Senaste tidens läsning i ett inlägg

Det är långfredag. Jag har haft ynnesten att arbeta och därmed fått njuta av ljuvlig, sorgesam långfredagsmusik. Tvätten är tvättad, stallet är fixat och familjen bortrest över helgen. Jag har alltså hela huset för mig själv.
Lugn och ro och en viss frid i mitt inre. Dags att blogga!

Jag har faktiskt läst en hel del och för varje bok jag läst har det känts allt svårare att blogga. Det gäller liksom att skriva direkt som boken är utläst, medan den fortfarande riktigt lever inom mig. Eller, om den inte fick liv, fortfarande lämnat kvar ett visst intryck. Ju längre tiden går desto svårare blir det att beskriva upplevelsen.
Så jag har bestämt mig för att här bara lista de böcker jag läst, länka till Bokus (så att jag själv slipper formulera mig kring handlingen) och kort kommentera vad jag tyckte om den. Jag tror att det är enda sättet för mig att komma igång med bloggandet igen.
Så, håll till godo!

Den utvalde, av Lois Lowry”Suggestivt gastkramande berättelse om ett på ytan perfekt samhälle.” Så bra med ett slut så perfekt att jag nästan, men bara nästan, blev besviken när jag fick veta att det är första delen i en serie.

Löftet, av Audrey MageeEn berättelse om en man och en kvinna som gifter sig med varandra utan att tidigare träffats. Han för att få permission från skyttegravarna, hon för möjligheten att få änkepension ifall att han dör i kriget.
En bok i tiden nu när det går program som ”Gifta vid första ögonkastet” på tv.
Bra och välskriven men inte fantastisk. Kanske mest för att jag är rätt mätt på romaner som utspelar sig under andra världskriget.
En mycket stark tre av fem möjliga skulle jag ändå ge den.

Albions dotter, av Ilka Tampke”Förtrollande äventyrssaga om keltisk hjältinna”.
Ja, det är just vad det är och om du gillar sådant så rekommenderar jag verkligen den här boken. Den tar en bort från sin egen verklighet in i den så mycket mer spännande och fascinerande keltiska mytkulturen.

Stål, av Silvia Avallone”Stål är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida”.
En bok som länge befann sig på min att-läsa-lista innan jag kom till skott. Det var inte en dag för tidigt! Jättebra!

De gömda rummen av Care SantosEn oerhört välskriven roman där vi liksom iakttagande andeväsen, förs fram och tillbaka i tiden. På ett genialt sätt placeras pusselbit efter pusselbit ut och bildar till slut den mörka familjehistoria som börjar med ett fynd vid renoveringen av en känd, död konstnärs hus. Rekommenderas starkt men bör läsas i piggt och utvilat tillstånd eftersom det gäller att hänga med i svängarna.
Det är den senaste boken jag läst (läste ut den alldeles nyss) och det har tagit evigheter eftersom den mest har fungerat som sömnmedel. Stor förvirring har uppstått när jag försökt hitta tillbaka till det ställe där jag senast somnat.

Så, det var allt!
Jag tänker inte önska er en glad påsk för ännu är det långfredagslidande som gäller. Därför ska jag nu krypa ner i soffan med en påse chips och senaste avsnittet av Alex och Sigges podcast.
Inte så där väldigt plågsamt kanske men det får duga.