Om Gräs och Dis och Sand, av Vonda N. McIntyre

Vi befinner oss i en dystopisk framtid där människor med bevarad kunskap lever på det som finns i naturen. I alla fall människorna utanför ”Centrum”, en överbyggd stad som inte släpper in någon men som köper visa varor från utsidan. I den staden finns både kunskap och materiella tillgångar som de utanför inte får tillgång till.
En helare är färdigutbildad och har gett sig ut på sitt ”provår”. Hon har med sig viss medicinsk utrustning men framför allt sina tre ormar – Gräs och Dis och Sand. Av sands gift kan hon framställa vaccin, Dis gift hjälper henne att bota cancer och Gräs hjälper dom som är bortom räddning att få en död med sköna drömmar. Men olyckliga omständigheter gör hon förlorar Gräs och hon beger sig ut för att få tag på en ny ”drömorm”.

Wow, vilken bok! Jag är ganska så trött på förutsägbara böcker. Det är trist att på förhand själv kunna räkna ut händelseförloppet och slutet. Så är det sannerligen inte med den här romanen. Just när jag trodde mig ana vad som skulle hända tog berättelsen en annan riktning. Ja, inte hela tiden. Det var t ex ganska lätt att räkna ut vem som skulle ligga med vem men även där fanns det poänger som verkligen överraskade mig.

Det är också spännande med könsrollerna och familjebildningarna i berättelsen. Familjerna består av ”härdsvänner”, alltså partners som lever i två, tre eller flersamhet, och deras barn. Kvinnor likaväl som män kan vara ledare för klaner och grupper och männen utför ”kvinnliga” sysslor som att ta hand om barnen, även de allra minsta. Samtidigt så gör författaren ingen grej av det. Där finns inga övertydliga, feministiska poänger. Det är bara så det är liksom.

Det var en ren njutning att läsa den här boken och en av de bästa dystopier jag läst. Slutet tog mig lite på sängen och det fick mig att tro att det kanske är första delen i en serie och googlar på saken. Nix, det är det inte, till min stora bedrövelse. Men däremot hittar jag något intressant här.I den svenska utgåvan fattas sista kapitlet! Vad tusan! Det engelska originalet är inte heller inläst som talbok så jag får gå i ovisshet. Om inte någon har läst den och kan berätta för mig hur den slutar vill säga…
Aja, med eller utan sista kapitlet så är den väl värd att läsa!