De sju systrarnas hus, av Elle Eggels

Jag kan säga som så att jag läser betydligt mer än jag bloggar under, ibland, långa perioder. Jag har ett antal böcker som jag verkligen skulle ha velat tipsa om här men orken har helt enkelt inte funnits. En sådan bok är t ex Tjänarinnans berättelse av dystopiernas mästarinna (ni vet, jag älskar dystopier) Margaret Atwood, men tiden gick och det är väldigt svårt att få till något bra om en inte skriver ganska omgående efter läsning. Men om du som jag gillar dystopier och mot förmodan inte har läst den här så gört. Den har ju också blivit tv-serie och den är jag rätt sugen på.
Det jag egentligen ville säga med den här inledningen, som inte alls har med ”De sju systrarnas hus” att göra, är att nu har jag flyt. Och det är ju bra! För det är roligt att skriva och förhoppningsvis tycker någon att det är roligt att läsa.

Nu till De sju systrarnas hus.
Huvuddelen av berättelsen utspelar sig i en liten by i Nederländerna under mitten av 1900-talet. Efter att modern dött och fadern tagit till flykten tar de sju kvarlämnade döttrarna över faderns bageriverksamhet. Berättarrösten är barnet till en av dessa sju systrar. Hon berättar deras historia och därmed sin egen.
Det är ingen drivande handling direkt utan en beskrivning av systrarnas bakgrund, liv och öden. Och det är underbart att få vara ”flugan på väggen” i detta familjedrama som är fullt av liv och rörelse och färgstarka karaktärer.
Varje syster försöker följa sina drömmar och ingen av dom lyckas väl något vidare värst. Vilket inte heller var särskilt ovanligt för kvinnor då, när det begav sig. Men de har varandra och syster efter syster återvänder mer eller mindre tilltufsade till sin familj. Och det är huvuddraget i hela romanen – familjens betydelse, trots allt.

Det är en charmerande, tragikomisk, bröddoftande och bitvis mycket sorglig historia med ett ganska så fantastiskt slut.
Just det, för känsliga läsare vill jag bara varna för att där även finns ett litet, litet drag av magisk realism. Det är så lite så att ingen borde störas av det men om en är superallergisk mot det så vill jag ju inte riskera att någon vid läsning drabbas av dödshotande reaktioner.
Annars så rekommenderar jag den här varmt till dig som är sugen på något av släktkrönikekaraktär som samtidigt inte är i tegelstensformat eller en serie.
Det är en jättefin roman!