Sophie vaknar mitt i natten på barnhemmet där hon bor. När hon tittar ut genom fönstret ser hon en jätte vandra uppför gatan. När jätten förstår att han blivit upptäckt plockar han helt enkelt med sig Sophie hem.
Sophie är säker på att hon nu kommer bli uppäten men det visar sig att, till skillnad från sina jättefränder, är hennes tillfångatagare vegetarian och mycket vänlig.
Tillsammans gör de upp en plan för hur de ska få stopp på de andra, blodtörstiga jättarnas nattliga räder.
Den här har jag nu läst för min sexåring och det blev succé. Spänningen var stor och stundtals blev hon så förskräckt att hon gömde sig under täcket. Själva Stora Vänliga Jätten går det inte att låta bli att älska. Jätten som tokar till det med orden och som år så snäll och vill så väl. Vänskapen som uppstår mellan flickan och jätten är också berörande.
Dahl har också ett fantastiskt språk – vackert och flytande och som fungerar för både barn och vuxna. Dock var det inte helt lätt att högläsa de ordvrängerier som SVJ pysslar med. Men M hade roligt.
Efter att ha läst den här igen nu som vuxen och även en annan (vilken jag tror är en av hans sista böcker och som framför allt en av femåringarna älskar) – Mitt magiska finger – så har jag börjat fundera på om Roald Dahl möjligen var vegetarian. Jag försökte googla på det men fick det inte bekräftat.
Kanske var han som jag, wanna-be-vegetarian.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar