onsdag 12 augusti 2009

Bittert arv

Av Kiran Desai

Så ska jag till slut berätta om julis resmål på
Jordenruntresan,
nämligen Indien.

Jag hann inte läsa klart den här boken innan cykelsemestern.
Det tog över huvud taget ganska lång tid för mig att komma igenom den.

Jag tyckte tyvärr inte at den var någon höjdare.
En flicka som bor hos sin fantastiskt bittre morfar. Husets kock som är den människa som står flickan närmast. Morfaderns lilla hund.
Kockens son i New York.
Läraren flickan förälskar sig i.
Grannarna.
Indien.
Indierna.
Och allt är smutsigt, sunkigt, bittert och hemskt i största allmänhet.
Bokens titel gör verkligen skäl för namnet.
Morfadern har låtit livet och bitterheten forma honom till en riktigt förskräcklig person. Men bitterhet och besvikelse genomsyrar allt. Inte bara personerna utan själva landet.
kanske är/var det så hemskt i i Indien. Eller kanske bara i den delen av Indien. Men jag tror inte det.
Jag kan förstå att författaren vill gestalta en viss politisk situation och få oss att förstå vad den politieken gör med landet och folket. Men jag förstår det inte helt.
Jag vet för lite, kan för lite, för att tillgodose mig berättelsen ordentligt.

Redan från början andas historien elände och det blir aldrig bättre. Tvärt om. Det är ödesmättat och dömt på förhand och det har jag så svårt för.

Ändå ångrar jag inte als at jag läste boken.
Läsv ärd var den absolut. Även om det är mycket jag inte förstår mig på så får jag blicka in i en värld som är mig främmande och det är aldrig bortkastat.

(Finns inte som ljudbok.)

2 kommentarer:

Veronica Tingvall sa...

Hej,hej!
Kul att ni är hemma igen. Hoppas ni har haft det bra.
Kram/Veronica

Veronica Tingvall sa...

Hej!
klart att vi fick korten, TACK!!!
Jag glömde helt bort det nu...
Jag mår faktiskt aningen bättre nu så det är i alla fall på väg i rätt riktning.
Nu MÅSTE jag plugga lite. Hu! Uppsatsen ska vara inne den här veckan...AAAAAA!!!! Dessutom kommer Davids familj på besök i några dar...
Kram/V