Recension - Offerrit, av Johannes Källström

Offerrit : en annorlunda berättelse om besatthet
Av Johannes Källström
Massolit förlag, 2010-10-22

ISBN: 9789197890236 • Förlag:
Format: Ljudbok (MP3 CD)

Det går inte så bra för kommunen. Fabriken ska läggas ner och hur ska då befolkningen kunna sysselsätta sig? Ja, överleva?
Det är adventstider och nu behöver människorna muntras upp, få se ett ljus i mörkret.
Man kontaktar den ende från kommunen som verkligen blivit något, lyckats. En sedan länge utflyttad man som blivit verkligt stor ute i världen.
Detta visar sig vara ett lyckodrag. Han är villig att göra en jätteinsats.
Men... När han och hans kumpan dyker upp blir inget som planerat...

Jag hade tänkt mig att detta skulle vara en skräckis utan de där gamla deckardragen. Men till min bedrövelse upptäckte jag snart att jag misstagit mig.
Där finns de gamla ledsamma dragen - poliser som tilltalar varandra med efternamn, en synnerligen eländig (men dock inte ungkarl) huvudpersonspolis, en odräglig polischef osv osv.
Jag blir förstås besviken men någonstans vid kapitel fyrtio (det är ganska korta kapitel) vänder det. Hurra!

Jag är ingen kännare av skräck och har inte så stor erfarenhet av den genren. Därför kan jag inte avgöra om det här är bra eller dålig skräck. Men på mig funkar den även om jag då hade velat ha mer av den varan och mindre av poliskonstaplar.

Jag gillar den här sortens skräck. Skräck som inte skrämmer en från vettet utan som ger små ilningar, skapar en härlig mörk stämning och får mig att vilja läsa mer.
De två karaktärerna som står för själva skräckinslagen är ett par riktigt sköna snubbar som vränger på tillvaron. Djuren de omger sig med hjälper också till att skapa en absurd overklighetskänsla.

Jag tyckte även länge att boken kändes väldigt förutsägbar. Men också detta försvann där vid kapitel fyrtio. Plötsligt var jag inte på något sätt säker på hur det hela skulle avlöpa. Mycket bra!

Jag kan tycka att det ibland, som så ofta när det gäller skräck, kan bli lite överdrivet.
Alltså att man försöker göra det ännu mera obehagligt genom vissa överdrivna detaljer.
Som i beskrivningen av en stor, skabbig råtta som befinner sig på fel plats och med ett rätt skrämmande beteende. Råttan, platsen och beteendet räcker gott och väl för att inge obehag. Men då lägger Källström till detaljen med ett öga som det rinner var ur.
Varför? Jag tycker inte det blir mer skrämmande för det. Tvärt om tar det udden av det hela.
Äckel är inte skräck för mig. Det är bara äckligt.

Rent språkligt är jag inte helt nöjd.
Källström har ett ok språk som funkar på den här sortens böcker. Men korrläsaren har inte gjort sitt jobb särskilt väl.
På flera ställen upprepas samma ord allt för ofta. Sådant tål jag verkligen inte men det må vara hänt. Värre är de ställen där en person t ex reser sig två gånger, vacklar fast han sitter på marken eller helt plötsligt har handskarna på fast de nyss var avtagna. Not good.

Över lag tycker jag att det här har varit en schyst läsupplevelse. Absolut tillräckligt bra för att jag skulle kunna tänka mig att ge mig på något mer av samma författare.

Uppläsare är Anders Ekborg och det är andra gången på kort tid jag får njuta av hans ljuva stämma.
Förra gången jag lyssnade till hans röst tyckte jag att han gjorde ett fantastiskt jobb. Den här gången börjar han ganska platt tycker jag. Men i takt med att berättelsen växer växer även hans uppläsning.

(Just nu finns den här boken på Bokus mellandagsrea, både på mp3-skiva, cd och inbunden.)

Det bästa ljudboksformatet!

Jag tycker allra bäst om att lyssna på ljudböcker i ipoden eftersom den är mycket smidigare på alla sätt och vis - inga skivbyten, inga lösa laddningsbara batterier att slarva bort, lättare och nättare. Den stör dessutom inte resten av familjen när jag läser på kvällar och nätter. Cd-spelaren surrar och burrar och har sig.
Det är visserligen lite jobbigare när man somnar ifrån ipoden eftersom den bara går och går men fördelarna uppväger tycker jag.

Jag köper dock aldrig nedladdningsbara mp3-böcker eftersom jag tycker det är så tråkigt att inte ha den fysiskt. Jag älskar min hylla med ljudböcker!

Så det bästa ljudboksformatet är helt klart mp3 på cd-skiva.
Då får jag både boken i min ipod och i min bokhylla. Mp3-bokomslagen är dessutom mycket mycket tunnare än cd-boksomslag så man får plats med fler.

Tyvärr är det inte så många böcker som ges ut på mp3-skiva.
Jag hoppas verkligen fler förlag anammar detta utmärkta koncept!

Varghunden, av Jack London

Varghunden läste jag när jag var liten och jag minns att jag blev väldigt berörd av den. Liksom jag blev av allt som hade med djur att göra.
Även om Vittand inte gjorde lika starkt intryck på mig nu så var det ett mycket kärt återseende.

Varghunden handlar om Vittand som är trefjärdedels varg och en fjärdedels hund. Vi får följa honom från det att han blir till och på hans krokiga väg genom livet.
Vi får uppleva hat och krälek genom en varghunds kropp och gjärta.

Jag gillar Jack London. Jag gillar klassiker. De kunde det där med äventyr, författarna förr i tiden...
jag måste nog ändå säga att jag tyker bättre om Londons bok
Skriet från vildmarken.
Den gick verkligen rakt in även i mitt vuxna hjärta.

Jag tror att den här läsupplevelsen försämrades lite av Tomas Löfdahls uppläsning. Jag tyckte inte alls om den. Alldeles för okänslig.

Lyckan är en sällsam fågel, av Anna Gavalda

Jag fick den här boken av min lillasyster för ett tag sen.
Hon hade köpt den till sig själv men tyckte den var så deprimerande så att hon inte orkade läsa klart den. Jag tror inte hon hade kommit längre än till cd fyra.

Jag hade hört och läst från fler håll att det här var en seg deppbok så jag drog mig för att börja läsa den.
Jag hade förmodligen aldrig ens läst den om jag inte fått den från systra.
Men eftersom jag tyckte så otroligt mycket om
Tillsammans är man mindre ensam
så ville jag ändå ge den en chans.
Så det gjorde jag med inställningen att den inte alls skulle vara lika bra som min tidigare upplevelse av Gavaldas författeri.

Och oh, vilken tur för mig att min syster övergav den. För det här var en helt fantastisk bok!
Visst är den sorgsen men på ett härligt melodramatiskt sätt.
Och mannen som är huvudperson upplever jag inte alls som någon tragisk stackare. Han är snarare en människa med ett oupprett förflutet, som på många sätt haft ett vackert liv, men som nu hamnat i en livskris = nått en livsavgörande vändpunkt.

Mannen i sig är kanske inte den mest spännande personen men de karaktärer som omger honom är det desto mer.
Från första meningen vill jag bara glupa i mig den här boken med dess språk, karaktärer och gripande historia. Mums!

och det vänder faktiskt.
På en gård bland en massa djur och barn, hos en kvinna med en minst lika dramatisk och gripande berättelse som mannens, där vänder det.

Anders Ekborg gör en av de finaste uppläsningar jag hört!

Midaqq-gränden, av Naguib Mahfouz

På min resa
jorden runt
har jag nu besökt och lämnat Egypten och Kairo.
Det har varit en högst angenäm visstelse.
"Mycket vittnar om att Midaqq-gränder är en ädelsten från gågna tider och att den en gång strålat som en stjärna i Kairos ärofulla historia."
Så börjar denna historia och jag blir genast mycket intresserad av denna gränd.
Vi får blicka in i dess inskränkta och begränsade värld och följa livet där under några månader.
Vi får lära känna dess invånare - deras vanor, deras drömmar och längtan, deras vardag och deras tankar.

Jag känner verkligen hur jag har fått uppleva Egyptens Kairo under 40-talet.
Jag fascineras över hur författaren framställer sin samtid nästan som hade han våra nutidsglasögon på.
Jag undrar för vem han skrev. Var det för sitt eget folk eller för resten av världen? Elelr både och?

Mest imponeras jag nog av hur han beskriver kvinnan.
Hur hon här, till skillnad från i
Sultanbrudens skugga
verkar vara ganska fri.
Han målar upp många starka, driftiga, dominanta och självständiga kvinnor.
Samtidigt är de ändå så underkastade mannen och hans värld.
Hon är fri att gå ut men ändå innestängd mellan hemmets väggar, beroende av mannens inkomst.
Om hon inte är änka. Då verkar hon ha större friheter.
och vad händer med den flicka som inte längtar efter att föda och fostra barn? En flicka som har andra drömmar?

Mahfouz är sannerligen en god berättare och är en av få nobelpristagare som lyckas få mig på kroken.
Om jag ska ha något att invända mot boken så är det möjligen dess ibland lite väl långa och tröttsamma dialoger. Framför allt när det handlar om människor som är osams.
Men det är ingen stor grej och jag blir samtidigt nyfiken på om det är ett författardrag eller om det faktiskt var så man bråkade i små gränder i Kairo under 40-talet.

(Finns inte som ljudbok.)

Sultanbrudens skugga, av Assia Djebar

Det gick ju inte så bra för mig i Nordamerika i oktober. Jag tänker
återkomma dit men nu, när blötsnön ligger tung utanför fönstret, har jag fortsatt
resan jorden runt
och landat i Afrika.

"Sultanbrudens skugga" handlar om två algeriska kvinnor - Isma som gjort sig fri från sin make och Hajila som blir hennes efterträdare.
Isma som verkligen en gång älskat sin make och i njutning och glädje delat dennes säng är stark. Kanske lyckas hon bryta med honom och hans dominans just för att han älskar henne så.
Hajila är också stark på sitt sätt men mellan henne och maken finns ingen kärlek och närhet.

Det här är en bok som bland annat berättar om kvinnoförtryck, kvinnovärlden innanför hemmets väggar, friheten utanför, misshandel och våldtäkt, kärlek och njutning, slöjans makt och befrielsen i det turkiska badets hetta och kyla.

Att läsa "Sultanbrudens skugga" var nyttigt för mig då jag har fått närma mig en värld som är så långt från min egen.
Den är vackert skriven och berättad men lite väl poetisk för min smak.
Ja, alltså jag gillar ju poesi.
Skriver ju t.o.m lite själv.
Men jag vill förstå den och det gör jag inte riktigt i det här fallet.
Kanske är det kulturellt - Afrika når inte riktigt fram till mig - kanske är jag inte tillräckligt kulturell... Antagligen är det lite av varje.

Jag är i alla fall glad över mitt första afrikastopp.
Nu befinner jag mig i Egypten och det är grejer det!
Återkommer förstås med en rapport här ifrån när jag är färdig.

Jag hade verkligen för mig att jag sett Sultanbrudens skugga som ljudbok men nu hittar jag den ingenstans. Så jag tror bara den finns som talbok.

Skraplotter, av Kerstin Ekman

Jaha, så var sista delen i Ekmans serie Vargskinnet äntligen utläst.
Det var ingen rolig historia.
Detta var jag emellertid beredd på eftersom
Sista rompan
(andra delen i serien) var riktigt seg.och trälig.
Enda anledningen till att jag läste den här var att jag köpte den samtidigt som den förra och ville ge den en chans.
Desutom har jag svårt att lämna karaktärer som jag från början tyckt mycket om.

Skraplotter boken var alltså inte någon höjdare och jag var flera gånger på väg att lägga ner den.
Men berättelsen - som mest handlade om tragiska människor - höll mig kvar på något sätt även om jag bitvis sov mig igenom.

Som ni förstår rekommenderar jag inte den här boken men första delen - Guds barmhärtighet - är helt fantastisk och bör inte missas.

Boken hjälps upp en del av Helena Brodins gudomliga uppläsning.