Lägger klassisk fantasy och feminism på hyllan

Det härliga med att ha en app som det bara är att ladda ner böcker i är att det också då bara är att lägga ner om boken inte faller en på läppen.
Två böcker har jag gett upp nu på sistone – Höstmörkrets drakar av Margaret Weis och Tracy Hickm samt Stjärnor utan svindel av Louise Boije Af Gennäs.
Höstmörkrets drakar är en ganska klassisk fantasyroman (och första delen i en serie) med alla önskvärda inslag. Men det tog inte många sidor innan jag tröttnade, kanske just p.g.a. det. Jag har fått nog av all klassisk fantasy som inte är Tolkien, Eddings eller Kerr, och efter att ha läst böcker som Askfödd och de i serien Sagan om is och eld så känns det mesta matt och slitet.
Höstmörkrets drakar var inget för mig men kanske för dig som är sugen på en riktigt klassisk fantasy med alla önskvärda inslag så som lite humoristisk framtoning, diverse raser och karaktärer samt ett mystiskt, magiskt föremål som alla vill få tag på.

Så var det Svindel utan stjärnor.
En roman som utspelar sig på 90-talet och handlar om en överklasskvinna som lever ett typiskt överklassliv.
Så träffar hon vänster- och radikalfeministen Kaja som vänder uppochned på hennes tillvaro.
Hon förälskar sig och överger sitt överklassliv, sitt överklasshem och sitt överklassäktenskap för hennes skull.
Så långt kom dock inte jag i berättelsen innan jag tröttnade.

Jag försökte ändå för själva berättelsekärnan är ju intressant. Men boken är så seg! Jag vill veta hur det går men det är inte värt det. Jag gillar ju tjocka böcker men den här är onödigt tjock. Samma sak skulle kunna berättas på betydligt färre sidor. Om det inte vore för de trista och långa dialogerna hade det kanske funkat. Det är en sådan där bok ni vet där vi får vara med om en händelse och där den inblandade personen återger det för någon annan senare. Så att en som läsare måste vara med en vända till. Varför? Det tillför ingenting.
Det är över huvud taget allt för pratigt.

Jag tycker dessutom att de politiska och feministiska resonemangen är rätt grunda. I och för sig ganska så trovärdiga utifrån karaktärerna men om boken är tänkt att öppna människors ögon för feminism tror jag att det funkar sådär. Å andra sidan kanske det inte alls är tanken men det gör den inte bättre.
Kanske tar sig berättelsen längre fram men jag orkade inte ta reda på det. Jag kan också tänka mig att det funkar bättre om en inte, som jag, lyssnar på boken utan läser den och på så vis har möjlighet att skumma.
Mitt sammanfattande omdöme är – en lång och seg bok som tyvärr inte är särskilt bra men med en ganska intressant grundstory.

Om någon av er bloggläsare inte tycker att jag gör de här böckerna rättvisa så kommentera gärna!