten. Tao fasar för den dag då hennes egen son fyller åtta år och därmed blir arbetsför.
En tänkvärd, viktig och skrämmande roman i en tid då bidöden fått ett namn – ”Colony Collapse Disorder”.
Få människor förstår eller tänker på vad det skulle innebära om honungsbina utrotades. Något som är på god väg.
Men det är också en spännande och välskriven roman som det är svårt att lägga ifrån sig.
För mig som gillar både historiska romaner och dystopier är den alldeles utmärkt.
Lunde har gjort god research och det gör romanen i mycket väldigt trovärdig.
Om du vill läsa mer om bidöden, eller ccd, så kan du göra det
här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar