Den 36-årige Guylain är en ganska så ensam person. Han bor tillsammans med sin guldfisk i en lägenhet i Paris utkant, och avskyr sitt arbete som bödel på ett slakteri. Ett bokslakteri där han sköter den enorma maskinen som slukar böcker, bryter ner dom i sitt matsmältningssystem och bajsar ut dom i form av en grå sörja. Med andra ord arbetar han på en pappersåtervinningsfabrik och plågas av att varje dag tvingas förstöra tusentals böcker. Vid arbetsdagens slut tvingas han till råga på allt krypa in i maskinen för att rengöra dess innandöme. Men då passar han på att smuggla med sig de bokark som undgått massakern. Och varje morgon på 6.27-tåget läser Guylain högt från dessa ark. Så rullar livet på för honom tills plötsligt två oväntade saker händer som vänder uppochned på tillvaron.
åhåhåhåååå, vilken ljuvlig liten pärla jag råkat på! Den kvalar helt klart in under feel-goodkategorin men är absolut inte platt eller glättig. Tvärt om så är den mustig med ett rikt språk och underbara formuleringar. Den lilla berättelsen sitt språk, om den mycket sympatiske, litteraturälskande Guylain fångade mig direkt med sin humor och sina karaktärsbeskrivningar och sitt tilltal.
En kort roman med korta kapitel. En riktig liten munsbit!
Jag måste tillägga att den här boken påminde mig om en annan bok, om en annan pappersreturnerare, som jag läste för flera år sedan - En allt för högljudd ensamhetav Bohumil Hrabal. Den minns jag som ruskigt bra så jag passar på att tipsa om den också när jag ändå är igång.
Romanerna och huvudpersonerna skiljer sig åt på de flesta sätt men ändå påminner böckerna om varandra.
Så, där fick ni två fantastiska boktips i ett. Bra va?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar