Röd drottning, av Victoria Aveyard

Vi befinner oss i någon slags värld med framtids/dystopikänsla.
Befolkningen är uppdelade i ”de röda” och ”silvrar” (låter säkert snyggare på engelska). De rödblodiga är helt vanliga människor medan silvrarna - människor med silverfärgat blod – har övernaturliga egenskaper. Silvrarna är de som har makten medan de röda är ett förtryckt folk som lever och arbetar under slavliknande förhållanden. De kan inte äta sig tillräckligt mätta för att orka protestera och de som inte lyckas skaffa sig arbete skickas till fronten vid arton års ålder. Till fronten i ett meningslöst krig utan utsikter till fred. Ingen räknar med att återvända levande eller i arbetsfört skick till sina hem och familjer.
Men så händer något. En grupp rebeller börjar utför attentat och en rödblodig flicka dyker oväntat upp på den silvriska, kungliga scenen och visar sig vara något mycket oväntat och nytt.

Jag hittade den här boken av en slump och tyckte att handlingen möjligen verkade lite fjantig. Som tur var gav jag den ändå en chans av någon anlednig för den var helt i min smak.
När jag googlade den nyss upptäckte jag att det är en riktig bästsäljare och att filmrättigheterna har köpts. Det förstår jag verkligen!
Världen, karaktärerna och själva berättelsen är väl bearbetad och den fångade in mig direkt. Den är varken poetisk eller rymmer språkliga krumbukter men välskriven och historien såväl som språket flyter på.
Jag kan verkligen njuta av en berättelse som förgylls av ett vackert språk men ibland är det skönt med sådana här raka och oöverlastade romaner som bara är spännande, helt enkelt.
Samtidigt som den skulle kunna handla om vilken, historiska eller nuvarande, regim och vilken rebellgrupp som helst så är det den perfekta boken för verklighetsflykt. Och det kan en ju behöva.

Det här är författarens debutroman och första delen i en serie. Och det är ju för härligt!