Här om kvällen satt jag och maken på altanen och lyssnade på Sommar samtidigt som vi spritade ärtor ochfikade bland tända ljus.
Riktigt mysigt!
Och bra var Jonasson också.
Så oerhört häftigt att debutera så sent i livet och då med en sån skräll.
Det får mig att känna att jag inte behöver ha någon brådska...
Sedan var det ju superkul att höra att
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
ska bli film med Robert Gustafsson som Allan. Det kommer bli riktigt bra det.
Som pricken över i:et fick vi också veta att han plitar på en ny bok.
Hurra!
Jag är egentligen inte så jätteintresserad av författare. Eller jo, jag gillar att höra dom berätta saker om sig själva och så men jag vill helst inte att de pratar om sina böcker. Alltså, jag vill inte veta hur de tänkte när de skrev elelr vad de menade med det ena eller andra. Jag vill låtsas som om boken jag läser itne alls är påhittad.
LIte barnsligt kanske men nog mitt sätt att håla läsglöden vid liv.
Jonasson var dock finkänslig nog att enbart prata om själva författarblivandet.
Det klart att han pratade om Hundraåringen men bara som bok. Han pratade inte om karaktärer, vart han fått sin inspiration ifrån, hur berättelsen kom till osv.
Det uppskattas!
Däremot tycker jag mycket om att höra författares röster. När de själva ger röst till sina ord. Och trots att Björn Granath gjorde en grym uppläsning av den här boken så kände jag när jag fick höra Jonasson att han själv skulle ha kunnat göra det minst lika bra. Jag hörde faktiskt Allan där någonstans i tonen. Och absolut i språket.
Jonas Jonasson, kan du inte komma hem till mig och sitta på min sängkant och läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann när jag ska sova?
tisdag 12 juli 2011
torsdag 7 juli 2011
Parfymen, av Patrick Süskind,
Det här har varit en länge efterlängtad omläsning. Och så till slut blev det av.
Parfymen läste jag för ganska länge sen och berättelsen stannade verkligen kvar hos mig.
En pojke föds i stekande värme under ett fiskstånd i Paris. Rakt ner i fiskavfallsstanken föds han av en mor som inte vill veta av honom.
Han räddas dock till livet men hans ammor står inte ut med honom. Han har nämligen ingen lukt och det skrämmer dom från vettet.
Luktlös och kärlekslös växer han upp men han har något som ingen annan har - ett ofattbart luktsinne. Hans liv är dofter och inget annat spelar någon roll. Den enda han förmår älska är dofter.
Han lyckas få arbete på ett parfymeri och börjar ägna sitt liv åt att försöka framställa världens mest fantastiska och förfärliga parfym.
I "Parfymen" är begreppet ondska centralt hos mig väcks många tankar och frågor kring detta. Vad är ondska? Är verkligen människan i sig ond eller är det hennes handlingar som är det? Eller är det handlingarna som gör henne ond? Eller är det hon som gör handlingarna onda?
Jag vet inte alls om det är något författaren själv inser eller menar man för mig är det så tydligt att huvudpersonen har någon form av autism. Han har inte förmågan att sätta sig in i andras känslor. Han lägger inte några värderingar i handlingar som andra skulle värdera som onda. Detta parat med att aldrig ha blivit älskad, aldrig ha fått någon ömhet eller mänsklig värme, får mig att undra: Är en sådan människa verkligen ond?
Vid ett tillfälle definierar han faktiskt sig själv som ond men jag tänker att det är hans sätt att försöka förstå sig själv och sin omgivning. Ett sätt att acceptera den han är - "jag är sådnan här helt enkelt för att jag är ond".
Parfymen är en mycket ruskig, sorglig och mörk historia. Och jag kan inte låta bli att känna sympati för den doftlöse mannen med världens bästa näsa.
Första gången jag läste Parfymen var det som talbok. Nu har jag läst den som ljudbok med Anders Ekborg som uppläsare. Han gör det helt perfekt!
Jag tror att Ekborg börjar inta platsen som en av mina favouppläsare.
Parfymen läste jag för ganska länge sen och berättelsen stannade verkligen kvar hos mig.
En pojke föds i stekande värme under ett fiskstånd i Paris. Rakt ner i fiskavfallsstanken föds han av en mor som inte vill veta av honom.
Han räddas dock till livet men hans ammor står inte ut med honom. Han har nämligen ingen lukt och det skrämmer dom från vettet.
Luktlös och kärlekslös växer han upp men han har något som ingen annan har - ett ofattbart luktsinne. Hans liv är dofter och inget annat spelar någon roll. Den enda han förmår älska är dofter.
Han lyckas få arbete på ett parfymeri och börjar ägna sitt liv åt att försöka framställa världens mest fantastiska och förfärliga parfym.
I "Parfymen" är begreppet ondska centralt hos mig väcks många tankar och frågor kring detta. Vad är ondska? Är verkligen människan i sig ond eller är det hennes handlingar som är det? Eller är det handlingarna som gör henne ond? Eller är det hon som gör handlingarna onda?
Jag vet inte alls om det är något författaren själv inser eller menar man för mig är det så tydligt att huvudpersonen har någon form av autism. Han har inte förmågan att sätta sig in i andras känslor. Han lägger inte några värderingar i handlingar som andra skulle värdera som onda. Detta parat med att aldrig ha blivit älskad, aldrig ha fått någon ömhet eller mänsklig värme, får mig att undra: Är en sådan människa verkligen ond?
Vid ett tillfälle definierar han faktiskt sig själv som ond men jag tänker att det är hans sätt att försöka förstå sig själv och sin omgivning. Ett sätt att acceptera den han är - "jag är sådnan här helt enkelt för att jag är ond".
Parfymen är en mycket ruskig, sorglig och mörk historia. Och jag kan inte låta bli att känna sympati för den doftlöse mannen med världens bästa näsa.
Första gången jag läste Parfymen var det som talbok. Nu har jag läst den som ljudbok med Anders Ekborg som uppläsare. Han gör det helt perfekt!
Jag tror att Ekborg börjar inta platsen som en av mina favouppläsare.
tisdag 5 juli 2011
Dagens klara ljus, av Anita Desai
Så, nu har jag börjat jobba. Nu kan jag ta upp bloggandet igen. Lugn och ro...
Jaha, "Dagnes klara ljus" började jag läsa i maj och trodde aldrig jag skulle bli klar med.
Det var verkligen en jättebra bok men läsorken var låg och jag somnade hela tiden.
Handlingen utspelar sig till största delen i ett fallfärdigt hus i Old Delhi. Där bor Bim med sin förståndshandikappade lillebror. Dit kommer Bims lillasyster Tara för att göra en av sina hemvändarvisiter.
Medan Tara, som var den minst lovande systern, gifte sig och frigjorde sig från barn- och ungdomens tristess, sorg och smärta blev Bim kvar. Bim, som tillsammans med den äldste brodern, skulle bli något stort. Hjälte och hjältinna var vad de skulle bli. Inte heller storebror blev något stort även om också han lyckades bryta sig loss från familjehemmet och familjeföretaget.
Det här är en bok där politiska händelser blandas med vardagen. Där kärleken tar sig olika uttryck och är något som långt ifrån är okomplicerat och smärtfritt.
Det är mycket intressant, belysande och givande läsning på flera plan. Det är underhållning samtidigt som man får inblick i en annorlunda kultur. Dock en kultur som jag börjar känna mig mer och mer bekant i då jag nu faktiskt har läst en hel del böcker av indiska författare.
Det är roligt att känna igen fenomen, tankegångar, förhållningssätt, livsstil, värderingar m.m.
Min förståelse och inblick blir något större för varje bok och det är ju bl a det som är målet med att läsa världslitteratur.
En vacker dag ska jag åka till Indien "på riktigt".
(Finns inte som ljudbok.)
Jaha, "Dagnes klara ljus" började jag läsa i maj och trodde aldrig jag skulle bli klar med.
Det var verkligen en jättebra bok men läsorken var låg och jag somnade hela tiden.
Handlingen utspelar sig till största delen i ett fallfärdigt hus i Old Delhi. Där bor Bim med sin förståndshandikappade lillebror. Dit kommer Bims lillasyster Tara för att göra en av sina hemvändarvisiter.
Medan Tara, som var den minst lovande systern, gifte sig och frigjorde sig från barn- och ungdomens tristess, sorg och smärta blev Bim kvar. Bim, som tillsammans med den äldste brodern, skulle bli något stort. Hjälte och hjältinna var vad de skulle bli. Inte heller storebror blev något stort även om också han lyckades bryta sig loss från familjehemmet och familjeföretaget.
Det här är en bok där politiska händelser blandas med vardagen. Där kärleken tar sig olika uttryck och är något som långt ifrån är okomplicerat och smärtfritt.
Det är mycket intressant, belysande och givande läsning på flera plan. Det är underhållning samtidigt som man får inblick i en annorlunda kultur. Dock en kultur som jag börjar känna mig mer och mer bekant i då jag nu faktiskt har läst en hel del böcker av indiska författare.
Det är roligt att känna igen fenomen, tankegångar, förhållningssätt, livsstil, värderingar m.m.
Min förståelse och inblick blir något större för varje bok och det är ju bl a det som är målet med att läsa världslitteratur.
En vacker dag ska jag åka till Indien "på riktigt".
(Finns inte som ljudbok.)
måndag 20 juni 2011
Oj, vad hände?
Ojojojoj, vad länge sen det var jag bloggade!
Vad har hänt kan man undra.
Jo, äktenskapsvälsignelse...
...med efterföljande bröllopsresa är det som har hänt.
Underbart och härligt på alla sätt! Men en hel del att stå i.
Så bloggandet har inte hunnits med och det har inte blivit så väldans mycket läsning heller tyvärr.
Ett par böcker har det i alla fall blivit och jag ska snart skriva om dom här.
Hoppas ni inte har glömt mig!
Vad har hänt kan man undra.
Jo, äktenskapsvälsignelse...
...med efterföljande bröllopsresa är det som har hänt.
Underbart och härligt på alla sätt! Men en hel del att stå i.
Så bloggandet har inte hunnits med och det har inte blivit så väldans mycket läsning heller tyvärr.
Ett par böcker har det i alla fall blivit och jag ska snart skriva om dom här.
Hoppas ni inte har glömt mig!
lördag 30 april 2011
Den ovillige fundamentalisten, av Mohsin Hamid
På resan
Runt jorden
har jag nu hamnat i Asien och Pakistan.
Vid ett pakistanskt cafébord möts två män. Den ene är pakistanien Changez, den andre är en rätt hemlig amerikan.
Vid detta bord delger Changez denne amerikan sin historia. En historia som börjar så ljust med amerikanska toppbetyg på universitet, ett höjdarjobb och ett möte med en vacker och intelligent flicka.
Sedan kommer 11 september och alllt förändras.
Den här boken är på samma gång annorlunda och inte särskilt orginell.
det här är i alla fall tredje boken i år som jag läst där en man som älskar en kvinna som inte älskar honom tillbaka.
Det speciella i berättelsen är förstås vad 11 september gör med Changez och hans omvärld. Hur människorna ser på honom och hur han på något sätt börjar formas utifrån andras förväntningar och fördomar. Och hur även en livskris spelar in när en människa gör sina livsval.
Boken beskrivs som "modig" (i baksidestecten eller om det var i fliktexten) och det får mig verkligen att inse hur van och bortskämd jag är vid det självklara i att få uttrycka sina åsikter.
Inte så att man kan säga vad man vill i Sverige utan att det väcker reaktioner men jag upplever inte det här som någon provocerande boik. Hamid ger oss ett inifrånperspektiv och händelserna är så väl insatta i sin kontext så att det för mig blir omöjligt att bli upprörd. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt att Changez reaktioin på de fallande tvillingtornen är förvirrad glädje och triumf. Men så är jag förstås inte amerikan heller...
Det som jag tycker är lite konstigt ed boken är inramningen med samtalet vid cafébordet.
när Changez för dialog med amerikanen låter han som om han vore en gammal man och som om det han berättar skett för länge sedan. När han sedan återtar berättelsen blir hans tonfall ett helt annat. Senare i boken förstår jag att han inte alls är gammal utan att händelserna utspelat sig för bara ett par år sedan.
Hela situationen är för överigt konstig. Vem är den där snubben och varför låter han Changez forstätta när trots att han verkar ganska misstänksam och obekväm?
Och slutet... Jag kanske är trög men jag fattar det inte... Jag kan ju inte skriva om det här för dt vore oschyst mot er som har boken framför er men om det är nån som fattar det här så lämna gärna en kommentar. Då kan den som inte vill veta slutet låta bli att läsa kommentarerna.
DSammanfattningsvis så har Den ovillige fundamentalisten varit en intressant och givande läsning. Jag älskar att få se andra sidor av diverse mynt och när det gäller just 11-spemtembermyntet har USA:s sida överskuggat det allra mesta.
(Finns inte som ljudbok.)
Runt jorden
har jag nu hamnat i Asien och Pakistan.
Vid ett pakistanskt cafébord möts två män. Den ene är pakistanien Changez, den andre är en rätt hemlig amerikan.
Vid detta bord delger Changez denne amerikan sin historia. En historia som börjar så ljust med amerikanska toppbetyg på universitet, ett höjdarjobb och ett möte med en vacker och intelligent flicka.
Sedan kommer 11 september och alllt förändras.
Den här boken är på samma gång annorlunda och inte särskilt orginell.
det här är i alla fall tredje boken i år som jag läst där en man som älskar en kvinna som inte älskar honom tillbaka.
Det speciella i berättelsen är förstås vad 11 september gör med Changez och hans omvärld. Hur människorna ser på honom och hur han på något sätt börjar formas utifrån andras förväntningar och fördomar. Och hur även en livskris spelar in när en människa gör sina livsval.
Boken beskrivs som "modig" (i baksidestecten eller om det var i fliktexten) och det får mig verkligen att inse hur van och bortskämd jag är vid det självklara i att få uttrycka sina åsikter.
Inte så att man kan säga vad man vill i Sverige utan att det väcker reaktioner men jag upplever inte det här som någon provocerande boik. Hamid ger oss ett inifrånperspektiv och händelserna är så väl insatta i sin kontext så att det för mig blir omöjligt att bli upprörd. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt att Changez reaktioin på de fallande tvillingtornen är förvirrad glädje och triumf. Men så är jag förstås inte amerikan heller...
Det som jag tycker är lite konstigt ed boken är inramningen med samtalet vid cafébordet.
när Changez för dialog med amerikanen låter han som om han vore en gammal man och som om det han berättar skett för länge sedan. När han sedan återtar berättelsen blir hans tonfall ett helt annat. Senare i boken förstår jag att han inte alls är gammal utan att händelserna utspelat sig för bara ett par år sedan.
Hela situationen är för överigt konstig. Vem är den där snubben och varför låter han Changez forstätta när trots att han verkar ganska misstänksam och obekväm?
Och slutet... Jag kanske är trög men jag fattar det inte... Jag kan ju inte skriva om det här för dt vore oschyst mot er som har boken framför er men om det är nån som fattar det här så lämna gärna en kommentar. Då kan den som inte vill veta slutet låta bli att läsa kommentarerna.
DSammanfattningsvis så har Den ovillige fundamentalisten varit en intressant och givande läsning. Jag älskar att få se andra sidor av diverse mynt och när det gäller just 11-spemtembermyntet har USA:s sida överskuggat det allra mesta.
(Finns inte som ljudbok.)
onsdag 27 april 2011
Magins skepp, av Robin Hobb
I fjärrskådarnas värld finns ett märkligt träslag som kallas "häxträ". Av detta trä kan man skapa ting som får liv. Amuletter är ett exempel, dkepp ett annat. Dessa skepp kallas skälskepp och vart och ett kan endast tillhör en enda handelsfamilj. Ett skälskepp vaknar till liv efter att två människor ur två generationer har somnat in på dess däck.
När ett skälskepp väl har vaknat behöver hon/han alltid ha någon familjemedlem hos sig ombord och så länge hon har det är hon osvikligt trogen familjen och besättningen.
Skälskepp är känsliga varelser och om de skadas kan det gå mycket, mycket illa.
Jag skriver inte mer än så om handlingen för den är så bred med så många karaktärer.
Men jag kan säga som så att om du vill ha en fantasyroman som har allt man kan önska och är helt befriade från alver och annan tolkienefterhärmingin så är detta boken för dig!
Robin Hobb är en av mina absoluta favoritförfatare när det gäller fantasy.
Hon har skapat en unik värld som jag aldrig tröttnar på att utforska. Jag uppslukas av den och jag fängslas av de människor och andra varelser som befolkar den.
Jag har tidigare läst seren om fjärrskådarna och är något alldeles extra. Jag måste säga att den serien är ett strå vassare än den om handelsmännen och deras magiska skepp men HObb har ändå inte gjort mig besviken.
Jag har njutit av Magins skepp och nu längtar jag efter nästa del - Sorgeskeppet.
Förstår inte riktigt varför jag väntat så länge med att läsa de här böckerna. Jag tror att jag möjligen förläste mig lite på fantasy ett tag. Men nu har suget vaknat igen och efter denna läsning håller det sannerligen i sig.
(Finns inte som ljudbok.)
När ett skälskepp väl har vaknat behöver hon/han alltid ha någon familjemedlem hos sig ombord och så länge hon har det är hon osvikligt trogen familjen och besättningen.
Skälskepp är känsliga varelser och om de skadas kan det gå mycket, mycket illa.
Jag skriver inte mer än så om handlingen för den är så bred med så många karaktärer.
Men jag kan säga som så att om du vill ha en fantasyroman som har allt man kan önska och är helt befriade från alver och annan tolkienefterhärmingin så är detta boken för dig!
Robin Hobb är en av mina absoluta favoritförfatare när det gäller fantasy.
Hon har skapat en unik värld som jag aldrig tröttnar på att utforska. Jag uppslukas av den och jag fängslas av de människor och andra varelser som befolkar den.
Jag har tidigare läst seren om fjärrskådarna och är något alldeles extra. Jag måste säga att den serien är ett strå vassare än den om handelsmännen och deras magiska skepp men HObb har ändå inte gjort mig besviken.
Jag har njutit av Magins skepp och nu längtar jag efter nästa del - Sorgeskeppet.
Förstår inte riktigt varför jag väntat så länge med att läsa de här böckerna. Jag tror att jag möjligen förläste mig lite på fantasy ett tag. Men nu har suget vaknat igen och efter denna läsning håller det sannerligen i sig.
(Finns inte som ljudbok.)
tisdag 26 april 2011
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson
Det är Allan Karlssons födelsedag och på det äldreboende där han bor ordnas med stort kalas för att fira detta. Men födelsedagsbarnet uteblir från sitt eget firande. Man upptäcker att han helt enkelt bara har klivit ut genom sitt fönster, trampat runt lite i blomster rabbaten och försvunnit.
Jakten på den hundraårige Allan Karlsson blir mycket märklig och förvirrande för polisen.
Allan själv är dock förnöjd med sitt tilltag och hans rymning leder till en rad små äventyr och flera nya och trevliga bekantskaper.
Vi får följa Allan Karlsson på hans nystart i livet, samtidigt som vi även får oss till livs hans historia från det att han föddes till det att han "klev ut genom fönstret och försvann".
Vi kommer att märka att hans levnadsöde är minst sagt strapatisrikt och att han verkar ha varit inblandad i både det ena och det andra...
En riktigt härlig och rolig berättelse. Allan är en verkligt skön snubbe, på samma gång anspråkslös och försigkommen. Jag uppskattar bokens tilltal och Jonassons sätt både Allan och hans värld.
En synnerligen charmig bok som jag varmt rekommenderar. Förutsatt att man inte har några större problem med tendenser till överdrifter...
Detta var förra årets vinnare av
ljudbokspriset
och både boken, författaren samt uppläsare Björn Granath är väl värda denna utmärkelse.
Jakten på den hundraårige Allan Karlsson blir mycket märklig och förvirrande för polisen.
Allan själv är dock förnöjd med sitt tilltag och hans rymning leder till en rad små äventyr och flera nya och trevliga bekantskaper.
Vi får följa Allan Karlsson på hans nystart i livet, samtidigt som vi även får oss till livs hans historia från det att han föddes till det att han "klev ut genom fönstret och försvann".
Vi kommer att märka att hans levnadsöde är minst sagt strapatisrikt och att han verkar ha varit inblandad i både det ena och det andra...
En riktigt härlig och rolig berättelse. Allan är en verkligt skön snubbe, på samma gång anspråkslös och försigkommen. Jag uppskattar bokens tilltal och Jonassons sätt både Allan och hans värld.
En synnerligen charmig bok som jag varmt rekommenderar. Förutsatt att man inte har några större problem med tendenser till överdrifter...
Detta var förra årets vinnare av
ljudbokspriset
och både boken, författaren samt uppläsare Björn Granath är väl värda denna utmärkelse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
