Intrång och förföljelse

Dagens skrivövning från SkrivPuff
”Böckerna stod i en enda röra”

Annika stirrade på bokhyllan. Böckerna stod i en enda röra.
Inte nu igen. De vidriga, jävla asen hade varit inne i hennes lägenhet idag också.
Hon lät blicken snabbt svepa över rummet för att hitta fler tecken på intrånget. Nej, hon kunde inte se något som var annorlunda. Kanske att den ena soffkudden låg lite annorlunda men det kunde hon inte svära på.

Hon gick ut i köket. Hjärtat slog snabbt och hårt.
På ytan såg allt okej ut. Hon började öppna skåp och dra ut lådor. Räkna bestick och tallrikar. Tre gånger räknade hon. Rota igenom kylskåpet och frysen. Där, i skafferiet! Ett paket russin! Russin! Annika kände hur svetten började bryta fram. Hon åt inte russin. Skulle aldrig få för sig att köpa russin.
Mot bättre vetande ringde hon sin mamma.
- Mamma, nu har dom varit här igen! De har flyttat om böckerna i min bokhylla och ställt in ett paket russin i skafferiet.
Hennes röst stegrades.
- Och när jag var ute var det en röd bil som förföljde mig hela vägen hem. Samma bil som förra veckan. Och så den där obehagliga snubben som stirrade på mig på affären!
Hon hörde hur hennes mamma drog in ett djupt andetag.
- Mamma, sucka inte!
- Nej nej, jag suckar inte. Jag vet bara inte vad jag ska säga.
- Du kan väl säga att jag inte kan ha det så här. Att det är för jävligt att polisen inte gör något och att du och pappa ska hjälpa mig. Jag behöver hjälp! Men du tror mig ju inte! Aldrig tror du mig. Ingen tror mig!
- Ja, du behöver hjälp. Det har jag ju sagt många gånger. Men den hjälpen kan varken jag eller din pappa, eller polisen ge dig. Snälla du…
Annika slängde på luren och på skakiga ben gick hon tillbaka ut i vardagsrummet.

Med blicken fäst vid den besudlade bokhyllan satte hon sig i soffan. Länge, länge stirrade hon på böckerna. Sedan gled blicken över till soffkudden. Nu blev hon säker. Den låg definitivt inte som den gjort när hon gick hemifrån.