Ifemelu och Obinze träffas på gymnasiet. De förälskar sig, blir tillsammans och intar en självklar plats i varandras liv, övertygade om att inget kan skilja dom åt.
Obinze känner en stark dragning till USA och drömmer om det land där en kan dricka hur mycket Coca Cola en vill. Så när Ifemelu får en möjlighet att lämna nigeriea för att studera i USA övertalar han henne att åka. Själv ska han komma efter senare.
Ifemelu åker men inget blir som det var tänkt och plötsligt slutar hon höra av sig till Obinze.
Deras liv tar olika riktning och de försöker leva sina liv utan varandra.
En berättelse om kulturkrockar, rasism, klass, anpassning och återanpassning. Om kärlek, relationer, utanförskap och innanförskap. Och så mycket, mycket mer.
Chimamanda levererar och jag blir som vanligt inte besviken.
Men det är en tjock roman och ibland lite långsam eftersom att det är så mycket som ska avhandlas. Ja, ibland känns det lite avhandlingsaktigt. Mycket lärorikt och jag hade ingen tanke på att ge upp men jag undrade emellanåt om jag skulle bli klar någon gång. I synnerhet som boken var så fantastiskt bra att somna till.
Fast som kontrast var den ibland så fängslande att den inte alls gick att somna till. Ganska frustrerande när ett sådant parti sammanföll med sömnsvårigheter mitt i natten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar