Den här veckan är
Lyrans tematrio
lite annorlunda och handlar inte alls om böcker.
Man ska skriva tre saker om sig själv. Så varsågoda!
1. Jag har pluggat på universitet i många år och prästvigdes i januari. Nu arbetar jag som präst i S:t Johannes församling i Norrköping. Men vägen hit har inte varit självklar. Jag är född bonnunge och gick jord/djur på naturbruksgymnasiet för att bli bonde. Häst hade jag också i flera år. Sen sålde jag hästen och sadlade om.
Jag har alltså en gång i tiden gått i blåoverall och gummistövlar och mockat dynga, mjölkat kor och matat grisar. Jag har haft valkar i händerna, luktad av alla möjliga sorters djur och haft skit under naglarna.
2. Jag måste ju då erkänna att det där med jorden och djuren inte riktigt gått ur kroppen. Det gör det aldrig. Jag har inga planer på att lämna prästyrket och bli bonde men jag längtar ut på landet. Längtar efter en trädgård där jag kan odla mat - grönsaker, rotfrukter, bär och frukt. Kanske ett par hönor också så jag får egna ägg. Ridningen har jag tagit upp igen och en vacker dag komer jag skaffa mig en egen häst igen.
3. Jag och älskade sambon sparar pengar. Massa pengar sparar vi. Det är nämligen så att vi ska företa oss ett riktigt äventyr. Om ett eller två år ska vi under ett halvårs tid resa genom USA på cykel.
Blir du nyfiken kan du läsa lite mer om det
här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vilken resa ni har framför er! Det låter helt galet, på ett fantastiskt bra sätt! Lycka till!
Nu vet jag lite mer om vem jag läser om här framöver. Vissa ränder går aldrig ur, eller?
Ja det kommer bli fantastiskt!
Haha, precis.
Så kul att lära känna dig lite mer och vilken fantastisk resa ni har planerad!
Spännande att läsa. Det borde väl inte vara helt svårt att kombinera prästyrket med nån gammal prästgård på landet med gott om plats för djur av alla de slag...
Lyran - Det samma!
Vixxtoria - jo, men då ska man vilja arbeta på landet också... :) Menn efter resan blir det nog faktiskt husletande på allvar.
Vad spännande! USA verkar vara ett facinerande land och tänk vad mycket ni kommer se när ni cyklar.
Om man är uppvuxen på landet längtar man säkert tillbaka dit någon gång i livet.
Ja, jag hoppas faktiskt på att få tillräckligt med upplevelser för en bok...
Jo, så är det nog. En ång lantjänta alltid lantjänta.
Skicka en kommentar