Långfredag

Fåglarnas jubelsång försöker färga svarthjärtat rött.
Svarthjärtat som förblött all omsorg och tillit ner i gruset.
Solens strålar väcker allt til liv förutom det som aldrig mer kan väckas.
Läpparnas bön har upphört, tungans framviskade längtan tystnat.
Händernas drömmar glidit bort och själens spillror sprids för vinden.
Självet förminskat till något som glöms bort så fort blicken lämnat det.
Så kommer skymningen med koltrastsång och sorgparoxysmer.
Våg på våg av smärta rullar in i takt med gryningen, efter den vila natten inte kunnat skänka.
Och vetskap om att ännu en långfredag ligger framför.